fredag 5 april 2013
Jag skulle inte vilja vara Barack Obama
Ingen av mina favoritbloggare har skrivit om det.
Inte heller jag.
Jag babblar på om mitt eget triviala mående och mina bikinibekymmer medan världen står närmare ett kärnvapenkrig och kanske ett fullskaligt storkrig om det vill sej illa än vi gjort på åtminstone 50 år.
Det gör mej rädd. På riktigt.
Jag tycker att USA med rätta får och har fått mycket skit genom åren för sin utrikespolitik. Hur de leker "världspoliser" och hur de engagerar sej i konflikter där de har egna kapitalistiska syften.
USA är ett land som kan kritiseras för mycket och som kan vara nog så fanatiskt och främmande som många muslimska länder kan te sej.
Men! Det går inte att komma ifrån att både under Andra världskriget och under kriget på Balkan så hade USA en avgörande roll till att krigen tog slut och till att diktaturer gick under.
Kim Jong-Un är en galen ledare. Galnare å än mer maktfullkomlig än vad hans far var. Han nöjer sej inte med att hålla sitt folk i en galen utopi, nej han hotar hela världen och håller just nu både Sydkorea och USA som gisslan i sina hot om kärnvapenkrig.
Det är därmed indirekt ett hot mot oss alla.
Likväl hörs kritik mot USA som förstärker mot gränsen och skickar spanarflyg för att patrullera gränserna. Det hörs kritik mot att USA inte viker ner sej utan svarar att man är redo för varje provokation.
HUR förväntas egentligen USA agera?
Varför skulle de finna sej i så allvarliga hot mot sitt land och sina medborgares säkerhet? Eller för all del, mot Sydkoreas befolkning?
Är det verkligen fred vi vill ha? Å till varje tänkbart pris. Är vi verkligen säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Man kan tycka vad man vill om att USA är världens ledande supermakt och till stor del dikterar villkoren men samtidigt så kan inte en galen diktator tillåtas att diktera världsordningen medan demokratiska ledare bakbinds av sin strävan efter fred.
Världen lät Hitler hållas allt för länge, Kim Jong-Un är lika bindgalen och maktfullkomlig han.
Jag skulle inte vilja vara Barack Obama just nu.
Puss/ Asta
Etiketter:
diktaturer,
en omöjlig konflikt,
hotande kärnvapenkrig,
Nordkorea,
Tredje världskriget,
usa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nä jag vill inte heller vara president. Ang det du skrivit nedan om att du inte ska skriva fler gnällinlägg...så tycker jag nog faktiskt att du gnäller väl lite. Det kan ju vara det med som gör att folk inte fattar hur man mår då. Jag har också tänkt ibland att "nä...ska hon skriva alla de där inläggen om SD nu när hon mår som hon gör. Borde hon inte ta det lugnt nu..." Men det är ju upp till dig det att avgöra. Det är annars lite typiskt överlag tror jag att man som utmattad person...ofta är någon som är ambitiös, kompetent o ger ett sånt intryck....fast man samtidigt är skör och inte tål ljud, stress eller krav. Att gå promenader (motionera), vara med hunden etc det är ju bästa läkningen för hjärnan som du säger. Men folk kan ha svårt att förstå varför man kan gå under av hjärnstress på ett kalas där man sitter stilla och blir serverad tårta, medan promenader och fysisk aktivitet funkar bra. Sen finns det ju grader av utmattningssyndrom...utbrändhet är ett kasst ord tycker jag....men hursomhelst är ju rehabiliteringen den samma. Kram.
SvaraRadera