onsdag 16 september 2015

Jag bockar av



Hör ni, det regnar ute.
Hösten kom pang booom i år kändes det som.
Ena dagen klänning och sandalväder och plötsligt har jag börjat snegla på vinterjackan med allt mer lystna blickar.
Meeeeen, som av en gudomlig slump så sitter jag om fem dagar på ett plan till Cypern.

Av olika anledningar... hundratolv stycken på ett ungefär... har jag haft svårt att glädja mej åt resan.
Jag har inte alls längtat, sett fram emot, planerat, räknat ner så som jag brukar göra.
Jag har skjutit det framför mej. Oroat mej för högst verkliga scenarier och en hel del inbillade med å plötsligt är det nästan dags.

Ikväll har åtminstone två orosmoment släppt.
Jag har skickat iväg två examensarbeten vars deadline går mitt i min semestervecka.
Godkända eller ej har jag ingen aning om men jag har jobbat med ett flow i kväll som åtminstone kändes bra.
Jag har gjort en stor del av den gruppuppgift som oxå ska bli färdig under veckan så snart... snart... kan jag koppla av vad det gäller skolbiten.
Natten mellan fredag å lördag ska jag jobba på BB.
Det är typ tio år sen jag jobbade natt, jag har aldrig gått ett nattpass på BB (man är ensam barnmorska/ ssk då) och det känns som länge sedan jag var på BB nu.
Men det kommer gå bra. Jag har som intention att hålla liv i samtliga mammor, pappor å barn och sedan får resten bli som det blir.

Sen... lördag mitt på dan... när jag vaknat till (läs: stapplat mej upp i den hangover koma som tillhör nattarbete) så ska jag börja förbereda mej för ren semesterverksamhet.
Raka här å där, färga hår, noppa bryn, måla naglar, packa, väga väskan, packa om, väga väskan, packa om (...), skriva ett oändligt (och då MENAR jag verkligen oändligt) antal post it lappar där det står "MATA HUNDEN", "GÅ UT MED HUNDEN", "HUNDAR BEHÖVER OXÅ KÄRLEK", "NEJ, TILL GRUSPLANEN ÄR INTE NOG", "BYT GOTTFRIDS VATTEN FLERA GÅNGER OM DAGEN", "ÄVEN HUNDAR BEHÖVER KÄRLEK" till den hundvaktande sonen och på natten mellan söndag å måndag beger vi oss mot flygplatsen.

And off we go.
Låt oss hoppas att piloten varken är självmordsbenägen eller packad. Att Ryssland inte skjuter ner planet eller en religiös fanatiker spränger det i bitar. Att mamma inte får ett delirium och drunknar i poolen. Att jag inte får ett nervöst sammanbrott. Att Noah inte traskar iväg till havet på egen hand medan jag sitter på toa. Att jag inte blir akut sjuk. Att en vithaj inte irrat sej in i vår lilla badvik. Att maten inte innehåller salmonella. Att jag inte glömmer att packa med snus.

Ja. Det ska väl ordna sej.
Fotomotiv av klassiska snitt som "fot mot horisont", "läskande drink med sugrör i", "Asta håller in magen i bikinipose", "min frukost" utlovas.

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Hahaha, bra att du tänkt på alla tänkbara katastrofscenarion, då kan ingen komma sedan och säga att du inte var förberedd. ;) Men du, du är så jäkla duktig och det kommer gå strålande! Bra ambition också att hålla liv i föräldrar och barn på BB och för många hundinstruktioner kan man ALDRIG ha. Sådant är noga. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men visst är det :) Mycket kan man anklaga mej för men fan inte för att inte vara beredd på alla typer av katastrofer. Min necessär är mer välfyllt än flertalet apotek tex.
      Tack för allt pepp. Jag säger det för sällan men jag känner det å det betyder massor för mej.
      Kram

      Radera
  2. Såklart att det kommer att gå bra. Här är vi också olika. Jag åker med sonen till Rwanda I DAG, och det är ingen charterresa, där allt är ordnat. Ändå är jag inte särskilt orolig. Men jag antar att det handlar om vana. Jag har rest massvis med sonen, sedan han fick sitt första pass när han var två månader. Det är det bästa som finns att resa med barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast du åker inte med en alkoholiserad morsa som kräks färskblod va? :) Skämt å sido, jag VET att jag är harig. Jobbar på det å tröstar mej med att jag är som Lille Skutt. Trots att han varken har all världens skyddsutrustningar med sej (som Skalman) å inte är dopad (som Bamse), trots att han är rädd hela tiden så hänger han med på det livet erbjuder.
      Vad ska ni göra i Rwanda? Se gorillor?
      Hoppas ni får en fantastisk resa. Kram

      Radera
  3. Heja dig! Så härligt det är att hamna i flow, varför kan en inte alltid vara där?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför då hade vi aldrig känt nåt flow. :) Lite så tror jag. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare