Vikt, lopp å komplimanger om arslen

 

Sista inlägget i maj 2014. En dag som gick och som aldrig kommer åter.
Maj är vid sidan om hösten min favoritmånad.
Imorgon är det juni. Juni som i "sommar på riktigt."

Jag jobbade kvällspass igår och dagpass i dag och efter det är jag inte riktigt människa.
De där nattimmarna blir aldrig särskilt långa eller många.
Jag sov middag en timma när jag kom hem. Efter det hade jag tänkt ge mej ut på en löptur men jag kom mej inte riktigt för. Den där latmasken har rätt stor makt över mej.

Oftast när jag ska ut å springa så tar det emot.
Jag kommer på hundra ursäkter och är bättre i världen än vilken tonåring som helst på att säga "Visst... sen!" till mej själv.
Sen blir sällan. När jag väl kommer ut är de gånger jag inte dividerar för mycket med mej själv utan bara klär på mej, sätter i lurarna i öronen och går ut. Utan betänketid.
För några dagar sedan gick jag med i en grupp på facebook som heter Lonesome runner.
Det är en grupp för alla som springer. Varesej du kämpar med 2 km eller med en Maraton.
Åtminstone står det så i gruppens beskrivning.
Men de flesta som springer... eller som skriver där i alla fall... spelar i en helt annan liga än vad jag gör. Springer maratons och andra riktigt hårda lopp.
Men det är en himla peppande snäll grupp. Faktiskt har jag aldrig stött på nåt liknande. 
Min presentation där gillades av typ 200 st och jag fick massor av kommentarer, välkomnande, hejarop. Jag kan varmt rekommendera den för alla som gillar att springa och som vill nörda in lite mer på ämnet.
Jag har blivit lite peppad och faktiskt funderat lite på om jag möjligtvis skulle fixa att springa Göteborgsvarvets 21 km nästa år.
Det låter ju galet långt. Sinnessjukt och ja omöjligt för en tant som aldrig tidigare motionerat men det vore en rejäl utmaning och något att fokusera träningarna på.
Platserna håller tydligen på att ta slut redan (det är i maj) så jag får tänka snabbt och jag känner mej livrädd vid blotta tanken men...
Ahhh, nåt är där å lockar och drar ändå. Denna ständiga drivkraft att duga och att klara av det andra fixar.
Nån av er som sprungit en halv eller helmara?

Jag har varit sjukt onyttig hela helgen.
Ätit pizza både fredag och lördag. Å idag sitter jag å trycker in chips i kakhålet.
Sockerberoende har jag aldrig varit men salt å fett beroendet är inte att leka med.
Det får bli omstart ordentligt nästa vecka. Jobbar förvisso 6 dgr nästa vecka med men måste ändå försöka få lite ordning på ätandet å motionerandet.

På tal om sånt så fick jag en komplimang idag.
En vaktmästare kom gående bakifrån och sa när han kom jämsides...
"Du har gått ner i vikt va?"
Nja, svarade jag för det har jag inte, men jag ser lite slankare ut sen jag började med löpningen igen.
"Det syns på din rumpa" sa han
"Spanar du in den" tänkte jag.
"Jag vet inte för jag väger mej så sällan" ljög jag.
"Ha! Det var det dummaste jag hört. Ni kvinnor har ju koll på varenda gram" sa han.
Jag rodnade nog för det var mitt i prick. Påkommen med fingrarna i syltburken lixom.
Jag HAR koll på varenda gram.
Jag är kass på att ta tag i det men koll har jag.

Puss/

Dagboksinlägg, rakt upp å ner och utan krussiduller

 

Hej på er raringar!

Tänkte att jag skulle hinna med ett snabbt dagboksinlägg innan jag kryper ner i sängen på madrassen.
Lite uppdateringar kring mina tankar å min vardag för den som möjligen kan vara intresserad. :)

Jo, det är madrassen igen. I fyra nätter försökte jag.
Vilket ledde till att hela huset fick vakna efter ca 2 timmar.
Gottemannen visade på sitt missnöje. Först med gnäll å därefter med gälla skall.
Vi blev alla sinnessjukt trötta och ja... gav väl upp helt enkelt.
Varför jag inte, som kvinna i mitt eget hus, helt enkelt trotsar min make och tar med mej hunden upp till sängen där jag försökte att sova (ett eget rum) är väl en annan, mer svårbesvarad fråga. Som jag inte riktigt orkar analysera.

Vi har möss i huset. I HUSET har vi möss.
Förr höll de sej i förrådet. Sen i väggarna. För inte så många nätter sedan vaknade jag på min madrass av att de sprang en meter ifrån mej på köksbänken och på spisen.
Det är en väldans skillnad på söta hamstrar för sällskap och på vilda möss som invaderar. En väldigt stor skillnad i äckelfaktor.
Anticimex ska komma å kika på måndag. Tills dess måste vi ha städat.
Vi... jag menar så klart jag. När jag nu ska hinna det?!

Jag har blivit skitkass på att springa. Å på att inte småäta.
Min karaktär har återgått till sitt normaltillstånd skulle man väl kunna säga.
Vilket syns på min figur.
Andra kanske inte ser, men jag ser. Å känner.
Inte kul å "bara" att skärpa till sej.
Löpningen är så förbannat tråkig. Det är segt å jobbigt å flåsigt från första kliven.
Å nej, jag vill inte göra nåt annat. För inget annat har hittills påverkat min lungkapacitet, min puls, min häck på samma vis.
Bit ihop å kom igen alltså.
Den goda Paulo Roberto har rätt, en hoppad träning blir två som blir tre och snart har man slutat träna.
Gha!

Mitt dåliga samvete över mitt köttätande fick förnyad kraft här om dagen när jag lyssnade på en dokumentär om slakt.
Djurens väl och ve... och död samt den dåliga inverkan det har på vår miljö har blivit allt svårare att ignorera och jag har beslutat mej för att smyga ut köttet ur mitt liv och att börja experimentera med vegetarisk mat.
Fick mycket hejarrop här på bloggen å på facebook och många tips, recept och idéer.
Tackar er ALLA för ert engagemang och er entusiasm.

Jag jobbar ju fullt nu igen. Det är alltid.
Just nu, sedan veckor tillbaka, inne i ett riktigt skitschema där mina lediga dagar kommer en å en. Jobbar tre, ledig en, jobbar fyra, ledig en...
Känner mej trött å less på jobbet. Rätt trött å less på att vara människa oxå.
Hinner inte med nåt här hemma, mitt sociala liv ligger på is och maken å jag utbyter kanske tre-fyra meningar per dag.

Jag har dragit ner på min alkoholkonsumtion och jag har minskat mina insomningstabletter. Utan problem. Det känns gott.
Nu vill jag påpeka att jag inte har några missbruksproblem, men en liten eftertanke och minskning då å då skadar inte, i synnerhet inte med mina gener.

Nu ska jag sova. Gör det ni med tycker jag.

Puss/ Asta