# Lucka 5

Bild lånad av Google

 Min adventskalender där människor (och ett å annat djur) som jag beundrar och som påverkat mej presenteras.


# Lucka nr 5. Anna från Malmö alias @Notondietanymore

@Notondietanymore har jag skrivit om förut. Hon är ett av Instagrams absolut viktigaste konto och en solklar favorit hos mej.

Anna är 56 år. I större delen av sitt liv har hon kämpat med att acceptera sin kropp och sitt utseende så som så många andra kvinnor.
Hon har bantat med alla metoder som går och drömt/ trott att bara hon tappar X antal kilon så kommer hon att bli lycklig.
Hennes största hatobjekt på kroppen var magen, den har hon alltid haft komplex för, även under sina smalare perioder.
Till slut bestämde hon sej för att operera den, att plastikkirurgi var ända vägen ut. För att genomföra operationen var Anna tvungen att banta bort 10 kg... och det var här någonstans som hon började fundera.
Fundera på om hon verkligen skulle bli lycklig när hon "fixat" magen eller om det skulle tillkomma något nytt som behövde åtgärdas för att hon skulle känna sej fin, må bra, vara lycklig.
Hon började följa kroppspositiva konton på nätet och startade sitt eget @notondietanymore.
På kontot lägger hon upp bilder av sig själv. En del avklädda där man ser mkt hud och former, en del mer påklädda.
Kontot fick henne så sakteliga att inse att det inte var magen som var problemet utan att problemet satt i hennes huvud.

Idag är @notondietanymore ett av de stora kroppspositiva kontona i Sverige med 15300 följare.
Förutom att Anna hjälper mej att tänka friskare tankar om min egen kropp så uppskattar jag stort att följa en vettig kvinna i min egen ålder på Instagram.
Instagram kryllar inte precis av postfertila kvinnor.
Jag gillar att följa olika åldrar. Uppskattar att läsa om unga kvinnor å deras liv. Men alla åldrar behövs och ibland är det skönt med igenkänning.
Det är ju så överallt i det västerländska samhället att den "äldre" kvinnan (över 40) inte har någon status och därmed syns i färre sammanhang.
Och precis som mej är Anna svag för vackra kläder och i synnerhet klänningar, vilket är ytterligare en bonus.

Så in å följ vet ja.

Puss/ Asta

# Lucka 4

Min adventskalender där människor (och ett å annat djur) som jag beundrar och som påverkat mej presenteras.

# Lucka nr 4. Gottfrid. 

Gottfrid Pastasson eller som han heter i stamtavlan Chevalier Rouge Jagger,
även kallad för Gottfrid den Gudasände.

Jag mötte hans blick på facebook när han bara var några veckor och blev förälskad och på den vägen är det.
Han kom till mej medan jag fortfarande hade Märta och jag fick ha dem tillsammans i 6 månader innan hon dog. När hon dog var han min räddning.
Hans värme. Hans kärlek. Hans behov. Hans livsglädje räddade mej.
Utan honom hade det aldrig gått.
Gottfrid den Gudasände.

Han är nu 6½ och jag är så tacksam för dessa år.
Möjligen är jag något partisk men han är... lätt... den vackraste och till lynnet finaste hund jag någonsin mött. Så stadig. Så avvägd i allt han tar sej för. Så älskvärd. Han vaktar med samma orädda beslutsamhet som han är obrydd och försiktig med småbarn.
Jag älskar honom ofantligt.
Länge trodde jag att min kärlek till Märta... som verkligen var unik i sitt slag på så många vis... stod över allt annat i kärlek till en hund. Med åren har jag insett att jag älskar min Gottfrid lika högt, bara på ett annat vis.
Han är min baby. För alltid min lilla.

Hans enda minus är hans hälsa. I takt med att han blir äldre pockar en rädsla djupt inbäddad i hjärtat för att hans dagar är räknade, för att hans liv går mot sitt slut, att han börjar bli gammal.
Jag vet inte hur jag ska klara att vandra runt på jorden utan honom för hur klarar man sej utan den som är gudasänd?
Jag får aldrig mer en hund som Gottfrid.

Puss/ Asta

# Lucka 3

 
Min adventskalender där människor (och ett å annat djur) som jag beundrar och som påverkat mej presenteras.

Lucka nr 3. Natashja Psomas Blomberg alias Lady Dahmer.

Lady Dahmer är, för de av er som inte känner till henne, känd framförallt för sin blogg och sina inlägg i debatten kring i huvudsak feminism, genus,systerskap, barnuppfostran och kroppsaktivism. Hon är även konstnär, poddare och krönikör. 41 år gammal å trebarnsmamma.

Jag började följa LD's blogg för massor av år sedan och om sanningen skall fram läste jag den nog främst för att bli provocerad.
Jag höll inte med henne om mycket på den tiden. Eller så här, jag tycke att hon hade sina poänger men att hon drog dem in absurdum.
Hata män. Alla män är minsann inte...
Låta pojkar ha klänningar och vara medveten om vad prinsessifieringen gör med våra döttrar. Dumheter.
Låt mej vara tjock i fred. Men det är inte hälsosamt.
Hyllande av systerskapet. Men kvinnor kan oxå vara såna backstabing bitch.
Osv.
Men jag fortsatte att läsa. Argumentera för min sak, bli bemött (ibland rätt hårt) och jag lärde mej otroligt mycket.
Idag håller jag med Lady Dahmer om det mesta. Inte allt, men det mesta.
Ingen enskild person har haft så stor inverkan på min uppfostran som vuxen.
Ingen har varit en sådan ögonöppnare som hon.

Jag tycker att alla ska läsa hennes blogg. Läs även om ni tycker hon är knäpp, radikal och har fel. Läs och "lyssna" vad hon verkligen säger.
Hon är otroligt insatt och kunnig på ffa det här med genus och feminism.
Hon är en sådan viktig röst i vårt samhälle idag.

Bloggen hittar ni här


Puss/ Asta

# Lucka 2.

# Lucka nr 2. Jonas Gardell. 

I år har jag läst en hel del böcker.
Jag är lite periodare så där. Det kan gå månader ibland som jag inte läser någonting, som jag inte finner ron eller lusten alls. Och sen plötsligt så vaknar den och när man väl kommit igång öppnas en fallucka och begäret efter att få läsa bara ÄR där.

Den absolut vackraste bok jag läst i år (och en av de vackraste någonsin) är "Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell.
Det är ett par månader sedan jag läste den nu och fortfarande går det inte en dag som jag inte tänker på den. Och jag tänker på olika saker, ur olika vinklar.
Den är sååå rik.

Om vuxna kan ha idoler så är Jonas Gardell en av de största för mej.
Jag tycker såååå mycket om honom. Jag önskar att han å jag kunde vara bästisar å bundis. Skriva långa brev till varann, ses å dricka rödvin å prata hela nätterna.
Och jo, jag har hört ett å annat negativt om honom. Att han kan vara en svår jävel. Lynnig. Egocentrisk. Men han har så mycket hjärta att jag förlåter honom allt. Allt!
Vem fan är felfri?

Jonas Gardell har funnits med mej länge, länge.
Jag har läst de flesta av hans böcker. "Torka aldrig tårar" serien är ju magnifik, både i bok och serieform och mycket mycket mer än en bra historia, det är en sådan viktig skildring av nutidshistoria. "De som älskade mest, de som var av kärlek besatta, de som frosten tog."  (Ja, men ni HÖR ju så jävla vackert.)
Han är magnifik med orden Jonas. Vare sej han skriver eller talar. Det blir lixom poesi.
Även hans böcker "Om Gud" och "Om Jesus" är otroligt bra och lärorika.
Han är begåvad och kunnig på många vis denna herr Gardell.
Jag lyssnar på hans och Marks podd, men lite mer sporadiskt än med Mias.
Jag följer hans alltid lika viktiga, modiga och starka debattinlägg kring rasism, politik, homofobi och annat.
Jag har sett de shower som visats på tv och det finns ju få, kanske ingen, som behärskar som Jonas att fullkomligt hysta publiken på en halv minut mellan skratt-så-magen-värker till att det blir så sorgligt att tårarna kommer.
Tyvärr har jag inte sett honom live.
Jag vill, jag vill, jag vill så det värker se Jonas Gardell när han kommer med sin stora show "Queen of fucking everything" till Göteborg nästa höst.
Dessvärre lär väl biljetterna gå som smör, de kanske redan är slut? och i julklappstider finns inte så mkt utrymme för extravagans.
Men vi får se. Jag kanske köper ändå. Och så får Noah leva på havregrynsgröt hela januari, det har ju ingen unge dött av.

Puss/ Asta