Då är mormor sträng

Idag har jag hunnit med att umgås med mina pojkar <3
Jag har verkligen saknat det å jag tror att de känt likadant.
I morse när jag låg kvar i sängen kom Gottfrid som vanligtvis ligger i nedre halvan av sängen upp å la sej på min huvudkudde och så låg vi där. Och gosade.

Han är så klok och så duktig med Noah min Gottfrid.
Å jag... inbillar mej... att jag är en väldigt känslomässigt närvarande och tolerant mormor till Noah.
Men vad det gäller hunden är jag sträng och kring honom är nästan enda gången som jag säger ifrån ordentligt.
Jag tror att barn är olika sensitiva med djur.
Ängla är väldigt mjuk och försiktig med både katten och hunden. Noah mer brötig.
Han kan vara jättego och pussa å krama Gottfrid. Det finns en äkta och lysande kärlek från Noah gentemot sin vovve.
Men ibland blir han sur rent allmänt och då kan han knuffa på Gottfrid eller slå honom med sina små händer om han tycker hunden är i vägen.
Vilket inte tolereras av denna här mormodern!
Både Mini och framför allt maken kan släta över eller säga att hunden kan flytta sej men jag är benhård med att djur är man snäll mot. Djur skall respekteras, klappas och när de visar så ska de lämnas ifred.
Det är... så klart för Gottfrids skull men det är framför allt för Noahs skull.
Hänsyn är ingenting som alltid kommer självmant och det kan vara svårt för Noah att förstå att Gottfrid som är så JÄTTE STOR jämfört med honom måste man vara försiktig med men då får han lära sej.
Mini mötte idag några pojkar i tioårsåldern på Vallarna i stan som försökte kasta smällare mot grisarna. De pojkarna har uppenbart inte fått lära sej hänsyn till djur.
Jag blir så arg!!! på sådana barn när jag egentligen borde bli arg på deras föräldrar.

Hur tänker du kring djur å barn?

Puss/ Asta 

Ska vi förbjuda kamphundar?

 

Små saker kan få en att tvivla på det stora.
Ni vet när man typ ser en film eller läser en bok som känns trovärdig och så tassas det plötsligt in på ett ämne som du kan mycket om och DÄR stämmer det inte.
Då faller resten lite med. Eller hur? Visst är det inte bara jag som känner så?

Så... precis så... kan jag känna med politiker i våra grannländer som beslutat om "kamphundsförbud" och politiker här som diskuterar samma sak.
Det blir så uppenbart att den/de ministrarna inte kan någonting om hundar, vilket är helt okej för man kan inte kunna allt. Men plockas det då inte in kunskaper från expertis?
Nej! Inte vad det gäller kamphundsdebatten. Svenska kennelklubben och övriga giganter inom hundvärlden förespråkar inte något förbud eller att vissa hundraser per automatik är farligare än andra.
Så... hur är det då med övriga politiken? Inom områden jag inte begriper så noga.
Fattas viktiga beslut på lika lösa grunder där?
Förmodligen.
Åtminstone ibland.
Vi ser det tex i rovdjursfrågan i allmänhet och varg i synnerhet.

Anledningen att jag skriver om detta (nu igen) är att Karlavagnen skall handla om kamphundar å hundrädsla ikväll.
Tyvärr kommer jag inte orka lyssna. Jag kommer bli alldeles för irriterad.
Jag lyssnar egentligen aldrig på fredagar eftersom jag inte klarar av programledaren då... Peter Wahlbeck.

Benämningen "kamphund" används ibland om hundraser med en historia att användas till hundslagsmål. Raser som bullterrier, amstaff, staffordshire bullterrier.
I andra sammanhang används det inkluderande om vissa vaktiga raser så som herdehundar och olika former av molosser.
Ibland slinker även brukshundar som rottweiler och dobermann med.
Med "kamphund" kan även menas "hund som är tränad till hundslagsmål."
Det sistnämnda är såklart helt förkastligt, djurplågeri och olagligt.

Oavsett vilka raser vi talar om när vi säger "kamphundar" så finns det inte några farliga hundraser.
Det finns hundar med extremt mycket skärpa och vakt inom sej och som till sin karaktär enl rasstandarden skall vara reserverade mot främlingar.
Å det är väl trevligt?
Att inte alla våra 3-400 godkända raser är precis lika dana, att de har olika lynne, utseende och användningsområde. Passar olika ändamål och olika typer av människor.
En hundras med extremt hög skärpa och vaktinstinkt skall kanske inte bo i ett radhusområde där det springer barn härs å tvärs. Den gör sej inte bäst där.
Den kanske inte ska ägas av vem som helst.
En sådan hund hör hemma på en gård med hundvana människor omkring där den kan vakta sina ägor.
DIT hör dock inte amstaff och bullterrier som hör till de raserna som får mest skit.
Det är generellt sätt inga vaktiga hundar. Förr i världen användes de till hundslagsmål vilket innebär att de har en lägre tröskel till att bli hundaggressiva, det smäller fortare men har å andra sidan än väldigt hög tröskel till att bita människor eftersom de under sin kamphundstid skulle kunna hanteras med mycket adrenalin i kroppen.
Ingen hundras är en barnhund, alla hundar å barn måste lära sej att respektera varandra men raser av denna typen är MER lämpade till att vara med barn då de har denna höga tröskel, är smärttåliga och lugna.
Jag har ALDRIG träffat en arg amstaff, bullterrier el staffordshire bullterrier.
Det är upp i knät och pussas i hela ansiktet för hela slanten.

En hund blir i hög grad vad man gör den till.
Hundar med tuffa utseenden attraherar ofta stora män med små pittar som behöver en pondusförstärkare.
Det kan vara en amstaff. Hade amstaffen utrotats från jordens yta är det troligare att de skulle välja en rottweiler än en långhårig tax. Eller så har de någon annan form av vapen.
Men hundraser kan inte förbjudas för att det finns kriminella människor.
Kriminella människor skall istället förbjudas att ha hundar.
Åtminstone om man är kriminell på det viset. Är det en snattare eller en skattesmitare spelar det kanske mindre roll. Möjligen.

"Gangsterhundarna" är ett problem i sej. Blandrasavel av människor som vill tjäna snabba pengar.
Seriösa uppfödare som älskar sina djur och som lagt ner både kunskap och pengar och tid i att få fram en sund kull säljer inte till vem som helst.

Summa summarum. Till min fråga i rubriken. Ska vi förbjuda kamphundar?
Självklart! Förbjud organiserade och oorganiserade hundslagsmål!
I övrigt, Läs på kära politiker innan ni fattar beslut om sådant ni inte kan någonting om.

Puss/ Asta