Hundsnack. Jag håller inte med!

Nu blir det hundsnack...

Väldigt ofta... alltså väldigt väldigt ofta... och i alla möjliga diskussionsforum kring hundar eller allmänt där nån tycker något om det djur som på latin kallas canis familiaris framförs det en åsikt... en syn på hundar och hundägare som jag inte delar. Den är så vanlig att den blivit till en sanning.
Den att hunden... alltid... är vad du gör den till.
Det finns en viss acceptans för att hundar har rasbetingade egenskaper men framförallt är det så att en hund är och blir vad den fostras till. Punkt.
Jag delar inte den åsikten. Har egentligen aldrig gjort men ju mer jag lär mej om hundar desto mer främmande och tokig blir den.
Summan av allt levande och intelligent är alltid mer än dna och yttre påverkan.
Pratar vi om människor är det för de flesta ganska självklart... men tydligen inte när vi talar hund.
"Det är aldrig hundens fel" hör man ofta upprört.
Jo. Ibland är det faktiskt så. Att det ligger hos hunden.
Fel eller ej.

För mej är det så här. Hunden... gulleplutten i ditt liv... påverkas av många ting.
När jag försöker förstå mej på en individ tänker jag att
1/3 är hund... hundar gör, agerar, förmår på ett visst sätt som art.
Ex. Alla hundar är flockdjur. Behöver kärlek och gränser. Morrar för att varna. Trampar runt innan de lägger sej för att deras urinstinkt vill undanröja ormar.
1/3 är ras... varje hundras är noggrant framavlad för att vissa egenskaper skall framträda, andra så gott det går avlas bort och minskas ner.
Min ras vaktar. Tycker om att kampa. En annan ras älskar jakten. Kan inte låta bli en fågel. Eller ett gäng får på vift.
1/3 är individ... hunden är sin egen individ med alla sina styrkor och svagheter i ett komplext samband mellan gener, uppväxt, erfarenheter och slump.
Det är den här sista tredjedelen många inte vill erkänna.

I diskussion efter diskussion kring hundar med problem jag deltagit i eller tjuvlyssnat på under de 30 år jag varit hundägare har slutsatsen varit den samma.
En hund som inte uppför sej som önskat. Som ex gör utfall mot främmande människor, biter grannhunden, nafsar barnet, är orimligt ängslig i vissa situationer eller vad det nu må vara.
Människorna/ ägarna anklagas alltid och obönhörligt.
Den stora massan verkar på allvar tro att har man bara A och gör B blir det alltid C. Blir det D eller E eller rent av P... då har du gjort nåt fel.
Då har du som ägare och hundkunnig och ansvarig brustit.

För mej är det just detta resonemang som är okunskap.
Hundar, precis som människor, är inte alltid den exakta summan av sina föräldrar och sin uppväxt. De blir sina egna individer.
Psyket är betydligt mer komplicerat än så hos både oss och djuren.
Således finns det, förhållandevis okunniga eller oengagerade hundägare som har turen att få en stadig och stabil hund som oftast beter sej förväntat och acceptabelt.
Precis som det finns hundar från goda uppfödare med kunniga och engagerade hundägare som ändå får problem.
När en hund biter efter en annan hund eller för all del ett barn beror det inte automatiskt som de flesta verkar tro att hunden inte fått träna adekvat vid hundmöten eller att hunden inte blivit respekterad av barnet.
Det behöver inte ens betyda att hunden har ont.
En hund är sin egen. Nerverna, dådkraften, skärpan kan skifta oavsett stamtavla eller uppfostran.
För att den är sin egen som vi fullt ut aldrig kan förstå.
Detta precis som att en fantastiskt harmonisk och lätthanterlig hund inte nödvändigtvis bara beror på ägaren.

Jag har haft tre Dogue De Bordeauxer.
De har alla tre varit hundar. Signalerat glädje, rädsla, ilska, osäkerhet på samma sätt som alla hundar signalerar.
De har alla tre tillhört samma ras. De har vaktat. Dreglat. Charmat byxorna av mej. Älskat att kampa om trasor och leksaker. Kommit kallad men ej strax ty född slav är ingen tax... och ingen Ddb heller.
Men de har... trots att de har samma uppfostran... alla varit väldigt olika som individer. I jakt, vakt, skydd, dådkraft, energi, tålamod osv osv.
Min uppfostran och min hundhållning har däremot hos samtliga synts i att de ex tigger, går upp i soffan, har ett stort närhetsbehov.
Nya problem... och nya styrkor... har dykt upp med varje hund.

Problem kan man oxå resonera olika kring. Problem som i svagheter, rädslor, oförmåga hos hunden.
Jag har alltid älskat mina hundar och sett det som självklar att anpassa livet efter deras förmågor.
Bente-Nora som är lite försiktigare och ängsligare än vad Gottfrid var utsätts inte för samma sociala påfrestningar lika lite som jag puttar i henne från bryggan.
En gillade att simma i djupt vatten. En annan gör det inte.
En var oberörd i stora folksamlingar. En annan är det inte.
En hund ska med fördel miljötränas men en hund... precis som en människa... ska inte utsättas för mer än den är redo att hantera och ror i hand.
Ett misslyckande (till) spär bara på osäkerheten för oss alla.

Puss/ Asta

Hundägare Asta Pastasson

Om min man plötsligt blev väldigt hundallergisk (eller plötsligt vägrade ha hund mer) så skulle jag skilja mej utan att blinka. Det vet han om.
Med sorg ja, men inte utan att tveka.
Min äldsta dotter frågade mej härom dagen "Men om nån av barnbarnen blev det då, vad skulle du göra då?"
Jag svarade från hjärtat. Då fick jag lösa det. På annat sätt än att göra mej av med hunden. Träffa dem i deras hem. Umgås utomhus. Ha separata kläder.
Jag har tänkt på det där sedan dess, sedan den konversationen, att det kanske lät hårt, som om barnbarnen inte betyder tillräckligt för mej.

Jag älskar mina barn. Och mina barnbarn.
En synsk kvinna jag talade med en gång sa "Alla mammor älskar sina barn, men för dej är barnen verkligen allt. Hela ditt liv."
Det är dom. Dom är mitt liv. Barnbarnen med.
Men hund... det är vidare än Bente som är min bästa vän... hunden är min själ.
Om jag inte fick leva med en hund... en Dogue de Bordeaux... skulle jag tappa bort mej själv.
Förmodligen bli kronisk deprimerad.
Inte orka med vare sej mej själv eller livet.
Hundar och havet, i den ordningen, är jag.
Låter det själviskt? Inte riktigt klokt?
Kanske. Men det är ändå sant.

En människa måste få ha något som är bara hennes.
Bortom roller och förväntningar. Bortom relationer och konventioner.
Nåt som är hon.
För mej är det hundar.
Jag kan liksom inte se ett liv utan.
Ett liv utan vore inget liv.

Jag är mamma, mormor/farmor och hundägare.
Och jag KAN inte välja. Utan något av det vore jag inte längre jag.
Måtte jag aldrig hamna i den situationen.

Har du nåt som är så viktigt för dej?

Puss/ Asta

Flocken är allt för din hund.

Vi människor är mycket för att förmänskliga våra hundar. Vi tillskriver dem gärna egenskaper och känslor utifrån oss själva.
Jag är inte bättre än någon annan, snarare tvärtom skulle jag vilja säga.
Jag pratar med min hund. Jag till å med svarar för min hund (med annan röst.)
Hundar är underbara.
De är helt livsnödvändiga för min mentala hälsa. Jag skulle kunna avstå det mesta i livet men inte att leva utan en fyrfota vän vid min sida.
Om jag blir nödd och tvungen skulle jag till å med kunna ha en annan ras än Dogue de Bordeaux.

Men hundar är (underbara) enkla varelser.
Det här med att hunden är den enda varelsen på jorden som älskar dej mer än sej själv låter ju jättegulligt men det stämmer inte.
Hunden drivs av instinkter. Hunden är ett flockdjur.
För hunden är det absolut livsnödvändigt att ha sin plats i flocken.
Därför älskar hunden dej. För du är en garant för överlevnad.
Genom att hålla sej väl med dej och inte mista sin plats i flocken vinner hunden alla de fördelar som är viktiga för den. Utan din kärlek och plats i flocken är den körd.

Jag har tänkt lite extra mycket på det här med betydelsen av sin flock sedan jag fick hem Bente. Jag tror att en hel del av hennes rädslor och beteende beror på att det ställs andra krav, levs ett annat liv i detta livet än i hennes tidigare.
Men jag tror oxå att det är ett trauma för hunden att brytas upp från sin flock.
Detta även om det nya hemmet är bättre.
Jag vet väldigt lite om Bentes tidigare liv. Det mesta är gissningar och spekulationer. Och egentligen skall man väl i det läget inte döma en annan hundägare?!
Men jag har anledning att tro att jag ger henne ett bättre hem. Ska jag slå mej lite för bröstet... och var ska man göra det om inte på sin egen blogg... tror jag få hem skulle kunnat vara bättre.
Här är hon ständigt älskad, har ständigt sällskap, får promenader, stimulans, barn hutas till att respektera henne, svindyr mat, massor av ben, hon är alltid i mitt centrum.
När Bente kom hit kunde hon inte enkla kommandon som sitt å ligg.
Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att kunna låta bli att lära en hund det på 1,5 år. Hon var noll miljötränad. Framförallt var hon undernärd. Fortfarande trots att hon mellanlandat hos uppfödaren i 3 veckor och där fått ordentligt med mat. Hon har god aptit så det har inte varit något problem att få upp henne i hull.
Ändå kan jag undra... och här kommer mina mänskliga känslor in... om hon fick möjlighet att komma tillbaka till sin ursprungsflock. Skulle hon välja det då?
Skulle hon rusa till sin första mamma om hon såg henne och vilja följa med?
Jag vet inte.

Puss/ Asta

Du har världens mest bortskämda hund

Ja så säger min man och säkert en å annan till.
"Du har världens mest bortskämda hund." 

Jag medger att jag är daltig med mina hundar. Jag verkar ha svårare att vara ifrån dem än vad vänner och kollegor har att vara ifrån sina småbarn.
Jag hade nog själv lättare att vara ifrån mina barn när de var små... men så har jag oxå på vissa sätt blivit blödigare med åren.

Bortskämd. Är hon det? Bente-Nora från Norge?
Det beror så klart på vad man menar med bortskämd.
Att ha en Dogue de Bordeaux vid min sida är en försäkring. De hjälper mej att hålla mej på rätt sida om galenskapen. De är, bortsett från barn å barnbarn, eller kanske vid sidan av dem det viktigaste i mitt liv.
Rätt mycket annat kul... vin, klänningar å film... skulle jag kunna försaka men hundar gör mitt liv värt att leva.
Eller för att använda en sann klyscha "Hundar är inte hela mitt liv men de gör mitt liv helt."
Så bortskämd? Jag vill ge Bente det bästa av hundliv.

Det innebär såklart att hon är välförsäkrad. Att hon får sina vaccinationer och vård  om hon är sjuk.
Det innebär att hon får den mat som håller henne frisk och välmående även om det kanske är bland det dyraste på marknaden.
Det innebär att hon får grisöron och tuggben upptill. För har vi människor mys så ska hon med ha det.
Hon är aldrig ensam. Jag spenderar den största delen av min lediga tid med henne.
Hon sover i min säng. Hon har en inhägnad tomt att röra sej på.
Vi går promenader varje dag och det är hennes tid där jag tar mej tid att stanna och vänta medan hon luktar.
Jag ryter aldrig på henne. Jag tillfogar henne så klart aldrig någon smärta.
Jag bestämmer inte över henne om det inte är viktigt för mej. Har inte en massa onödiga regler.
Eftersom jag inte har några småbarn längre är hon den jag prioriterar först och högst.
Jag vill kort å gott ge henne det bästa liv jag kan eftersom hon är viktig för mej och ger mej så oerhört mycket tillbaka. Jag sätter en ära i det. Uppfödaren har gett mej ett förtroende och jag ser till att INGEN skulle kunnat älska hunden de sålt mer än vad jag gör.
Är det att skämma bort?
Om ja, så då är Bente-Nora bortskämd. Precis som Gottfrid var före henne och Märta innan dess.

Puss/ Asta

Asta recenserar Zx Fixodida

Vi bor extremt fästingrikt mitt bland åkrar å ängar där det dräller av rådjur.
Jag brukar plocka åtminstone tre- fem fästingar/ dag på Gottfrid under vår, sommar, höst och har aldrig kört något fästingmedel av rädsla för gifter.
Nervgifter som kan göra hunden sjuk både direkt och på längre sikt samt att de inte är bra för varken miljö eller småbarn.

Sedan två veckor cirka har jag testat helt naturliga och miljövänliga ZX Fixodida. Innehåller Fulvosyra som aktiverar hundens egna försvar mot fästingar.
Kan bland annat läsas och om köpas här.
Jag var högst skeptisk och hade ytterst låga förväntningar.

Efter de fem dagar det tar att "ladda" hunden med medlet har Gottfrid inte haft en enda fästing.
Han hade tre stycken under de första fem dagarna.
Medlet är halvdyrt. 250-300 spänn för 100 tabl och en vovve i Gottfrid size... eller ja, faktiskt över 10 kg... behöver 3 tabl om dagen men med tanke på det fina och naturliga resultatet är det helt klart värt det.

Betyg ***** av ***** möjliga.
Rekommenderas med andra ord varmt!

Puss/ Asta

Två hundar i hushållet...

Jag fick en fråga av fina Nilla som jag viker till ett inlägg, det vore kul om andra läsare med erfarenhet av frågan kunde ge er syn oxå för att svara henne.

Måste fråga bara..-.
Står (ev) i begrepp att skaffa en kompis till min hund Milo, 1år o 3 mån. 17 mån när ev ny valp anländer.
Ny kull med samma föräldrar som till Milo... känns lite tätt inpå - samtidigt är jag svårt sugen , då detta troligen är sista kullen denna tik får... Killarna blir alltså syskon då.
Och Milo har ett underbart temprament! Lättlärd, nyfiken, receptiv, glad i andra - både hundar o människor, dock litet mått av "integritet" kanske...väldigt mkt "myshund" o väldigt mkt präglad på mig...
Bara höra om du i all hast kan skriva ner de tydligaste för - o nackdelarna som DU tycker med en resp två hundar?
Eller nån av dina läsare som har erfarenhet?
Såklart merkostnad i mat, utrustning, försäkring etc - men är mera intr av om det finns mkt erfarenhet av "svartsjuka" mellan hundarna? Om de är för nära i ålder+ el är det tom en fördel om båda har "barnasinnet" kvar?
Blir min fina gosehund mindre "barn" o mera "hund" om du förstår hur jag menar?? ;-) Kan man generellt säga att hundar är lyckligare flera ihop / mår bra av sällskapet av en annan+ Är det vanligt att den äldre hunden blir mera "vaktig" o ska ta den lilla i försvar...etc etc
Tacksam för svar:)

Vill börja med att betona att jag verkligen inte är någon expert på ämnet och att det är relativt korta perioder i mitt långa hundägarliv som jag haft två hundar samtidigt.
Första gången med min Baron. Han var några år när jag tog över en äldre tik som var lydig och "färdigtränad." Henne hade jag i ungefär 2 år.
Märta å Gottfrid hann jag ha ungefär ett halvår ihop innan hon dog.
Jag är lite i samma situation som du Nilla. Gottfrids mamma väntar valpar och jag förmodar (?) att det är hennes sista kull. Jag tycker oerhört mycket om den tiken. Dels exteriört men framförallt hennes mentalitet. Hon är väldigt öppen och glad i folk för att vara en Dogue de Bordeaux och hon har satt stor prägel på åtminstone Gottfrid men förmodligen på fler av sina avkommor.
Men... jag är fattig, jag har fullt upp med livet och Gottfrid känns lite för ung så valp passar inte riktigt nu. Ändå är det en stress att "tåget med Ebba går" och det lär bli än värre när valpbilderna kommer.

När jag skaffade Gottfrid hade jag i början och framför allt i väntans tider dåligt samvete för Märta.
Hon å jag var så tajta och jag insåg att tiden för henne kommer delas i två.
Det är svårt att säga hur svartsjuk hon blev för samtidigt som vi hämtade hem valpen blev hon låg å tjurig men det visade sej att hon var akut sjuk och hade livmodersinflammation. Hennes tillbakadragande berodde alltså på smärta.
Märta var en vass hund, osäker innerst inne, och hon hade få lekkamrater. Tre-fyra andra hundar hon accepterade. Hon tryckte ner alla andra rakt ner i backen, tikar som hanar.
Med Gottfrid blev hon ett under av tålamod.
Hon lekte med honom, hon lät honom hänga med sina sylvassa tänder i öronen, halsskinnet och svansen.
Det tog några dagar, kanske en vecka innan hon lät honom sova med henne.
Ibland, när hon låg hos mej kunde hon markera med bara blicken att "nu håller du dej undan ungjävel" och respekterade han inte det så gjorde hon ett markerande.
Men aldrig att hon bet eller skadade honom.

Jag tycker nog att Märta levde upp med en valp i huset.
Hon älskade att leka med honom och att visa honom hur han skulle vakta.
Fast visst påverkade det hennes och min relation en del. De två blev en enhet dit jag delvis inte nådde in.
Gottfrid dyrkade Märta. Iakttog henne ständigt och sökte hela tiden hennes stöd och sällskap.
Han såg henne däremot aldrig som "mamma", blev han rädd eller hon gick för långt bort kom han till mej.

Jag har egentligen aldrig haft nån dröm om att ha två hundar.
En hund uppfyller mitt behov av sällskap, skydd, kärlek, tidsfördriv, träning och vänskap.
Men det var fascinerande hur mycket glädje de hade av varann och hur länge Gottfrid faktiskt saknade Märta när hon försvann.
Han har ett större behov av gos och lek än vad jag känner att jag hinner ge honom och han skulle säkert bli galet lycklig av en ny kompis.
Det är den stora fördelen, sällskapet å glädjen de har av varandra.
Jag tror att en stor flock av både människor och en lekkompis gör en hund lyckligare. Även om tiden med mamma får delas. När det sedan kommer till en större flock hundar, tre-fyra eller mer så är det svårare har jag fått för mej. Då kickar flockinstinkter in på ett annat sätt.
Är så oerhört tacksam över att jag hade Märta som hjälp och stöd där i början.
Jag kunde lämna Gottfrid ensam med Märta ett par timmar redan när han var liten valp och fick börja om ensamhetsträningen när hon dött.
Och... jag hade aldrig överlevt utan Gotteman när Märta gick bort.

Nackdelen då?
Två hundar är mer än en+ en hund. I synnerhet om man skaffar valp.
Den vuxna har behov av motion och långrundor, valpen av miljöträning och det blir dubbla promenader.
Har du tiden? Orken?
Ofog som den äldre hunden har för sej kommer valpen med stor sannolikhet att ta efter.
Idolskapet går lixom inte att konkurrera med.
Märta med sina egenheter hann inte lära Gottfrid av sina sämre sidor så som utfall mot andra hundar och sin reservation mot människor vi mötte utomhus.
Det som gör att jag tycker Gottfrid är för ung är att han fortfarande sticker när han är lös... efter vilt, katter och fåglar. Det är lätt hänt att valpen tar efter där.
Han kan även i koppel dra (å är ju djävulskt stark) när han ser något av detta.
Nu minns inte jag vad Milo är för ras men Dogue de Bordeauxer blir mogna och vuxna väldigt sent och en 2 åring (som Gotte) har inte mognat klart.
Jag tror inte det är nödvändigt, men en fördel, om de har det.

Vad säger ni andra? Nån viktig aspekt jag glömt ta med.
Hoppas du fått lite känsla för hur det kan vara med två hundar i hushållet. Sen är varje hund... och hundpar... unikt.
Fundera och låt både hjärta å hjärna bestämma. Känns det bra så kör tycker jag.

Puss/ Asta

Bloggutmaning kring hundar. Dag 19. Varför har jag hund.

 

Jag har hund för att jag måste. För att jag inte kan tänka mej ett liv utan hund.
Jag hade... kanske... överlevt men jag hade definitivt mått sämre psykiskt och fysiskt.
Jag hade varit tjockare, mer stressad, mer ensam, mindre lycklig.
Bara så enkelt.

Att vara "hundmamma" har hög prioritering hos mej. Galet hög om du frågar de flesta i min omgivning. Till vardags, nu när barnen är stora, är Gottfrid min främsta prioritet.
Jag ÄR hundmamma. Jag vet knappt vem jag vore utan hund.
Det får vänner och partners rätta sej efter. Ställ mej aldrig inför ett ultimatum, be mej aldrig att välja. Du skulle förlora. Utan betänketid.
Det är bara så.
Självklart.

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 18. Tik eller hane.

 

Tik eller hane. Hane eller tik.
Svårt det där tycker jag som haft båda sorter. Både tikar och hanhundar har fördelar... men också nackdelar. Å sen tillkommer ju så klart individuella skillnader.
Ändå är väldigt många hundägare antingen eller. Kan bara tänka sej den ena sorten.

Min erfarenhet av tikar är att de är något mer lyhörda och "föriga", mer koncentrerade på flocken än vad en hane är. Min erfarenhet är oxå att de kan vara nog så vaktiga och skarpa mot andra hundar trots att det är en egenskap som oftast tilldelas hanarna i olika hundraslexikon.
Sen löper tikar. Vanligtvis två gånger per år.
Det är det minsta problemet tycker jag. Själva blodandet.
Värre är att vissa tikar är väldigt hormonstyrda och att du under en hormoncykel har tre kanske fyra olika hundar i en.
Min Märta var värst två månader efter löp. Skendräktig. Mammig som "jag-måste-under-huden-på-dej-hela-tiden", skulle visa mej sina "valpar" i parti å minut, helst skulle jag bära på dem, ha dem i knät. Å så grävde hon! Överallt. Även i soffor å golv.
Men största skräcken med en tik är livmoderinflammation. Pyemetra.
Det drabbar var 4:e- var 5:e tik och kan bli livshotande.

Med hanhunden slipper man löpet. Å andra sidan kan man få en kille som blir besatt av att hålla koll på hela byns löptikar.
Hanhundar är ofta mer flackiga. Lite hårdare och svårare att få att lyssna. Mer intresserade av världen utanför.

Det går inte att komma ifrån att inom väldigt många raser är hanarna vackrare.
Det tycker jag inte gäller min ras men jag tänker på tex Rottweiler, Leonberger, Boxer.
Rottistikar ser numera ofta ut som små labradorer. No affens.

Så, vad föredrar jag då?
Svårt som sagt, men jag tror ändå att jag är mer tikmänniska.
Fast vad gör man? När man faller pladask för en hanvalp?
Det har hänt å det kan mycket väl hända igen.

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 16. Visar en rolig bild på min hund.

Jag äääälskar att ta den här typen av bilder på Dogue de Bordeauxer.
De ser faktiskt lite krokodilaktiga ut när huggtänderna kommer fram, ögonen trycks ihop och de blir helt släta över halsen.
Det är därifrån mitt alterego kommer. "Krokodillmamma."
Från det å från deras sylvassa ettriga bissingar när de är små (eller för all del 21 månader om man heter Gottfrid.)

 

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 15. Det här tycker inte min hund om.

 

Vad Gottepojken inte tycker om.
Tja, jag skulle kanske knäppt av några kort idag när vi hade "spakväll", han var inte överdrivet förtjust.
Att duscha går an tycker han. Han är duktig och hoppar själv i badkaret.
Men han tycker inte det är mysigt att tvätta huvudet eller när vatten rinner ner i ansiktet på honom.
Att klippa klorna är något som han finner sej i men det syns på hela honom hur jooooobbigt det är.
Gottfrid har fina öron. Min förra tik Märta hade alltid mycket skit i öronen och vi fick köra öronrens på henne. Hon hatade det! Så fort jag tog ut en flaska ur badrumsskåpet sprang hon å gömde sej under ett bord. Vägrade lockas fram.

I övrigt är han en glad skit som gillar det mesta och som glatt hänger på överallt.
Fast när hans mamma åker till jobbet är livet inget kul alls. Då slokar han med huvudet när jag klär på mej ytterkläderna.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 13. En ras jag inte vill ha.

 

Vilken ras vill jag inte ha.
Ja det finns så klart ännu fler än raserna jag faktiskt kan tänka mej.
En mängd raser går bort utifrån mentalitet, användningsområden och utseende.

Rent utseendemässigt har jag svårt för "söta" hundar. Jag ska inte trampa någon på tårna här nu så jag ger inga exempel men det är ingen hemlighet att min svaghet ligger hos dogue hundarna å hos "skägghundarna." Jag tycker om stora hundar, vaktkapabla hundar som jag kan gå ut å gå med sent om kvällen och känna mej trygg med.

Sen finns det oerhört vackra hundar som går bort för att jag inte skulle ha möjlighet, tid, intresse att ta hand om dem.
Alaskan Malamut tex. Få hundar är väl så vackra. Eller en kraftfull Akita inu.
Afghanhunden är ju tokläcker. Men jag hade aldrig fixat pälsen och förmodligen inte kynnet heller.

Det är tur det finns att välja på och tur att det finna en (eller många) raser som passar var å en.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning. Dag 12. Vilken ras skulle jag vilja ha

En ras jag skulle vilja ha...
Åhhh, rent visuellt finns det måååååånga utöver rasen jag redan har.
Svårt att välja en, topp 10 vore lättare.

Blodhund
Bullterrier
Fransk bulldog
Am Staffordshire
Spinone
Rhodesian ridgeback
Leonberger
New Foundland
Rottweiler
Bouvier des flandres

Men sen är det ju det där... att hundens mentalitet och lynne ska passa min person och mitt sätt att leva. Å där går kanske tyvärr en hel del av ovanstående raser bort.
Blodhunden tex. Denna majestätiskt vackra hund som dessutom verkar besitta så mycket charm. Jag är osäker på om jag har tid, ork och intresse att tillfredsställa dess behov av mental stimulans och aktivering. 
Spinone är lite samma sak. Älskar deras "gubbiga" uppsyn men de behöver få arbeta.
Mycket!

Amstaffen och bullterriern behöver i likhet med min egen ras en hel del konsekvens (hmm) och miljöträning för att bli trevliga hundar.
Men de har många fördelar som mitt liv och kynne ser ut.
De kan tillbringa en dag liggandes i soffan och vara helt nöjd med det.
Jag är lite krasslig idag och sov till halv tre!!! Gotteman som bara kissat på tomten en sväng när husse gick till jobbet sov med mej hela tiden och klev upp en halvtimma senare en mej. Jäspandes och stretchandes.

Pälshundar är vackra men det är oxå ett jobb att hålla reda på.
Trimning, borstning och all snö och gräs å skit som fastnar.

Nej, det gäller att vara realist även om listan på vackra hundar är oändlig!
Dogue de Bordeaux är min ras. Lär vara till jag tröttnar på att förlora dem så tidigt.
Eller till jag inte orkar med en så stor hund längre.
Tidigare hade vi en rottweiler i området med en matchokille till ägare. Det märktes att han var väldigt stolt över sin rottiskilles storlek och förmåga.
Jag kunde en dag när vi stannade för att prata inte låta bli att trycka till honom lite och sa: "Ja, de är fina rottisarna. Jag kanske själv skaffar mej en nån dag när jag blir äldre och vill ha något mindre och enklare." :)
Å det kanske jag faktiskt gör. Vi får se.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 11. Så valde jag kennel

 

Gottfrid kommer från Chevalier Rough kennel i Skåne.
Jag har via facebook, hemsidan och dess gästbok och enstaka telefonsamtal känt till Kicki och hennes uppfödning i många år.
När jag skaffade Märta så var rasen mycket mindre och man hade rätt bra koll på vilka alla var. I synnerhet uppfödarna.

Jag har alltid tyckt att Kicki och hennes man har en sund syn på rasen och jag tycker om looken på deras hundar. Kort sagt, jag har alltid haft ett högt förtroende för den kenneln. Sen fanns och finns det en tre-fyra-fem till uppfödare till som jag skulle kunna tänka mej beroende på kombination av föräldradjur osv.

Att det BLEV just Gottfrid och just Chevalier Rough denna gången var som jag berättat tidigare en ren slump. Att jag förälskade mej i hans blick på ett foto. Trots att det inte var läge egentligen.

Viktigt när jag väljer uppfödare är att vi delar samma syn på hälsa och mentalitet.
Att uppfödaren ger ett förtroendeingivande intryck. Att jag hör "goda recensioner" från tidigare valpköpare.
När jag skaffade Märta... min första Dogue de Bordeaux... kändes det viktigare med kontakten, alltså kemin mellan mej och uppfödaren.
Som grön på rasen behövde jag ringa och rådfråga, få stöttning och pepp ofta.
Det behovet känner jag inte nu med min andra Ddb på samma sätt.
Sen är Kicki absolut en person som jag känner att jag KAN och får vända mej till om det behövs.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 10. Ett roligt ögonblick med min hund

Jag har roliga ögonblick med Gottfrid hela tiden. Det är nästan jämt ett rent nöje att vara Gottfrids mamma.
Ja, utom här om kvällen då när han var eländig. Eller en gång i våras när han lekte "ta fatt" med några ungar. Eller när han ska bitas å inte ger sej mitt i en spännande hockeymatch. :)
Nästan jämt har vi det underbart tillsammans.

 


Jag älskar våra promenader vid havet. Jag älskar att se hans sprudlande unga livsglädje.
Jag älskar när han kommer mej till mötes om morgnarna, slänger med tassarna och tar bak öronen. Eller när han möter mej vid grinden då jag kommer hem från jobbet.
Jag älskar att gå kurs med Gottfrid. När vi gör något tillsammans och jag känner sån stolthet. Å jag älskar tröttheten när han kommer hem.
Jag älskar att lägga mej med huvudet på hans rumpa och slumra middagslur.

Det roligaste ögonblicket är fortfarande två.
Första gången jag såg honom vid 6 veckors ålder och när jag två veckor senare hämtade hem honom. Fastetsade i minnet för alltid.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 9. Viktiga egenskaper när jag väljer hund.

 

Ingen... eller i alla fall väldigt få... verkar läsa mina inlägg från denna utmaning, den ger oerhört lite respons så jag tillåter mej själv att hoppa över dag 7 och 8.
Hundsport... förstår inte frågan? Om jag håller på med nån hundsport? (Svar nej), Skulle kunna tänka mej att hålla på med nån hundsport? (Svar nja), Läser Hundsport (bläddrar igenom.) Å nej jag tävlar inte med hunden jag har.

Så dag 9. Viktiga egenskaper när jag väljer hund.

Efter att ha haft en tik med väldigt låg dådkraft men väldigt hög skärpa och försvarslust så var jag ute efter något helt annat. En svårare hund finns inte om du frågar mej.
Min Märta, hon var min ledstjärna å själsfrände, var tidigt rädd för det mesta och lärde sej redan som valp att utfall skrämmer bort det mesta.
När hon var som värst kring 18 mån-3 år så gjorde hon utfall mot det mesta.
Hundar, människor, barn, bilar, cyklar...
Så! Stabilitet var viktigt för mej när jag valde valp.
Jag minns när jag sa det i telefonen till Gottfrids uppfödare och hon sa:
Om Ebba (Gottes mamma) varit en människa så hade hon kallats för slampa för hon ska upp i knät och pussas på varenda människa hon möter."

Å så var det verkligen. Mamman till min hund är en oerhört öppen och nyfiken tik. Godmodig och godtrogen. Tillitsfull.
Pappan har jag inte träffat, han bor i Italien och är med sin husse som jobbar på en krog där han strövar lös bland gästerna.

Gottfrid är inte speciellt intresserad av människor han inte känner.
Han vill inte upp i knät på kreti och pleti.
Men han är trygg, godmodig och snäll och det är mer ointresse än vaksamhet.
Det tycker jag är superskönt!
Utseende i all ära. Höfter å armbågar är viktigt. Men när det kommer till en så stor, stark och vaktkapabel hund som Dogue de Bordeaux är mentaliteten väldigt väldigt viktig.
Sen vaktar han. Det gör alla Ddb. Det ska de göra.

Utöver mentaliteten ska det klicka. Som alla relationer.
Skulle jag ha en hund(ras) med syfte att tävla lydnad el bruks så skulle jag kanske vara mer nogräknad vad det gäller kamp, kontakt, driv osv.
När jag valde Märta så fanns bara hon. För att hon var hon.
Med Gottfrid fastnade jag för ett foto.
Jag skulle inte ha en till hund just då. Hade egentligen varken råd el tid.
Jag var inte säker på att jag skulle ha en Dogue de Bordeaux till.
Å jag ville absolut inte ha en hane.
Men där var han. Jag såg hans blick och jag kunde inte släppa honom.
Inte glömma honom.
Ödet eller Guds försyn visste att vi hörde ihop.
Att det var han å jag.
Resten är historia.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning om hundar. Dag 6. Renrasig eller blandras.

 

Blandraser och blandrasavel har jag skrivit om många gånger på bloggen.
De flesta av mina trogna läsare vet var jag står i frågan men nu ingår det i utmaningen så vi tar det igen.

Jag känner många fina blandisar. Jag förstår att det för deras ägare inte spelar ett dugg roll att de inte är rasrena. Jag går inte runt till vardags och tänker på att jag har en renrasig hund med ädla anor och flott stamtavla.
Vill bara ha det sagt. Tydligt. För blandisägare har en förmåga att bli stötta av min ståndpunkt.

Det jag INTE tycker om är blandrasuppfödning.
Att medvetet para två hundar av olika ras för att man "så gäääärna vill föra lilla Bettans gener vidare och grannhunden är ju så söt" eller för att man kallhamrat vill tjäna pengar men slippa utgifterna och ansvaret som seriös hunduppfödning innebär.
DET är jag allergisk mot.
Seriösa uppfödare (alla är inte det, jag vet) besitter stor kunskap och lägger ner stora pengar och mycket jobb på att finna rätt kombination med förhoppningen att få fram vackra, sunda, friska individer.
Jag anser inte att en hund... varken tik el hane... ska gå i avel om den inte kan tillföra rasen något, helst bättre än föräldradjuren.
Den stora fördelen med stamtavlor och dokumentation är ju att uppfödaren vet vad den kan förvänta sej. Både gällande utseende, hälsa och mentalitet.
Det sägs ofta att "blandrashundar är så friska."
Bullshit. Det KAN de bli, men de kan precis lika gärna bli motsatsen.
Å det finns ingen statistik som mäter det.
Inte heller går det att förutse vad resultatet blir när ex energi och tjurskallighet blandas med vaktinstinkt eller kamplust.

Vi ser massor av problem med blandrashundarna.
Inte minst när det gäller det som slarvigt kallas för "kamphundar."
Hundar med mycket muskler, ett tufft utseende, som bär kapacitet att med "rätt" fostran bli farliga och aggressiva.
De säljs för en billig penning. Till okunniga och oseriösa köpare.
Ofta sådana utan egen stake.
Å hundhemmen fylls av stackars hundar som överges när de blir ohanterliga eller som omhändertas när de blivit vanskötta.

Puss/ Asta

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 5. Andra husdjur i mitt liv.

 




Förutom hundar så har ett gäng katter och hamstrar passerar revy hemma hos oss.
Men just nu så bor förutom Gottfrid bara fröken Vilda här med oss.

Lilla Vilda Matilda.
Hon är en blyg, försiktig och flickig liten dam på 11-12 år som aldrig riktigt lyckats komma över sin eländiga barndom och som påminner lite om Skutt i Bamse till sin karaktär. Man kan inte vara nog på sin vakt.

Vilda var bara stor kattunge när hon kom till oss tidig höst. Kanske 4 månader?
En av döttrarna kom hemspringandes med henne under jackan, både upprörd och ledsen över att pojkar på skolan ägnat sej åt "kast med liten katt rakt in i taggbuskarna."
Redan i hallen började dottern tjata. "Kaaaaaan hon inte få stanna hos oss?!"
Å jag försökte. "Det går inte." "Pappa kommer bli vansinnig." "Vi har redan hund och hamster."
Men okej, katten fick stanna... en stund... och vila ut.
Dottern lämnade den lilla trasan till katt i min famn och sprang tillbaka till skolan.
Å kvar är hon ännu, Vilda Matilda.

Vi har ingen aning om vad hon varit med om. Bara att det inte varit lätt.
Den där första dagen åt hon en burk makrill i tomatsås, drack en lång stund och somnade sedan utmattat i min säng.
Hon verkade inte rädd för normala ljud i ett hem. Struntade i dammsugare, tvättmaskin och annat.
Däremot var hon rädd för ytterdörren. Vägrade att gå ut i början och om man bar fram henne till dörren satte hon klorna i ens kläder och vägrades släppas ner.
Å människor var hon rädd för.

Vår första hund, Baron, som fanns här när hon kom bestämde hon över. Körde med.
Fräste bort från hans matskål.
Men Märtas energi kapitulerade hon för direkt och hon står inte direkt på god fot med Gottfrid heller. Han vill så gärna men hon är rädd och aktar sej noga för att han ska komma för nära.
Hon är Minis katt. Å "Pappas tiger."
Det är dom hon tycker mest om.
Ibland kan hon ligga korta stunder och spinna hos mej med, men det märks att hon ser mej som "i maskopi med den där hunden."

Hon är allt jämt försiktig.
Ute korta stunder, på och kring tomten.
Rädd för kvarterets katter. Ogillar när vi får besök.
Vill inte låta sej bäras och hållas fast.
Men gosar med oss på egna villkor.
En fri och försiktig själ.
Vilda Matilda.

 

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 4. Min första hund.

Bild: Baron. Tecknad av min vän Malin.

 

Min första hund. Som i att stå på ägarbeviset. Som att betala ur egen plånbok.
Min första hund var en Bouvier des Flandres. Themach's Dragon, kallad "Baron." 

Jag hämtade hem honom från Lysekil dagen efter vi flyttat till den lilla staden och in i vårt första hus. Mitt bland flyttkartonger och det som utanför skulle bli vår tomt men som nu var en stenig leråker. Den 2:a juni 1991.
Han var 10 veckor gammal och SOM jag längtat efter honom. 

Egentligen ville jag redan då ha en Dogue de Bordeaux men det fanns inga uppfödare.
Vi satte upp oss på en Bullmastifftik men hon gick tom två gånger och jag orkade inte vänta mer.
Att valet föll på Bouvier berodde på att en släkting haft en tik av denna ras och att jag älskat den hunden. Jag tycker fortfarande att de är fantastiskt fina hundar.

Denna lilla lurviga trollonge kom rakt in i vår stora bullriga familj.
En mamma, en pappa som sällan var hemma och tre stycken barn på 10 månader, 2,5 och 5 år.
Han fick hänga på lixom. Delta i vardagen.
Utöver det la jag ofta spår åt honom och vi hängde på Brukshundsklubben ett par kvällar i veckan.
Han tyckte aldrig att det var jätteroligt att träna. Delvis mitt fel. Tidens fel.
En Bouvier behöver list, envishet och omväxling för att tycka något är roligt.
Ändå var vi faktiskt bäst i klassen varje kurs vi gick när det var avslutningstävling. 

Jag minns min kille med stor värme och stor sorg över alla fel jag gjorde.
Han lärde mej så mycket.
Han var en väldigt hård hund på många vis, svår och det krockade ständigt med mina tillkortakommanden.
Samtidigt mkt bra mentalt. Stadig. Inte rädd för någonting.
Han hade mycket vallhund kvar i sej.
En gång vallade han en fotbollsmatch, en gång sprang han rakt in bland ett gäng småtjejer och nafsade dem i hasorna.
De första 3-4 åren var han hopplös att ha lös. Rätt som det var jagade han efter en cyklist eller en bil och han kunde springa huuuuur långt som helst.
Sista delen av hans liv var han lös alltid. Då struntade han i det mesta utan att gå med näsan i gräset och lukta. 

Han kom att bli en bror till barnen. Min Dotter nr II började och slutade sina dagar hela hans liv med en gosestund.
Vi behöll honom för länge. Han hade ont i lederna och han var tvärdement när han äntligen fick somna in 14 år gammal.
Jag grät!!! som jag aldrig gråtit förr.

Än idag saknar jag honom.
Min Noni-Makaroni kille. 

Här 10 v. 

 

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Bloggutmaning kring hundar. Dag 2. Berättar om min hund

 

Jag har en Gottfrid. Döpt efter "Gottfrid i Änglagård", tänkt att bli lika stor, snäll å klok som sin namne.
Han har många smeknamn. Gotte, Dotte, Gotteman, Gottepojken och till å med Lotti.
Namnet Lotti kommer av en tant vi mötte på stranden en gång. Jag kopplade upp hunden när jag såg henne komma men hon ropade åt mej att släppa honom igen.
"Vad heter hunden?" frågade tanten
"Gottfrid" sa jag
"Va?!"
"Han heter Gotte"
"Ja, NU ser jag" sa tanten. "Lotti, vilken fiiiin tjej du är Lotti"
Vi lät henne tro det. :)

 

Gottfrid är en Dogue de Bordeaux på 20 månader. Han är från Chevalier Rouge kennel i Skåne.
Han är min Gudasände.
Min snälla, fina, älskvärda pojke som fick mej att överleva sorgen efter min förra hund Märta.
Han är med sitt solskenshumör, sitt vänliga lynne och sin kärleksfulla attityd mitt livs belöning.

 

Gottfrid är en mammegris av stora mått. Eller ja, en enmanshund om man talar hundspråk. Han älskar hela sin familj men han föredrar att vara i min absoluta närhet. Är jag inte hemma så väntar han hela tiden.
Han är envis... till följd av sin ras, sitt kön å sin ålder... men ändå lätt att ha att göra med. Bortskämd... absolut men de få regler han har rättar han sej efter.
En av få saker som han inte kan motstå är guppande rådjursrumpor.
Är han lös å får syn på sådana innan jag får det är det kört.

 

Han är aldrig utställd men jag är säker på att han är snygg.
I mina ögon världens vackraste såklart men även rent objektivt är han stilig.
Liten men naggande god.
Däremot är han lite korkad. Han har varken motivation eller tålamod att lösa ett problem. Ställs han inför ett motstånd så suckar han bara å konstaterar att "det går inte." :) Efter att tidigare haft en väldigt smart hund som sällan använde sin intelligens till sådant jag tyckte var lika käckt som hon så är det rätt skönt.

Jag har kysst en jävla massa grodor, men tillslut fann jag min prins.

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

"Slå inte hunden"

 

Denna text hade jag som plansch i mitt flickrum när jag var liten.
Minns att jag tyckte den var så klok och att jag tänkte att "Ja, SÅ är det."
Antingen är det jag eller oxå samhällets syn som har förändrats på hund för idag är väl detta knappast några "klokheter" utan snarare någon slags ministandard på hundägarskap.
Vem låser in eller slår sin hund idag? Vem finns inte hos den om den är sjuk?

Jag lever med min hund i symbios. Vi är i stort sätt alltid tillsammans om vi bara kan.
Människor som säger att "man blir så bundna av en hund för man kan inte åka på semester" vet inte vad de pratar om.
Det är väl det minsta problemet, det är alla andra 51 veckorna på året som man varje dag måste prioritera sin hund.
För mej är det ingen uppoffring. För mej är det livet. Ett liv utan hund vore ett så mycket fattigare liv.

Gottfrid är näst barnen det finaste jag har.
Jag vet att tiden är till skänks och att han förmodligen kommer att dö före mej men jag hoppas att det dröjer länge, länge än.
När jag miste Märta i januari så ville jag den närmsta tiden inte leva längre.
Dagarna när vi vakade över henne innan och de närmsta dagarna efter att hon dog har flutit ihop till en gröt av sorg å tårar som jag inte minns mycket av.
Vi hade madrasser över hela köksgolvet och där låg vi... jag, Gottfrid å Mini.
Slumrade, grät, pratade minnen.
Jag lovade mej inför köpet av Gottfrid att denna gång älska mer lagom, fästa mej mer lagom.Men hur gör man det?!
Hur har man en liten valp om sej å kring sej och stänger av hjärtat nånstans på hälften? Det går ju inte...

Gottfrid är min gudasände. Min räddning.
Han har fått mej lycklig igen.
Jag älskar honom mer än vad jag med ord kan uttrycka.

Kanske står jag honom ännu närmare än Märta.
Det är svårt å onödigt att gradera det där.
Märta var min bästa vän, min själsfrände, mitt ankare.
En sierska har sagt att hon var en gammal själ och att vi har levt många liv tillsammans. Kommer att leva många liv tillsammans.
Hon är min skyddsängel, ibland i fysisk form, ibland i mer andlig form.
Men hon är alltid nära mej och jag känner det... jag känner henne runt mej i allt jag gör.
Därför sörjer jag henne inte längre, jag kan sakna henne... sakna hennes trygga lugn, hennes muskulösa nacke att vila mitt huvud mot, hennes tunga huvud i mitt knä... men jag kan inte sörja, för hon är här.Gottfrid däremot han är inte min trygghet, inte mitt ankare någonstans.
Han är min prins, mitt gullefjun, min lillkille.
Han är mammigare än allt annat, jag är hans ALLT.
Han är min bebis som ligger tätt intill mej på natten.
Vi är i symbios.

Puss/ Asta