Gissa vilka som jag har gjort?

Dessa...


Eller dessa....



Ja, jag vet. Det är knivigt.

Puss/ Asta

Baksmälla å bjällerklang

Sippade en halv flaska starkvinsglögg under kvällen igår när vi lyssnade på julmusik och jag bakade julgodis. Kändes som en utmärkt idé då, känns som en mindre käck sak nu.
Man blir rasande bakfull på glögg och annat sött. Gifterna fullkomligt exploderar i kroppen.
Huvudvärken har jag kurerat med ASA och paracetamol men illamåendet å tröttheten i kroppen är kvar.
Som det känns nu vill jag aldrig dricka glögg igen.
Över lag har min långa nykterhet bekräftat det jag misstänkte innan... alkohol är jävligt roligt, mysigt å gott men inte på långa vägar värt det.
Jag har varken tid eller lust att vara bakfull regelbundet så det lär bli nya restriktioner efter nyår.
Vi ska ha en vit jul här.
Maken knorrar över det å tycker det är helt absurt att inte få ta sej en glögg eller ett glas vin (vilket det sällan blir) till maten, men han får gilla läget.
Jag tror förvisso inte att ungar tar skada av att se vuxna dricka lagom med alkohol men nu vill Mini ha en vit jul och det är ingen big deal för mej.
I dag känns det till och med som en fantastisk idé.
Fyttikatten, jag mår som jag förtjänar. Det blir vansinnigt tydligt att alkohol faktiskt är ett gift.
Vad har ni för alkoholtraditioner på jul?

Det var spriten det.
I övrigt avlöper julplanerna som de sej bör.
Jag lyckas än så länge (peppar, peppar ta på min skalle) hålla nere ambitionerna och hetsen.
Det ska bli en lugn och kravlös jul om jag så ska stryka med på kuppen.
Jag har ett par julklappar kvar att köpa. Jag har en del julgodis kvar att göra.
Köttbullarna ska stekas. Matinköp göras men jag kommer att hinna.
Precis som vi i år ytterligare har dragit ner på julklapparna tänker jag dra ner på maten.
Inte ha rätter för rätters skull.
Vem fasen gillar sylta tex? Den ligger alltid kvar i kylen tills allt annat är slut flera dagar efter jul.
För att inte tala om rödbetssallad.
Nej, rejält med köttbullar, jansson, skinka och sill istället. Sånt som min familj äter.
Ska försöka få till någon god vegetarisk paj med då Dotter nr II och hennes pojkvän äter nästan bara den typen av mat. Goda ostar, kex och frukt.

Vad är viktigt å oviktigt på ditt julbord?
Ligger du i fas?

Puss/ Asta

Ljummet demokratiintresse

2014 hade vi "supervalåret."
Det var laddat, politiskt, spännande, viktigt och roligt. Allt på samma gång.
Men det blev inte som någon önskat eller trott. Möjligen 13 % av de röstande men de är ändå en minoritet.
Nu är det val igen om bara lite drygt tre månader, ett än viktigare och mer ovisst val, och det är ingen som pratar om det!

Eller ja, ingen å ingen är väl att ta i.
Tidningarna skriver men det är i huvudsak om flyktingfrågan och om vad Sverigedemokraterna tycker hit å dit. De antirasistiska grupper som jag är med i inom sociala medier skriver oxå om Sd.
Jag är lika skyldig som dem, men kan ändå undra?
Ger vi inte flyktingfrågan och ett fascistparti som lockar 13% orimligt mycket utrymme?
Finns det inte annat politiskt å viktigt som vi borde diskutera, debattera, argumentera kring?
Där är det väldigt tyst.

I mitt fikarum på jobbet diskuteras det politik lite grann. Mest på mitt initiativ.
Över lag känns det så... så ljummet trots att Sverige faktiskt är mitt i en politisk kris, befinner sej i ett vänteläge och vi har en regering som fram till valet styr med motståndarnas politik!
Orkar inte svenskarna med ännu en valrörelse eller är det bara det att det är så mycket viktigare att baka sju sorters julkakor (som sedan ska bantas bort efter nyår) och köpa ännu lite fler saker till människor som faktiskt redan har för mycket?

Jag brukar känna... om jag sätter upp mitt högra pekfinger i luften... åt vilket håll vindarna blåser men jag gör inte det denna gång.
Jag anar en orättvis stor skuld å belastning på Stefan Löfven som sträckt ut sin hand i absurdum sedan i augusti, de jag tvingar prata politik antyder att de kommer satsa på säkrare kort än förra valet och jag känner en touch, en liten bris av "det kanske inte var så dumt med Alliansen ändå" men det är kanske bara den gamla pessimisträven i magen som vaknat till liv?
Jag vet inte, jag har ingen aning vart det bär hän.

Faktum kvarstår.
Sverigedemokraterna har lovat fälla varje regering som inte går dem till mötes inom invandringen.
Något av blocken måste alltså få egen majoritet, minst 51% av rösterna eller tillmötesgå Sd eller samarbeta över blockgränserna.
Annars har vi nyval inom ett halvår igen.
Viktiga grejer. Som det pratas för lite om.

Alla alternativen känns blaha för mej, men att ta fascister i båten är förstås en omöjlighet hoppas jag.
En blocköverskridande regering låter som ett gammalt dåligt äktenskap, ett evigt kompromissande till ingen är nöjd.
Väljarna ville i förra valet ha förändring. Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet fick mandat (om än lite klent) för en ny politik.
Väljarna sa sej vara trötta på skattesänkningar som dessutom lånas till, på en urholkad välfärd, på vidgade klyftor. De var less på utförsäkringar, på ökat antal människor som tvingas söka socialhjälp, på fas 3, på jobben som aldrig kom, ordning å reda i skolan, en ambitionslös miljöpolitik och all den där övriga Allianspolitiken.
Vi pratar inte om det! Å DET är nog fan så mycket viktigare för flertalet tänkande svenskar än antalet flyktingar.
Hur ska vi göra? Med vem ska det göras? Om vad kan vi kompromissa? Om vad kan vi inte ge oss en tum?
Sånt!

Vad tänker ni?

Vakna Sverige. Det är snart valår. Igen!

Puss/ Asta