Dagboksinlägg, rakt upp å ner och utan krussiduller

 

Hej på er raringar!

Tänkte att jag skulle hinna med ett snabbt dagboksinlägg innan jag kryper ner i sängen på madrassen.
Lite uppdateringar kring mina tankar å min vardag för den som möjligen kan vara intresserad. :)

Jo, det är madrassen igen. I fyra nätter försökte jag.
Vilket ledde till att hela huset fick vakna efter ca 2 timmar.
Gottemannen visade på sitt missnöje. Först med gnäll å därefter med gälla skall.
Vi blev alla sinnessjukt trötta och ja... gav väl upp helt enkelt.
Varför jag inte, som kvinna i mitt eget hus, helt enkelt trotsar min make och tar med mej hunden upp till sängen där jag försökte att sova (ett eget rum) är väl en annan, mer svårbesvarad fråga. Som jag inte riktigt orkar analysera.

Vi har möss i huset. I HUSET har vi möss.
Förr höll de sej i förrådet. Sen i väggarna. För inte så många nätter sedan vaknade jag på min madrass av att de sprang en meter ifrån mej på köksbänken och på spisen.
Det är en väldans skillnad på söta hamstrar för sällskap och på vilda möss som invaderar. En väldigt stor skillnad i äckelfaktor.
Anticimex ska komma å kika på måndag. Tills dess måste vi ha städat.
Vi... jag menar så klart jag. När jag nu ska hinna det?!

Jag har blivit skitkass på att springa. Å på att inte småäta.
Min karaktär har återgått till sitt normaltillstånd skulle man väl kunna säga.
Vilket syns på min figur.
Andra kanske inte ser, men jag ser. Å känner.
Inte kul å "bara" att skärpa till sej.
Löpningen är så förbannat tråkig. Det är segt å jobbigt å flåsigt från första kliven.
Å nej, jag vill inte göra nåt annat. För inget annat har hittills påverkat min lungkapacitet, min puls, min häck på samma vis.
Bit ihop å kom igen alltså.
Den goda Paulo Roberto har rätt, en hoppad träning blir två som blir tre och snart har man slutat träna.
Gha!

Mitt dåliga samvete över mitt köttätande fick förnyad kraft här om dagen när jag lyssnade på en dokumentär om slakt.
Djurens väl och ve... och död samt den dåliga inverkan det har på vår miljö har blivit allt svårare att ignorera och jag har beslutat mej för att smyga ut köttet ur mitt liv och att börja experimentera med vegetarisk mat.
Fick mycket hejarrop här på bloggen å på facebook och många tips, recept och idéer.
Tackar er ALLA för ert engagemang och er entusiasm.

Jag jobbar ju fullt nu igen. Det är alltid.
Just nu, sedan veckor tillbaka, inne i ett riktigt skitschema där mina lediga dagar kommer en å en. Jobbar tre, ledig en, jobbar fyra, ledig en...
Känner mej trött å less på jobbet. Rätt trött å less på att vara människa oxå.
Hinner inte med nåt här hemma, mitt sociala liv ligger på is och maken å jag utbyter kanske tre-fyra meningar per dag.

Jag har dragit ner på min alkoholkonsumtion och jag har minskat mina insomningstabletter. Utan problem. Det känns gott.
Nu vill jag påpeka att jag inte har några missbruksproblem, men en liten eftertanke och minskning då å då skadar inte, i synnerhet inte med mina gener.

Nu ska jag sova. Gör det ni med tycker jag.

Puss/ Asta