Hans kropp, hans doft, hans värme betyder så mycket för mej.
För min balans, mitt välmående, för att hålla mej på rätt sida dårskapet.
Extra tydligt blir det när jag är väldigt ledsen, vilket jag var igår kväll och i natt.
När det kryper i mej, när tårarna jag så väl behöver vägrar komma och därför stockar sej inom mej och ger en kvävande instängd känsla. När alla ljud stör mej och lixom puttar mej mot branten... till och med Noahs gråt, hans mammas mjuka mumlande, mina egna tarmars ljud.
Då ligger han intill mej. Stor, stark, trygg och med en kärlek till mej som är större än allt.
Jag har sagt det förr, han är gudasänd min Gottfrid.
Jag kan inte gråta längre.
Jag vet inte vad det beror på. Jag... jag är en gråtande person.
Någon som normalt, och alltid, gråtit av sorg, glädje, ilska, trötthet.
Nu gråter jag inte längre.
Det är som med sömnen. Jag som i hela mitt liv sovit bra, som sovit mej igenom brandlarm, låssmeder som öppnar dörrar, telefoner och tjo flöjt.
Jag som sovit på bussar, i klassrum, på bibliotek.
En dag för 4-5 år sedan så kunde jag plötsligt inte somna mer.
Å det kan jag fortfarande inte utan hjälp.
Lika dant är det med tårarna. Jag grät sista gången i vintras, under ett gräl med kollegor... sen aldrig mer.
Trots att det ibland känns som om jag ska sprängas.
Ett tryck i bröstet, över luftstrupen, i ögonhålorna... men inga tårar, ingen förlösning kommer.
Jag äter förvisso antidepressiva, det kan göra en människa "avstängd."
Men jag har ätit dem i åratal och jag äter lägre dos än tidigare så det beror inte på det.
När jag slutade dricka gjorde jag det delvis för att komma närmare mina känslor, för att inte rygga inför eller stänga av känslor jag behövde känna.
Kompassen/ hjärtats röst eller vad man nu vill kalla det.
Men det blev tvärt om.
Som om jag är kallare, distanserad från mej själv.
Har ni någonsin hört talas om något sånt?
En gråtande person som slutar kunna gråta?
Idag mår jag bättre. Känslorna är undanlagda. Nedpackade någonstans.
Jag har så mycket undanpackade känslor att jag borde öppna ett känsloloppis.
Kom å köp! 2 ton ilska. Rea rea! Ta så mycket sorg du vill!
Jag ska ta en lång stärkande promenad med min bästa polare.
Som tack för hans värme i natt. Som tack för att hjälper mej att inte bli galen.
Puss/ Asta
