onsdag 3 oktober 2018
Sjuk igen
Sjuk igen.
Jag var sjukskriven förra veckan. Idag var det dags att börja jobba igen och då är jag dyngförkyld. Igen.
Senast det begav sej med förkylning var i slutet av augusti och jag hade inte riktigt slutat hosta av det ännu. Och nu är det dags igen.
Noah och hans mamma var knockade i helgen.
Denna jäkla basiluska.
När jag blir förkyld går det 9,5 gånger av 10 ner i luftrören.
När alla andra som insjuknat samtidigt börjar känna sej bättre brukar jag känna mej sämre. Det tar evinnerliga tider för luftrören innan de hämtar sej.
Brukar krävas allsköns mediciner.
Dessutom får jag alltid ont i bihålorna när jag är förkyld utan att nödvändigtvis ha bihåleinflammation.
Jag hade mkt bihåleinflammationer som yngre och en läkare förklarade det som att det blivit trångt i hålorna. Ärrvävnad. Och därför så spänner det. Som fasen.
Och så är det det där med att sjukskriva sej.
Att det ger så jäkla dåligt samvete. Åtminstone om man inte har 39,6 i feber eller kräks konstant.
Varför ÄR det så? Varför känner man så?
Som om man ljuger. Som om man skolkar. Medvetet och med ont uppsåt sätter kollegor i skiten.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Långt därifrån.
På mitt arbete riskerar jag ju inte bara att smitta ner kollegor (jag minns en gång på Medicin när en dyngförkyld kollega kom till jobbet, satt å snorade och hostade och vi fräste att han skulle gå hem vilket han vägrade... och tre dagar senare fick halva avdelningen stängas för så många i personalen var sjuka.)
Jag riskerar ju dessutom att smitta ner nyfödda.
Vi har besöksförbud för alla utom pappa och syskon på BB för att skydda de små mot smitta, då är det ju tokigt om personalen går runt högvirulenta.
Men som sagt, det dåliga samvetet finns där ändå.
Och rädslan att bli sedd som en opålitlig och arbetsskygg jävel.
Man har ju hört snacket. På varenda arbetsplats jag någonsin jobbat på.
Är det kvinnligt att känna så här?
Är det därför jag så väl vet att jag inte är ensam om kvalen för att jag alltid arbetat på kvinnliga arbetsplatser eller är det så här även för män?
Hur känner du när du blir sjuk, och då i synnerhet som jag när du precis varit sjuk?
Puss/ Asta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch så segt Anneli, krya på dig! Känner igen mig i dina tankar (som så ofta :) Kram, Emma <3
SvaraRadera