En ledig dag till enda. Imorgon tillbaka till plikten igen.
Hjälp mej att räkna här nu.
En.
Två.
Två dagar... eller rättare sagt, två kvällspass... left to do.
Två arbetspass, onsdag å torsdag, och sen är det semester.
Idag sov jag oerhört länge. Tror Gottfrid å jag sträckte på oss och gäspade bort den sista sömnen ur våra kroppar strax före 12:00. Anständiga människor äter väl lunch så dags?
Själv steg jag upp, satte på kaffet med tuttarna flaxande för vinden, innan jag svidade om i träningskläder.
Efter kaffedrickning och "toalettbestyr" drog jag ut å sprang. 6,2 km i sand, på sten, grus, gräs och asfalt.
Så här glad såg jag ut efteråt.
Därefter passade jag Noah medan hans mamma skulle in till stan och Försäkringskassan.
Det tog FYRA timmar. Jag misstänker att hon hann med en å annan affär å en å annan fika oxå.
Men vad gjorde det?!
Vi klarade oss finfint lill-killen å jag. Hela frysen är full av mjölk och vi hann med två matningar, två blöjbyten, Noah tog en powernap och myspys på mommos bröst, vi gick med bärsele, satt en stund i skuggan på altanen.
Han är en krävande skrutt. Sitter gärna i babysiter... 2 minuter om man underhåller honom av bara helvete under tiden.
Boundingtid. Den här kvantitetstiden som jag tyvärr missar med Ängla då hon bor längre bort, som jag hoppas kunna ta igen sen. Senare, när hon blir lite större.
Gottfrid uppskattade det föga. Han följde oss överallt men suckade tungt och blängde på mej.
När mamman äntligen kom hem fick hon tillbaka sin bäbis och jag tog min egen och drog till havs.
Ja till havet alltså, inte ut på havet.
Gottepojken fick bada och vi fick vår stund tillsammans.
Sinnesfrid.
Kvällen avslutades genom att lyssna på Jimmie Åkessons tal i Almedalen och få spunk på det han säger och på allt han ljuger om.
Nu är det snart natten och som sagt två dagar kvar.
En.
Två.
Puss/ Asta
