Tips, muffinsmidja, utmaning å alltid en morgondag

Vi börjar med ett tips.
Här om veckan shoppade jag korta träningstajts på Kapp Ahl.
Har hunnit testa dem några gånger och trivs skitbra i dem.
Det syns dåligt på bilden men midjan är hög och dubbel, viks alltså ner, i valfri höjd.
Super tycker jag för dels avskyr jag när byxorna hasar ner (alltid egentligen men framförallt) när jag springer å dels ser det lite klädsammare ut för oss med muffinsmage.
179 kr. Länk här, finns även i en färgglad variant.
Dubbelstorlekar, vilket jag inte alls gillar. Jag tog 36/38 trots att jag eg mer är 38/40  över rumpan men de är absolut inte små så de är stora i storlekarna.

Den 27/6 bestämde jag för att anta en utmaning, nämligen att springa 50 pass på 100 dagar.
Jag redovisar det ingenstans och bara jag vet om jag fixar det.
Passen får vara hur korta och hur långa som helst. Två kilometer eller en mil, skit samma, bara jag kommer ut.
Just nu ligger jag lite pyrt till för jag har haft svårt att springa i värmen eller ja... jag har prioriterat att dricka öl å chilla istället för röra på kroppen.
En lat människa kan komma på hur många ursäkter som helst...
Det är för varmt/ kallt
Det regnar/ kommer att börja regna.
Nog är jag lite för allergisk.
Jag måste åka å handla.
Jag hinner inte idag för jag ska jobba/ orkar inte idag för jag har jobbat.
Idag är jag ledig å värd att ta det lugnt.
Nu ska vi inte bli fanatiska här!
Jag orkar inte bli svettig i håret så jag måste tvätta det.
Ska se några avsnitt av min favoritserie istället/ läsa lite ur min bok.
Jag har ätit för mycket/ för dåligt.
Osv. I all oändlighet nästan.
Så nu blir det till att pinna på så jag får in mina 50 pass. 

Överlag är sommarförfallet av kroppen här.
Jag har inte börjat röka igen så som tidigare somrar för ett gäng år sedan men i övrigt.
Väldigt mycket öl, chips, pizza, glass och godis.
Vilket syns. Jag har inte vägt mej men känner min kropp, märker på kläder... 4-5 kilo pratar vi nog.
Varje dag tänker jag I morgon (nä, inte banta eller så, bara hålla igen på läsk, öl å skit) men varje I morgon är en dålig dag.
Sedan strax efter jag blev fyrtio så har jag så oerhört mycket lättare för att lägga på mej vikt och så vansinnigt mycket svårare att tappa dem.

Men men, imorgon är som sagt imorgon.
Då börjar vi om.

Puss/ Asta

             

Idag

 

Ännu en runda med min fina tant längst havet.
En timma lite drygt var vi ute å gick.
Det är verkligen som jag skrev på facebook till denna bilden... Min plats på jorden.
Fantastiskt väder, 15-16 grader, jag gick med linne på mej, och trots att september visade upp sej från sitt allra vackraste humör ligger hundratals och åter hundratals meter vattenbryn öde.
Turisterna har lämnat. Sommargästerna åkt hem.
Stränderna är naturella, inte iordninggjorda, tången ligger där den ligger.
Bara jag och min flicka.
Så laddas batteri. Där mår jag bra. Då är livet enkelt att leva.
Bara hon å jag.

Gottfrid verkar må bra idag igen.
Kanske var det bara magknip. Han pruttade fruktansvärt och under dagen såg jag honom inte bajsa en enda gång trots att vi var ute en hel del igår.
Sent i går kväll och under natten gjorde han "nr 2" tre gånger.
Å idag pigg och glad igen.
Inget ylande å skrikande. Sams med Pappi,
Imorse var han morgontrött och låg på kudden med mej till klockan var halv 12.
Idag har vi gått en egen runda, hälsat på barnen och klippt klorna.

Jag har några dagar ledighet kvar. Jobbar först på onsdag.
Får nästan lite ångest av blotta tanken.
Jag behöver få vara hemma. Behöver få leva det här lugnare livet tillsammans med hundarna.
Febrilt letar jag i tanken över ett sätt, ett sätt att tjäna pengar hemma, att skära ner på utgifter.
Ett sätt att få leva ett enklare liv.
Ja jag vet att jag har tjatat om det förr. Många gånger.
Maken blir deprimerad av att "ingenting händer", själv blir jag lugn och stressad av tanken på aktiviteter. Av tanken på att människor "kräver" saker av mej.
Det är jobb, det är kurser, sårmätningar, fackliga aktiviteter och fans moster.
Helt blanka dagar gör mej lugn.
Det är inte likt mej, jag var en gång en rätt social människa, men det har smugit sej på mej mer å mer.
Samtidigt fattar ju jag oxå att ett vuxet liv handlar inte bara om lust och tillfredsställelse, av att göra det som faller en in och sortera bort krav.
Livet är fyllt av krav å måsten å plikter.
Men ekorrhjulet jobba-> betala räkningar ->konsumera-> -> prestera -> jobba står jag inte ut med mer känner jag.
Diagnos på det?
Hemmafrussyndrom?
Depression?
Utbrändhet?
Eller ren jävla banal lättja?
Tja inte vet jag.

Puss/ Asta