Val å konsekvenser

 

Livet består av val och konsekvenser.
Val vi gör och val vi låter bli att göra.

Idag var jag ute å sprang igen.
Det har varit motigt ett tag.
Det är mitt eget fel. Jag gick för hårt ut från början. Ställde nya, högre krav, på mej själv för fort.
Längd, frekvens, tid... allt skulle bli bättre och helst igår.

Nu har jag backat.
Mitt huvudsakliga mål är att komma ut 3 gånger i veckan.
En halvmil räcker, men oftast blir det nån kilometer eller två till.
Jag ska bara hålla i detta just nu.
Oavsett vad "alla andra" fixar.

Genom att välja att springa så har jag sänkt mitt blodtryck och min vilopuls.
Hjärtat arbetar lugnare.
Jag har ökat min lungkapacitet och blivit friskare i min astma.
Jag stärker mina muskler. Mitt psyke är lugnare.
Och jag har blivit snyggare.
Allt detta för att jag väljer att lägga ner 40 minuter x 2-3 i veckan.
Det är rätt bra utdelning faktiskt.

Livet består av val och konsekvenser.
Den som inte tränar gör oxå ett val.
Det finns andra val i livet som är svårare.
Annat jag tampas med för att klara av men inte riktigt har motivation eller kraft att rå på just nu.

Vi är faktiskt det enda däggdjuret som har den möjligheten.
Som kan välja och inte bara handla efter lust och instinkt.
Vi kan drabbas av passionen men välja att avstå den för att värna familjen.
Vi kan välja att följa hjärtats röst.
Allt får konsekvenser.
Att välja att röka. Eller att sluta.
Välja att fortsätta arbeta på en arbetsplats. Eller testa nåt nytt.
Välja att vara överviktiga. Eller ta tag i det.
Välja att skaffa en massa barn. Eller att vilja leva ett annat liv.
Alla val är inte lika enkla.
Alla har inte samma envisa kapacitet. Eller karaktär.
Å alla orkar inte alltid.
Just nu orkar jag springa regelbundet.
Annat jag önskar... börja å sluta med... får vänta.

Puss/ Asta

Porträtt av hora

 

Lyssnade på en intervju idag på P1 (tror jag) med den unga och lovande filmaren Ninja Thyberg som berättade om sin kortfilm Pleasure som skall tävla på filmfestivalen i Cannes.
Filmen handlar om en hardcore porr inspelning och när den visats i Sverige har delar av publiken valt att lämna salongen, så generade/ stötta/ illa berörda har de blivit.

Ninja Thyberg som är intresserad av genusvetenskap har studerat det här med pornografin tidigare och bland annat skrivit en B-uppsats i ämnet.
Jag tycker det var rätt intressant att lyssna på henne när hon talade om porr och samtidigt om genus och feminism.

Precis som Ninja beskriver är min upplevelse... nu har jag inte alls lika stor erfarenhet av porr som hon har... att mainstreemporren är väldigt likriktad och går i stort sätt ut på samma sak.
Det finns nästan alltid ett påtagligt mått av förnedring av kvinnan och sexet skall alltid vara hårt. Som hon sa, å ursäkta mej för ett grovt språk, "kuken skall alltid stötas så hårt."
Vad beror detta på?
Alltså vad beror det på att det är just denna typ av sexuella skildringar som främst går hem, som svenska folket går igång på?
Det är intressant.

Porr har alltid handlat om att kittla fantasin och att balansera på gränsen till vad som är okej.
För många år sedan räckte det med att visa nakna kön för att människor skulle gå igång, nu har vi flyttat på gränserna.
Därför, menade Ninja, handlar porren om sådant som flirtar med det icke tillåtna.
Om våld mot kvinnor, olika former av övergrepp. Filmens kvinnor har ofta attribut eller uppför sej som om de är väldigt unga, alltså dagens mainstreemporr flirtar med pedofili som få tycker är "okej på riktigt."

Det som är intressant med fenomenet porr... och framför allt den likriktade porr som större delen av sortimentet utgör är varför det går hem? Alltså varför blir var å varannan svensson upphetsad av detta?
Våra fantasier uppstår inte ur ingenting, det är en spegling och en reaktion på samhället i sej.

Pornografi-porträtt av hora.
Enligt Ninja Thyberg finns det en oändlig uppsjö av porr.
Det finns även feministisk porr.
Porr gjord för feminister... smaka på ordets betydelse igen... "porträtt av hora för feminister."
Jag tycker att det känns märkligt?!
Å tänder alla feminister på samma sak verkligen?
Det känns ju än mer märkligt.
Själv får jag väl se mej lite som gammalmodig och moralkärring här men jag tycker att porrbranschen är en så skitig bransch... så jävla många tjejer far illa... att jag är inte beredd att chansa.
"I just denna filmen är det nog en härligt frigjord psykiskt stabil kvinna som älskar sitt jobb"... Njää.

Jag kan tycka att det är jobbigt att porren är så lättillgänglig.
Eller ja, i alla fall tyckte jag det när barnen växte upp och var påväg mot tonår och sexdebuter.
Själv kan jag freda mej. Välja att avstå för att jag inte tycker det känns etiskt riktigt för mej... men ungdomar utsätts för det hela tiden. Killar å tjejer på olika sätt.
Förväntningar på sej själva och sina partners vad det gäller det allt råare och allt mer avancerade sexet.
När jag läste till sjuksköterska och mina barn var yngre hade vi en föreläsning av en gynekolog där vi bland annat talade om porr.
Han berättade att man idag (ja, fast då) såg helt nya skador på flickor bland annat efter oförsiktig analsex som bara 5-10 år innan inte existerade.
Unga tjejer som kom in och var skadade i sin ringmuskulatur.
Han var övertygad om att det hade med porren att göra.
Unga tjejer som tror att "analsex är sånt alla har, nåt man måste acceptera och ställa upp på."

Vad tänker ni?
Är porr okej?
Ser ni på porr?

Puss/ Asta

Fuck u å såna grejer.

 

Jag å den Gudasända Gottfrid sov lugnt i natt.
Efter flera nätter som han varit uppe å trampat var å varannan timma så sov han äntligen knall bredvid mej.
Vi somnade strax efter ett. Vaknade när pappan i huset stökade runt efter mackor å lunchlåda strax före sju.
Jag blundade, tittade upp och trodde det passerat nån timma men klockan var över elva.
Ja, jäklar vad vi är födda till lata liv jag å min prins.

Jag mår bättre men inte bra.
Fast Märtas död har även fört med sej en mer oväntad effekt.
Jag har blivit så vansinnigt trött på att låtsas, på att tassa runt på tå, på att ta skit.
Det kanske ni tycker att jag alltid har varit men det har blivit... mer.
Om det blivit bättre eller värre är väl en tolkningsfråga men jag känner mej elakare, grinigare och mindre rädd för konsekvenser.
Jag tänker ryta ifrån. Jag tänker droppa allt som inte är bra i mitt liv. Jag tänker göra mej av med alla som stjäl den minsta lilla energi i från mej. På nätet och IRL.
Ja, jag hör själv... det låter inte så jäkla sympatiskt men jag har ett starkt behov av att städa!
Det jag varit rädd för i åratal har hänt.
Sånt gör något med människor. Antingen knäcker dem eller oxå gör dem mer hårdhudade. Om livet... om 2013 kan bli lite snällt... så kanske jag mjuknar igen.
Jag är en människa som kan vara väldigt hård. Å väldigt mjuk.
Väldigt empatisk. Å väldigt skoningslös.

Den Gudasända Gottfrid stoppade igår ner näsan i min handväska.
När maken gick förbi sa han till prinsen "Nej, men har du fått brev Gottfrid"
(Nej, han sa "Har du fått brev Torsten" för han ENVISAS med att kalla min hund för det.)
Sen tog han brevet ifrån prinsen och gav det till mej. Det var nämligen inte Gottfrids brev. Det var mitt sjukintyg. Jävlar med.

När jag tänker på mitt liv så ser jag att det ofta har förändrats av andra människors hårda dom av mej.
Jag tänker tex på den klumpiga och otrevliga arbetsförmedlaren som dömde ut en ung å outbildad fyrabarnsmamma och fick mej att med stora kliv marschera till Komvux.
Vi får se om den märkliga läkaren har samma effekt.
Just nu känns det så.
Det känns som om han öppnat mina ögon för MIN del i att mitt äktenskap haltar.
Min del, den jag knappt sett förut eller bara betraktat som en konsekvens på makens beteende. Mitt fjärmande, mitt 100% fokuserande på hundarna, min bristande kompromissvilja.

Jag har lite att jobba med.

Puss/ Asta