Årssammanfattande lista för 2016

Snor min egen lista från i fjol. Med nya svar. Varsegoda. 

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Åhh, småkrafs ni vet som... att FÖRLÖSA bebisar!!! , sy i andra människors underliv och hålla en äggstock i min hand innan den stoppades tillbaka in i ägarinnans buk igen.
Hamnade skrämmande nära 70 kg sträcket.

Genomdrev du någon stor förändring?
Skrev på en anställning på KK. Är numera frikopplad från medicin som varit min värld i 14 år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Nej, våra vänner är för gamla. Men lilla Mio föddes och mina vänner fick flera nya barnbarn.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Minns inte datum men visst har ett å annat stort/ kul hänt.

 

Dog någon som stod dig nära?
Nej, men för vissa är det nog mer relaterat till tur än skicklighet.

Vilka länder besökte du?
Danmark.



 

Bästa köpet? 
Jaa?! Vad av allt jag shoppat står ut lite extra?
Får nog säga handpenningen på nästa års resa.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Massor. Barnbarnen så klart. Praktikerna.
Maken och jag hade en härlig minisemester i Göteborg i somras och sen hade jag en lika härlig höstminisemester med Lillebror och två andra kära vänner.
Stand up kväll med bästa vänner.



Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Sömn. Mer motivation att springa. Hårdare hud å mer tilltro till mej själv.
Ett mer humanistiskt politiskt klimat, i Sverige och i världen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Kommit igång med mitt engagemang för flyktingar. Jag har sagt flera gånger att jag kan tänka mej olika sorters fadderskap/kontaktmannaskap men orken å tiden har inte funnits där.
Tränat med Gottfrid. Han har blivit odrägligt ouppfostrad det sista och gör lite som han vill.
Hållit fast i löpningen.
(Förra årets svar, gäller detta med)

Vad önskar du att du gjort mindre?
Retat mej mindre på självgodhet.

Favoritprogram på TV?
Bonde söker fru.

Bästa boken du läste i år? 
Inte läst så mycket skönlitteratur under utbildningen men "Björnstad" av Fredrik Backman är kanske bästa boken... någonsin.




 
Största musikaliska upptäckten? 
Upptäckt och upptäckt men i år kom jag äntligen iväg på en Winnerbäckkonsert.
Hans senaste Granit och Morän är en av hans bästa någonsin.

Vad var din största framgång på jobbet 2016?
Jobb byts mot student. När jag sista veckorna på förlossningen kände "jag kan, jag räcker till." Stort.

Största misstaget?  
Jag vet inte. Inga gigantiska misstag mer stora konsekvenser.
 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tröttare framförallt. Oroligare över världen.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Kläder.

 

Något du önskade dig och fick?
Ännu ett år med Noah. Att dotter nr II flyttade hem till Sverige och att min äldsta dotter inom kort flyttar till stan. Tjänst på förlossningen.

Något du önskade dig och inte fick?
God sömn. Motivation att springa.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? 
Minns faktiskt inte.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Alltså, främst önskar jag att pappa och jag skulle löst vår konflikt.
Att mamma skulle erkänt och tagit tag i sitt missbruk.
På det stora hela är jag nöjd. Det var utbildningens år. Sista distansen mot mitt drömjobb, nu är det (snart) gjort.
 
Vem saknade du?
Pappa och Märta.

De bästa nya människorna du träffade?
Tyckte väldigt mycket om flera stycken på min praktikplats som jag säkert kunnat bli vän med om jag bott närmare.
Mio... så klart.

Mest stolt över?
Att jag klarat av utbildning och praktik så bra med alla utmaningar av att köra bil, bo borta, våga se om jag kan som det inneburit.

Högsta önskan just nu?
Att åren med Triumf går så smärtfritt det går. Att Putin håller sej lugn. Att Sd fortsätter att minska. Att vi får vara friska. Att jag ska fixa mitt nya jobb... och få vänner, vara accepterad och omtyckt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Året som var var egocentriskt. Nu vill jag hjälpa andra.
Få in en vardag som funkar och håller mej frisk.
Njuta av barn, barnbarn, hund och vänner.




Puss/ Asta

2016 blir året som...

 

(Inga löften mer förhoppningar och riktlinjer. Utvärderas i slutet av december i år.)

Jag går på minst en Lars Winnerbäck konsert.

Som jag läser minst 12 skönlitterära böcker.

Som jag börjar springa regelbundet igen (och med regelbundet menar jag två-tre ggr/ vecka.)

Jag klarar av att springa en mil igen. 

Jag börjar på simskolan med Noah.

Jag har förlöst 50 normalförlossningar och haft 100 passningar.

Jag känner att jag duger och att jag får vara ny, oerfaren och inte kunna på mina praktiker- och att det är okej.

Som jag klarat av att skriva en D-uppsats.

Och självklart klarat de tentor och inlämningsuppgifter som väntar.

Har ett jobb på G där jag vill jobba. 

Jag slutar att lägga så mycket fokus på sånt som jag inte har med att göra.

Läser mindre dårskap skrivet av "Sverigevänner" på facebook eftersom det bara gör mej arg.

Dricker mindre alkohol. Är i dagsläget inte beredd att säga "nyktert år" men mindre slentriansippande för att det är fredag.

Deppar mindre över de som inte tycker om mej och spenderar mer tid med de som gör det.

Går mer på bio (kan inte bli svårt, jag går typ en gång vartannat år.)

Tar vara på sommaren trots att jag kommer arbeta.

Göra mitt bästa för att hantera ångesten bättre.

Fortsätta njuta av barnbarnen.

Hålla kontakten med mina favoriter från mitt förra jobb.

Miljöträna hunden oftare.

Spendera mer tid med min make.

Ta tiden från onödigt slöhängande på facebook.

Puss/ Asta

Första inlägget på nya året.

 

Första inlägget på årets första månad. Lite högtidligt nästan precis som när att jag fick börja om i min 10 års almanacka och skriva på första bladet, första dagen igen.
Då borde man förstås skriva något extra fint och tänkvärt, men jag har inget sådant på lager idag tyvärr.

Hur har er första dag på det nya året varit så här långt?
Själv har jag mest sovit å lullat runt. Inte för att jag är särskilt bakfull, klarade mej lindrigt undan där idag, utan för att jag ska jobba i natt.
Första passet på medicin sedan i april, på en avdelning jag aldrig varit förut, men jag känner mej lugn.
Tycker faktiskt att det ska bli lite kul.

I går var vi hemma hos goda vänner och hade en helt underbar soft kväll. Det är så skönt med gamla vänner där man känner varann så väl och ingenting behöver vara konstlat eller tillgjort.
Vi bjöds på jordgubbsbubbel då vi kom. Sen smält brieost som vi doppade nachochips i.
Därefter kycklinggryta med potatisgratäng och sallad. Jag drack julöl genom hela middagen.
Sen serverades vi tobleronetårta med kaffe och cointreau. Skumpa vid tolvslaget och gin å tonic till kortspelet. Å hämtning av sonen strax efter två.
Jojo.

Å på tal om nyår. Så jäkla bra hon var Malena Ernman var när hon läste Ring klocka ring.
Jag tror aldrig att jag lyssnat så på texten som i år och jag fick ståpäls av Malenas intensiva blick och klara röst när hon läste texten som ännu känns så aktuell. All hennes humanism och patos lös omkring henne. Mäktigt!

Nyårslöften då. Jag gav inget. Bara en slags diffus överenskommelse om att återigen försöka vara lite snällare mot mej själv. Ta mer hand om mej, inte vara så förbannat hård mot mej, minska ner på sådant som suger kraft och stjäl energi.

Gott nytt år.

Puss/ Asta

Tankar om 2016

 

Så här års, när vi snart står inför ett nytt år, brukar jag skriva ett inlägg om vad jag förväntar mej och hoppas på av det nya året.
I år känns det... jag vet inte... vanskligt?

Jag känner stor oro för världen. Det låter dramatiskt, men vi lever i den osäkraste tid på väldigt länge och det känns som att den nedåtgående spiralen snurrar fort och som att vi alla nästan står handfallna inför det.
Krig som sprider sej, allt hårdare tongångar mellan världens mäktiga män, EU och FN som står oförmögna, flyktingströmmar som växer, rasismen och nationalismen som pyr.
Det är som att mänskligheten ohjälpligt gör om samma misstag utan att ha lärt någonting från historien. Och allt hänger ihop. Kan vi undvika ett tredje världskrig eller går vi ohjälpligt mot apokalypsen?

Ja förlåt. Jag förstår att alla inte ser på omvärlden så här. Eller vill se den så här.
Jag förstår om ni har fullt upp med att överleva årets mörkaste månad som inte precis visar sej från sin charmigaste sida och att ni vill liva upp livet med saffransdoftande lussebullar, en trygg mugg te och kanske en feelgoodfilm på tv. Ni vill läsa bloggar som är roliga eller harmoniska eller inspirerande.
Inte ta del av någon mässande undergångsprofet.
Jag VILL det där med, och jag försöker. Försöker att stänga av, hålla mej ifrån nyheterna, funderar på att stänga ner facebook för att skapa andrum. Men jag har väldigt få glada förhoppningsfulla tankar om världen 2016.

Även i mitt privata liv känner jag oro.
Mamma och min bror sätter en stämning och utan att vara allt för negativ så tvivlar jag på att det kommer att gå särskilt länge till, inte för någon av dem.
Min dotter ni II ska inom några veckor flytta utomlands, till Barcelona och jag oroar mej för det med.
Hon är driven och van vid att ta hand om sej själv, vi ses inte så ofta ändå, men det känns väldigt långt borta. Hon kommer få dålig ekonomi, lågbetalt jobb och höga utgifter och så är det världen då... att det är oroligt runt omkring oss.
Skolan är så klart rolig... nåt av det bästa jag gjort... men det kommer inte att bli en sinneskur för en orolig själ med praktiker som jag ska klara av och bli godkänd på, ett kringflackande liv där jag får vara borta mycket samtidigt som jag mår lite som jag mår.
Det kommer att bli en sommar när jag får jobba för att få ekonomin att gå runt.

Ja usch, gud jag hör hur jag låter.
Snart börjar jag mässa om böldpest och kolera oxå.
Jag ska till psyk imorgon med mamma och risk finnes väl att de lägger in mej istället.
Om jag ändå ska försöka se något positivt så...

Jag hoppas att världen kan enas. Mot ISIS och för människor som flyr.
Jag hoppas att 2016 blir ett mer tolerant år än vad 2015 varit.
Jag hoppas att 2016 blir ett år när världen kan enas om tuffa klimatmål och jag hoppas att Sd långsamt går mot sin undergång.

Jag ser fram emot nästa termin i skolan. Skräckblandat men ändå...
Så här års nästa år är jag nästan färdig barnmorska. Kanske vet jag var jag kommer att arbeta, förhoppningsvis börjar bitarna falla på plats, jag närmar mej mina 50 förlossningar och det känns som om det börjar bli greppbart.

Vi väntar på en väldigt fin present till nästa sommar. Mer om det senare.

Winnerbäck ska ut på konsert, bara en sån sak. Det sägs att han till och med kommer hit till min stad och jag ska självklart vara där.

Det kommer bli en liten Barcelonatripp någongång under året. Förhoppningsvis till våren.

Jag ser fram emot ännu ett år med barnbarnen. Vi ska hitta på en massa roliga saker under året.

Alla är friska, Gottfrid ännu en ung å frisk hund, vi bor i ett av världens tryggaste länder och jag har tak över huvudet.
Fokus på kraft. Fokus på lugn. Fokus på att öka känslan av kontroll.
Kosta vad det kosta vill.

Hur känner du för 1016? Vad tror du och vad hoppas du på? 

Puss/ Asta