Hög belastning

Försäkringskassan.
Bara ordet Försäkringskassan lämnar få oberörda.
Förnedringskassan tänker de flesta av oss.
Systemet som tvingar dödssjuka människor till arbetet, misstror å jagar fuskare, tar makten från patienternas egna läkare och gör sina egna prognoser.
Höga krav kan man väl lugnt säga.
Visserligen på order av sittande regeringen, men likväl.
Höga krav.

Det blir då så märkligt när Försäkringskassan själv inte alls levererar.
När de kan använda sej av begrepp som hög belastning, mycket att göra och klara sej undan med det.

Jag har ännu inte fått mina pengar från Försäkringskassan.
Pengar som jag har rätt till, pengar som är mina.
Jag var lite inställd på att det skulle dröja ett tag, många före mej har berättat om det, men nu börjar pengarna ta slut.
Eller börjar å börjar... jag har några hundralappar kvar.
Jag vill gärna ha mina pengar nu.

När jag ringer till Försäkringskassan och knappar in alla svar de vill ha för att hamna i kö så är jag på 158:e plats. Jag tänker att denna gången ska jag fan vänta ut dem. Det är 30 handläggare som arbetar låter de meddela.
Jag slår på högtalartelefonen på mobilen och går å gör annat. Sminkar mej.
Efter 25 minuter är det fortfarande 158:a personer före mej och nu 23 handläggare.
Ingenting har hänt. På 25 minuter.
Jag lägger på!
Argt!

Alltså, jag är gift.
Vi har två inkomster även om de inte är särskilt stora.
Vi har betalt våra räkningar. Så som vi måste göra.
El och bensinbolagen vill ha sina pengar å skiter fullständigt i våra omständigheter.
Banken vill ha in sina räntekostnader. Magen vill ha mat.
Denna månaden oxå helst.
Jag är inte särskilt drabbad här, att pengarna dröjer är mer regel än undantag.
Snarast en naturlag.
Försäkringskassan är nämligen hårt belastad! De har mycket att göra!
Det måste jag förstå...
Även om inte de förstår att det är svårt att arbeta som cancersjuk eller strax efter man mist ett barn.
Vad GÖR ensamstående människor som blir sjuka?
När räkningarna kommer, barnen är hungriga men försäkringskassan har hög belastning? Hur överlever dom?
Å hur fan får det gå till så här??? Hos den mest nitiska myndighet vi har.

Jag blir tokig. Å jag vill ha svar!

Puss/ Asta

Hunden är ren åtminstone

 

Plötsligt blev jag dyngallergisk.
Upp på allting annat.
Det kliade både här å där och ögonen svullnade igen.
Den KAN bero på skiten hund.
Jag är ju lite allergisk mot hund och Gottfrid är hittills bara fläckvis badad.
Men jag tror det var nåt annat, reaktionen var lite väl stark.
Svärsonen är starkt misstänkt.
Eller rättare sagt hans sjal som jag hade knyckt.
De har hästar å såna märkliga djur hemma hos sej.

Så jag tog en allergitablett.
Droppade antihistamin i ögonen.
Slängde sjalen i tvätten och hunden i badkaret.
Det var inte superpopulärt kan jag meddela.
Men han fann sej...
I att bli avsköld, schamponerad och avsköld igen.
Å sen torkad och masserad med flera stora handdukar.
Efter det klippte jag klorna på honom, tittade igenom öronen och mun.
Det är nåt särskilt med "hel omskött hund."
Ungefär som när barnen var små och nybadade och insmorda satt med sitt fuktiga hår igenomkammat i pyjamasen.
Det känns tryggt. Bra. Kärleksfyllt.

Nu är han granner min påg.
En riktig väldoftande prins.
Natten som var luktade han diskret av  död fågel i nacken.
Vi skedade i natt.
När jag gick på toaletten bytte han plats och låg plötsligt utsträckt över hela madrassen med sitt lilla huvud på huvudkudden. HELT okänslig för diskreta knuffar.
Så jag la mej bakom.
Skedade. Med armen om honom och ansiktet i hans nacke som luktade av någon stackars avliden fiskmås.
Vi sov. Flera timmar innan det blev för varmt för herrn och han flyttade sej ner på golvet.

Annars har vi haft en lugn dag.
Gått promenad med min vän Carina och hennes hund.
En söt men ängslig liten fröken som låter som en Kanariefågel när Gottfrid kommer i närheten.
Ja alltså hunden. Inte Carina.
Jag har varit på stan och köpt mat till djuren medan med fortfarande fanns några kronor kvar på kontot och jag oroar mej allt mer för mina pengar.
Försäkringskassan säger att jag inte är sjukanmäld från arbetsgivaren.
När jag sist frågade min chef om det för dryga veckan sedan sa hon att jag visst var det.
Redan då.
Får nysta i det imorgon.
Det är ju fan att man ska behöva oroa sej för pengar man har rätt till när man redan är sjukskriven för klena nerver.
Innan jag är anmäld kan jag inte ens skicka in blanketten med lön osv och fk inte ens börja handha den.
När de nu ska ha tid med det.
De verkar ju vara världens mest upptagna instans.
Å när jag ändå gnäller måste jag vädra min oro att jag fått infektion i tandhålan.
Vilket inte vore så konstigt, jag såg inte tandläkaren byta handskar en enda gång.
Ack ja.

Överlever jag det här lär jag dö av något annat.
Så småningom.
Skicka mej gärna lite #nätkärlek här å nu.

Puss/ Asta