Babbel å bubbel, om er läsare å annat som surrar i skallen

 

Nu får ni ett sånt där babbligt inlägg igen. Ett sådant där som det blir när jag inte riktigt orkar samla tankarna riktigt. När det blir allt å ingenting i samma inlägg.
Det är inga inlägg jag känner är värda att föra vidare till eftervärlden men ibland blir det så ändå.
Babbligt och bubbligt, ungefär som det kan bli när man träffar en vän man inte sett på ett tag...

Och ni är ju mina vänner på sätt å vis. Några av er känner jag väl, andra är helt okända och ytterligare några hamnar så där lite mitt emellan.
En sådan läsare träffade jag här om dagen.
En tjej som är bekant med vänner, som jag följer på instagram, som är så snygg att jag faktiskt funderar på om jag har den där lesbiska ådran ändå och som jag visste arbetade på samma sjukhus som jag men inte i vilken befattning eller var.
Plötsligt, när jag var trött som ett as och dessutom superstressad, möter jag denna kvinna i korridoren och hon ropar "Äntligen ses vi!" och ger mej en stor kram. Och sen säger hon att  det känns som om hon känner mej och att hon läst min blogg i flera år.
Jag vet aldrig hur jag ska reagera i sådana situationer?
Jag menar, jag skulle vilja kyssa en sådan människas fötter av tacksamhet, för tänk vilken ära... okända människor som läser mina rader i åratal.
Men jag mumlade väl bara nåt till svar för samtidigt blir jag lite generad när jag möter människor som ju faktiskt vet massor om mej och som jag vet ingenting eller väldigt lite om tillbaka.
Sådana där saker har hänt mej några gånger genom åren.
En gång var det en anhörig till en patient som plötsligt frågade "Är du Asta?"
En annan gång krånglade mitt betalkort på ICA och en okänd kvinna erbjöd sej att lägga ut så länge. Hon gav sej senare till känna i min blogg och visade sej vara en trogen läsare.
Det är verkligen himla häftigt.
Det vore så himla roligt om ni som inte brukar ge er till känna skrev en rad. Vem ni är, hur länge ni följt bloggen, hur ofta ni läser och vad ni gillar minst å mest.
Snälla... 

Två politiska händelser har gjort mej extremt upprörd här i dagarna.
Ett var att den nazistiska skriften "Nya Tider" skulle få ställa ut på Bokmässan i Göteborg i september. "I yttrandefrihetens namn."
Tack och lov mötte det enorma protester. Säkert skrämdes de inte så mycket av besökare som hotade med att bojkotta mässan lika mkt som det faktum att flera utställare och författare hotade med det samma.
Jag hörde en taleskvinna för Mässan uttala sej igår och hon lät riktigt ledsen över beslutet att stänga ute "Nya Tider."
"Yttrandefriheten fick denna gång ge vika för protesterna." sa hon.
Hm.
Nöjd med beslutet hur som helst.
Knappt hade jag hunnit smälta det här innan nästa dårskap nådde mej.
En företrädare för Socialdemokraterna menade att det kunde bli aktuellt med ett förbud mot tiggeri och att man skulle titta på Danmarks och Norges lösning.
Nu raggar S i så grumliga vatten att det är lätt att hålla sej för skratt.
Sossarna borde se och lära av vad som hänt med Miljöpartiet som svikit sina kärnväljare... enl mätningar spås de åka ur riksdagen.
Lika viktigt som kol är på Mp's väljare torde solidaritet vara för S väljare.
Nu verkade inte tiggeriförbudet vara särskilt väl förankrat men undersökningar visar att över hälften av befolkningen står bakom ett sådant förslag och det är nog så deprimerande.
Man känner det tycker jag.
Hör och ser tongångar både IRL, på sociala medier, i kommentarsfält till olika tidningar osv. Vinden blåser tydligt mot ett hårdare och mer intolerant samhälle.
Precis vad som helt är tydligen helt rumsrent att säga om romer. Ingen verkar reagera på att de kallas för slödder, lyxsökare, råttor, kriminella. Få verkar betvivla att de inte är stormrika, rånar åldringar nattetid och kör BMW hela högen.
Det är skrämmande vad som händer med svenskarna och hur fort det går.

Mer då?
Jo vars. Skolångest.
Och så har jag varit sinnessjukt trött på jobbet idag. Sov middag när jag kom hem vilket ju är skitdumt, men ack så skönt.

Och så har jag bröllopsdag idag. Nr 28 i ordningen. Inget vi varken orkar eller har råd att fira men fantastiskt jobbat måste jag ändå säga.

Puss/ Asta

Mona, Mona, Mona...

Jag blev uppriktigt ledsen när jag i förrgår kväll, på väg hem från jobbet, lyssnandes på P1 som vanligt fick höra om den Expressens avslöjanden, den nya Sahlinaffären och att Mona Sahlin avgått från sitt uppdrag med omedelbar verkan.
Mona Sahlin var... och är... min stora hjältinna och idol inom politiken.
Ingen brinner som Mona gör mot rasist och för HBTQ frågor. Få har hennes skicklighet, hennes folkliga retorik, hennes förmåga att nå ut med politik till dem som annars skulle varit ointresserade.
I fyra decennier har Mona Sahlin varit politiskt aktiv, haft tunga roller i svensk politik, satt ut hakan, framfört de obekväma besluten henne parti fattat.
Hon har många gånger blivit oändligt styvmoderligt behandlad av sitt parti och hon fick sluten ta skulden för att sossarna gick så dåligt när hon var partiledare. Sen gick det ännu sämre under Juholts tid och sen ytterligare lite sämre för Löfven.

Mona Sahlin har varit en riktig stjärna inom svensk politik som mött beundran även från partimotståndare och hon har varit... och är... den politiker som varit allra mest avskydd av rasisterna, allt ifrån Sd till mer utpräglade nazister.
Det har hon varit av en anledning.
Ingen har som hon stått upp mot främlingsfientlighet. Ingen har som hon tagit debatterna och ingen har som hon fått motta så mycket hat och hot heller.
Hon har ett patos å ett mod som få andra har och hon har det på riktigt. Inte sverigedemokratiskt "på riktigt" utan på riktigt.
Hon umgås med vanliga människor. Hon pratar med folk i förorterna. Hon har vägrat ta in hjälp när hennes vardag inte gått ihop.

Nej, Mona Sahlin är inte "berusad av makten", hon är inte girig eller maktfullkomlig.
Hon är just vanlig. Hon har fel å brister och till dessa hör att hon har svårt att hålla ordning på sin ekonomi och viktiga papper. Det borde hon tagit hjälp utifrån att sköta.
Kanske borde man kunna kräva av en toppolitiker eller annan högt uppsatt person att de har just "ordning å reda" på intyg, räkningar, arbetsgivaravgifter och annat. Säkert borde man kunna kräva det.
Men hon har uppenbart någonting annat, något så starkt, att hon gång på gång har kommit tillbaka.
Jag tror inte hon gör det fler gånger.

Vi vet inte allt vad som hände mellan den där Livvakten och Sahlin.
Hur turerna egentligen var och vad som är redovisat.
Kanske är de ett kärlekspar? Kanske har Mona Sahlin mer privata anledningar till att drevet ska tystna snabbare.
Vi vet inte...
Men jag tycker det är så förbannat klantigt, dumt, solkigt och SYND att Mona Sahlin får avsluta sin karriär så här. Jagad istället för hyllad och firad vilket hon... faktiskt... också är värd efter sina insatser.

Och jag tycker det är så jävla hemskt att läsa 100 tals och åter 100 tals inlägg på sociala medier där de i de bästa fallen är hånfulla och skadeglada å typ tycker att hela regeringen nu visat på sin oduglighet trots att Sahlin inte sitter i regeringen och var utsedd till sitt uppdrag av Birgitta Olsson fr Liberalerna.
De flesta är inte så snälla utan önskar henne allt möjligt. Stor uppfinningsrikedom där.
Allt från utvisning, hamna på gatan, aldrig mer tas i med tång till direkta dödshot.
Vanliga svenssons med profilbilder på fejjan på sina ungar, barnbarn, prunkande rabatter och gulliga husdjur som inte tycker att nazistdemonstrationen var att orda om...
Vaddå, vänstern har väl oxå ställt till mycket djävulskap?! Vi har väl yttrandefrihet i det här landet? t. Dom hade faktiskt fått tillstånd att demonstrera och så kommer den där vänsterfeministen och stör... ja, det är för jävligVarför ska vi jagar svenskar som går fredligt i ett tåg och sedan krama isiskrigare och ge dem allt från al a cart, till körkort och lägenhet i innerstan.
DET är ingenting att uppröras över. Men Mona, Mona kan de aldrig hata/ hota/ kränka nog.

Jag mår illa. Och jag är på din sidan Mona. Alltid. Cover your back.

Puss/ Asta

Han är vad Richard Gere var en gång för mej

Alltså, jag vill typ ligga med Fredrik Önnevall. Jag vill gifta mej med Fredrik Önnevall. Jag vill föda Fredrik Önnevalls barn. Han är vad tonårens Thåström och Richard Gere va en gång.
En idol.
Han återger mej hoppet på mannen och på mänskligheten.

Serien Fosterland med Önnevall är tillbaka för sin andra säsong. Jag har precis sett första avsnittet på svtplay som sändes igår.
För er som missat denna serie finns hela första säsongen där och har du inte sett den så GÖR det.
I första säsongen träffade journalisten Fredrik Önnevall nationalister på lite olika håll i Europa, i Grekland, Ungern Frankrike och Sverige bland annat, och han träffade människor som drabbades av nationalisternas syn på världen. Flyktingarna.
Det är unika samtal där Önnevall verkligen försöker förstå och där han söker hos sej själv efter likheter och olikheter.
Första säsongen uppmärksammades särskilt för att Önnevall och tv teamet hjälte en syrisk pojke att fly från Grekland till Sverige.

I denna andra säsong skall det framförallt handla om flyktingar, nyanlända till Sverige och om invånarna i samhällen där de hamnar.
Första avsnittet kretsade kring ett flyktingläger i Kenya och kvotflyktingar som skulle få komma hit, om frustrationen på ett flyktingläger i Sverige och om invånarna i Simrishamn.

Önnevall pekar inte finger åt någon. Han slår sej inte för bröstet över sin fina människosyn.
Tvärtom ställer han frågor, är genuint intresserad av den han talar med och rannsakar sej själv och sitt eget sätt att vara/ tänka. Han gör ett mycket fint och ömsint porträtt av en Sd sympatisör.

Ska man se NÅT på tv den här vintern så är det Fosterland.

Puss/ Asta

Hoodsen som politikerna glömde

Jag är sosse. Jag har det i blodet.
Men likväl... jag hörde Stefan Löfven intervjuas för Sveriges radio på Biskopsgården där de senaste gängrelaterade dödsskjutningarna inträffade på en krog här om dagen. Det senaste. Det har varit många skjutningar i de hoodsen de senaste åren.
Stefan Löfven pratade så fint om att alla måste hjälpa till, om att lösningen heter arbete och utbildning.
Så klart att det är viktigt. Självklart. Men det behövs mer än så. Är mer än så.

Har ni varit i Biskopsgården? Eller i Hjällbo?
Hammarkullen? Tynnered?
Göteborgs värst drabbade förorter. Det ser lika dant ut i alla större städer.
Det borde ta me fan vara kriminellt för politiker att göra så mot människor.
Att stillasittande se på ett sådant förfall.

unga röker braj utanför fritidsgården
tjackisen står och dyrkar nåt av låsen
polarns mamma gömmer systembolagspåsen
välkommen till mina områden
svär att alla här sitter fast i psykosen
in och ut, ut och in från kriminalvården
som politikerna glömde postkoden
välkommen till mina områden

Rader ur Kartellens mest kända låt "Mina områden", just hans områden var en förort i Stockholm.
Aldrig varit där men känner till miljön. Hopplösheten.
Jag tänker att människor som jag talar med här, uppvuxna under trygga förhållanden, i någon liten pittoresk småstadsskola, med en mamma å pappa, ett hus och kanske en sommarstuga, människor som vuxit upp så som alla människor borde få växa upp (Just det där mamma-pappa lägger jag mej inte i, det kan vara pappa-pappa eller mamma-mamma eller ja, trygga omständigheter) de kan inte förstå den här förortsmiljön.
Å politiker. Ja de är många gånger än längre ifrån det som är verklighet för väldigt många.
Jag tror inte Löfven med bästa välvilja kan leva sej in i hur det är att bo och växa upp i ett område där alla vuxna är arbetslösa. Där de flesta vuxna har psykiska problem och/ eller missbruksproblem.
En verklighet där den enda karriärsväg ungarna ser är gangsters med snygga brudar, blanka dyra bilar, gott om pengar.
Det bor väldigt mycket sanning i den gamla klyschan "Den som inte kan vara bäst på någonting kan i alla fall vara bäst på att vara värst."
Gängen och kriminaliteten erbjuder en gemenskap. En respekt. En chans.

I våra svenssonöron låter det helt absurt att skjuta en annan människa för en obetydlig ekonomisk skuld eller annan oförrätt.
Men för den människa som i hela sitt liv levt i den miljön och inhämtat alla sina referenser från den blir även våld vardag. Ingen ung människa börjar med att råna någon med ett tungt vapen.
Innan dess har det snattats, sen stulits, sen gjorts inbrott. Allt för att finansiera det flotta livet, droger och för att klättra i hierarkier.
I detta finns bara offer. Både i ett micro men oxå i ett macroperspektiv.

Men, alla människor som växer upp i Biskopsgården eller Hjällbo blir inte kriminella.
Det är sant. De allra flesta i dessa områden lever fattiga, strävsamma, skötsamma skitliv.
Samhället har svikit dem. Miljön är deprimerande, tryggheten obefintlig, skolorna slitna och segregerade. I vissa skolor är svenskar i minoritet, etniskt svenska barn bryter på "blattesvenska."
Socialdemokraterna har många och långa år av misslyckande med dessa områden och denna problematik. Alliansregeringen har medvetet och ytterligare ökat klyftor mellan fattiga och rika, mellan de som har allt och de som har ingenting.

Polisen kommer säkert hitta gärningsmännen som sköt inne på krogen och som dödade två personer och skadade fler, ändå var det tur för med den besinningslösa brutalitet gärningsmännen visade så kunde betydligt fler ha dött. Polisen kommer finna dem och det kommer leda till långa fängelsestraff.
Och?!
Ingenting händer ju. Krigen rasar vidare.
En kriminalreporter som följt händelserna i Biskopsgården under många år sa så klokt, "Detta är inget integrationsproblem, det är ett fattigdomsproblem. Detta är ett samhälle där man sedan länge slutat tro på förändring."
Det behövs bra skolor, det behövs engagerade lärare och upprustade fritidsgårdar och det behövs jobb. Visst, Löfven har rätt. Men det behövs oändligt mycket mer.
Hopp. Tilltro. Förtröstan.
Det skapas inte av ett statsministerbesök och vackra ord. Inte av några blomkrukor med pelagonier och ny färg på husfasaden.
För... nu citerar jag Löfven från valrörelsen "Någonting håller på att gå sönder med vårt land."
Det är nästan sant. Bara fel tempus. Något HAR gått sönder med vårt land.
Det måste lagas. Nu.

Puss/ Asta

Ljummet demokratiintresse

2014 hade vi "supervalåret."
Det var laddat, politiskt, spännande, viktigt och roligt. Allt på samma gång.
Men det blev inte som någon önskat eller trott. Möjligen 13 % av de röstande men de är ändå en minoritet.
Nu är det val igen om bara lite drygt tre månader, ett än viktigare och mer ovisst val, och det är ingen som pratar om det!

Eller ja, ingen å ingen är väl att ta i.
Tidningarna skriver men det är i huvudsak om flyktingfrågan och om vad Sverigedemokraterna tycker hit å dit. De antirasistiska grupper som jag är med i inom sociala medier skriver oxå om Sd.
Jag är lika skyldig som dem, men kan ändå undra?
Ger vi inte flyktingfrågan och ett fascistparti som lockar 13% orimligt mycket utrymme?
Finns det inte annat politiskt å viktigt som vi borde diskutera, debattera, argumentera kring?
Där är det väldigt tyst.

I mitt fikarum på jobbet diskuteras det politik lite grann. Mest på mitt initiativ.
Över lag känns det så... så ljummet trots att Sverige faktiskt är mitt i en politisk kris, befinner sej i ett vänteläge och vi har en regering som fram till valet styr med motståndarnas politik!
Orkar inte svenskarna med ännu en valrörelse eller är det bara det att det är så mycket viktigare att baka sju sorters julkakor (som sedan ska bantas bort efter nyår) och köpa ännu lite fler saker till människor som faktiskt redan har för mycket?

Jag brukar känna... om jag sätter upp mitt högra pekfinger i luften... åt vilket håll vindarna blåser men jag gör inte det denna gång.
Jag anar en orättvis stor skuld å belastning på Stefan Löfven som sträckt ut sin hand i absurdum sedan i augusti, de jag tvingar prata politik antyder att de kommer satsa på säkrare kort än förra valet och jag känner en touch, en liten bris av "det kanske inte var så dumt med Alliansen ändå" men det är kanske bara den gamla pessimisträven i magen som vaknat till liv?
Jag vet inte, jag har ingen aning vart det bär hän.

Faktum kvarstår.
Sverigedemokraterna har lovat fälla varje regering som inte går dem till mötes inom invandringen.
Något av blocken måste alltså få egen majoritet, minst 51% av rösterna eller tillmötesgå Sd eller samarbeta över blockgränserna.
Annars har vi nyval inom ett halvår igen.
Viktiga grejer. Som det pratas för lite om.

Alla alternativen känns blaha för mej, men att ta fascister i båten är förstås en omöjlighet hoppas jag.
En blocköverskridande regering låter som ett gammalt dåligt äktenskap, ett evigt kompromissande till ingen är nöjd.
Väljarna ville i förra valet ha förändring. Vänstern, Sossarna och Miljöpartiet fick mandat (om än lite klent) för en ny politik.
Väljarna sa sej vara trötta på skattesänkningar som dessutom lånas till, på en urholkad välfärd, på vidgade klyftor. De var less på utförsäkringar, på ökat antal människor som tvingas söka socialhjälp, på fas 3, på jobben som aldrig kom, ordning å reda i skolan, en ambitionslös miljöpolitik och all den där övriga Allianspolitiken.
Vi pratar inte om det! Å DET är nog fan så mycket viktigare för flertalet tänkande svenskar än antalet flyktingar.
Hur ska vi göra? Med vem ska det göras? Om vad kan vi kompromissa? Om vad kan vi inte ge oss en tum?
Sånt!

Vad tänker ni?

Vakna Sverige. Det är snart valår. Igen!

Puss/ Asta

En Alliansväljares anonyma tankar...

Fast dom tar ju ansvar för ekonomin. Rödgrönas budget är direkt skadlig för Sverige. Magdalena andersson har inte en susning om vad hon gör och alla rödgröna har gjort ett misstag som valt bort världens bästa finansminister som hyllas av hela världen för hur ofantligt bra Sverige klarat en finanskris, det med världens mest generösa trygghetssystem.
Jag som alliansväljare skulle bli uppriktigt förbannad om allianspartierna svek min röst och lät rödgrönas företagsfientliga, föräldrafientliga osv-fientliga budget vinna. SD har lyckligtvis många delar i sitt förslag som är väsentligt mycket bättre än rödgrönas. Jag avskyr SD och SDare som pesten, de har en rutten rasistisk människosyn och jag vill inte att deras flyktingpolitik ska ha ens lite genomslag i svensk politik. Men jag ser hellre att dom får komma till tals om de inte lika idiotiska delarna av deras politik än att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet, alla oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams (jo, tvångskvoteringar är trams), alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar.
Det finns 1000 anledningar till varför jag inte vill att rödgröna ska få styra, en majoritet av svenska folket håller faktiskt med. Det är inte alliansens ansvar att rädda en skadlig budget, det är deras ansvar att fälla den.

Ja du Anonym, ett namn hade varit trevligt men vi kör ändå.
För den som läser mina politiskt rödfärgade inlägg regelbundet och nu din väldigt blå kommentar blir skillnaden väldigt tydlig och visar att snacket om att "Alla partier egentligen tycker samma sak" och "Det är ingen skillnad mellan Socialdemokraterna som gått åt höger och Moderaterna som gått åt vänster" verkligen inte stämmer. Det är stor mellan blockens syn på människan och samhället.
Det är dessutom inte särskilt sant att S glidit åt höger eller M mot vänster.
Jag ska försöka bena lite i din kommentar här, ense lär vi aldrig bli, men ett svar är det lika fullt.

"Magdalena andersson har inte en susning om vad hon gör och alla rödgröna har gjort ett misstag som valt bort världens bästa finansminister som hyllas av hela världen för hur ofantligt bra Sverige klarat en finanskris, det med världens mest generösa trygghetssystem."
Fd finansminister Anders Borg klarade mycket riktigt av att hålla statens finanser i någolunda skick genom en finanskris. Vad han också gjorde var att driva en politik som drev samhället isär.
En politik som ökade klyftor snabbare än i andra jämförbara länder. Allt enl OECD.
Fattigdom och stora samhällsklyftor bidrar till andra problem för ett land och inte bara för de individer, familjer och barn som växer upp under knappa ekonomiska förhållanden.
Magdalena Andersson har säkerligen "en susning om vad hon gör."
Hon är civilekonom och doktorand i Nationalekonomi. Hon har studerat ekonomi utomlands och har en gedigen karriär bakom sej med tunga poster.

"SD har lyckligtvis många delar i sitt förslag som är väsentligt mycket bättre än rödgrönas. Jag avskyr SD och SDare som pesten, de har en rutten rasistisk människosyn och jag vill inte att deras flyktingpolitik ska ha ens lite genomslag i svensk politik. Men jag ser hellre att dom får komma till tals om de inte lika idiotiska delarna av deras politik än att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet[...]"
Sverigedemokraterna är ett högerparti. Du gör i din text detta väldigt tydligt.
För alla oss Röd-gröna är det självklart att ett rasistiskt, homofobt, kvinno och demokratifientligt parti inte ska tas i med tång. Du anser att de har en bättre politik än S och Mp om man bortser från "den rasistiska lilla detaljen." 

[...]att rödgröna får förstöra för alla unga i detta landet, alla oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams (jo, tvångskvoteringar är trams), alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar.
"Oskyldiga barn som behöver sina föräldrar oberoende av feministtrams."
Kära Anonym, du får ursäkta mej om jag inte är helt säker på att jag kan följa med i ditt resonemang, du skriver rätt andefattigt och på dålig svenska men jag antar att du här syftar till att det är "feministtrams" att styra i föräldraförsäkringen?
Regeringen lägger ständigt in lagar, morötter och piskor (tordes vara välkända begrepp för en Alliansväljare?!) för att styra samhället i det håll man önskar.
I detta fallet att vill regeringen påverka både arbetsgivare ( att inte diskriminera unga kvinnor/ mammor på arbetsmarknaden) och att få pappor/ män att bli mer jämställda som föräldrar.
Just på föräldraområdet är ett område där pappor diskrimineras och bara ses som en bifigur till mamman som är "den riktiga föräldern." Att det skulle vara synd om barnen för att deras mamma får ökade möjligheter till ett bra jobb eller för att de får en vardaglig nära relation till båda sina föräldrar har jag väldigt svårt att se.

"alla kämpande företagare som skapar jobb och får bli arbetsnarkomaner på lata anställdas ställen när dom inte orkar jobba och ta ansvar. "
Förlåt men vad menar du? Här är jag inte spydig utan jag förstår inte vad du skriver.
Är alla företagare stackare under en Röd-grön regering? Är alla som jobbar lata?
Vilken värld lever du i?
Flertalet människor jag känner jobbar häcken av sej och är väldigt lojala mot sin arbetsgivare.
Ett välmående företag kan få miljoner och åter miljoner i bidrag av staten.
Jag känner till företag som blomstrar, ständigt ökar sin omsättning, har betalt av alla sina skulder och likt förbannat får BETALT av staten för att anställa praktikanter som de i annat fall behövt anställa för att företaget expanderar och mår väl.
Här kan vi ta me fan prata om bidrag som får sjukförsäkringar och A-kassa att framstå som en fis i rymden. Nu är inte sjukförsäkringar och A-kassa bidrag, de är försäkringar, men jag talar "moderatiska" med dej nu.

"Det är inte alliansens ansvar att rädda en skadlig budget, det är deras ansvar att fälla den."
Okej. Så kan man se på saken. Men då återstår ett pytteduttigt litet problem för dej.
Sverigedemokraterna har sagt att de kommer att sänka varje regering oavsett färg på statsministern som inte går Sd till mötes i rasistfrågan.
Ponera att Alliansen blir största block efter ett nyval. Majoritet lär de inte få.
Vad ska Kindberg Batra göra då?
Arbeta över blockgränserna eller gå med på en rasistisk politik???

/ Asta

Rösta efter ditt hjärta. Rösta efter ditt förstånd.

Klockan 08:00 imorgon öppnar landets vallokaler. Tolv timmar senare stänger dom.
Supervalåret 2014 kommer att vara till enda och rösterna skall räknas.
Därefter inleds en ny mandatperiod.
Kanske blir det statsminister Fredrik Reinfeldt som får fortsatt förtroende att leda landet i ytterligare fyra år.
Mer sannolikt blir det någon form av rödgrön koalition som tar över.
Kanske får vi för första gången in ett feministiskt parti i riksdagen. Kanske blir ett rasistiskt parti tredje störst.
Vi VET ingenting ännu. Väljarmätningar hit och dit. Ingenting är klart, ingenting är avgjort.

Demokrati är inget fullvärdigt system. Den har brister och den är över tid föränderlig.
Den måste försvaras varje dag men framför allt varje valår.
Det är din medborgerliga plikt och rättighet att få rösta. Den som avstår ger i praktiken bort sin röst åt någon annan att bestämma.
Människor dör runt om i världen för denna rättighet.
Använd din rätt och din skyldighet. Se till att gå och rösta i morgon!

Politik är en stor del av min livsluft. Det borde vara så för alla. För politik är faktiskt allting, den berör oss dagligen i vår vardag. Den berör vår barnomsorg, våra arbeten, vår sjukvård, vår skola.
Den berör vårt boende, vår trygghet, våra livschanser.
Politiken formar förutsättningar för människor utefter olika ideologier.
Alla älskar de Sverige. Alla vill de Sverige väl.
De har bara olika syn på hur det bästa Sverige kan se ut.

Rösta efter ditt hjärta. Rösta efter ditt förstånd.
Försök att bortse från sakfrågorna. Nästan alla partier har saker som jag håller med om men också saker jag inte håller med om.
Tänk istället på vilket samhälle du vill ha. Vilken människosyn du delar.
Väg argument och känn efter i ditt hjärta och så röstar du.
Sju partier i Sveriges riksdag står upp för demokratin och värnar människors lika värde.
Ett parti gör det samma och aspirerar på att få komma in i politikens finrum riksdagen.

Ett parti skiljer ut sej.
De säger det själva. De vill inte tillhöra etablissemanget.
De härstammar ur fascistiska och nazistiska rötter och de ÄR idag ett rasistiskt parti.
De gör skillnad på människor och människor. Utifrån var ifrån de kommer och utifrån vilken Gud de tror på. De gör skillnad på människor utifrån vem de älskar.
Gång, på gång, på gång avslöjas folkvalda ur detta parti med handen i den rasistiska syltburken.
Gång, på gång, på gång uttalar de som är satta att bibehålla vår demokrati med näsan i människors sängkammare.
Gudstro och vem jag ligger med ska Sverigedemokraterna ta och skita i!
Låt inte ett parti som skiljer på medborgare i ett a och ett b lag, ett parti som vill stänga våra gränser för den promille av flyktingar som med fara för sitt liv tar sej hit bli landets tredje största parti!

Rösta efter ditt hjärta. Rösta efter ditt förstånd.
Det är allt jag ber om.
Må bästa lag vinna. 

Puss/ Asta

Tio reflektioner av dagen

1. Slutdebatt i Svt idag före valet.
Reinfeldt såg uppenbart spänd och irriterad ut. Om jag försöker se honom med neutrala ögon så gör han sej väldigt mycket bättre när han försöker vara så där statsmannaaktig än när han kör sin nuvara högarroganta stil.

2. Min flört med Miljöpartiet började redan vid EU valet. Grön har jag varit i många år men jag har alltid röstat S.
Senaste dagarna har jag vacklat något så Jonas Sjöstedt är oerhört bra, för en politik som jag i mnga stycken kan inordna mej under och är en härligt underhållande och bitvis sarkastisk retoriker.
Men nu har jag bestämt mej! Slutvelat.

3. Snuvan, tröttheten, ledvärken, huvudvärk, halsskavet sitter i.
Min "springa-lite-varje-dag" strategi har där med gått å fanders precis som plankutmaningen.
Det svider nästan lika mycket som att vara sjuk. Och som att ha en inställd efterlängtad parmiddag imorgon.

4. Disk. Denna never ending story. Som inte tar hänsyn till att man är sjuk.

5. En liten tvååring är borta.
Läste det på Aftonbladet nu ikväll.
Försvann från sina farföräldrars bostad vid 16 tiden i Dalarna.
Det överskuggar alla mina tankar. Ger mej ont i magen.
Det är många timmar för ett litet barn. Det är mörkt och kallt ute.
Helikoptrar, hundpatruller, poliser och allmänheten är ute och letar.
Måtte de hitta honom snart. Måtte de finna honom vid liv.

6. En liten ettåring hittade av en slump vid en husrannsakan ihop med en hund som var i så dåligt skick att den fick avlivas.
Mamman hade anhållits men inte sagt något om sitt barn?!
Måtte hon aldrig komma nära ett barn eller ett djur igen.
Mitt hjärta blöder men detta barn är åtminstone för nu omhändertaget och tryggt.

7. Jag har gosat med Noah ikväll som de flesta andra kvällar.
När han kom ner till mej i tv soffan strax efter att jag läst om den försvunna tvååringen var han endast iförd blöja och ett stooort leende när han fick syn på mommo.
Jag tryckte den varma lilla gosiga kroppen mot min.
Han håller på att få tänder nu. Hugger på allt.Mysigt när han tar tag i kinderna med båda sina knubbiga händer och sen stoppar in hela min haka i sin mun.
Gott att tugga tycker han men efteråt grimaserar han alltid. Jag smakar tydligen inte så gott... rå.

8. Jag har fått det ena paret av mina glasögon och det är härligt att kunna se riktigt igen.
Mina familjemedlemmar anser att det är nästan precis sådana som Göran Hägglund har så numera går jag under namnet "Mormor Göran."

9. Jag saknar mina barn. Det är dags att ses hör ni.

10. Gottepojken har fortfarande besvär med ögonen. Har sköljt med NaCl dagligen men det har inte hjälpt.
Ska intensifiera det i helgen (han HATAR det) och ringa veterinären på måndag om det inte blir bättre. Någon som vet om även hundar behandlas med samma sorts salva som människor? 

Puss/ Asta

Underbara Claras inlägg

Sprider "Underbara Claras" blogginlägg här. Betonar att det INTE är mina ord men att jag instämmer i varje stavelse. Hoppas att hon inte har något emot att jag gör så här men jag vill att så många människor som möjligt ska läsa dessa rader.
Varsegoda!

Jag vaknar i vargtimmen för att amma dig. Och när jag ser din lilla panna och bekymmersrynkan mellan dina ögon börjar mina tankar snurra och ångesten trycka mot bröstkorgen. Älskade barn hur ska jag kunna skydda dig?  Hur kommer jorden se ut när du vuxit upp och fått egna barn? Så mycket jag skulle vilja ändra och ställa till rätta när det gäller miljöförstöring och klimatkatastrofer – men jag förmår så lite på egen hand. Till och med bröstmjölken som ska ge dig näring – till och med den är full av gifter. Generationerna innan mig har förstört vår miljö. Och vad förstör inte jag för dig? Vad förstör inte jag genom mitt sätt att leva? Du och dina barn kommer få ta smällen fast ni inte bär skulden för någonting.

När jag var liten gick en våg av rasism genom Sverige. På den tiden var det rädslan för nazisterna med rakade skallar som höll mig vaken om nätterna. Jag önskar att jag kunde säga att det är bättre nu. Men det är värre. För fortfarande sitter rasister i Sveriges riksdag. Och Ian Wachtmeister från Ny Demokrati inbjuds till Agenda för att på bästa sändningstid kommentera partiledardebatter. När Mona Sahlin köpte Toblerone på statens kontokort uppstod en politisk kris. Men när SD-politiker önskar livet ur ensamkommande flyktingbarn, hotar folk med järnrör och säger sig hata muslimer fortsätter partiet bara att växa.
Det är val nästa helg och jag vill lägga min röst på den politiker som precis som jag ligger vaken i vargtimmen och oroar sig över klimatförändringar. Som inte säger ”Sverige gör tillräckligt” utan säger ”Sverige ska vara ett föregångsland. Vi ska vara bäst i världen”.
Jag vill lägga min röst på den som värnar samhällets minsta och svagaste. Som kommer hjälpa utsatta grupper, vare sig de är utsatta på grund av kön, läggning, ålder eller etnicitet.

Jag vill rösta solidariskt med de som har det allra sämst i samhället. De arbetslösa, sjuka eller helt utförsäkrade som sett ett redan fattigt liv bli allt fattigare de senaste åren, bara för att de som har jobb och är friska ska få känna att ”det lönar sig att arbeta”.
Jag vill lägga min röst på den politiker som förstår att jämställdhet är en ödesfråga. Så väl mellan klass som mellan kön. Och jag kommer göra det lika mycket av solidaritet som av egoism. För jag vill vara trygg. Jag vill att mina barn ska vara trygga. Samhällen med små klyftor mellan fattiga och rika är mindre konfliktdrabbade. Det gagnar alla. Och en dag är det jag som är sjuk eller arbetslös.

Jag äcklas av alla försök att tala till min plånbok när det enda jag hungrar efter är någon som berättar om ett annat slags samhälle. Ett annat slags Sverige än det vi lever i nu. För i mitt Sverige är evig tillväxt inte norm, där är överkonsumtion inte något som premieras. Där begränsar istället för uppmuntrar politikerna miljöförstöring. I mitt Sverige är åtta timmars arbetsdag undantag istället för regel. I mitt Sverige utförsäkrar vi inte svårt sjuka.
 
Och viktigast av allt: I mitt Sverige utestänger vi inte människor som flyr från krig och nöd. Världens fattigaste länder tar emot 80 procent av alla flyktingar. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi borde göra mer än vad vi gör idag. Att vi inte redan gör det är en skam. Som kristen är det också det som starkast drabbar mig: Hur vi misshandlar den jord som vi borde skydda. Och hur är de fattigaste i världen drabbas hårdast av det. Och när de sedan drabbas och flyr för sitt liv – då stänger vi gränserna.

När jag röstar på söndag kommer det inte vara som att ta ett lån eller köpa en bil: Vilket parti ger mig bäst erbjudande? Mest kvar i plånboken? Nej, när jag röstar på söndag så kommer jag ha visionen om mitt Sverige för ögonen. Ett helt annat Sverige än dit vi nu är på väg.

Är det okej om jag köper din röst?

Jag älskar september. Maj och september är mina favoritmånader på året.
Fortfarande relativt varmt men med frisk, pollenfri luft och ett lugn som lägger sej över såväl människor som natur.

I år är det dessutom valår. Supervalåret.
Jag ställde en fråga på facebook angående politik: "Är det oetiskt att köpa en röst som annars inte kommer att användas?"
Vad tycker ni?
Jag fick en del svar på fejjan, flertalet överens om att det inte är okej.

Nej, det är det självklart inte. Vore det okej så skulle partier kunna köpa röster och den med störst plånbok vinna valet vilket urholkar själva demokratin.
Jag greppar det...
Ändå skojade vi om det idag kring middagsbordet. Är det inte ens okej för den goda sakens skull?
Alltså, det är ju inte okej att gömma flyktingar heller och ändå tycker en hel del människor att det är något bra. Åtminstone inte något förkastligt.
Ponera alltså (detta är ett rent tankeexperiment) att jag känner någon som är fullständigt ointresserad av politik, någon som aldrig har röstat, inte kommer att göra det i år heller. En person som liksom rätt många tycker att "politik är skittråkigt, obegripligt och något som inte angår hen."
Är det då verkligen så fel att "övertyga" personen i fråga med hjälp av vara eller tjänst att avlägga en röst på lämpligt parti? Många som faktiskt röstar gör det utan att ha en aning varför. De röstar på den som mamma å pappa röstar på eller den som är snyggast eller den bästa polaren sagt är bra eller den politiker som råkade säga nåt smart innan de slog av tv'n.
Är det MER demokratiskt och politiskt korrekt?
Jooo, det är det förstås.
Men visst är det en spännande tanke att bolla med. Varför-varför inte.
Och frestande i den här... förstås ;)... helt uppdiktade historien.

Väldigt många människor är ointresserade av politik.
De kan ingenting, de är ovana vid det politiska språket.
Jag lyssnade på "Språket" i P1 här i veckan där de talade om just politiskt språk.
En undersökning som genomförts inför valet visar tex att 4 av 10 personer inte vet vad jobbskatteavdrag är. Ungefär lika många visste inte vad reform va eller vad utanförskap betydde.
I åldersgruppen 18-29 år var det än sämre ställt. Där visste inte 6 av 10 vad orden betydde.
Ord och begrepp som politiker slänger sej med hela tiden och som för oss med intresse av politik inte är något problem men för den "oinvigde" så klart skapar ett ännu större glapp.
För varför lyssna på något som man ändå inte förstår.
Det här om något är faktiskt ett demokratiproblem.
Människor som av olika anledningar, ex att de är nya i Sverige eller att de har en kognitiv nedsättning kan beställa material på "enkel svenska", det finns tydligen någon tidning som heter "Åtta sidor" eller nåt liknande där nyheter presenteras lättbegripligt.
Men de som är ointresserade då? Som inte tycker att politik angår dem?
Hur når man dom? Hur förklarar man för dem att politik är ALLT.

Vad tänker ni?

Puss/ Asta

Jag försöker igen.

Jag fick en fråga här på bloggen en gång från en bloggsyster som jag besvarade... eller inte lyckades besvara... men jag tänkte att jag skulle misslyckas med att försöka förklara en gång till.
Det tillkommer nya läsare, nytt vatten rinner under broarna osv.
En bloggsyster frågade en gång varför det är just rasism av alla orättvisor som triggar igång mej och som jag skriver spaltmeter om.

Jag har inget bra svar.
Bara att jag är en utpräglad humanist. I att reagera på orättvisor och utanförskap.
Det låter pretansiöst och självförhärligande men jag tror att det är utmärkande drag hos de flesta vänstermänniskor. Det finns borgliga med solidariska förtecken oxå absolut men vänstern och socialdemokratin har en högre tro, sätter ett högre värde på samhället och kollektivet medan högern i större utsträckning handlar om individen och det egna ansvaret/ de egna möjligheterna.
Jag säger inte här å nu att det ena är mer rätt än det andra, det är olika synsätt helt enkelt.
Solidaritet och rött hör ihop.
Humanister är humanister i alla frågor.

Som socialdemokrat (å nu talar jag inte för hela partiet för det är stort och brett) så tror jag inte på klassklyftor. Jag tror det är förödande för ett samhälle. Att det mer skapar ett vi å dom och aldrig mötas de tu än att det skulle vara en drivkraft, en kombinerad motor å piska, till att få det bättre som denna regeringen tror.

Många och stora grupper i samhället har fart illa av de ökade klasskillnaderna.
De arbetslösa och utförsäkrade.
De sjuka som tvingas att arbeta eller gå till socialen.
Barnen till dessa grupper.
Det drabbar de fattiga och det drabbar de utslagna.
Allra hårdast drabbar det dom utan språk eller röst. De som saknar kanaler att föra ut sin desperation.
Därför brinner jag mest för invandrarna, för missbrukarna, för de hemlösa.

Det innebär inte på något sätt att jag står bakom de klyftor och raviner som övriga grupper rasar ner i.
Här är en stor vattendelare mellan röd och blå politik.
De blå kallar a-kassa, sjukförsäkringar, pensioner för bidrag.
Jag som röd kallar det försäkringar. Som vi i förväg betalt in till.
Som vi som samhälle solidariskt bidragit till.
Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
Men pensionärer har ofta höga röster. Föreningsliv och parti som företräder dem.
De arbetslösa lika så. Även många av de sjuka.
De orkar/ kan inte jobba men de har sin röst och sina kanaler kvar.

Jag avskyr när vi ställs mot dem.
Särskilt när två utsatta grupper gör det mot varann.
I dagarna har jag i insändare, bloggar, på sociala medier läst om hur sverigedemokrater ynkas.
Hur ingen förstår dem. Dessa sårade själar.
Dessa unga arga fattiga män.
Men den bilder av Sverigedemokraterna stämmer inte längre. Åtminstone inte entydigt.
Det är förvisso fortfarande så att få kvinnor lockas av Sd. Det är få akademiker.
Men det är breda grupper ur Moderaterna och ur LO.
Å let´s face it... de flesta arbetargrupper tjänar mer än många akademiker.
Sverigedemokraternas största fästen är på landsbygden. Där invandrarantalen är förhållandevis låga.
I storstäderna, där problemen med segregationen finns, där är sympatisörerna färre.
Det är inte synd om människor som väljer att vara rasister. Eller egoister.
Vi lever i en tid av gränslös information. I en tid när vi från barnsben lär oss att vara källkritiska.
I att ifrågasätta.
Den som väljer enkla populistiska budskap får göra det men de kan inte förvänta sej gullande och duttande från sin omgivning.

Vi ska bekämpa klassklyftor. Inte varann.
Vi ska bekämpa fattigdom och utanförskap.
Sverige har med rätt insatser råd att värna både pensionärer och flyktingar.
Både sjuka och arbetslösa.
Inte kravlöst, absolut inte. Men med vettiga, riktade insatser och med en anständighet till de försäkringar som människor i förväg investerat i.

Puss/ Asta

Jodå för fan...

Det är rätt tyst från Asta håll.
Jobbar jag inte så är jag upptagen med annat. Just nu att umgås med äldsta dottern som är här med barnbarnet.
Allt utom "Busy doing nothing" med andra ord.
Här kommer en liten snabbresumé av senaste dagarna.

Jag får inte lägga upp några bilder på barnbarnet. Ni får ta mej på mitt ord att hon är bedårande. Fortsatt lite skraj för sin mormor, jag får inte hålla henne men efter att ha umgåtts hela dagen så flinar hon åt mej när jag pussar henne på fötterna.
Jag tänker att, vår tid kommer och huvudsaken är att jag älskar henne.
Hon KOMMER älska mormor vad det lider om det så är det sista jag ser till :)

Ni får en bild på en bedårande kille istället. Min Gotteman i morse.
Han är fantastisk med Ängla. Väldigt nyfiken men oxå väldigt försiktig.
Å väldigt svartsjuk.
Jag får verkligen tänka på att SE honom hela tiden med.
Dalta och pussas och leka med honom också.

Melodifestivalen kom å gick.
Många säger att det var dåliga låtar, själv fanns det flera jag tyckte om.
Mest för egen del "Songbird" fast det vet i tusan vad den haft för chanser i Köpenhamn.
Jag kände ändå att jag kunde leva med att Sanna vann.

Krigsångesten har lagt sej något. Med något menar jag att jag inte längre kollar av nyheterna varje timma.
I första hand går mina tankar till Ukrainas invånare.

Nazister har attackerat feminister. Jag säger bara SD och normaliseringsprocessen.
Ut med packet från riksdagen så tror jag det självdör.
Lyssnade på Göran Rosenberg som talade på radion igår.
Han talade om spöken som drar över Europa och som har två namn.
Populism och nationalism.
Enkla lösningar och vi mot dem.
Gemensamt för dessa spöken är att de spricker när de får ta ansvar.
Jag tror det är det som vi ser med Sd's nedåtgående väljarstöd och indirekt så söker sej en del av dessa galenpannor till än mer extrema avarter.

Boken jag läste ut och recenserade några inlägg nedan "En av oss" funderar jag mycket på och den fortsätter att växa efter att den är utläst.
Den är mycket, mycket läsvärd och jag rekommenderar den varmt till alla som är det minsta intresserade av politik eller sin samtid.
På tal om böcker har jag nu köpt "I kroppen min" men ännu inte Bloggdalaboken.
Får se i vilken ordning jag tar dem.

Slutspelet har dragit igång. Vi... Frölunda... väntar på att motståndet ska bli klart, Leksand eller Hv. Jag tror på Hv.
Spännade! Är man hockeynörd är detta bästa tiden på året.
Å så klart, inget annat än guld räknas.

Det har blivit vår ute. 7-8 grader och en sol som lovar mer.
Nåt händer i kroppen när vårsolen lyser. Jag känner mej piggare, gladare, snyggare.
Serotoninproduktionen tar väl fart antar jag. 

Annars går livet sin gilla gång.
Arbetar som sagt intensivt. Fortsätter med 5:2. Shoppade mej en blus från Hm och en klänning från Lindex i veckan.
Har även skaffat mej ytterligare ett fadderbarn, en liten pojke från Etiopien.
En fantastiskt söt pojk på 12 år.

Hur är läget med er?

Puss/ Asta

Nu sätter jag punkt. För den här gången.

Jag vill inledningsvis tacka er som ståndaktigt hjälpt mej att besvara kommentarer från "Anonym." Även om det inte ÄR så, så är det lätt att känna sej ensam när man får ta debatten själv. Så tack! Tack för kloka, tålmodiga, nyanserade kommentarer.

Själv orkar och ids jag inte vara så klok och nyanserad just ikväll.
Jag har haft huvudvärk i ett dygn. Jag har jobbat hårt ett längre tag och jag är trött.
Å vi har upp på det ett jävla väder och ett förbannat väglag här i södra Sverige så jag blir alldeles spänd i hela kroppen av att ta mej till å från jobbet.
Jag känner mej med andra ord irriterad.

Det är väldigt svårt att diskutera med människor som kallar sej "Anonym."
Är ni en eller flera?
Det kan jag i och för sej kolla upp, men just nu ids jag inte.
Ni kunde väl åtminstone... om ni nu är så rädda... välja nåt alias så jag kunde hålla reda på er.

Sen är det ingen idé att bolla statistik med er för ni kör efter er egen sanning i alla fall.
Både Therese och "Mellan skog och gård" lämnade goda och pålitliga källhänvisningar, men sånt biter inte på er. Ni vet vad ni vet ändå, inte sant?
Över 95% av alla svenskar... gamla OCH nya... har ALDRIG varit misstänka/ förhörda för någon grov brottslighet.
Det vill säga, nästan alla som kommer hit vill finna en trygghet för sej och sina barn, arbeta, tillhöra och göra rätt för sej.
Det är lätt att glömma när man diskuterar huruvida vissa grupper av människor begår fler brott än andra.

Sverige behöver invandring för tillväxt och välfärd. För att vi inte kan driva vårt land själva.
Sverige har där till som ett rikt land med fred i över 200 år en skyldighet att hjälpa människor som flyr krig och tortyr för sina liv.
Det står i lagarna och det står skrivet i våra moraliska skyldigheter.
Det är ett livets tombola att just du är född just här med alla våra jävla förmåner!

Att likställa invandrare/ flyktingar med segregerade områden är som att diskutera bananer och palsternackor. 
Kriminalitet har alltid varit större i områden där fattigdom och arbetslöshet råder.
Alltid och överallt.
Det gäller för dem med utländsk härkomst, det gäller för svenskar.
Att öka klyftorna, att "ta hårdare tag", att dela upp vi å dom är kontraproduktivt.

Slutligen. "Anonym" i singularis eller pluralis... ni ÄR en minoritet tack gode Gud.
Ni låter mycket, ni hörs mycket, ni skämmer ut er var å varannan dag å medlemmar utesluts i parti å minut för att de offentligt sagt det som alla vet att större delen av Sd står för men ni ÄR en minoritet.
90% av rösterna tillfaller partier som inte delar er människosyn och era vedervärdiga värderingar.
Ni kommer inte få nåt att säga till om efter nästa val heller även om ni skulle bli det tredje största partiet. Om det råder det stor konsensus mellan allt från V till M.
Sverige och svenskarna i stort står nämligen för något annat än vad ni gör.
Svenskar är kända för sin tolerans, sin givmildhet, sin nyfikenhet.
Det vill jag värna. Det är jag stolt över.
Vi har stolta solidariska traditioner.

NU tar jag tillbaka bloggen.
Detta är en blogg där det diskuteras politik men oxå annat.
Så tack för för visat intresse.
Punkt!

Puss/ Asta

Frejas funderingar, om jobb, barn å politik

 

Vi lämnar återigen Sd och inläggen om det. På min Statcounter kan jag se att halva Höör varit inne på mina inlägg om rasism, Sverigedemokraterna och kritiska inlägg mot att klumpa ihop "muslimer" som en homogen grupp.
Nån snubbe (?) har varit inne 24 gånger. Idag.
Fascinerande och nästan lite märkligt. Vilket intresse för lilla mej.

Frejas frågor då...
Om du inte jobbat inom vården och inte heller med hundar, vad hade du jobbat med då?
Tror du att du varit annorlunda som mamma om du fått barn senare i livet?
Om du skulle sitta i regeringen, vilken ministerpost hade du velat ha och vilka vore dina tre första åtgärder?

Om jag inte jobbat inom vården eller med hundar så hade jag förmodligen varit (arbetslös?) journalist.
När jag valde högskoleutbildning valde jag mellan Sjuksköterska, journalist eller stadsvetare.
Det som avgjorde var att inom vården finns alltid jobb. I journalistbranschen sa man DÅ i alla fall att det fanns ungefär dubbelt så många journalister som arbeten och antal tjänster som stadsvetare i min lilla håla är nog tämligen obefintliga.

Jag befarar och tror absolut att jag varit annorlunda som mamma om jag fått barn senare i livet. Oändligt mycket pjoskigare och räddare för allting.
Jag ser bara vilken typ av hundmamma jag är...
Så nej, Gud, ödet, turen, livsvalen eller slumpen visste nog vad den gjorde när jag födde samtliga ungar innan jag hann fylla 26.
Idag verkar det så svårt att vara småbarnsmamma.
Det är så mycket man ska tänka på som jag aldrig funderade på.
Å ibland är det kanske så att instinkterna vet bäst? Eller bra nog åtminstone.

Usch, jag skulle inte vilja sitta i en regering. Jag har på tok för många lik i garderoben för att kunna bli politiker. Å jag har inte kompetensen. Bara åsikterna.
Men OM jag satt i regeringen så skulle jag så klart vilja bestämma så mycket som möjligt och hade blivit stadsminister.
Då skulle min första åtgärd bli att tillsätta dugliga ministrar.
Jag skulle slopat det 5:e jobbskatteavdraget. Jag skulle stoppat vinster i skola, vård och omsorg som är finansierade med hjälp av skatteintäkter.
Jag skulle sett till att mina ministrar kallade ihop kompetensgrupper bestående av vanligt folk inom olika områden för att se vad som behöver göras åt ex skola, vården, äldreomsorgen, kriminalvården.
Jag skulle gett migrationsverket och försäkringskassan humanare direktiv.
Ja, och sen hade jag vilat mej och tagit ett glas vin för nåt ska jag ju göra dag två oxå :)

Puss/ Asta

"Inte råd med skäliga löner." Ett inlägg om en korkad sjukvård och bemanningsföretag

Vården är en bransch som angår alla, inte bara oss som arbetar inom den.
Den borde engagera dej!
Vi är liksom inte där i huvudsak för vår egen skull, även om intresset för människor och viljan av att hjälpa, någon gång stod i fokus för vårt yrkesval.
Sjukvården är något som alla människor kommer i kontakt med förr eller senare, för egen del och för sina anhörigas räkning.
En fungerande sjukvård och väl använda skattepengar borde således ligga i allas vårt intresse.

Under en lång tid har vården rapporterat om sjuksköterskebristen Sverige, ett problem som alla landsting brottas med.
"Det finns inga sjuksköterskor att få tag på heter det."
Väldigt märkvärdigt med tanke på att sjuksköterskeprogrammet fortfarande fyller sina klasser med, bara i lilla Varberg, två klasser/ år.

Förr i världen... för inte alls så länge sedan... lockades vårdpersonal till mitt lilla sjukhus med hjälp av sitt läge. En gemytlig sommarstad. Västkusten. Havet och ljumna vindar.
Nu mera räcker inte det.
Nu mera vill sjuksköterskor dessutom ha betalt och en dräglig arbetssituation.
Därmed söker väldigt få utannonserade lediga tjänster.
Många av de som söker tackar nej när de inte får den lön de eftersöker.
Många av mina kollegor har slutat för att löneläget är stagnerat.
Vi får hela tiden höra,  år efter år och på vartenda lönesamtal att vi är "duktiga och uppskattade men tyvärr finns det inte pengar till skäliga löner, tyvärr handlar det bara om småpengar som skall fördelas."
De nya sjuksköterskorna väljer istället psykiatrin å kommunen som av tradition anser sej ha råd att betala högre löner och de utvandrar i allt högre grad till våra grannländer Danmark och Norge med sin kompetens.
Följden blir en slitsam arbetssituation med ständiga luckor, tillfälliga vikarier, dubbelpass och byte av pass för att dag för dag lösa den akuta situatioen.

Sedan en tid tillbaka har medicinkliniken (de andra klinikerna har jag inte koll på) i Varberg fått lov att anlita bemanningsföretag för att lösa den akuta krisen.
På min avdelning har vi just nu 6 stycken bemanningssköterskor.
Det är inget fel på dem, jag vill betona det!
De är duktiga och rara, de gör säkert sitt bästa men deras arbete kommer alltid att vara "här å nu", de är anlitade för att göra en stödinsats, in och ut.
Självklart tar de inte ansvar för allt kringjobb som är på en avdelning utöver patienterna, självklart känner de inte samma tillhörighet gentemot oss andra och mot avdelningen.
De är här just nu och sedan drar de vidare till nya uppdragsgivare.
Jag kan inte svära på vad de tjänar. Men jag har hört välgrundade rykten om ca 35000 kr/ månad vilket säkert är helt rimligt. Därtill antar jag att bemanningsföretagen vill tjäna en slant.
De... som enskilda medarbetare är bara att gratulera och det står alla sköterskor fritt att söka arbete hos ett bemanningsföretag... det är inte mot dem jag vill rikta kritik.
35 000 x 6 ssk = 210 000 kr/ månad.
Var och en av dem tjänar ca 10 000 kr mer än vad vi andra gör i månaden.
10 000 x 6 ssk = 60 000 kr/mån.
Och så matas vi år in och år ut med mantrat att det inte finns några pengar till ökade löner?!?!
Det finns ju uppenbarligen HUR mycket pengar som helst.
De hade kunnat anställa 6 stycken nyfärdiga ssk med deras nya hårda krav "Inte under 25 000 kr."
Därefter hade de ÄNDÅ haft råd att fördela 60 000 kr på våra i snitt 15 sjuksköterskor och öka våra löner med 4000 kr/ månad.
För samma summa!!!

Att bedriva vård på det här sättet, genom att utnyttja personalen, betala dem lägsta lönen i hela landet och arbeta trippelhårt för att täcka luckor är inte bara korkat.
Det är hänsynslöst. Å ger en sämre vård. Å är en fara för facket och egentligen hela samhällsmodellen.
Hade pengarna som satsats på bemanningspersonal istället betalats ut för att locka nya kollegor som vill vara kvar och hjälpa till att bygga upp vården, och hade pengarna satsats på att motivera och belöna hårt slitande trogen personal så hade alla gynnats.
Arbetsgivaren som får en lojalare personal som i högre grad stannar på sin post så att kompetens kan byggas upp på nytt. Patienterna som får en kompetentare vård. Å personalen som får arbeta mer i lugn och ro utan ständigt nya kollegor som skall hospiteras in.

Vårt lilla sjukhus, min lilla avdelning, är självklart inte ensamma om det här.
Så här ser det ut i hela landet.
Och för arbetsgivaren är det så klart väldigt bekvämt.
De kan betala för toppar å dalar. De behöver inte alls ta ansvar för den här personalen, det gör bemanningsföretagen.
De hyr in när de behöver och säger "tack å hej" när de inte behöver.
Så kan man göra om man ser på sin personal som "huvuden" eller "händer."
Om erfarenhet, kompetens och lojalitet mot enheten inte betyder något.
Kårandan urholkas då, fackets inflytande lika så.

Man kan fan bli förbannad för mindre. Tack för att du orkade läsa ända hit.
Sprid gärna inlägget. Tack på förhand.

Puss/ Asta

Idag ger jag cred åt...

Jag tror att vi generellt är dåliga på att ge varandra cred.
På att hylla någon, ge en komplimang eller ett ärligt menat beröm.
För några dagar sedan hyllade jag en av mina absoluta favoritbloggar... Big ass fashion och jag tänkte att jag skulle fortsätta göra så.
Hylla människor som av olika anledningar imponerar på mej.

Idag vill jag... kanske en smula otippad med anledning av att jag här om dan senaste skrattade mej halvt fördärvad åt hans eventuella död... hylla just maken.
Å då inte i rollen som make, pappa eller morfar utan i rollen som sej själv.

Min make har en sjuhelvetes rättspatos och ett till synes oändligt mod när det kommer till sin roll som fackordförande på klubben där han arbetar.
Han å jag började engagera oss fackligt ungefär samtidigt och jag låg nog några steg före där i startgroparna i och med min vana att ta till mej information, presentera den snyggt och att vara van från högskolan vid struktur och att tala inför folk.
Men han har gått om mej med hästlängder i kunskap och i att brinna för sitt uppdrag.
Han bär runt på den där boken om kollektivavtalen och det känns som om han kan den helt och hållet utantill.

När min man, anonym som Mr X började arbeta på företaget Y så fanns det inte tillstymmelse till fackklubb å chefen gjorde lite som han kände för utan att möta större protester.
Den dagen makens chef anställde min man gjorde hans sitt livs största misstag.
Maken är fostrad inom metall och van vid hur ett starkt fackförbund absolut är en part i sammanhanget.
Här fungerade ingenting som hade med det fackliga att göra.
Människor kunde sparkas från en dag till en annan, människor kunde ha en ovettigt hög lön eller en löjligt låg lön. Allt var godtyckligt.
I denna trögflytande gröt har maken sakta men säkert byggt upp en klubb, skapat engagemang hos de övriga och så smått börjat kräva både det ena å det andra av rena självklarheter som tidigare varit omöjliga.

Han är konflikträdd min make, men hans patos är ännu större.
Därmed blir han råutskälld av sin chef flera gånger i veckan över rena fackliga självklarheter.
Det måste vara jobbigt... nej, det ÄR jobbigt... att befinna sej i konflikt hela tiden av minsta småsak men han gör det ändå. Han tyglar sina känslor och sin aggressivitet och kör by the book.
Jag beundrar hans mod, hans lugn, hans envishet.
Jag beundrar hans strid för LAS och MBL och hans förmåga att hålla sej ständigt påläst. Trots att det gör honom impopulär som fan hos chefen.

Jag är stolt över honom!

Puss/ Asta

Lövén ta lärdom av Freddan nu

 

Så kom det då. Dagen när Reinfeldt sa nåt bra.
När han med tydlig röst och ett passionerat kroppsspråk gjorde tydligt att Sverigedemokraterna kommer aldrig att bli Moderaternas samarbetspartner.
"Det finns 8 partier i riksdagen, men ett får inte vara med."
Det var starkt och rejält av honom.
Jag har blivit förbannad när andra borgliga ledare inte gjort nån skillnad på Vänstern och Sverigedemokraterna.
Det ÄR stor skillnad på Sverigedemokraterna mot de övriga partierna.
Säga vad man vill om Alliansen, men inget annat parti står med fötterna i rasistisk och fascistisk smörja. Punkt!
Jag saknar Mona Sahlins självklara tydlighet inom samma ämne från Stefan Lövén.
Sätt i foten karl! Låt det kosta röster om det är så!

Maken å jag är båda väldigt politiskt intresserade. Om någon missat det?
Hela vår familj är faktiskt det. Till och med Gottfrid men han drar lite åt Sd's håll tyvärr och skällde idag ut två färgade kvinnor i stora klänningar å långa sjalar.
Well, det ska jag ta ur honom.
Men! Maken och jag är alltså passionerade när det kommer till politik och nästa år är det ju dags...
Dags för det som kallas Ödesvalet. Gjorde man inte det förra gången oxå förresten?
Jag ser stort fram emot att valåret nu har kickats igång och kommer intensifieras under månaderna och halvåret som kommer.

Vi skulle väldigt väldigt gärna vilja åka till Almedalen nästa år.
Förstå vilken känsla för oss politikernördar.
Som ett OS år för de sportintresserade fast mycket, mycket viktigare.
Men det är väldigt dyrt.
Vi kollade på hotell och ca 2200 kr/ natt kostar det.
Plus flyg dit (för båt åker jag inte), mat å allt detta rosévin som går åt i Almedalen.
Det lutar åt att vi kikar på Vandrarhem eller nåt Bed & Breakfast.
Hellre lägre standard och att man kan vara där en 4-5 dagar.
Är det någon som känner till nåt boende som är trevligt och i hyfsad prisklass i eller i närheten av Visby så hojta väldans gärna!

Puss/ Asta

Att svika sina plikter, att säga nej.

Jag har beslutat mej för att hoppa av mitt förtroendemannaskap i Vårdförbundet.
Det är som ett led i att jag rensar i garderoben och gör mej av med allt som jag inte nödvändigtvis behöver göra här och nu.
Jag har förstått att jag... åtminstone där jag är just idag... behöver rensa bland mina åtaganden. Skapa mer luft i min dagliga tillvaro.
Arbeta MÅSTE jag. För lön MÅSTE jag ha.
Därefter kommer saker å ting att prioriteras bort.
Gällande mitt jobb så tänker jag göra det som åligger mej som sjuksköterska.
Ta hand om mina patienter. Handleda studenter. Leda omvårdnadsarbetet.
Punkt!
Inga extrauppdrag. Inget fixande å trixande för att underlätta läkarnas arbete.
Inte "hjälpa undersköterskorna" på bekostnad av egen rast eller att kunna gå hem när arbetsdagen faktiskt är slut.
Inget agerande av soptunna åt frustrerade anhöriga. De kommer hädanefter hänvisas till min chef eller varför inte Mats Eriksson själv?!
Punkt!
Jag ska träna mej på att bli jävligt mycket bättre på att säga stopp, nej, det är inte min sak.

Men det är ändå med viss sorg som jag lämnar mitt ansvarsområde inom Vårdförbundet.
Jag tycker att fackligt arbete är roligt! Jag tycker att det är förbannat viktigt!
Vi har i Sverige så mycket lagar och rättigheter som vi skall vara jävligt tacksamma över. Som våra förfäder kämpade för och som kan gå förlorade om vi inte bevakar dem.
Vi lever just nu med en fackfientlig regering.
Så är det!
En regering som mer värnar arbetsgivarens rättigheter än arbetstagarnas och som bit för bit monterar ner fackens inflytande.
Som försvagar vår A-kassa samtidigt som arbetslösheten ökar.
Unga människor som har tillfälliga anställningar, låga inkomster och som "sparar in" på den kostnaden ett medlemskap i facket innebär.
Som inte har blivit fostrade i den styrka som kollektivet besitter och som ännu inte lärt sej, den hårda vägen, hur ensam man är som enskild anställd.
Jag brinner för dessa frågor. Det svider i hjärtat att inte orka.
Att inte vara en del i striden och i den kämpaanda som börjar vakna inom svensk sjuksköterskekår.
Jag hoppas att jag en dag orkar ta nya tag gällande facket.
Orkar vara engagerad, stridig, pådrivande så som varje enskild företrädare för ett fackförbund bör vara.

Jag vet inte om det är så...
Men min känsla är att svenska folket har börjat vakna.
Att det debatteras mer plötsligt. Om allting som har med politik att göra.
Det är som att positionerna hårdnar.
Plötsligt är det inte fult att framföra sverigedemokratiska åsikter.
Å antirasisterna ruskar yrvaket på sej och ställer sej på barrikaderna.
Småpartierna profilerar sej.
De röda partierna ropar allt högre.
Låg skatt ställs mot nedmontering av välfärden.
Sjuksköterskor har fått nog!
Lärarna likaså.
Jag gillar det!
Jag gillar att vi TYCKER saker och ting.
Att det HÖRS!

I mitt privata och på bloggen kommer jag aldrig att tystna.

Puss/ Asta

Var är du Lövén?

 

Förskola från 2 år?
Obligatoriskt gymnasium?

Jag säger inte att det är något fel på de förslagen men är det SÅ Socialdemokraterna tror att de ska vinna valet 2014 så är de illa ute.

Jag vill, som trogen gråsosse, att mitt parti återgår till att först och främst tala om traditionella socialdemokratiska frågor.
Jobb.
Rättvisa.
Trygghet.
Välfärd för alla.

Jag är som bekant sjukskriven med utmattningssymtom.
Trots det blir jag stressad av att läsa på facebook om hur det är på min arbetsplats.
Det är ständiga överbeläggningar.
Det är flera... många... som är sjukskrivna med utmattningssymtom.
De som fortfarande arbetar får ta extraturer, byta pass och ha både studenter och hospitanter upptill sina patienter.
Och det har varit så här länge.
Det är inte som förr... en liten "topp" och så blir det bättre sen... nej kaoset har blivit det normala.

Kära ansvariga politiker.
Självklart önskar jag er inte en hjärtinfarkt.
Men jag önskar er kanske lite bröstsmärta.
Jag önskar att ni som står inför invånarna och lovar att vårdsäkerheten och kvaliteten inte skall försämras pga skattesänkningar får tillbringa några dygn hos oss.
I en korridor. Under ett lysrör som aldrig släcks.
Eller bredvid en dement. Som pillar i dina saker så fort du vänder ryggen till eller sätter sej i din säng och kissar ner sej.
Eller får ligga isolerad bredvid medpatienter som har antingen vanliga influensan med hög feber och frossa eller kräks som en kalv av calisi.
Så ser nämligen den kvalitativa vården ut.
Jag önskar att du fick uppleva hur läkaren inte kommer ihåg ditt namn eller varför du kom in när hen går rond. Hur din sjuksköterska tyvärr dröjer en kvart-tjugo minuter när du har ont.
Att du fick SE stressen i våra ögon.

Jag vill inte se en socialdemokratisk ledare tjafsa med vår nuvarande stadsminister om procentsatser hit eller dit. Om bagateller.
Jag vill se en stark Lövén lova svenska folket att vansinnet inte ska få fortsätta!
Att det inte blir nåt 5:e jobbskatteavdrag. Att Rut inte skall kunna användas, finansieras av skattepengar, till bartenders eller läxhjälp. Att ni tänker slopa dyra reformer som ger få riktiga jobb så som sänkt krogmoms.
Höj skatten. Därför att välfärd kostar!
Vi vill ha FLER riktiga jobb.
I vård, skola, omsorg, tågtraffiken, den gröna sektorn mm mm.
Vill se att forskningsresultat leder till praktiska förändringar och inte till motsatsen av vad de kommit fram till.
Fler händer inom sjukvård och skola.
Uppgradering av kvinnliga akademiska yrken.
Gör det attraktivt att arbeta som sjuksköterska och att vidareutbilda sej annars har vi snart en katastrof!
Sjuksköterskor flyr vården och Sverige nu. Allt för få läser vidare därför att de a.) är trötta på landstinget som arbetsgivare och/ eller studieskulderna lönar sej inte.

Var ÄR du Lövén?
Det är dags att kavla upp armarna. Du KAN ju det här med jobb och välfärd.
Varför var det inte DU som förhandlade med näringslivet och LO om en jobbpakt?
Ska Socialdemokraterna vinna valet måste de ge människor ett trovärdigt ALTERNATIV och berätta HUR de tänker göra det. Å i augusti -14 är det för sent.

Puss/ Asta

Vive la France

Frankrike fick idag med mycket knapp marginal en socialistisk president och en entusiastisk röd korrespondent deklarerade att NU blåser det socialdemokratiska vindar i Europa.
Tja... man kan ju hoppas.
I Grekland har det varit ett parlamentariskt val å där gick det sämre kan man väl minst sagt säga.
Socialistiska partiet fick storstryk och sjönk från 44% i senaste valet till 14 idag.
De har regerat ihop med högerpartiet Ny Demokrati och fick ta den största smällen för det grekiska missnöjet mot sparpaketen och åtstramningspaketen.
Sorgligast av allt var att ett nynazistiskt parti fick 7% och nu tar plats i ett europeiskt parlament.
Vad händer med mitt älskade Grekland?

Här i Sverige har det varit partiledardebatt.
Jag arbetade och hann bara se spridda skurar av den.
Reinfeltd var i sitt esse hann jag uppfatta, en sak kan man konstatera om man nu känt sej orolig... skilsmässan har inte gjort honom ett dugg mindre arrogant.
Stefan Löfven sa mycket vettigt. På ett rätt tråkigt sätt.
Men han är oerfaren av den här typen av sammanhang och kommer säkert gaska upp sej.
Han kändes trovärdig och ansvarsfull kring jobben i alla fall.
Retoriken å pondusen får han jobba på.
Det är långt kvar till nästa val.
Det viktigaste är att det känns som att svenska folket tröttnat på Alliansens hjärtlöshet och brist på visioner. Man ser igenom det tomma orden om "arbetslinjen".

Haft en bra söndag?

Puss/ Asta