Det är dagen innan valet.
Jag börjar bli trött på det. Jag kan inte säga att jag är trött på politik, för politik är ALLT, men jag är trött på debatterna och trött på stämningarna.
Samhället är mer polariserat än någonsin. Människor... vänner och familj... blir osams på riktigt.
Detta val handlar ju om så mycket. Mer än skatter och reformer. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, vilka människor vi vill vara.
Men det är slitsamt att argumentera. Och ledsamt att bli osams med människor man tycker om.
Jag delade för några dagar sedan följande statusuppdatering på facebook:
Min äldsta dotter sa härom dagen angående Sd sympatisörer:
De får faktiskt välja.
Jag kan inte ha en vän som röstar på ett parti som föraktar min man och mina barn. Det går inte!
Nej det går inte. Jag kan inte heller ha vänner, varken IRL eller här som röstar på ett parti som ser mina barnbarn som mindre värda än andra barn.
Ett parti vars högsta politiska företrädare jämställer min valda bror i livet med en pedofil.
Det går inte!
Du får välja.
Och väljer du att rösta på Sd så vänligen ta bort mej som vän! Tack.
Det var en del som försvann. Några tyst. Andra skickade meddelanden.
Och jag står för det. Jag kan inte ha vänner som röstar på ett parti som föraktar dem som betyder mest för mej. Men det kan vara ledsamt ändå.
En del säger att detta val är en folkomröstning om demokratin.
De ser framför sej att Sverigedemokraterna ska få en massa reell makt och med start på söndag börja montera ner demokratin. Stänga tv och radiokanalen, hysta ut invandrare, jaga homosexuella och förbjuda aborter å allt det där som de i grunden vill.
Jag kanske är naiv men jag tror inte alls det kommer att hända.
Inte nu och inte inom överskådlig tid.
Däremot tror jag att risken är stor att de får inflytande på politiken och släpps in i värmen. Att de får påverkan på de övriga partierna och normaliseras.
Ungefär så som skett i våra nordiska grannländer även om jo, jag är medveten om att inte det danska el norska främlingsfientliga partierna har nazistiska rötter som Sd.
Jag tycker det är illa nog.
Vårt land har redan blivit så mycket hårdare och kallare sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Jag har bestämt mej för hur jag ska rösta imorgon.
Jag har aldrig varit så ambivalent. Det har känts rent ångestfullt.
Till slut har jag på skarpen fått säga till mej själv "Det handlar om EN röst, du bär inte hela ansvaret för hur valresultat blir!"
Jag har bestämt mej, men jag kan inte säga att det varit enkelt eller att det känns 100 % rätt.
Har du bestämt dej?
Puss/ Asta
Nej, jag har ju inte det. Har konstant haft ont i magen de senaste veckorna. Ångesten för att rösta fel är jättestor. Jag är ju liberal men mer åt vänster- än åt högerhållet. Samtidigt vill jag verkligen inte alls vara delaktig i att låta SD ens får det minsta lilla att säga till om. ALDRIG. Och inte KD heller, fast hellre KD än SD ändå, de har i alla fall Alf Svensson som kan huta åt dem emellanåt.
SvaraRaderaHemskt. Jag vacklar hit och dit. Tycker att Annie Lööf och Jonas Sjöstedt visar hög moral, tyckte att Björklund och Lööf var tydliga mot JÅ igår, mycket tydligare än Stefan L... men herregud, vad jag tycker detta är jobbigt.
Ulf Kristersson, nääää liten streber, talar bara om skatter. Som om skatter är det enda som betyder något. Hjälp!
Så.. i alla fall, jag vacklar mellan liberalerna, centern och socialdemokraterna. Eller? Har aldrig i livet haft så mycket ångest inför valet. Alltid tyckt det har varit högtidligt, spännande och roligt. I år, not so much.
Gha, det är så svårt. Tror du och jag är ganska lika politiskt men du kallar dej liberal och jag socialdemokratisk.
RaderaJag tycker Löfven är svag som talare, svag på att framföra sin politik. Men jag känner mej trygg med att han vill väl. Och han har gjort ett bra jobb, bortsett från asylpolitiken och lss och bortsett från retoriken gällande flyktingar.
Det är nog rätt många sossar som är besvikna här.
Tycker att Björklund är bra ibland, även om jag önskade mej Olsson och jag tycker att Lööf är väldigt bra även om jag inte håller med om det här med låglönejobb osv.
Om jag övervägt att rösta på dem försvinner den lusten då jag inte vill ha Kristersson som statsminister! Absolut inte.
Jag kommer nog rösta V. Trots att det finns massor som jag inte håller med om hos vänstern. Men Jonas är tydlig och det behövs en vänsterkraft. Många av de reformer S fått mkt cred för är faktiskt V förtjänst.
Resonerade lite likadant vid förra valet när det blev Mp. Är inte miljöpartist men tycker att det behövs en nagel i ögat på S. Och vi HAR ju oxå fått gjort väldigt mkt miljöpolitik. Deras förtjänst. Funderat på att stödrösta på dem med, de får INTE åka ut.
Men fortfarande velar jag. Trodde jag bestämt mej men ikväll har jag känt att, jag kör på S ändå.
KRam.
Ska besvara din tidigare kommentar nu med.
Ja fy farao vad det ör jobbigt. Jag ville att Birgitta Ohlsson skulle bli L:s ledare. Feminist, intelligent, skarp. Men nä.. för mycket gubbar överallt. Kränkta och rädda som harkrankar (om de nu kan vara rädda) för starka kvinnor.
SvaraRaderaJag gilla Jonas Sjöstedt. Varm, vänlig och god.
Men jag ör inte vänster på det viset.
S har jag röstat på i många val men jag tycker aldrig S blev sig likt efter Olof Palme och kanske Anna Lindh. Henne tyckte jag mycket om. Jag gillar när politiker är intellektuellt skärpta och humanister... kanske därför jag gillar Annie Lööf. Men åhhhh det ör så svårt. Ulf Kristersson är inget jag ens funderar över. M är helt uteslutet med eller utan honom. Suck..