Att finna islamofobi hos sej själv.

Jag har funderat några vändor på det där med Miljöpartisten Yasri Khan som inte ville ta den kvinnliga journalisten i hand. Eller ja, kanske mer på min och andras reaktioner över det.
Även om det är en liten skitskandal som Miljöpartiet och Khan genast tog konsekvenserna av så har det varit en stor snackis på sociala medier och delat även feminister och antirasister i olika läger.

Själv kände jag initialt att detta var skandalöst.
Så får inte en politiker som representerar svenska regeringen bete sej.
Särskilt illa är det för ett parti som Miljöpartiet som är sprungna ur kvinnorörelsen.
Jag lyssnade oxå på Radiokorrespondenterna i P1 där de sände ett program från Egypten och tog upp frågan bland män på caféer, barer, i affärer. "Skakar du hand med kvinnor?"
De flesta män på Kairos gator var överväldigande överens om att det bara är gammelmodiga extremister som vägrar skaka hand med kvinnor.

Är det en mänsklig rättighet att bli handskakad med?
Kan man kräva av en främling att bli vidrörd?
Går det att hävda att man blivit diskriminerad om så inte sker?
Eller är det inte det som det handlar om?
Blev vi... inklusive jag själv... upprörd över att Yasi Khan behandlade kvinnor och män olika, inte att han var respektlös?

Alltså det här tål att tänkas på.
Inte så mycket för Khan och Miljöpartiets skull som för oss själva.
Våra egna reaktioner.
Jag pratar inte om köksbordsrasisterna för de gapar om allt å inget så fort en invandrare kan vara inblandad. Nej, jag pratar om dej och mej. Vi som anser oss vara "hyggliga" människor.
Öppensinnade.
Jag har ju skrivit hur många inlägg som helst genom åren om att integration inte är det samma som assimilering. Att människor måste få behålla sin egen kultur, religion, klädkoder mm så länge de följer samma lagar och regler som alla andra. Att olikheter berikar och att vi... ett litet litet land i norr inte kan sätta regler på vad som är normalt i andra länder.
Och ändå. Ändå reagerar jag.
"Ja. Men i Sverige är kvinnor och män jämlika och här beter  man sej lika dant på alla!"
Jo då, så att...

Gör vi?
Kramar inte män oftare kvinnor vid ankomst och avsked och skakar hand med män?
Drar inte (en del) män ut stolar och öppnar dörrar åt kvinnor?
Anser inte många kvinnor att män ska betala på åtminstone första dejten och anser inte många män att ska familjen ut å åka så kör dom? Om det inte bjuds på starkt förstås.
Så vadå behandla lika?
Reaktionen blev så kraftig för att det var ett muslimskt ställningstagande. En annan kulturell skillnad.
Inte att kvinnan i sej inte blev handskakad med.

Och den reaktionen är... ja, fy fan... islamofobisk.

Nu har jag tänkt klart. Och jag ber om ursäkt.

Puss/ Asta

Vad som retar gallfeber allra mest på mej i surret just nu

Rasism och islamofobi
Helt klart "ämnet" som stör mej mest. Å här verkar ju finnas blomstrande förutsättningar för att få fortsätta vara förbaskad. Svenskarna verkar konvertera till Rasismen i parti å minut och saker som var otänkbart att yttra högt för bara några år sedan är nu fullt legitimt.
"Muslimerna" är vår tids stora hot, det kan till å med folkvalda riksdagsledarmöten säga nu för tiden.
"Muslimerna" får skulden för allt och ingenting precis som judarna fick på -30 talet.

"SD- är- som- vilket- parti- som- helst" tjatet
Besläktat ämne jag vet, men hit räknar jag även alla de som inte röstar på Sd men som säger saker i stil med att "Det är mobbing om inte alla får va med", "Nu har ju tusentals svenskar röstat på dem", "Sverigedemokraterna är inte alls rasister, de vill föra en ansvarsfull invandring", "Homofober? Ja, men folk måste få tycka som de vill i en demokrati" osv.
Den här gruppen, den här formen av dumhet, gör mej nästan mer förbannad än de som är öppet rasistiska.

Jämlikheten har gått för långt
Nyligen fick min man ett spel över att han sett en "Fru gårman skylt." Han ondogjorde sej över att "nån stackars kvinna blivit kränkt." Han är inte ensam. Många (i synnerhet vita, medelålders män) tjafsar om ordet hen och om att det var bättre förr. När män fick vara män och kvinnor kvinnor.
Exakt vad menar dem? När kvinnor inte kunde skilja sej från sin man utan fick ta all skit för att de sambeskattades el hon var hemmafru?
Kvinnor tjänar fortf i snitt miljoner mindre än män under ett yrkesliv, kvinnor tar fortfarande huvudansvaret för hem och barn, majoriteten av föräldradagar tas ut av kvinnor, flickor har högre betyg och är mer ambitiösa än pojkar men tjänar sedan mindre i alla fall.
En kvinna i veckan cirkus mördas av sin man och tiotusentals misshandlas.
Hemmet är fortfarande den farligaste platsen för en kvinna att vistas på.
Så hur exakt har jämlikheten gått för långt?!

"Det- är- så- synd- om- oss- som- har- varg- in- på- knuten" gnället
Suck. Majoritet i Sverige vill ha en livskraftig rovdjursstam. En del människor bor på landet där det finns varg. De får anpassa sej efter det. Precis som storstadsbor får anpassa sej efter sin situation.
Värmlänningarna får lägga pengar på att stängsla in sina djur, storstadsbor får lägga mer pengar på boendet. Jag kan inte släppa min hund längst gamla E6:an och värmlänningen kan inte släppa hunden i vargtät skog.
Gilla läget, anpassa dej eller flytta.

Bidrags Sverige
Borgarnas tjafs om att nu kommer inte arbetslinjen att gälla. Nu ska folk "gå på bidrag" istället.
Jag blir så trött. Vad är ett bidrag?
A-kassa är en omställningsförsäkring när en människa befinner sej mellan två jobb. En i förväg inbetald försäkring för att i händelse av uppsägning slippa gå från hus å hem.
Sjukpenning är oxå en försäkring. En garanti för att man som sjuk får en inkomst och kan tillfriskna/ dö i lugn och ro.
Socialbidrag är däremot ett bidrag för människor som faller mellan samhällets stolar och det är ett bidrag som ökat under Alliansens tid vid makten.
Men de riktigt stora och kostsamma bidragen är de som företagare som trots lysande siffror tilldelas för att istället för att anställa ta sej an praktikanter från AF. Det är de bidrag som den övre medelklassen tillsammans med överklassen kunnat tillskansa sej för att få hjälp att rengöra poolen eller städa hemma.
Så bidrags Sverige. Ja, vad är det egentligen?

"Allt- var- bättre- förr" tugget
Hörs från både män och kvinnor, företrädelsevis från -40 och -50 talen.
Allt var bättre på deras tid. Barnen var inte så snorvalpiga, kvinnorna inte så gnälliga, männen fick lov att vara karlar, ungdomar var inte så uppkäftiga. Lärarna fick lov att klappa till ungarna och ungarna i sin tur kunde leka med kottar å granar.
Alla kom i tid till jobbet, hade respekt för sin chef och varje söndag serverades långkok.

"Hundägare- bär- skulden- för- allt" pipet
Ja så känns det. Det gnälls över att hundar är lösa eller hundar är inte tillräckligt uppkopplade.
Det gnälls över hundbajs. Som om det vore det värsta som fanns.
Jag har trampat i hundbajs nångång och visst... så jäkla roligt är det inte. Men jag blir mer förbannad på allt detta glas som ligger överallt. Har haft en hund som skar upp tassen rejält.
För att inte tala om allt skräp människor lämnar överallt. Ölburkar, cigarettpaket, engångsgrillar.
Vad sägs om lite sunt förnuft och gemensamt visad hänsyn.
Å vissa människor är faktiskt så löjligt hundrädda att de istället för att lägga energin på att gasta på hundägare borde gå i terapi istället.

Facebookfascisterna
Denna grupp av människor som ständigt retar sej på andra, på bagateller på facebook.
Någon tycker att det skrivs för mycket politik, andra att det läggs upp oändligt med kattbilder.
Några blir stötta över att folk redovisar sina träningsresultat, andra tycker det är "skittrist" att se folks felknullade ungar.
Men sluta titta/ läs då! Välj dina fb vänner med större omsorg.

Gräshoppesvärmsarg

Jag är på intet sätt någon teologisk expert eller extraordinärt insatt i de stora världsreligionerna.
Ändå är jag väldigt övertygad om att Gud (om hen nu finns) är samma Gud och att resten bara är mänskliga tolkningar.
Och jag är lika övertygad att Gud (om hen finns) blir mycket förgrymmad, rent av så där gräshoppesvärmsarg, på människor som dödar andra människor i Hens namn.
I Bibeln står det... Du skall icke dräpa.
I Koranen står det... Att döda en människa är som att döda hela mänskligheten.

Det som har hänt... och händer i detta nu... i Paris är fruktansvärt.
Journalister mördade, en polis mördad, en gatsopare allvarligt skjuten och hittills idag rapporter om ytterligare dödade.
Terrorister har slagit till mot ett europeiskt land. I detta fallet radikaliserade fanatiska islamister.
Väldigt lite fokus läggs på huvudmännens (två bröder födda i Frankrike) uppväxt på barnhem eller vad deras tidigare narkotika missbruk gjort med dem.
Allt fokus läggs på religionen och att de är tränade av IS i Syrien.
Fine.
Vem orkar se på gärningsmännen som offer just nu?
När morden på Utöja skedde och Anders Breivik sköt ihjäl alla dessa människor diskuterades hans barndom, hans frånvarande pappa, hans labila mamma, hans ev psykiatriska diagnoser i oändlighet.
Det är skillnad.
Uppenbarligen.

Alla tankar till de mördade fransmännen och deras anhöriga. Alla tankar till det franska folket.
Jag vill verkligen betona det.
Samtidigt så inser jag med sorg i hjärtat att Europas rasistiska/ främlingsfientliga/ islamofoba rörelser nu kommer växa. Bli högljuddare och folkligare.
Gärningsmännen mördade kallblodigt oskyldiga människor i ett försök att skrämma den demokratiska världen till lydnad enl sina sjuka idéer, men den långvariga effekten tror jag kommer bli ett hårdnande klimat mot Europas muslimer.
Ett hårdare klimat mot människor som flyr exakt den här typen av galenskap i Syrien och som löper stor risk att också de bli mördade.
I förlängningen är de här bröderna alltså skyldiga till väldigt mycket mer.
Bröderna är inga muslimer. De är terrorister. Å de som främst kommer drabbas av deras gärningar är muslimer.
Jag förstår inte åsikter om att "Muslimska samfund och föreningar måste ta avstånd."
Varför det?
På vilket sätt är min iranska svärson eller många av mina utlandsfödda kollegor mer skyldig till attentaten än vad jag är?

Det hela är så hemskt och så tragiskt att jag saknar ord.

Puss/ Asta 

Puss/ Asta