Vad kommer först, religionsfrihet eller barn och kvinnors rättigheter?

Jag har precis hört på Sara Mohammads sommarprat. Hört stycken ur det innan men nu lyssnade jag från början till slut under min promenad.
Har ni lyssnat? Om inte så tycker jag VERKLIGEN att ni ska göra det!

Sara är född i den irakiska delen av Kurdistan 1967 och uppfostrad i en starkt religiös och traditionellt bunden bunden familj. Hon flydde från sin familj när hon stod inför tvångsgifte. Sara är grundare för GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime.) Hon arbetar som opinionsbildare och kallas enligt egen utsago för islamofob.

Alltså, hennes sommarprat väcker så många tankar hos mej. Det får mej att rannsaka mej själv och mina argument. Hon är emot många av de åsikter som jag högljutt driver.
Och alltså lite ödmjukhet måste en människa ha. Vem är jag att ifrågasätta henne och hennes upplevelser? Hon är den som är insatt av oss två. Hon är den som kan siffrorna och statistiken på hur många flickor som även i vårt land råkar ut för hedersförtryck, hur många flickor som får sina snippor omskurna, hur många tonåringar som gifts bort mot sin vilja osv och hon är den som levt med en bror som med automatgevär hotade henne och en mamma som tog henne till gumman med rakbladet. Det vore förmätet av mej att komma här å tro då.

Vår vilja att vara öppna och att värna religionsfriheten får aldrig stå i vägen eller gå före varje individs rätt till frihet. Flickor födda av utlandsfödda föräldrar har samma lagliga rättigheter som flickor födda av svenska föräldrar.
Så HUR gör man då?
HUR?
Jag skulle vilja tala med Sara om detta.
Om könsuppdelade tider i badhus eller på fritidsgårdar är fel så som Sara menar så vad händer med motsatsen? Får flickorna plötsligt gå då? Eller blir de än mer skilda från vardagen?
Kvinnan som fick sin burkini avtvingad på stranden i Frankrike... hennes man sa förmodligen inte "Fint gumman, då får du gå och köpa dej en bikini istället" utan hennes utrymme krympte än mer.
Hur gör man istället?
Hur ser man till att människor som kommer hit får lov att bejaka sin tro och sin kultur vilket jag ser som självklart i en demokrati... men samtidigt förbjuds att inskränka barn och kvinnors rättigheter?
Sara menar att vänsterpolitiker som Schyman och Sjösteth har i sin iver att bejaka religionsfriheten gjort det på bekostnad av utsatta flickor.

Gha! Livet är mycket lättare som svart eller vitt. Det är i gråzonerna som det blir komplicerat. Men det är viktiga samtal att föras, föras av alla oss med öppna sinnen och en antirasistisk agenda. Samtalsläget är så polariserat idag och det avkrävs av en att välja sida.

Det här är ett viktigt inlägg tycker jag och det vore kul om ni tyckte till. Gärna efter att ha lyssnat på Sara Mohammads sommarprat som är väldigt, väldigt starkt och i bland rent plågsamt att lyssna på. Ex när hon berättar om hur hennes bror misshandlade henne och satte ett automatvapen mot hennes huvud och för att hon skulle gå med på att giftas bort. Han sa att det vore lika enkelt att skjuta henne som att dricka ett glas vatten och att han inte skulle tveka.
När hon överlevande kom ut ur rummet så var hennes föräldrar häpna över att hon levde.
Hur blir det så? En storebror som i mina ögon och med min erfarenhet har en sådan beskyddarinstinkt gentemot småsystrar. Hur kommer heder och omgivningens tyckanden att bli så viktigt att man kan mörda utan att blinka?

Lyssna. Tyck till. Låt oss ha en respektfull diskussion om saken.

Puss/ Asta

Orkar inte höra min egen röst

Jag formulerar ofta mina inlägg i huvudet medan jag gör annat så när jag väl sätter mej ner och ska skriva så går det ganska fort. Stommen och en å annan slagfärdig punchline har jag redan funderat ut.


Idag hade jag tänkt skriva om den tragiska händelsen i München igår när en artonåring sköt ihjäl nio människor och skadade många fler.
Jag hade flera ingångar till det där inlägget.
Jag hade tänkt skriva om hur väldigt många människor verkar ha så svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att det är oerhört tragiskt att sådant här sker, hur jag lider med de drabbade och deras anhöriga och vilken skräck det sår i ett samhälle. Men oxå att det är en tragedi med gärningsmannen.
Så ung. Bara ett barn. Vad fick han att må så dåligt? Bli så galen?
Jo, det är möjligt att tänka två tankar samtidigt...

Jag hade oxå tänkt skriva om Sara Mohammads sommarprat (och det kanske jag gör senare?) Hon är från irakiska delen av Kurdistan och opinionsbildare som arbetar mycket med hedersvåld och hedersförtryck.
Hon sa väldigt mycket klokt och kan... som en del av den kulturen... kosta på sej att vara vassare i sin kritik. Hon kritiserade bla Vänstern och Fi för att i sin iver att vara toleranta acceptera hedersförtryck och hon var över lag väldigt tänkvärd. Hon om någon vet vad det innebär med all denna terror som så många flickor världen över utsätts för i kulturen och religionens namn.
Med att sexualisera flickor genom slöja, barnäktenskap, isolering, tvångsäktenskap, omskärelse, misshandel osv.

Det är två intressanta ämnen men ibland känner jag mej så vansinnigt förutsägbar och tröttnar på min egen röst. Jag tröttnar på att ni vet vilka ämnen jag kommer skriva om och att ni i förväg vet vad jag tycker.
Jag kan känna mej som en papegoja när det kommer till debatter om demokrati och rasism.
Så just ikväll hoppar jag det.

Sommaren har äntligen kommit till min del av landet.
Jag fick lite sol på näsan här om dagen när jag var ledig (torsdags) och i dag efter jobbet la jag mej i solstolen nån timma med.
I torsdags badade jag, det var premiär för i år och det var säkert en bit över 20 grader. Gottfrid och jag simmade tillsammans och Noah å jag lekte oxå i vattnet.
Även om jag är höstmänniska så behöver jag, som de flesta andra här i det fjällhöga Nord, tanka ordentligt med sol å värme å ljus för att stå ut med ännu en lång mörk vinter.
Och trots si så där väder  och att jag jobbar 80 % så tycker jag ändå att jag fått ut en hel del av sommaren.

Puss/ Asta

Vad ska vi göra med Marias bror?

 

Maria blev bara 19 år.
19 år men med om mer hemskt än en människa borde vara under ett helt liv.
Hon hade irakiskt-kurdiskt påbrå.
Som 13 åring blev hon kidnappad av sin far och förd till hans hemland där hon skulle giftas bort.
Hon vägrade och fick mycket stryk för detta.
När hon var 16 år skulle hon på nytt giftas bort.
Hon flydde då tillbaka hem till Sverige.
Men fri... det blev hon aldrig.
Hon kände sej hotad, sökte hjälp hos polis och socialtjänst.
Dagen efter sin 19 åriga födelsedag höggs hon brutalt ihjäl i sitt hem.
En ung modig kvinna var död. Svenska samhällets misslyckande monumentalt.

Nu på går rättegången mot Marias lillebror.
Bevisningen mot honom är överväldigande.
Hans fingeravtryck finns på kniven, hans skoavtryck överallt i den blodiga lägenheten.
Han ringde själv SOS. Sa att hans syster bett honom "efter att den maskerade man som gjort detta försvunnit" men obduktionen visade att Marias luftstrupe var avskuren och att hon omöjligt kunde ha talat.
Brodern påträffades efter mordet av polis indränkt i Marias blod.
Marias mamma har vittnat om att han under en längre tid slagit och hotat både henne och Maria.
Talat om heder och om att de vanärade familjen.
Marias halvsyster har vittnat om att Maria var rädd för sin bror och att hedersvåld är mycket vanligt inom vissa familjer i hennes kultur.

Brodern är 17 år.
Förmodligen svensk medborgare. Alldeles oavsett ett barn enligt svensk lagstiftning.
Han är ett år yngre än min Mini.
Hon är en förståndig och klok flicka för sin ålder, men inte särskilt "vuxen."
Vad ska man göra åt Marias lillebror om han döms för mordet på sin syster?
Ja, någon annan påföljd än att han blir omhändertagen av socialtjänsten och placerad på ett ungdomshem kan jag inte se.
Några år...
Det är inte mycket till straff för någon som begått ett så kallblodigt mord på sitt eget kött och blod.
Någonstans är denna unga man oxå ett offer i det hela även om det inte är lätt att se det så.
På något vis har någon givit honom rätten att bestämma och styra över sina kvinnliga släktingar.
Att hota dem, slå dem, kränka dem, försöka styra och bestämma över dem.
Straffa den med döden som bara ville styra sitt eget liv.
Det är fruktansvärt.
Det är fruktansvärt att samhället inte förmådde skydda en ung kvinna som levde under en så tydlig hotbild. Som tiggde om hjälp.

Jag blir förtvivlad.

Puss/ Asta