Visar inlägg med etikett valet 2018. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett valet 2018. Visa alla inlägg
fredag 18 januari 2019
Stor konsensus i landet just nu
Det råder större konsensus än på länge i vårt avlånga land.
Ett land som åtminstone jag upplevt varit väldigt polariserat de senaste åren i alla stora samhällsfrågor, men nu jävlar har vi... från vänster till höger hittat något att vara ense kring.
Jag talar så klart om våra politiker och den nya regeringen.
Regeringen är skit... varför man anser det varierar förstås beroende på var du har dina ideologier och värdegrunder men skit är den.
Och politikerna har svikit sina väljare, varför och hur finns det olika tankar kring men svikit har dom.
Skit. Skit. Skit.
Jag är inte heller stormförtjust i den uppkomna situationen.
Som socialdemokrat på vänsterkanten är det svårt att se det härliga med att i ett års tid få styra landet med M+Kd budget.
Många av punkterna i överenskommelsen med Liberalerna och Centern är verkligen inget jag applåderar. En socialdemokrati som redan innan valet drog alldeles för mycket åt höger gör det nu än mer.
Personligen och rent egoistiskt kan jag tänka att det hade varit bättre med Socialdemokraterna i opposition. Det hade varit bättre om Moderaterna och Kristdemokraterna hade plockat in Sverigedemokraterna i värmen och styrt landet.
Jag är fullt och fast övertygad om att flertalet av Sd's väljare inte förstår vad konservativ politik innebär mer än "det ska vara som det alltid har varit" och "det var bättre förr."
De lockas av den stränga migrationspolitiken, de föraktar feminism och genusprat, de tycker det är "naturligt" att män och kvinnor är olika och har olika roller och de roas av att skämta om "bögar." De är exalterade av hårda värden som fler poliser, hårdare straff, jävligare fängelser och mer pengar... massvis av pengar... till försvaret.
Men sedan är det ju lite mer. Som mindre statligt ansvar och lägre skatt. För någon med låg inkomst en hundring eller två som äts upp mångfaldigt i andra änden.
Försämrade villkor vid A-kassa, högre pensionsålder, mindre trygghet och mer fler självvalda försäkringar. En inställning att klassklyftor är av godo.
Det finns säkert en å annan förmögen direktör som röstar på Sverigedemokraterna men det stora flertalet är pensionärer, arbetslösa, LO anslutna, besvikna lantisar med nedmonterad service i närområdet. Och DOM skulle få en besk medicin... som kanske varit rätt nyttig.
(Eftersom jag alltid och utan undantag får kritik när jag skriver så här av pensionärer eller kommunalanslutna så menar jag förstås de i denna grupp som i sin enfald tror på att Sd skulle ge dem guld och gröna skogar. Inte att ALLA i dessa grupper tänker så.)
Rent egoistiskt kunde det varit kul att bevittna sönderfallet... och kanske på sikt också det bästa sättet att söndra partiet... men alla är inte i min situation som vit, helsvensk, boende i hus i en småstad, gift och med två löner.
Nationen och väldigt många människor hade farit väldigt illa av 3½ år med den politiken.
Jag tänker så här, vad är alternativet?
Den frågan är i synnerhet ställd till alla upprörda vänsterpartister och sossar men även resten.
Vilken regering med gällande valresultat hade varit bättre?
Det är en uppriktig fråga!
Om man så upprört fördömer så måste man själv ha en tanke om en annan lösning.
Nyval tjoar många. Eller extra val som det egentligen heter (ja, som två ord.)
Vad hade det förändrat? Alldeles oavsett om ett eller två partier på marginalerna åkt ut så hade inget av Alliansen eller De röd-gröna fått majoritet. Och ingen vill ju som bekant samarbeta med Sverigedemokraterna.
Någon form av kompromiss var och hade varit fortsatt nödvändig.
Nu är ingen i V, S, Mp, C eller L helt nöjd men alla har fått nåt och frågan som var viktig för över 80% av väljarna... att hålla Sd utan inflytande... hölls.
DET ska Sverige vara riktigt stolta över för där har vi lyckats med något som få andra länder gjort, att hålla främlingsfientliga krafter i riksdagen stången.
Puss/ Asta
Etiketter:
Löfvens regering,
svensk politik,
valet 2018
måndag 10 september 2018
Dagen efter
Det är dagen efter valet och ändå vet vi inte särskilt mycket mer än vad vi visste i förrgår. Följde Svt's valvaka hela kvällen igår och gick å la mej med en känsla av att jag inte visste någonting. Alls.
Extremt jämt mellan de traditionella blocken.
40,6 % och 144 mandat till de rödgröna. 40,3 % 143 mandat till Alliansen.
Sverigedemokraterna fick 17,7 %, 62 mandat, en horribel siffra men ändå bra mycket lägre än de 25-35 % som både företrädare och sympatisörer har gastat/ hotat om.
Tack och lov! Prisa Gud.
Även om siffran är just horribel och de kommer kunna ställa till mycket jävelskap känns det varmt i magen att det inte var den där fjärdedelen eller mer som röstade för ett rasistiskt, homofobt och kvinnofientligt parti.
Jag väljer att se glaset som halvfullt här.
Miljöpartiet klarade sej kvar om än ordentligt sargat.
Vänsterpartiet gick något sämre än jag trott. Socialdemokraterna något bättre.
Det lär inte hjälpa.
Än har Stefan Löfven inte avgått men det kommer han tvingas göra, så mycket kan vi vara säkra på. Om han därefter återkommer som statsminister för en blocköverskridande regering eller om Ulf Kristersson övertar posten återstår att se. Vi vet egentligen ingenting. Inte som jag förstått det i alla fall, men skulle jag tvingas gissa skulle jag satsa pengarna på det sistnämnda alternativet.
Vad innebär en Alliansregering med stöd av Sd?
Ja, för mej och min ekonomi... rent personligen... som vit medelklasskvinna med lågstatusakademisk utbildning boende i villa i småstad säkert inte särskilt mycket. Några hundra mer i plånboken efter skatt. Som säkert försvinner för att fackavgiften eller något annat ökar.
För samhället i stort är det allvarligare och i synnerhet för de invånare som redan lever marginaliserat.
Socialdemokraterna misslyckades till stora delar med att minska klyftorna i samhället. Alliansen ser samhällsklyftor som något bra. Som en morot. Det har de uttalat många gånger.
Min tro är att kriminalitet gror i hopplösheten och utanförskapet.
Det har det alltid gjort. I alla tider. I alla länder.
Skall vi komma till rätta med förortsproblematiken behövs reformer, arbeten och hopp och inte bara poliser och övervakningskameror.
Men Sverige står kvar. I dag och imorgon också.
Och 82,3 % röstade inte på Sverigedemokraterna.
Vi tar det med oss.
Puss/ Asta
Etiketter:
dagen efter,
svensk politik,
Sverige,
valet 2018
lördag 8 september 2018
Jag har bestämt mej
Det är dagen innan valet.
Jag börjar bli trött på det. Jag kan inte säga att jag är trött på politik, för politik är ALLT, men jag är trött på debatterna och trött på stämningarna.
Samhället är mer polariserat än någonsin. Människor... vänner och familj... blir osams på riktigt.
Detta val handlar ju om så mycket. Mer än skatter och reformer. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, vilka människor vi vill vara.
Men det är slitsamt att argumentera. Och ledsamt att bli osams med människor man tycker om.
Jag delade för några dagar sedan följande statusuppdatering på facebook:
Min äldsta dotter sa härom dagen angående Sd sympatisörer:
De får faktiskt välja.
Jag kan inte ha en vän som röstar på ett parti som föraktar min man och mina barn. Det går inte!
Nej det går inte. Jag kan inte heller ha vänner, varken IRL eller här som röstar på ett parti som ser mina barnbarn som mindre värda än andra barn.
Ett parti vars högsta politiska företrädare jämställer min valda bror i livet med en pedofil.
Det går inte!
Du får välja.
Och väljer du att rösta på Sd så vänligen ta bort mej som vän! Tack.
Det var en del som försvann. Några tyst. Andra skickade meddelanden.
Och jag står för det. Jag kan inte ha vänner som röstar på ett parti som föraktar dem som betyder mest för mej. Men det kan vara ledsamt ändå.
En del säger att detta val är en folkomröstning om demokratin.
De ser framför sej att Sverigedemokraterna ska få en massa reell makt och med start på söndag börja montera ner demokratin. Stänga tv och radiokanalen, hysta ut invandrare, jaga homosexuella och förbjuda aborter å allt det där som de i grunden vill.
Jag kanske är naiv men jag tror inte alls det kommer att hända.
Inte nu och inte inom överskådlig tid.
Däremot tror jag att risken är stor att de får inflytande på politiken och släpps in i värmen. Att de får påverkan på de övriga partierna och normaliseras.
Ungefär så som skett i våra nordiska grannländer även om jo, jag är medveten om att inte det danska el norska främlingsfientliga partierna har nazistiska rötter som Sd.
Jag tycker det är illa nog.
Vårt land har redan blivit så mycket hårdare och kallare sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Jag har bestämt mej för hur jag ska rösta imorgon.
Jag har aldrig varit så ambivalent. Det har känts rent ångestfullt.
Till slut har jag på skarpen fått säga till mej själv "Det handlar om EN röst, du bär inte hela ansvaret för hur valresultat blir!"
Jag har bestämt mej, men jag kan inte säga att det varit enkelt eller att det känns 100 % rätt.
Har du bestämt dej?
Puss/ Asta
Etiketter:
ambivalent in i det sista,
svensk politik,
Sverigedemokraterna,
valet 2018
söndag 2 september 2018
Jag och Åkesson är ense om en sak

Kan vi inte, för en stund, prata om hur landet Sverige har förändrats och inte längre är som det var en gång? Hur "svensson" har förändrats?
Jimmie Åkesson och jag är fullständigt överens om att vi inte känner igen oss.
Varför vi inte känner igen oss skiljer sej kanske en aning.
Ca 20% beräknas Sverigedemokraterna få i valet på söndag.
Jag skulle inte bli överraskad om de får ännu "bättre" siffror.
Detta trots att de konkurrerar om rasisternas röster med NMR (Nordiska motståndsrörelsen) och AFS (Alternativ för Sverige.) De sistnämnda ett nystartat parti som plötsligt syns och hörs överallt för sina åsikter om återinvandring. Tillsammans attraherar dessa rasistiska/ nazistiska partier nästan var 4:e röst!!!
AFS menar att medborgarskap skall dras in och att initialt skall ½miljon människor, som kommit hit efter år 2000 "förmås" återvandra till sina ursprungsländer. Så småningom kommer det bli fler.
En vän till mej var och lyssnade på dem i min lilla stad, så här skriver hon:
"De sa, uttryckligen, i mikrofon så att ingen skulle missa det - att alla INVANDRARE (oavsett om man flytt, adopterats, kommit hit som arbetskraft eller var 1:a, 2:a eller 3:e (!!) generationens "invandrare") - skall "packa ihop och dra åt helvete UT ifrån vårt land!!!"
Och detta applåderades. Av människor. I min stad.
Kan vi andas i fyrkant och ta in detta en stund!
Jag har inga som helst illusioner om att Sverigedemokraterna tycker annorlunda. Samma vän som uttalade sej ovan och som har föräldrar av utländsk härkomst har många gånger fått höra samma ord av företrädare från Sd.
Även i deras partiprogram tas frågan om återvandring upp. Vad deras väljare anser kan man läsa precis överallt i kommentarsfält.
Jimmie Åkesson och hans närmaste män är bara något mer slipade än vad deras kollegor i AFS är.
Ändå är det så, att på de år som Sd suttit i riksdagen, har samhället blivit allt hårdare.
Sådant som förut, för inte alls länge sedan, var tabu att uttrycka och som OM det uttrycktes omedelbart bemöttes och slogs ner är nu helt okej att säga.
Köksbordsrasismen, det som möjligen uttrycktes innanför lyckta dörrar och bland likasinnade, uttrycks nu på gatan, på bussen, i fikarummet på jobbet eller i vilket kommentarsfält som helst. Utan skam. Nästan med stolthet.
Utomeuropéer och framförallt de från muslimska länder kan helt okritiskt ge skulden för i princip allting. Precis så och precis lika ogenerat som man gjorde mot judarna på 30 talet.
Jimmie Åkesson flyttar fram positionerna. För 5 år sedan vågade han inte tala om återvandring öppet. För 5 år sedan skulle han inte vågat ha Ultima Thule, det rasidiologiska rockbandet, på sin festival.
Han avancerar mot en mer öppen agenda... för att han kan.
Han kan och 20% gillar det till å med.
Jag håller med dej Jimmie. Jag känner fan inte igen mej längre.
Och jag blir rädd för vad jag ser.
Puss/ Asta
onsdag 22 augusti 2018
Tankar kring utfrågningen av Stefan Löfven på Svt

Socialdemokraterna är ju mitt modersparti. Även om jag vänstrade med Miljöpartiet sist det begav sej. Trots att jag för första gången väldigt starkt överväger att rösta på Vänsterpartiet.
Det är mitt parti.
Och Stefan Löfven. Min magkänsla är att han är en väldigt fin människa.
En god människa, en man som vill väl.
Men. För det finns ett men här, jag tycker inte han är rätt person att leda Socialdemokraterna.
Han är för vag, för resonerande. Han böjer sej för andras åsikter, framstår lite som en kappvändare. Han är otydlig och utan visioner. Och så har karlstackarn ytterst lite karisma. Upprepat under utfrågningen var min känsla, men sätt ner foten!
Utfrågningen nu då.
Jag anser att den här regeringen har gjort ett bra jobb.
De har endast regerat 3 år med egen budget och de har fått igenom flertalet av sina vallöften. Arbetslösheten sjunker, statsskulden minskar och många viktiga rättvisereformer är genomförda.
Stefan Löfven är av outgrundlig anledning skitkass på att förmedla sina framgångar. Få svenskar vet ex att våra problem till trots, vi hör till de mest framgångsrika i världen på integration.
Problem återstår fortfarande men många frågor är komplexa och tar lång tid att åtgärda. Det finns inga mirakelkurer där man knäpper med fingrarna för att lösa vårdköer i en växande befolkning, en uttalad segregation, sjunkande skolresultat och andra stora samhällsfrågor. Sittande regering behöver mer tid på sej.
Det är min fasta övertygelse om att denna regeringen är bäst lämpad att lösa de här utmaningarna och att det är så vansinnigt viktigt att de får lov att göra det.
Reflektion 1.
Detta ständiga tjat om "höjda bensinpriser."
Om att regeringen skiter i landsbygden där man minsann måste köra bil för att det inte finns kollektivtrafik.
Och Löfven mumlar och sympatiserar utan att ge några direkta svar när sanningen är den att a.) Vi måste minska koldioxiden och få mer förnybar energi in i transportsektorn och privatbilismen. Det får kosta därför att annars spelar ingenting annat någon roll.
b.) Ett boende i Jämtland. Eller vilken glesbygd vi nu är talar om har lägre boendekostnad än vad de som bor i storstäder och städerna kring dessa har.
Samma hus i Värmland som i Stockholm kostar åtskilliga miljoner mindre så då kanske de får ta att de inte har tunnelbana och får köra lite mer bil.
Men det vågar Löfven inte säga. Det verkar ingen politiker våga säga.
Reflektion 2.
Den nya hjärtlösa asylpolitiken. Den som inte alls är traditionell socialdemokratisk politik. I såfall hade kanske inte dess sidoorganisationer protesterat så kraftigt.
Det anstår inte en sosseregering att hindra föräldrar och barn att återförenas för att "alla länder i Europa måste ta ansvar."
Det är för jävligt. Och om han åtminstone sagt att det är för jävligt så hade jag kanske förlåtit honom.
Ja, vi tog 2015 emot exceptionellt många flyktingar.
Det är vi som ska vara stolta och andra länder skämmas, inte tvärtom.
Det ÄR en exceptionell situation i världen med fler flyktingar än det varit sedan Andra Världskriget.
Och vad har det egentligen kostat oss? Hur har vi påverkats av dessa gigantiska flyktingströmmar som rör sej i världen? Vad har du fått försaka sedan 2015?
Nä. Precis.
Jämför med hur det ex ser ut i Libanon. I Grekland.
Reflektion 3.
Kriminalitet gror i utanförskap och fattigdom. Så är det nu. Så var det för 100 år sedan.
Vårt samhälle behöver med polis och domstolar ta krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängen som tar över våra förorter.
Det tror jag alla partier är ense om.
Men att en socialdemokratisk partiledare lägger så lite energi på att förklara hur vi hamnat där vi hamnat genom låga skolresultat, hög arbetslöshet, deprimerande bostadsområden, stora klassklyftor DET är anmärkningsvärt.
Ska vi bara skärpa straffen så kan vi redan nu sätta igång och bygga fler fängelser. Grunden är här. Här måste man åtgärda.
Ungdomar måste återfå tron på att kunna påverka sin framtid.
Socialdemokraterna skall inte falla för frestelsen att se Moderaterna och Sverigedemokraternas lösningar på detta.
Summa summarum. Jag vill ha en socialdemokratisk regering. Helst med annat styre än Löfven. Önskar mej en ideologisk, rapp, karismatisk, debattskicklig ledare, allra helst kvinna.
Och än så länge kvarstår mitt beslut att ge Sjöstedt min röst.
Trots att han inte matchar mej fullt ut politiskt.
För att han är tydlig. För att han står upp för mina hjärtefrågor...
Solidaritet. Miljön. Minskade klassklyftor.
Och ja. Jag tror tyvärr Socialdemokraterna förlorar makten.
Vad tyckte du?
Puss/ Asta
lördag 18 augusti 2018
Ni är landsförrädare

Det kom en politisk broschyr i brevlådan idag.
Jag har hört om den innan men det var något helt annat att få den i sin hand.
"Dags att åka hem" från Alternativ för Sverige (AFS.)
I broschyren är "bilder av Sverige", röda fiskebyar och små lintottar till barn. AFS bedriver tydligare än SD kravet på återvandring.
Alla som kommit hit senare än 1970 skall återvända "hem."
I texten vill man göra en sak om att AFS är SD's främsta konkurrent och de punktar upp hur mycket hårdare/ tydligare de är i olika sakfrågor som främst rör invandringspolitiken.
Det är så klart en bluff.
Det är detaljer som skiljer Alternativ för Sverige mot sin storebrorsa.
I allt väsentligt har de samma åsikt och vill föra samma rasistiska och fascistiska politik men Åkesson är något mer slipad än vad Kasselstrand är.
Åtminstone i nuläget tonar han ner retoriken.
En retorik som förövrigt blivit allt mer öppet rasistiskt under de senaste året eftersom befolkningen inte bara tillåter det utan oxå verkar uppskatta det och belönar dem i opinionsmätning efter opinionsmätning.
Nu, när Socialdemokraterna i princip för en lika sträng asylpolitik som SD gör så har även Åkesson börjat tala om återvandring.
Fast inte lika tydligt och aggressivt som Kasselstrand.
Än.
Få, bortsett från de redan frälsta, luras nog ändå av att det skulle vara någon större skillnad på partierna.
Jag blir både ledsen och arg av att få sådan här skräp tilldelat mej.
Jag blir förbannad av att se min flagga, som står för allt som inte AFS står för, som deras jävla logga.
Alltså att sån här skit får existera 2018?!
Jag har en sån jävla dålig känsla i magen inför kommande valet.
Jag förstår inte vad det har blivit av mina landsmän?
Hur kan SD ha sådana här siffror och hur många kommer AFS knipa?
Vad har hänt med er?
Har ni fått nåt elakt virus eller vad?
När jag började debattera de här frågorna var SD i sådan minoritet att chansen var mkt liten att jag mötte någon som röstade på skiten.
Nu har de sådana siffror att de förmodligen finns inom min släkt, mina kollegor och i min vänkrets.
Det är som en mardröm. De hade varit en mardröm även om de inte var rasister.
De kommer förstöra vårt land! Vår ekonomi, våra lagar, vår jämställdhet.
Ni är för fan landsförrädare!
/ Asta
Etiketter:
Alternativ för Sverige,
mitt folk,
mitt land,
rasism,
Sverigedemokraterna,
valet 2018
söndag 1 juli 2018
Hyser jag klassförakt?
Tänk om Sd ökar ytterligare några procentenheter. Säg att de hamnar på 25 procent.
M kring de 21 de här nu. Och Kd får sina 4 procent å blir kvar i riksdagen.
Nu när Alliansen bråkar inför öppen ridå.
Det blir en kraftfull regering med väldigt likartad politik det!
Jag undrar vad alla dessa fattigpensionärer, fabriksarbetare,
hemtjänstpersonal inbillar sej att de ska få för magiska reformer?
Jag skrev den här statusuppdateringen för några dagar sedan på facebook.
Och fick ett ilsket och kanske sårat meddelande privat från någon som känner mej väl som menade att jag talade nedlåtande om hens och hens partners yrke.
Först blev jag sur.
Jag medger det, sur av tonen på meddelandet, men även av att hen tolkat mej så.
Rätt snart la det sej och ersattes av en vilja att förklara. Och jag tänker att om hen (som känner mej utan å innan) kan tolka mej så, då kanske risken är stor att fler läser min status som uttryck för klassförakt. Som om jag har en nedlåtande syn på arbetaryrken.
Så här.
Jag är kommen ur så mycket arbetarklass som är möjligt.
Jag har sett min trötta pappa kommit hem från jobbet medan mina föräldrar fortfarande var gifta.
Därefter levde jag i många år med min ensamstående mamma med låg lön.
Kläder handlade "praktiskt minst tre storlekar förstora" för att jag skulle ha att växa i. Hon arbetade från morgon till kväll. Jag var nyckelbarn redan från första klass.
Min mormor slet ut kroppen som undersköterska. Min morfar berättade historier om när han svetsade utomhus och halvt förfrös.
Området jag växte upp i var förord. Andra ensamstående mammor.
Missbrukare som satt på bänkarna i parken där vi barn lekte.
När mina barn var små hade vi så ont om pengar att en oväntad utgift på 100 kr ruinerade månadens budget. Jag har letat småmynt för att köpa mjölk. Jag har pantsatt saker för att betala hyran. Vi hade en bil där avgaser läckte in så efter mer än en kvarts bilåkning började barnen kräkas.
Min man jobbar i verkstad. Nästan alla mina vänner är undersköterskor.
Jag kan få hur många högskolepoäng som helst, bosätta mej i vilket flådigt område som ni kan tänka er, tjäna snuskigt mycket pengar... arbetarklasskänslan går aldrig ur.
Och det är en klasstillhörighet jag är hemma i och stolt över.
Jag föraktar verkligen inte arbetaryrken!
Men.
Det är oxå ett faktum att Sverigedemokraterna hämtar majoriteten av sina väljare ur Lo yrkena. Mest bland män men på senare år även en del kvinnor.
Människor som kanske har otrygga anställningar, kanske har låga löner, människor som inte är speciellt politiskt insatta och som inte heller är fostrade i ett analytiskt och kritiskt tänkande. Som inte läser särskilt mycket. Som föraktar etablerad media. Och som attraheras av enkla lösningar på svåra problem.
Jag konstaterar bara det, överrepresentationen man kan finna här.
Inte att alla inom Lo därmed är dumma i huvudet.
Kan man skriva någon som helst statement eller inlägg om man inte generaliserar en smula? Tja, en skickligare skribent än mej kanske kan.
Tillbaka till mitt statusmeddelande från facebook. Om den skulle bli en realitet.
Nu generaliserar jag igen, men de flesta som röstar på Moderaterna tjänar på den politiken.
De önskar fler jobbskatteavdrag, lägre skatter. De vill gärna ha förstärkta Rut och Rotavdrag för de tjänar på dessa. De har egna inkomstförsäkringar.
Gillar inte facket och vill se uppluckringar kring anställningsskydd.
De går inte på sjukersättning. De gillar fri konkurrens. Deras barn mår bra av de fria skolvalen.
Majoriteten av Sds väljare kommer dock bli besvikna när de inser att det finns mer här i livet än en minskad invandring.
Sverigedemokraternas politik är en politik som gynnar Moderaternas väljare men knappast allt detta Lo folk. Knappast alla dessa arbetare. De som förväntar sej mirakel för fattigpensionärer, svär över hur skola, vård och omsorg är eftersatt till förmån för invandrarna.
När kommunerna får 90 miljarder mindre... inga småslantar... hur ska det generera mindre barngrupper på förskolan eller fler undersköterskor på hemmen?
Om vi dessutom pratar om deras visioner med återinvandring (nu när invandringen till Sverige är bland de lägsta i EU), vem tror de då ska torka deras mamma i rumpan? De har ingen aning om hur många nysvenskar som arbetar inom vården och att det ändå är underbemannat och svårt att hitta människor att anställa.
Sd som tillsammans med Moderaterna och Kd röstade nej sänkt skatt för pensionärer. Inbillar de sej att det ska bli mer sylt på gröten nu?
Puss/ Asta
söndag 24 juni 2018
Jag ber er att läsa detta inlägg. Jag ber er läsa det noga.
Vi duger.
Men bara om vi gör mål.
Bara om vi jobbar sju dagar i veckan och betalar mer skatt än gemene Svensson.
Bara om vi bidrar mer till samhället än vad som väntas av Andreas eller Johanna.
Bara om vi pratar felfri svenska, inte bor i förorter eller ”beter oss annorlunda”.
Bara om vår personlighet är en blandning mellan kronprinsessan Victoria, Jesus Kristus och samtliga medlemmar i ABBA.
🇸🇪
När fotbollsspelaren Jimmy Durmaz kommer in på planen under VM och inte gör precis som svenskarna vill blir det extremt påtagligt att vi alla springer på olika spelplaner.
Jimmys kommentarsfält fylls snabbt med tusentals hotfulla, kränkande och rasistiska kommentarer. Plötsligt är han inte ens svensk längre.
🇸🇪
Sanningen är att vi som saknar blont hår, lättuttalade namn eller vita föräldrar tvingas hoppa genom brinnande ringar med fasttejpade giftknivar för att knappt få samma status som våra medmänniskor.
Att visa den svenska flaggan i passet eller rabbla nationalsångens verser kvittar när svenskhets-kontrollanterna inte ens följer samma regler själva.
🇸🇪
Text ovan av: Atilla Yoldas journalist.
Sverige spelade VM match mot Tyskland igår. Jag kunde inte bry mej mindre.
Jag är helt jävla ointresserad av denna tråkiga sport. En sport vi som land dessutom är urusla på till skillnad från ex hockey eller curling eller skidor.
Men efterspelet till matchen skrämmer skiten ur mej!
Tyskland avgör i sista andningen. Tydligen kan detta skyllas på ett misstag av landslagsspelaren Durmaz.
Alla människor gör misstag. Alla. Och jag är säker på att ingen på plan igår i varesej det svenska eller tyska laget spelade samtliga minuter felfritt.
Men Durmaz misstag väcker så mycket vrede.
På Durmaz instagram skriver hundratals, kanske tusentals, arga elaka och hatiska kommentarer. Samtliga går ut på samma sak.
Du är ingen riktig svensk. Åk hem för fan. Gå och dö. Spräng dej i bitar.
Besudla inte vårt landslag. Måtte IS ta dej. Osv. Väldigt många avslutar sina hatiska rader med hashtag SD 2018.
Min första reaktion när jag läste det var ilska. Vrede!
Men rätt snart övergick känslan i en rädsla och i en sorg.
Rasismen har blivit så rumsren. Så rå och så tillåten.
Den finns överallt och precis som Atilla skriver ovan, någon med utländskt påbrå... även om de är födda här... duger bara så länge de gör allting rätt, helst lite bättre och lite mer än svensken.
Durmaz och Ibrahimovic är inte ensamma om det. Det gäller läkare. Sjuksköterskor. Kockar. Tonårskillar. Skådespelare. Lastbilschaufförer.
Så fort någon form av misstag sker så är det deras ögonfärg, hårfärg och ursprung som åkallas.
Det finns ingen rasism i Sverige.
Det är bara en samling idioter som skriver sånt där.
Hur ofta hör man inte det? Hur ofta uttalar sej inte etniska svenskar så?
Inte av elakhet men i oförstånd. Eller av lättja för att sätta sej in i hur klimatet är för dem som inte ärr blonda och blåögda.
Enstaka idioter ja, det finns väl i alla partier?
Bara för att det sitter idioter vid sina datorskärmar säger det inget om partiet Sd.
Hur ofta hör man inte det då?
Jag vill ställa en motfråga. Vem öppnade dammluckan för allt detta hat?
Jag får ofta frågan varför jag bryr mej så mycket. Varför jag måste elda upp mej så?
Skit i dom. Du kan inte övertyga nån ända.
Skit i dom, det är bara en skara unga förvirrade å dåligt uppfostrade män.
Skit i dom det stjäl bara kraft och vad ska det vara bra för?
Skit i dom, tänk om du blir hotad igen.
Men...
Jag blir djupt i själen ledsen när jag läser vad Jimmy Dumaz råkat ut för.
Det står symbol för vårt klimat så här drygt 3 månader till valet.
Jag har en svärson från Iran. Han måste alltid och i alla sammanhang vara en bättre man än vad ex min man och min son måste vara för att inte dömas.
Två av mina barnbarn har ärvt hans färger. De kommer alltid ha samma måttstock som sin pappa. Alltid krävas mer av än mina andra fem barnbarn som är ljusa och blåögda.
Det gör mej illamående. Rädd. Förbannad.
Det är personligt! För mina barnbarns skull. Min svärson och därmed indirekt min dotter. För mitt lands skull.
Detta är inte mitt land. Jag känner inte igen mitt folk.
Denna öppna rasism men oxå denna ovilja hos övriga att säga stopp. Att bry sej.
20% beräknas Sd få. Upp mot 30% tror Åkesson själv.
Sveriges näst största parti som nu går mot att bli det största.
För att så många är bekymrade över de problem de ser.
Så jävla bekymrade att de skiter i alla andra frågor.
Så jävla bekymrade att de accepterar sånt här.
Fy fan!
/ Asta
Etiketter:
Atilla Yoldas,
backajimmydumaz,
ett viktigt inlägg,
högst personligt,
ilska,
rasismen,
rädsla,
sd,
sorg,
valet 2018
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)