Från mej till mej

Detta tyckte jag att jag var värd. Kollektion från Stronger.
Som belöning för att jag nu tränat regelbundet tre gånger i veckan (och tyckt att det är kul!) i två månader och som pepp att fortsätta.
Jag vet att Strongers tajts är fantastiskt bra för min Mini äger flera set.
Från början var jag inne på att beställa setet i den nya våriga hallonröda färgen men trots all... kvalitet först och allt det där... vill man ju att det ska SE snyggt ut oxå och jag tror kontrasten mellan mej och modellen ovan blir tillräckligt stor ändå.
Fel på tanken eller ej, tror tyvärr många känner igen sej, så kommer jag att känna mej mer bekväm i svart.

Första månaden gick jag hellre på pass. Februari har nästan bara blivit gym.
Gillar båda men gym är ju friare, att man kan gå när helst det passar en.
Egentligen borde jag investerat i ett par PT timmar, hade förmodligen varit mer välanvända pengar än ett snyggt träningsset för jag är väldigt osäker på om jag tränar optimalt. Om jag får med alla muskelgrupper.
Jag är ju en sådan novis på det här och vet i princip bara att jag tränar ben, rygg, armar men inte vilka muskler.
Imorgon ska jag i alla fall ta hjälp av ett riktigt proffs.
En kollega till mej som är grym på (ja mycket men i detta fallet) gymmande ska hjälpa mej med att se så tekniken är rätt vid basala övningar som marklyft och knäböj.
Det ska bli kul.
Ja, visst är det HELT otroligt... Asta Pastasson säger att nåt som involverar att inte få lata sej ska bli "kul." Jag är lika förvånad som ni mina trogna läsare måste vara.

Hade en liten tanke om att åka och träna ikväll.
Jag gick av natten i morse och det är väldigt olika hur det känns.
Trött är jag nästan alltid när jag vänder tillbaka dygnet men i olika grad.
Men ikväll efter Benterunda utmed stormigt hav känner jag mej helt urlakad.
Natten som var va ( jättekul men) stressig och jag satt inte många minuter, det gör stor skillnad för kraften dagen efter.
Man måste vara lite snäll mot sej själv oxå. Lyssna på kroppen.
Tror den snarast behöver en stor (kall) stark och tidig sänggång.

Puss/ Asta

Från haremsbyxa till zopiklon

Den här lilla trasan har jag förälskat mej i på nätet.
299 kr på Indiska. Länk här. Omlottmodellen och draperingen gör att den smickrar de flesta figurer.
Vad jag sen ska med ytterligare en klänning till är tveksamt.

Det plagg som jag använde absolut mest förra året (å redan har börjat lufta igen) var ett par blå haremsbyxor från For good luck.
Dessa är från samma ställe och jag suktar efter ytterligare ett par men kan inte riktigt bestämma mej för vilken färg. Det lutar åt dessa, men skulle kunna bli ett par röda med. 420 pengar och länk här.
De är GRYMT användbara. Jag hade de både till vardags och till fint. Man kan ha dem som byxor men de är så stora i grenen att de funkar finfint som onepiece oxå.


NÅT får jag i alla fall unna mej, kanske båda, för jag har nåt flera viktiga delmål.

Jag har kommit igång med att springa igen (alltså gjort det fler än en gång och det vet ju alla att en gång är ingen gång men två.. det är faktiskt fem... gånger är en vana.)

Jag har sökt barnmorskeutbildningen till hösten och håller tummar å tår för att arbetsgivaren vill betala. Denna gången ska jag i så fall inte sjappa. Jag ska göra det. Jag ska nå målet... tretton år senare än beräknat men va fan, resan är en del av äventyret.

Jag har minskat min dos med insomningstabletten från 7,5 mg till 5 mg och planerar inom någon vecka att minska ytterligare.

Jag har nått mitt viktmål. 60 kg. Ja jag är inte lång...
Jag hade från början viktmål på 58 kg men trots daller och lite valkar kring midjan så näää.
Jag ser bara så jäkla gammal ut om jag blir för mager. Det får vara bra här.
Även om det bara handlat om 3-4 kg som slipats bort så är jag så jäkla nöjd.
De där extrakilona gjorde att allt satt åt å skavde. Nu är det väck och jag kan tacka vinterkräksjukan för minst ett av de där kilona. Allt ont, ja ni vet.

Mina ögonfransar är äntligen på plats å där ska de få stanna!
Jag har saknat dem hela långa vintern hur dyrt och onödigt det än är.
Jag känner mej fantastiskt mycket snyggare i dessa och med min färdiga tatuering upp till så är jag redo för allt vad vår och sommar har att erbjuda. Å det ska bli en hel del hoppas jag.

Har du köpt dej nåt fint och hur motiverar du dej till nya mål?
Vilket var ditt mest använda plagg förra sommaren?

Puss/ Asta

Sunt förnuft om hundar

 

Hade ett litet åsiktsutbyte på facebook och fick som svar att "Man kan inte ifrågasätta sunt förnuft."
Nej, det låter ju dumt att göra det. Jag menar... sunt förnuft, det hörs ju på namnet.
Problemet är kanske att det finns olika sanningar och att det som är sunt förnuft för mej inte nödvändigtvis är det för dej.
Vi utgår från olika kunskaper, erfarenheter och världsbilder när vi åkallar begrepp som "sunt förnuft."
Det kan gälla barnuppfostran, djurhushållning, politik i alla dess former, familjeliv, skolan, arbetsplatser... ja, men i princip allting.

Just denna diskussionen handlade om hundar och hunduppfostran och det är ett bra exempel på vad jag menar för ALLA hundägare med ALLA möjliga typer av uppfostransideologier hänvisar till "det naturliga", till flockbeteendet, till vargen.
Själva urmodern till våra tama vovvar.
Detta alldeles oavsett hur man ser på begrepp som ledarskap, dominans, rang, belöning, bestraffning...
Och de åkallar... sunt förnuft.

Problemet med denna källhänvisning till vargen som förespråkades ivrigt av brukshundsfolk framför allt förr i världen var att man studerade vargflockar på djurparker där det vilda och naturliga språket var satt ur spel.
Där aggressivitet och stridigheter inom flocken fick en onaturlig betydelse och där mycket av det man studerade feltolkades.

Själv har jag fostrat hundar inom både det som kallas den "hårda och den mjuka skolan." Egentligen tycker jag det är svårt att prata om hårt och mjukt, det glider in i varandra och få hundägare är utpräglade hårda eller mjuka i sin hundkontakt.
Jag är övertygad om att båda metoderna fungerar.
Du kan fostra din hund till att känna respekt/ rädsla för dej och på så vis få den att lyda. Du kan fostra din hund till att samarbeta därför att den tycker du är den roligaste och mest spännande personen att vara med.

Ledarskap för mej handlar om att vara en trygg person som tar ansvar för alla de situationer som jag och min hund ställs inför. Genom att läsa av min hund och ge honom utrymmet han behöver. Genom att gå först.
Ledarskap handlar om att vara rolig, påhittig, smart.
Inte minst när du har med en envis, tjurskallig, smärttålig mastiff att göra.
Alla typer av våld är ett misslyckande.
Där med inte sagt att jag inte kan markera. Ett morr, en skärpt ton, ett snabbt "nyp" i örat eller kinden.
Så som tiken gör mot sina valpar. Så som Märta bemötte Gottfrid.
Oändligt tålmodig och snäll. Men så tydlig man kan.

Min huvudsakliga belöning handlar om närhet och tillhörighet.
Bestraffningen om nonchalans och att han inte får vara med.
Jag skulle aldrig någonsin slå honom eller få för mej att använda elhalsband eller stackel.
Faktum är att jag är ganska tveksam till stryphalsband med.
Det skapar en onödig stress och på sikt inte bra för kotorna i nacken.
Hur stor påverkan det gjorde märkte jag inte förrän jag började med sele på Gottfrid. Han blev en lugnare hund direkt.

Var å en blir salig på sin tro. Jag på min å du på din.
Båda tror vi på sunt förnuft.

Puss/ Asta