Är du feminist?
För mej känns svaret självklart.
Jag tror på män och kvinnors lika rättigheter... ekonomiskt, juridiskt och socialt.
Men när jag läser feministiska diskussioner på nätet så inser jag att jag måste vara "feministisk hin håle själv."
Jag älskar klänningar, smink, nagellack och höga klackar.
Jag rakar både här å där och känner mej inte bekväm om jag låter bli.
Jag ropar ofta på "en man" om en propp måste bytas eller en krok skall borras upp.
Jag tankar bilen och fyller på spolarvätska på bilen... that's it.
Och här kommer det hemskaste av allt... jag tror att vissa skillnader mellan män och kvinnor, mellan flickor och pojkar... är biologiska. Ännu inte tillrättade sedan vi levde i grottor å käkade mammutar precis som vår reaktion på rädsla å stress inte riktigt har hängt med.
När det talas feminism så finns det nästan lika många definitioner som personer.
Det finns hur många vinklar som helst.
Men för mej är definitionen ovan det viktigaste... ekonomisk, juridisk och social rättvisa och jämställdhet.
Hur kommer vi dit???
Jag kan bara svara för mej själv.
Jag har försökt att fostra mina barn till kloka, empatiska, tänkande människor mer.
Mitt självförtroende, mitt äktenskap och min trovärdighet som stark kvinna inför mina barn blev större och bättre efter att jag skaffat mej en utbildning, ett yrke och en egen försörjning.
Att inte bara tala om att allt är möjligt och att jag är kapabel utan oxå praktiskt visa det!
För mej är det viktigare än att barnen sett mina håriga ben när jag står och gör ett oljebyte om ni förstår hur jag menar...
Jag tycker det är tragiskt när jämställdhet mellan könen innebär att kvinnor och flickor kopierar män och pojkar. Att deras egenskaper blir åtråvärda och norm.
I att kvinnor dricker allt mer, i att företagsledande skall innebära att en normala arbetsdag ligger på 12-15 timmar, i att flickor måste söka sej till traditionellt manliga utbildningar.
Varför kan det inte vara precis tvärtom?!
Jag tycker samhället och politiken ska peka med hela handen... ja, hela jävla armen om så behövs... kring att män och kvinnor ska dela på föräldraledigheten.
För att föräldrar ska bli mer likvärdiga.
För att mjuka värden som barn och familjeliv behöver uppgraderas.
För att arbetsgivare och företagsklimat skall anpassas efter det och inte tvärt om.
Som det är nu väljer många kvinnor... av biologi eller av tradition... bort att göra karriär därför att det inskränker för mycket på barnen och familjen.
Vi kvinnor är ofta socialt begåvade, empatiska, flexibla, lyhörda.
Vi har stor simultankapacitet. Är intelligenta och verbala.
Skit samma om det är biologiskt eller inlärt... det är utmärkta ledaregenskaper!
Prat leder ingenstans. Att kvinnor sins emellan grälar om vem som har rätt å inte rätt att kalla sej feminist spelar patriarkatet rakt i händerna.
Problemet är inte att kvinnor bär för korta kjolar, problemet är att det finns män som tar sej rätten att ta vad de vill ha och inte förstår ett nej.
Problemet är inte att kvotering skulle innebära att kvinnor med sämre kompetens valdes före en mer kompetent man, problemet är att män som det är nu kvoterar in män därför att de liknar dem själva.
Problemet är inte att flickor bär hårspännen eller gillar att ha prinsessklänning på sej, problemet är att klädkedjorna gör flickkläder mycket tajtare å mindre än vad pojkkläderna är.
Problemet är inte att det är mindre flott att vara sjuksköterska än ingenjör utan att det värderas lägre i lönekuvertet.
SÅNT behöver förändras!
Puss/ Asta
Ps. Gillar ni mitt nya blingiga nagellack?
