Så ytterst ynkligt.

Den här typen av kommentarer besvarar jag så gott som dagligen.
Den är lite som ett kinderägg, innehåller både det ena och det andra av tokigheter. Något som rasisterna i 99 fall av 100 alltid har gemensamt är att de utöver sin intolerans för flyktingar har en riktigt risig kvinnosyn upptill (och ofta hånar homosexuella, förnekar klimatförändringar och går igång på hårda straff.)

Jag undrar hur många flyktingar den här snubben känner?
Hur många fruktansvärda människoöden han fått ta del av?
Jag känner rätt många och jag har mött och lyssnat på ännu fler.
Ingen av dem har varit några lyxflyktingar.
Inte en enda av dem har kommit hit för vårt välfärdssystem.
Inte en enda av dem hade hellre stannat kvar om det var möjligt.
Jag har lyssnat på människor som berättat om mördade och våldtagna familjemedlemmar. Om hur grannar förråder grannar. Om förföljelse.
Om flykt under hemska förhållanden. Jag känner en flyktingpojke som tog livet av sej för att han fick avslag och var så rädd att skickas tillbaka.
Jag har vårdat apatiska människor som sett så mycket lidande att deras själ har släkt ner. Jag har vänner som är familjehem åt flyktingbarn och som berättat om deras fruktansvärda livsöden.
Inte en enda jag mött kom för våra socialbidrag.

Jag undrar om den här snubben och andra som talar om läger är insatta i hur de ser ut och fungerar?
Eller nej det undrar jag inte för jag VET att de inte brytt sej om att sätta sej in i det, men jag tycker att om man så starkt förespråkar att människor ska bo åratal, decennier, kanske för alltid i läger med fattigdom, våld, utsatthet, sjukdomar och annat helvetiskt så borde de kanske vara insatta i just det.
Jag följer 2HelpingHands på både Instagram och Facebook. Det drivs av Eva, en helt fantastisk svensk kvinna som arbetar med att hjälpa flyktingar som hamnat i Grekland. Ta gärna en titt på hennes bilder och läs hennes berättelse.
Det är en ofattbar utsatthet och lidande dessa människor lever under trots att de nu är i ett land med fred.

Jag tänker att vi människor är förvisso formade av kultur, traditioner och religion men i grunden, längst in är vi alla väldigt lika. Hyser samma längtan och samma rädslor.
När mödrar sätter sina barn i rangliga överfulla gummibåtar för att passera ett oroligt Medelhav så gör hon det därför att det som ligger bakom henne skrämmer mer. Så skulle jag ha resonerat. Så skulle vilken mamma som helst resonerat.
Jag tänker att jag skulle ha vansinnigt svårt att lämna mitt land för att kanske aldrig mer återvända. Lämna mitt språk, mina vänner, mina barn kanske, ja allt som är mitt. Jag har talat med så många kvinnor som bär en sorg de aldrig kommer över att inte få vara "hemma." Många av de som kommit har dessutom haft goda liv innan kriget. Levt bra liv, haft vackra hem, haft ett sammanhang.
Det är obegripligt för mej att det finns folk som tror att "alla" som kommer hit gör det för våra socialförsäkringar. Skulle du själv lämnat ditt land i onödan för ett land med andra värderingar... säg Saudiarabien...  än dina egna för ex en bättre pension?

Vilka är de verkliga flyktingarna?
I Sverige så väl som i alla andra länder jag känner till är är hunger inte ett asylskäl. Asyl får den som flyr väpnade konflikter och förföljelser.
Vi tillhör, sedan åtstramningen 2016, ett av Europas striktare länder och slås endast av länder som Tjeckien, Polen och Ungern... ett inte allt för hedervärt sällskap. Varsegod att kolla upp.
När bomber faller över ditt huvud eller när IS som alla rasister ju är så rädda för HÄR knackar på din dörr spelar det knappast någon roll, och ska inte heller göra, vad du haft för inkomst före kriget. Hotet är lika reellt för det.

Avslutningen på inlägget tänker jag inte ens kommentera. Det får tala för sej själv. Att insinuera att "vänsterkvinnor" (beteckningen på alla som inte röstar SD el KD) skulle brinna för solidaritet och humanism av en egen sexuell agenda är ett lika vanligt som befängt argument när det kommer till den här typen av människor. Så ytterst ynkligt.

Puss/ Asta

Janouch, enkla svar och ett sovande folk

Här om veckan mördades en ung kvinnlig anställd av ett asylsökande flyktingbarn på 15 år på ett boende.
Det är naturligtvis oerhört tragiskt att en ung kvinna mister sitt liv, mördas, på sitt arbete.
Mina tankar har många gånger vandrat till henne, hennes familj å närstående.
Så vansinnigt onödigt. Sådant ska inte få hända.
Samtidigt exploderar rasismen i Sverige ytterligare ett snäpp. Hat mot mörkhyade, mot muslimer och mot flyktingar spys ut i kommentarsfält och på sociala medier.
Svenskarna har blivit ett folk som älskar enkla sanningar och som är oförmögna till någon form av djupare analys. Ett folk som kräver snabba och lätta lösningar. Stäng gränserna, skicka ut packet.
Vi som tycker annat är vänsterextremister och landsförrädare.

Den naturligaste frågan av alla verkar ingen vara intresserad av.
Vad hade den här 15 åriga pojken varit med om som gjorde honom kapabel till detta grova brott?
Till att ta livet av en annan människa, en människa satt att hjälpa honom.
Varför arbetar en ung ensam kvinna på ett boende med traumatiserade, psykiskt skadade människor?
Att dessa människor, som sett anhöriga mördas å våldtas, som flytt över stormiga hav och gömda i lastbilar, som hoppat på fordon i farten från broar. Dessa unga människor som är trasiga, ensamma i världen och inte ens vet om de får stanna klumpas ihop på boenden och EN ensam ung kvinna är satt att hålla ordning och lugn där.
Är inte det MER konstigt?
Är det inte DÄR ansvaret ligger?

Det har varit en demonstration i Stockholm. "Folkets demonstration." Arrangör var en Sd politiker men talare och sympatisörer kom från hela vit makt rörelsen. De demonstrerade mot regeringen och för Svenska folkets väl och ve.
...
Efteråt angreps antirasister med slag och sparkar. Sverigedemokraterna som parti vill inte uttala sej.
Förstås.
Även under fredagskvällen var det oroligt i Stockholm. Män försedda med rånarhuvor och armbindlar delade ut flygblad som gick ut på att de var svenska bekymrade män som tänkte ta tillbaka gatorna och skydda "sina" kvinnor med de metoder som krävs.
De skulle ut och misshandla flyktingbarn.
 

Samtidigt brinner det i huvudet på Katerina Janouch.
När jag först läste hennes tweets tog jag för givet att hennes konto var kapat. Katrina kommer väl själv ursprungligen från Polen. Men det är tydligen ingen garanti för någonting.
Senare gör hon något som betecknas som en "pudel" men som får mej att tycka ÄN mer illa om henne. Ni kan läsa det här.
Där skriver hon bland annat att det var raljant skrivet och att hon inte tänkte sej för. 
"Men jag är inte mer än människa, och vi människor kan reagera starkt då vi känner oss hotade, utsatta och rädda. Det tänker jag inte be om ursäkt för.
Jag ser kvinnor och flickor våldtas, mördas, trakasseras, tafsas på, kallas hora. Jag blir själv kallad de vidrigaste skällsorden. Jag är ett tryggt objekt att mobba och trakassera. Kvinnohatet, antisemitismen och hatet mot oss som vägrar stillatigande acceptera orättvisor är inget annat än vidrigt.
Jag sa vad jag tänkte. I stunden jag skrev var det min egen, min dotters och min egen mors säkerhet jag hade för ögonen."
Jag vet inte vad ni tänker men i mina ögon kategoriserar hon och bidrar än mer till vi och dom.
Hon är rädd om sin dotter, hon har fått nog, hon reagerade med känslor.
Fast nu är det ju inte ffa marockaner som våldtar och misshandlar svenska kvinnor, den biten klarar "den svenske vikingen" av alldeles utmärkt själv.
Katrina Janouch ömkar över det "drev" som nu pågår men funderar inte en minut på hur det känns för de flyktingbarn som redan flytt från hot å vold och som hotas igen eller de antirasister som åkte på stryk och vars förövare hon ställer sej på samma sida som.
Nog sagt om denna kvinna. Jag kommer aldrig i hela mitt liv köpa någon mera bok av henne.
Ni får göra som ni vill.

Jag känner precis som Katrina mej hotad, rädd och utsatt.
Jag är oerhört frustrerad, arg, ledsen och rädd över den utveckling vi ser i vårt land med ökad och accepterad rasism och ett växande rasistiskt och kvinnofientligt parti i riksdagen. ALLT hänger samman och allt eskalerade när Sd kom in i riksdagen.
Den dagen som vår statsminister heter Åkesson och hans politik ska implementeras ser inte jag hur jag kan bo kvar här.
Ord som "våra kvinnor" skrämmer skiten ur mej.

Vad är det som händer?

Puss/ Asta

Näst största parti inom LO

Det återstår inte ens en vecka kvar till valet. Detta Supervalår- 2014.
Jag känner mej rätt säker på att Sverige idag om en vecka har bytt regering. Formellt åtminstone även om den ännu inte är på plats och i arbete.
Och för det är jag tacksam. Så klart.

Samtidigt känner jag mej trött.
Lika säker som jag är på att nästa statsminister heter Stefan Löfven, lika säker känner jag mej på att Sverigedemokraterna kommer att göra ett lysande val.
Kanske tredubbla förra valets siffror, förmodligen bli tredje största parti.
Den samlade media och sociala medier bilden säger mej det, men oxå "snacket" runt om kring mej, stämningarna, acceptansen för Sverigedemokraterna som ingenting verkar rå på.
Inga avslöjanden, inga skandaler i världen biter på dem.
Idag höll jag för första gången i mitt liv med en Sverigedemokrat på twitter.
Hen skrev: "Varför pudlar Sd för minsta lilla rasistanklagelse, Stå för det ni säger och skippa den där förbannade nolltoleransen. Vi röstar Sd ändå."
Och precis så är det ju. Det drabbar inte Sverigedemokraterna att deras företrädare gång, på gång, på gång häver ur sej rasistiska saker för flertalet av sympatisörerna tycker så ändå.

Å det är där någonstans som ilskan gått ur mej som luften ur en ballong.
Det är där någonstans jag känner en sådan uppgivenhet och faktiskt... ja, faktiskt sorg.
Sverige är ett mer uppdelat land än någonsin. Mellan stad och landsbyggd, mellan invandrare och etniskt svenska, mellan fattig och rik, mellan antirasister och rasister/ missunnsamma kränkta vita män, mellan oss som väljer tolerans och tycker att mångfald är något positivt och de som delar in människor i vi å dom och som ställer behövande mot varandra.
Jag läste i makens facktidning att Sd är näst största parti bland LO väljare.
Förstå detta oerhörda. Arbetarnas organisation. Löntagarnas organisation.
Sverigedemokraterna som (om vi försöker blunda för hur de ser på utlandsfödda människor på flykt och på kvinnor) som har röstat med regeringen Reinfeldt i 9 frågor av 10 som försämrar och försvagar facken, A-kassan, sjukförsäkringen osv.
Näst största parti där.
Jag ids inte ens bli arg. Jag blir ledsen.

Här om kvällen hade jag jobbat över någon halvtimma.
När jag gick mot parkeringen var den öde. Det var mörkt.
Jag hörde berusade män, alldeles nära. De skrek, men jag hörde dem när de pratade oxå.
Men i mörkret såg jag dem inte.
De sjung "Jimmie Åkesson sha la la la laaaa" och skrek Sieg heil och Sverige åt svenskarna och faktiskt kände jag mej nästan lite rädd när jag väldigt raskt gick mot min bil som stod parkerad en bra bit bort. Hjärtat tickade fort i bröstet medan jag hoppades att de inte skulle lägga märke till mej.
Jag tänkte på Sd's valaffischer om att svenska kvinnor ska känna sej trygga ute på gatorna om kvällarna. Såå... så ironiskt.
Ids inte bli arg. Jag blir ledsen.

Jag har lyssnat mycket på Jimmie Åkesson sista tiden. I olika intervjuer, i hans utfrågning på Svt och senare av svenska folket i Karlavagnen på Sveriges radio.
Så många positiva röster där. Glädje och tacksamhet mot Åkesson som vill förbjuda tiggeriet, som vill att Sverige ska bli som Danmark och Finland, som vill stoppa "massinvandringen" osv.
Och Jimmie Åkesson, vältalig och slipad talar om all invandring som ett problem.
Säger saker som att invandring kommer även finnas i hans Sverige men då i ett antal "vi mäktar med", så vi ändå "kan hålla ihop landet", muslimer kan tillåtas utöva sin tro "inom sina egna fyra väggar." Invandrare är alltså ett problem. En ekonomisk belastning. Något vi kan hålla ihop mot. Bevara oss ifrån. Han säger att han kan tänka sej utvisa människor som begår brott el som  stider för annan armé, han drog exempel "åker ner och mördar civila" trots att de allra flesta som åker ner och strider bär kurdiska anor och vill försvara civila mot IS. Hur som helst, dessa ska kunna utvisas, även om de är födda här.
Två klassers medborgare med andra ord.
Mitt barnbarn Ängla skulle i Sd's Sverige inte vara en 1:a klassens medborgare. Hennes medborgarskap är omgärdat med villkor.
Förstå den människosynen! Förstå detta parti som så många svenskar sympatiserar med att de förväntas bli tredje största parti.
Ids inte bli arg. Jag blir ledsen.

Puss/ Asta