Det är dagen innan valet.
Jag börjar bli trött på det. Jag kan inte säga att jag är trött på politik, för politik är ALLT, men jag är trött på debatterna och trött på stämningarna.
Samhället är mer polariserat än någonsin. Människor... vänner och familj... blir osams på riktigt.
Detta val handlar ju om så mycket. Mer än skatter och reformer. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, vilka människor vi vill vara.
Men det är slitsamt att argumentera. Och ledsamt att bli osams med människor man tycker om.
Jag delade för några dagar sedan följande statusuppdatering på facebook:
Min äldsta dotter sa härom dagen angående Sd sympatisörer:
De får faktiskt välja.
Jag kan inte ha en vän som röstar på ett parti som föraktar min man och mina barn. Det går inte!
Nej det går inte. Jag kan inte heller ha vänner, varken IRL eller här som röstar på ett parti som ser mina barnbarn som mindre värda än andra barn.
Ett parti vars högsta politiska företrädare jämställer min valda bror i livet med en pedofil.
Det går inte!
Du får välja.
Och väljer du att rösta på Sd så vänligen ta bort mej som vän! Tack.
Det var en del som försvann. Några tyst. Andra skickade meddelanden.
Och jag står för det. Jag kan inte ha vänner som röstar på ett parti som föraktar dem som betyder mest för mej. Men det kan vara ledsamt ändå.
En del säger att detta val är en folkomröstning om demokratin.
De ser framför sej att Sverigedemokraterna ska få en massa reell makt och med start på söndag börja montera ner demokratin. Stänga tv och radiokanalen, hysta ut invandrare, jaga homosexuella och förbjuda aborter å allt det där som de i grunden vill.
Jag kanske är naiv men jag tror inte alls det kommer att hända.
Inte nu och inte inom överskådlig tid.
Däremot tror jag att risken är stor att de får inflytande på politiken och släpps in i värmen. Att de får påverkan på de övriga partierna och normaliseras.
Ungefär så som skett i våra nordiska grannländer även om jo, jag är medveten om att inte det danska el norska främlingsfientliga partierna har nazistiska rötter som Sd.
Jag tycker det är illa nog.
Vårt land har redan blivit så mycket hårdare och kallare sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Jag har bestämt mej för hur jag ska rösta imorgon.
Jag har aldrig varit så ambivalent. Det har känts rent ångestfullt.
Till slut har jag på skarpen fått säga till mej själv "Det handlar om EN röst, du bär inte hela ansvaret för hur valresultat blir!"
Jag har bestämt mej, men jag kan inte säga att det varit enkelt eller att det känns 100 % rätt.
Har du bestämt dej?
Puss/ Asta
