Städa, städa varje fredag

Städa städa varje fredag å så varje jul... det tycker jag är kul. 

Eller nja, inte alltid om jag ska vara helt ärlig.
Hur har ni det med städandet?
Hur ofta städar ni? Hur hög är er tröskel för stök och damm?
Har tröskeln förändrats över tid?
När städar ni bäst och har ni några goda städtips?

Jag har en väldigt hög tröskel för grusiga och dammiga golv.
Jag har en relativt hög tröskel för stök.
Hemmet har alltid varit fyllt av kladdiga ungar och många barn.
Hundar som gått in och ut genom altandörren i ur å skur.
Golv som blivit dammsugna är 30 minuter senare grusiga och håriga igen.
Hela familjen är slarvig och låter saker ligga kvar efter användning.
På nolltid ligger 111 saker på fel plats.

Djur å attityd alltså.
Och därtill bristen på klok förvaring å att trivas i sitt hem.
De rum... köket bland annat... som vi gjort i ordning är oftare städat eftersom det är både enklare och roligare att hålla rent där.
Vardagsrummet ser lixom ut som hejsan alldeles oavsett hur mycket jag städar.

Men min tolerant för ffa stök har förändrats sedan min utbrändhet.
Jag pallar inte med lika mycket röra längre. Jag måste ha en lugn avplockad plats.
Alltså plockar jag mycket mer/ oftare nu och jag försöker komma ihåg att lägga tillbaka sakerna direkt.
Hänga upp jackan, ställa skorna på hyllan, glaset i diskmaskinen osv.

Ibland, om jag har tid å är ledig, tycker jag att det är rätt kul att städa. Åtminstone en stund.
Torka av bänkar, dammsuga, vattna blommorna, känna mej normal.
Bäst städar jag när någon ska komma å hälsa på med kort varsel eller om jag är förbannad, då går det med en jäkla fart å frenesi.

Jag tycker faktiskt att det finns viktigare saker än att städa. Vila om jag är trött tex.
Jag känner väldigt sällan dåligt samvete över det i hushållet som jag inte hinner med eller orkar prestera, jag är redan den som tar åtminstone 75% av hushållsarbetet.
Inför advent, större kalas och liknande kan jag drabbas av någon slags mindervärdeskomplex för att jag inte har det/ inte förmår som "alla andra."
Min mamma och min mormor var ju båda pedanter under min uppväxt och jag antar att det är där jag fått min måttstock.
Konstigt nog säger människor många gånger att de trivs hos mej å att det är hemtrevligt trots att det både är orenoverat och stökigt.
Jag kan själv känna ett slags obehag i allt för välstädade och perfekta hem.
Kanske får mitt stök gästerna att känna sej lite bättre själva?

Tips...
Jag vet inte. Jag kan mest fusktips. Som att i första hand städa av toaletten om det kommer gäster och hälla en slurk Ajax i toan så det luktar rent i hela badrummet.
Doftljus och skum belysning döljer en hel del med.
En skvätt sköljmedel i torkvattnet sägs ge mindre damm, men det fungerar inte här.
Jag kan tycka det är synd att gammal riktig städkunskap håller på att gå förlorad. Gamla hemmafruar förr hade ju en fläckkunskap som var rena kemin.

Idag har jag dammsugit å plockat undan.
Det syns inte.
Men sängen är fortfarande helt renbäddad och det ska bli underbart att glida ner där senare ikväll.

Puss/ Asta

Oj vilket ämne jag är...

Herre Gud, sicket "hemmafrusämne" jag är när jag väl tillfrisknat lite.
Idag har jag orkat fixa till mej själv (inga hemmafruar går väl runt i stor T-shirt och mjukisbrallor nu för tiden?!), miljötränat valp, dammsugit å torkat golv, bakat avancerade muffins.... kolla in bildbeviset ovan själv... och har en gryta som står å puttrar på spisen.
Samtidigt mina vänner... samtidigt som jag torkat av bänkar, stoppat in disken efter hand i diskmaskinen och hållt rent och snyggt runt omkring mej.
DET är många vuxenpoäng jag samlar in idag.
Muffinsen som har äpple i sej har jag plockat från egen trädgård, HÄR odlat minsann och äggen är från de egna... nej, nu ljuger jag. Jag har TYVÄRR!!! inga höns utan äggen är köpta på ICA.

Jag kanske skulle ha fått FLER hemmafruspoäng om jag inte glömt att kolla så vi hade havregryn innan jag började baka å fick skicka maken på att handla det. Om jag inte hade bränt tummen i den varma ugnen och om jag använt egenkokad buljong i grytan istället för den på flaska.
Fler poäng om jag städat toan när jag ändå höll på med städningen, men hör ni... jag får duga ändå!

Börjar jobba imorgon igen, känner mej någolunda kurant för det. Nu hostar jag ju bara nattetid och det kan jag hålla på med länge. Jobbar en kvällstur och sen är jag ledig fredag-lördag så det blir mjukstart.
När jag gick här hemma å pulade med allt det här... det här husliga så kände jag att, jaaaa... men alltså jag kan FÖRSTÅ att en del unga kvinnor idag tycker att det är mysigt att ha Maria Montazami som någon slags kvinnlig förebild och drömmer om den "lyckliga familjen" där de ständigt finns för man, barn och djur.
Jag kan förstå känslan. Kortvarigt.
Jag skulle oxå kunna tänka mej att skicka iväg maken på nån oljeplattform så han tjänar multum med pengar och sen bara gå här hemma och finnas för alla dem jag älskar å som älskar mej.
Börja min dag i lugn å ro med hundpussar och kaffe och sen pula på...
En tur med dammsugare, en maskin tvätt, en promenad. En kaffe å en facebookuppdatering, lite mat, kanske nåt bak och ett blogginlägg. Hjälpa Mini med skolarbetet, stryka makens skjortor och inte ha några yttre krav.
Som jag skrev för ett tag sedan, just nu behöver jag varken passion eller äventyr, varken utmaningar eller nåt direkt socialt liv. Jag är så nöjd här. Hemma. Med mina hundar.
I Tråkträsk.

Men som jag skrivit om i så många tidigare blogginlägg i debatten så handlar inte "hemmafruarnas" vara eller icke vara om nåt så enkelt som vad man har lust med.
Det handlar om jämställdhet, att tjäna sina egna pengar, ha sin individuella frihet.
Det är lätt att glömma det där när man inte är där.
Hur det är att behöva få "veckopeng" av maken.
Hur det skulle vara att va beroende av en man och tvingas stanna varken jag vill eller ej för att jag inte kan försörja mej själv.
Hur det skulle bli om jag blev lämnad om 15 år... pågrund av liemannen eller en blond yppig hundallergiker. Vem skulle vilja anställa mej då? Hur skulle jag våga gå ut på arbetsmarknaden igen?
Nej, sätt er aldrig i den sitsen flickor, hur skönt det än kan verka emellanåt.

Vi kvinnor gör fortfarande majoriteten av allt hemarbete.
Min lust till att klorintorka golv och baka muffins kommer sej av att jag är utvilad.
Om jag jobbat skulle jag kanske struntat i bakverken men golven får jag fan ta lika fullt.
Mat måste lagas, tvätt måste tvättas, hundar måste vallas, disk måste tas om hand and so on.
Trots att jag jobbar.
Eller så kan jag säga som maken "Jag orkar inte, jag är trött, jag har jobbat hela dan" men ingen annan lär ju göra det för mej.
DÄR är problemet. Inte ett yrkesarbetande liv.

Puss/ Asta