Det saknas bling

Hoo hoo i stugan, hur har ni det med julstämningen?
Är det skinande köksluckor, glittrande granar, dofter av julgodis och paket som bara väntar på att slitas upp? Tindrande barnaögon och ännu förplastade Alladinaskar som väntar?

Själv är jag vääääldigt o-julig än så länge.
Utomhus är det blött å grått och med helt osannolikt många plusgrader för att vara december.
Jag har varken stekt köttbullar eller förberett något annat och hela jag är som ett känslomässigt spret med så många orosmoment att jag inte vet vart jag ska börja och istället blir sittande stirrande overksam vid datorn.
Jag kommer att få betala X antal tusenlappar för en olycka Gottfrid ställde till med.
Diskmaskinen är trasig vi måste ha hit en hantverkare.
Mini kommer att behöva ekonomisk hjälp.
Julklappar (om än ett minimum) skall inhandlas. Julmat lika så.
Jag har 5 personer i hushållet som just nu lever på 1½ lön.
Oron för ekonomin ligger ständigt i bakhuvudet.
Ständigt.

Jag borde jobba extra å dra in lite cash men orkar verkligen inte. Det känns som om jag står med pannan hårt tryckt mot den berömda väggen.
Problemen kring mamma och min bror har ätit upp mej. Nu oron för Mini och Noah.
I skolan känner jag mej vilsen och korkad.
Alla andra pluggar ihärdigt, jag kommer inte ens på vad jag ska läsa.
Jag känner mej... klar?!
Hade detta varit min första högskoleutbildning så hade jag nog tänkt att detta är för diffust, för svårt, jag är inte ämnad för högskolestudier. Nu vet jag ju att det har gått förut.
Jag har omtenta i neonatologi på måndag och jag sitter med uppstarten på en D-uppsats som ska redovisas på torsdag. Jag slängde ihop den på nån timma och förstår verkligen inte vad jag ska göra mer men många av mina klasskamrater sliter så antingen har de eller jag missförstått.
Troligen jag. Jag har inte så himla mycket koll just nu.
Praktiken i v 3 har jag inte ens orkat oroa mej för än. Men ni känner ju mej, det kommer...

Mest enerverande är denna oförmåga. Att jag varje kväll tänker "Imorgon ska jag ta tag i ditten och datten" och sen så sover jag till elva på förmiddagen och får ingenting alls gjort.
En promenad med hunden, nån timma i studieböckerna, en kvick middag och legobyggande med Noah.
Hela familjen är dämpade, ledsna, arga och oroliga.

Näpp! Nu får det vara nog. Uppryckning. Nog ältat för nu.
Dusch.
Promenad utmed havet.
Åka och handla.
Röja/ laga mat.
Passa Noah ikväll när hans mamma och morfar ska bort.
Kanske putsar jag till en röd julkula oxå.
Det saknas bling i våra liv.

Puss/ Asta

Julefrid del 618

Har ni sett reklamen "Det blir jul ändå"?
I skrivandets stund minns jag faktiskt inte VAD den gör reklam för vilket kanske är reklams syfte, i synnerhet om den är svindyr och sänds på bästa sändningstid i tv 4.
Men budskapet är så bra.
Det är en massa olika människor som förbereder sej för jul men allting bara skiter sej.
Ljusslingan ligger i ett för evigt förlorat trassel, julskinkan bränns vid, glasyren på pepparkakshuset klumpar sej och så vidare och så vidare.
För mej som är julneurotiker finns det något oerhört tröstande i det där.

En tröst i att det skiter sej i den tindrande, varma, lyckliga julförberedelsen även för andra.
Att det aldrig blir så där som man trodde, önskade, bad om innan.
Visserligen är det bara på tv allt det där sker, men jag tänker att reklam bygger ju ofta på igenkänning och då måste det vara så att fler känner igen sej.
För inte har de väl bara gjort reklamen för min skull? Det vore ju en smula narcissistiskt att tro det, å jag är inte ens född i lejonets tecken, jag VET att jorden inte snurrar kring mej.

Varenda år... enda sedan jag var liten... har jag drömt om den där perfekta julen.
Julen när kramsnön ligger bländande (med vägarna ändå är rena och halkfria), när julklapparna är många å personliga (men jag inte har ruinerat mej), när julbordet dignar av läckerheter (utan att jag stressat mej till en magkatarr), hemmet är fyllt av skrattande, glada, kärleksfulla människor (å inte alls trångt eller irriterat.)
Jag drömmer om rykande doftande glögg, tindrande barnaögon och uppriktiga skratt.
Kärleksfulla klappar på varandras kinder och stearinljus som brinner så där vackert... helst utan att någon välter dom så stearinet flyter överallt, barnen bränner upp håret eller katten blir svedd i rumpan.
Det blir aldrig så där.
Jag har varit med om massor av jular så här långt, jag är ju fasligt gammal, men ingen sådan.
Det har varit bra jular, dåliga jular och ännu sämre jular. Till å med katastrofala jular.
Skilsmässodåliga jular, "nu-går-jag-ut-å-hänger-mej-dåliga-jular."
Å oxå riktigt fina jular.
Men aldrig perfekta. Å väldigt sällan harmoniska jular.
Jul är per definition lika med stress.

Det börjar redan i adventstider.
Fönsterna blir aldrig riktigt rena eller hur?
Alltid är det någon adventsstake som inte lyser. Huset som jag ägnar typ två åtta timmars arbetsdagar åt att skrubba rent är 30 minuter senare skitigare än de flesta hem är dagen före fredagsstädningen.
Å så julafton. Gästerna krånglar med vilken tid de ska komma utan att till fullo inse vilken organisation det är att hålla hundraelva rätter varma samtidigt medan resten ska vara krispigt kallt och fräääääscht.
Barnen mumlar att de "egentligen hatar julen" och det dåliga mammasamvetet kickar igång på alla elva cylindrarna trots att man gjort så gott man kunnat å mer där till.
Det är då mor i huset knäpper upp den där julölen bakom kaffebryggaren och dricker med giriga klunkar när ingen ser på för att behålla det milda leendet.

Jag överdriver så klart!
Tillspetsar.
Men ni anar känslan? Kanske är det till å med så att någon känner igen sej?
På senare år har det faktiskt blivit bättre. Jag har sänkt både förväntningar å ambitioner och rätt ofta... fullkomligt utpumpad förvisso... kunnat konstatera att "Jo, men i år blev det väl rätt trevligt ändå?!"
MEN
I år har i och med barnbarnen förväntningarna skruvats upp betydligt.
Tungt ok för två småttingar att bära.
I år ska det FAN I MEJ bli trevligt.
Morfar ska "köpa tidningen."
Tomten ska komma.
Katten ska inte bränna rumpan.

Och barnbarnen ska om några år (när de är större, har koll å kan prata rent) hänfört viska i hallen till sina föräldrar "Jag älskar julen hos mormor/farmor!"

Puss/ Asta