# Lucka 4

Min adventskalender där människor (och ett å annat djur) som jag beundrar och som påverkat mej presenteras.

# Lucka nr 4. Gottfrid. 

Gottfrid Pastasson eller som han heter i stamtavlan Chevalier Rouge Jagger,
även kallad för Gottfrid den Gudasände.

Jag mötte hans blick på facebook när han bara var några veckor och blev förälskad och på den vägen är det.
Han kom till mej medan jag fortfarande hade Märta och jag fick ha dem tillsammans i 6 månader innan hon dog. När hon dog var han min räddning.
Hans värme. Hans kärlek. Hans behov. Hans livsglädje räddade mej.
Utan honom hade det aldrig gått.
Gottfrid den Gudasände.

Han är nu 6½ och jag är så tacksam för dessa år.
Möjligen är jag något partisk men han är... lätt... den vackraste och till lynnet finaste hund jag någonsin mött. Så stadig. Så avvägd i allt han tar sej för. Så älskvärd. Han vaktar med samma orädda beslutsamhet som han är obrydd och försiktig med småbarn.
Jag älskar honom ofantligt.
Länge trodde jag att min kärlek till Märta... som verkligen var unik i sitt slag på så många vis... stod över allt annat i kärlek till en hund. Med åren har jag insett att jag älskar min Gottfrid lika högt, bara på ett annat vis.
Han är min baby. För alltid min lilla.

Hans enda minus är hans hälsa. I takt med att han blir äldre pockar en rädsla djupt inbäddad i hjärtat för att hans dagar är räknade, för att hans liv går mot sitt slut, att han börjar bli gammal.
Jag vet inte hur jag ska klara att vandra runt på jorden utan honom för hur klarar man sej utan den som är gudasänd?
Jag får aldrig mer en hund som Gottfrid.

Puss/ Asta