Hör ni, det regnar ute.
Hösten kom pang booom i år kändes det som.
Ena dagen klänning och sandalväder och plötsligt har jag börjat snegla på vinterjackan med allt mer lystna blickar.
Meeeeen, som av en gudomlig slump så sitter jag om fem dagar på ett plan till Cypern.
Av olika anledningar... hundratolv stycken på ett ungefär... har jag haft svårt att glädja mej åt resan.
Jag har inte alls längtat, sett fram emot, planerat, räknat ner så som jag brukar göra.
Jag har skjutit det framför mej. Oroat mej för högst verkliga scenarier och en hel del inbillade med å plötsligt är det nästan dags.
Ikväll har åtminstone två orosmoment släppt.
Jag har skickat iväg två examensarbeten vars deadline går mitt i min semestervecka.
Godkända eller ej har jag ingen aning om men jag har jobbat med ett flow i kväll som åtminstone kändes bra.
Jag har gjort en stor del av den gruppuppgift som oxå ska bli färdig under veckan så snart... snart... kan jag koppla av vad det gäller skolbiten.
Natten mellan fredag å lördag ska jag jobba på BB.
Det är typ tio år sen jag jobbade natt, jag har aldrig gått ett nattpass på BB (man är ensam barnmorska/ ssk då) och det känns som länge sedan jag var på BB nu.
Men det kommer gå bra. Jag har som intention att hålla liv i samtliga mammor, pappor å barn och sedan får resten bli som det blir.
Sen... lördag mitt på dan... när jag vaknat till (läs: stapplat mej upp i den hangover koma som tillhör nattarbete) så ska jag börja förbereda mej för ren semesterverksamhet.
Raka här å där, färga hår, noppa bryn, måla naglar, packa, väga väskan, packa om, väga väskan, packa om (...), skriva ett oändligt (och då MENAR jag verkligen oändligt) antal post it lappar där det står "MATA HUNDEN", "GÅ UT MED HUNDEN", "HUNDAR BEHÖVER OXÅ KÄRLEK", "NEJ, TILL GRUSPLANEN ÄR INTE NOG", "BYT GOTTFRIDS VATTEN FLERA GÅNGER OM DAGEN", "ÄVEN HUNDAR BEHÖVER KÄRLEK" till den hundvaktande sonen och på natten mellan söndag å måndag beger vi oss mot flygplatsen.
And off we go.
Låt oss hoppas att piloten varken är självmordsbenägen eller packad. Att Ryssland inte skjuter ner planet eller en religiös fanatiker spränger det i bitar. Att mamma inte får ett delirium och drunknar i poolen. Att jag inte får ett nervöst sammanbrott. Att Noah inte traskar iväg till havet på egen hand medan jag sitter på toa. Att jag inte blir akut sjuk. Att en vithaj inte irrat sej in i vår lilla badvik. Att maten inte innehåller salmonella. Att jag inte glömmer att packa med snus.
Ja. Det ska väl ordna sej.
Fotomotiv av klassiska snitt som "fot mot horisont", "läskande drink med sugrör i", "Asta håller in magen i bikinipose", "min frukost" utlovas.
Puss/ Asta
