Visar inlägg med etikett hushållsarbete. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hushållsarbete. Visa alla inlägg

fredag 7 november 2014

Städa, städa varje fredag



Städa städa varje fredag å så varje jul... det tycker jag är kul. 

Eller nja, inte alltid om jag ska vara helt ärlig.
Hur har ni det med städandet?
Hur ofta städar ni? Hur hög är er tröskel för stök och damm?
Har tröskeln förändrats över tid?
När städar ni bäst och har ni några goda städtips?

Jag har en väldigt hög tröskel för grusiga och dammiga golv.
Jag har en relativt hög tröskel för stök.
Hemmet har alltid varit fyllt av kladdiga ungar och många barn.
Hundar som gått in och ut genom altandörren i ur å skur.
Golv som blivit dammsugna är 30 minuter senare grusiga och håriga igen.
Hela familjen är slarvig och låter saker ligga kvar efter användning.
På nolltid ligger 111 saker på fel plats.

Djur å attityd alltså.
Och därtill bristen på klok förvaring å att trivas i sitt hem.
De rum... köket bland annat... som vi gjort i ordning är oftare städat eftersom det är både enklare och roligare att hålla rent där.
Vardagsrummet ser lixom ut som hejsan alldeles oavsett hur mycket jag städar.

Men min tolerant för ffa stök har förändrats sedan min utbrändhet.
Jag pallar inte med lika mycket röra längre. Jag måste ha en lugn avplockad plats.
Alltså plockar jag mycket mer/ oftare nu och jag försöker komma ihåg att lägga tillbaka sakerna direkt.
Hänga upp jackan, ställa skorna på hyllan, glaset i diskmaskinen osv.

Ibland, om jag har tid å är ledig, tycker jag att det är rätt kul att städa. Åtminstone en stund.
Torka av bänkar, dammsuga, vattna blommorna, känna mej normal.
Bäst städar jag när någon ska komma å hälsa på med kort varsel eller om jag är förbannad, då går det med en jäkla fart å frenesi.

Jag tycker faktiskt att det finns viktigare saker än att städa. Vila om jag är trött tex.
Jag känner väldigt sällan dåligt samvete över det i hushållet som jag inte hinner med eller orkar prestera, jag är redan den som tar åtminstone 75% av hushållsarbetet.
Inför advent, större kalas och liknande kan jag drabbas av någon slags mindervärdeskomplex för att jag inte har det/ inte förmår som "alla andra."
Min mamma och min mormor var ju båda pedanter under min uppväxt och jag antar att det är där jag fått min måttstock.
Konstigt nog säger människor många gånger att de trivs hos mej å att det är hemtrevligt trots att det både är orenoverat och stökigt.
Jag kan själv känna ett slags obehag i allt för välstädade och perfekta hem.
Kanske får mitt stök gästerna att känna sej lite bättre själva?

Tips...
Jag vet inte. Jag kan mest fusktips. Som att i första hand städa av toaletten om det kommer gäster och hälla en slurk Ajax i toan så det luktar rent i hela badrummet.
Doftljus och skum belysning döljer en hel del med.
En skvätt sköljmedel i torkvattnet sägs ge mindre damm, men det fungerar inte här.
Jag kan tycka det är synd att gammal riktig städkunskap håller på att gå förlorad. Gamla hemmafruar förr hade ju en fläckkunskap som var rena kemin.

Idag har jag dammsugit å plockat undan.
Det syns inte.
Men sängen är fortfarande helt renbäddad och det ska bli underbart att glida ner där senare ikväll.

Puss/ Asta

onsdag 28 augusti 2013

Stillsamt å värdigt får jag ett bryt

 

Jag har precis haft ett tyst, stillsamt litet microbryt.
Det är ingen idé att gapa, det är ändå bara hunden å jag som är hemma och vakna.
Å Gotteman är alldeles oskyldig.

Vänt, stilla å utan ord eller yviga gester... men likväl ett bryt på att ingen här tar något som helst ansvar. Jo, Mini tar väl hand om Gottfrid och ser till att han får långpromenad å käkar... det gör hon.
Men i övrigt?!
Jag lever tillsammans med:
Maken 44 år
Mini 18 år
Svärson 20 år
Son 23 år
HELT oförmögna människor. Som oroar sej över att min arbetsmiljö är sjuk och ständigt tjatar om att jag ska sätta gränser/ säga ifrån/ ta med chefen/ skriva avvikelse/ byta jobb för att de är så rädda om mej å min stackars postdepressiva hjärna... men här hemma?!

Innan någon ger råd vill jag säga...

Jag har en hög tröskel och tolerans för både stök och skitiga golv. Högre än de flesta.

Jag ignorerar i princip övervåningen å låter den förfalla. Där uppe bor övriga familjemedlemmar och jag har sällan ärenden upp.
Jag rafsar ihop deras tvätt ibland och jag plockar ner disk om vi inte har nåt porslin i skåpen men i övrigt... I don't care.

Jag HAR skällt! Jag har grinat! Jag har försökt vädja till deras förnuft!
10 000 gånger.
Å det är som Soran Ismael säger "Det är svårt att gräla med någon som håller med."
För de håller med. De ska skärpa sej. Absolut.
Å så rusar de ner för trappan med disk å tvätt å skräp å pussar mej på kinden och säger "förlåt"... och sen är det samma visa igen.
Eller oxå skyller de på varann. "Ja men HEN gör ju ingenting, jag gör mer än HEN."
Ehhhh... fast uppenbart inte särskilt mycket.

Jag har nu hämtat tvätt lite överallt. Just skitiga strumpor kan ligga på de mest oväntade ställen.
Jag har samlat ihop och slängt in en maskin disk. Överfull. Å ändå så finns det säkert en halv maskin skitig disk kvar.
Jag har slängt betjänta snuspåsar. 5 bananskal. Tomma risifrutti burkar. Oändligt antal tepåsar. Å annat skräp.
Å detta som sagt på nedervåningen, där jag själv vistas.
Man bara äter, dricker, slänger saker omkring sej.
Gräsmattan utanför är en äng.
Saker å ting i huset trillar sönder utan att de åtgärdas trots tjat.

Bhhha. Var bara tvungen att få ur det ur mitt system.
Nu ska hunden ut. Snart dags att dra till jobbet igen.

Puss/ Asta