Ett tredje världskrig?

Krig som sprider sej.
Flyktingströmmar som omvärlden inte kan/ vill härbärgera.
Hårdnade tongångar mellan Ryssland och USA.
Ett Ryssland där presidenten uppenbart har fått storhetsvansinne.
Ett nedskjutet ryskt plan.

Kalla mej för undergångsprofet om du vill men det börjar lukta ett Tredje världskrig.
Det är lite ont om positiva nyheter och vilja till samarbete och lite för mycket av egoism och nationalism.
Och det har bådat illa två gånger tidigare.
Historien har med facit i hand satt upp startdatum för både Första och Andra världskriget.
Kanske har det redan startat?
Kanske kommer framtida generationer, om vi mot förmodan överlever kärnvapenkrig, att sätta en datum för det Tredje världskriget som redan passerat.
När Ryssland annekterade Krim. Eller när EU inte förmådde dela ansvaret för flyktingarna. Eller när Turkiet sköt ner ett ryskt militärflygplan över sina gränser. 

Har man barn blir hoten så mycket tydligare. Har man barnbarn blir det ännu värre.
Det var inte så här jag ville att de skulle få växa upp. Det var inte detta mänskligheten trodde på när Tyskland rev muren eller Nelson Mandela blev president.

Tror du jag har fel? Övertyga mej gärna.
Bombardera mej med dina positiva nyheter och med ditt hopp.

Puss/ Asta

Jag skulle inte vilja vara Barack Obama

 

Ingen av mina favoritbloggare har skrivit om det.
Inte heller jag.
Jag babblar på om mitt eget triviala mående och mina bikinibekymmer medan världen står närmare ett kärnvapenkrig och kanske ett fullskaligt storkrig om det vill sej illa än vi gjort på åtminstone 50 år.
Det gör mej rädd. På riktigt.

Jag tycker att USA med rätta får och har fått mycket skit genom åren för sin utrikespolitik. Hur de leker "världspoliser" och hur de engagerar sej i konflikter där de har egna kapitalistiska syften.
USA är ett land som kan kritiseras för mycket och som kan vara nog så fanatiskt och främmande som många muslimska länder kan te sej.
Men! Det går inte att komma ifrån att både under Andra världskriget och under kriget på Balkan så hade USA en avgörande roll till att krigen tog slut och till att diktaturer gick under.

Kim Jong-Un är en galen ledare. Galnare å än mer maktfullkomlig än vad hans far var. Han nöjer sej inte med att hålla sitt folk i en galen utopi, nej han hotar hela världen och håller just nu både Sydkorea och USA som gisslan i sina hot om kärnvapenkrig.
Det är därmed indirekt ett hot mot oss alla.
Likväl hörs kritik mot USA som förstärker mot gränsen och skickar spanarflyg för att patrullera gränserna. Det hörs kritik mot att USA inte viker ner sej utan svarar att man är redo för varje provokation.
HUR förväntas egentligen USA agera?
Varför skulle de finna sej i så allvarliga hot mot sitt land och sina medborgares säkerhet? Eller för all del, mot Sydkoreas befolkning?

Är det verkligen fred vi vill ha? Å till varje tänkbart pris. Är vi verkligen säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Man kan tycka vad man vill om att USA är världens ledande supermakt och till stor del dikterar villkoren men samtidigt så kan inte en galen diktator tillåtas att diktera världsordningen medan demokratiska ledare bakbinds av sin strävan efter fred.
Världen lät Hitler hållas allt för länge, Kim Jong-Un är lika bindgalen och maktfullkomlig han.

Jag skulle inte vilja vara Barack Obama just nu.

Puss/ Asta