Visar inlägg med etikett mansrollen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mansrollen. Visa alla inlägg

söndag 26 februari 2017

Inte alla män

 Bildresultat för våld mot kvinnor

Mäns hat mot kvinnor kostar!
Det kostar i lidande och det kostar i reda pengar.
Ca 14 kvinnor/ år som mördas av män de har eller har haft en relation med.
Ca 30 000 fall av kvinnomisshandel anmäls årligen.
18 100 sexualbrott anmäldes 2015.
97% av alla sexualförbrytare är män.
Den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är i hemmet.
Mörkertalet beräknas vara mycket stort. Källa: BRÅ.

Kvinnor vet om detta.
De vet att de skall vara försiktiga med män. Det är inte nån liten inbillning.
Kvinnor får lära sej från tidig ålder att akta sej för olika situationer.
Bli för berusade, följa med okända killar, inte hoppa in i bilar med främlingar.
Inte gå för lättklädda, hålla sej i grupp, ha koll på sin drink på krogen, undvika bakgator.
Jag har själv förmanat mina döttrar. Förmanat och lagt en del av ansvaret för "hur män är" på dom. För att man är så jävla rädd om dom.
Och för att jag själv inte lyssnade på förmaningarna som ung och fick betala.
Jag har aldrig sagt till min son: "Nu går du inte ut å våldtar någon." 

Kvinnors hat mot män kostar inte mer än ett å annat sårat ego.
Män som blir så jäkla sårade och kränkta över denna generalisering att resten inte spelar någon roll och de lägger en jävla energi på att förklara detta men inte någon på det betydligt mer allvarliga... mäns hat mot kvinnor.
Där nöjer de sej med att konstatera att det inte gäller dem. Det är män från andra åldrar, andra länder, andra kulturer, andra sociala miljöer.
De skulle aldrig våldta eller slå en kvinna. De älskar ju kvinnor. Högaktar kvinnor. Uppvaktar kvinnor. (Ofta är det de verkliga slemmen som högljutt ska tala om hur mycket de äääälskar kvinnor.)
Men de är kanske dom som trycker sitt kön mot kvinnor på dansgolvet, de som passar på att känna på en kvinnas rumpa på en trång tunnelbanevagn, de som inte tar ett nej när de flirtar med en ensam kvinna vid en bardisk, de som passar på att utnyttja situationen när en kvinna är för berusad för att protestera, de som skojar högflabbade med polarna om grannens läckra femtonåring, de som viskande måste berätta för sin frus väninna hur jäääävla sexig hon är och hur gärna han skulle... , de som skickar dic picks, de som antyder att kvinnor fått för lite kuk för att hon är på ett visst sätt i sin attityd osv osv.

Att hata alla män handlar inte om individer. Det handlar om strukturer.
Det handlar om könsmönster. Att hata en patriarkal samhällsordning.
Även den argsintaste man i denna diskussion skulle inte råda sin dotter att hoppa in i en svarttaxi som körs av min man eller min son.
Varför inte? De är jättefina män. Åtminstone är de män som aldrig skulle våldta en kvinna. Men det vet inte den här pappan eller hur?
Lika lite som jag kan gå i god för din man eller son som jag inte känner.
Det här egenansvaret/ skuldbeläggandet finns på alla nivåer i samhället, till å med i vårt rättsväsende och i våra domstolar.
Vad hade du druckit? Hur var du klädd? Vittnen såg att ni kysstes tidigare på kvällen. Hoppade du in i bilen frivilligt? Har inte du anklagat en man för våldtäkt tidigare? 

Till skillnad från många inom den feministiska rörelsen så tror jag att feminismen behöver de goda männens röster och att vi bör välkomna och inkludera dem.
Visst, alla män är en del av problemet, män kan aldrig fullt ut förstå, det är vi kvinnor och kvinnokampen som gett oss segrar hittills och yada yada.
Jag förstår och håller delvis med. Men jag tror det är så tragiskt att män lyssnar mer på män. När en man på sin arbetsplats, i krogmiljö eller i bastun säger ifrån och tar ställning så får det större effekt än när kvinnor "gnäller."
Män har lättare för att påverka sina polare, kollegor, söner och fäder eftersom de själva är män.
Men det är patetiskt sällan man hör hur män ställer sej upp och säger ifrån utan bortförklaringar eller undanflykter.

Puss/ Asta

torsdag 23 februari 2017

"Men kvinnor då"

Vardagsrasismens foto.

Jag minns faktiskt inte när det började men det är inte så länge sedan.
För några år sedan störde jag mej nog ungefär lika mycket på män och kvinnor, eller nästan mer på mitt eget kön. (Skäms där!)
Men nu är det som om jag fått upp ögonen för mäns hopplöshet och jag kan inte stänga av det igen.
Jag retar mej på män, mansrollen, patriarkatet varenda dag och näst intill konstant.

Nåt som är så jävla störigt med män är att de "alltid vet hur det ligger till", de vet ta me fan alltid bäst. Till och med när det handlar om kvinnors problem och känslor så vet de bäst.
Jag har många gånger diskuterat med män... inte minst min egen... och jag läser på nätet i kommentarsfält  H E L A  tiden hur män snackar emot kvinnor om deras egna upplevelser!
Ja jag vet! Det är ta me fan obegripligt men inte mindre sant för det.
Män som inte håller med om att de flesta kvinnor varit utsatta för sexuella övergrepp eller upprepade trakasserier.
Män som inte tror på att varje kvinna blir ofredad på krogen eller som tycker att det i så fall är ett problem.
Män som menar att kvinnor inte skulle vara hjälpta av kvoteringar.
Män som i diskussioner om våld/ hot/ sexuella övergrepp/ slut shaming vrålar "Men kvinnor då! De slåss och våldtar de med. Sluta dra alla män över en kam för några få idioter."
Och när kvinna efter kvinna efter kvinna efter... berättar om sina erfarenheter på krogen, i arbetslivet, i relationer berättar så "är det inte sant."
Gha!!!

Jag hade en diskussion med ett antal män i ett kommentarsfält kring det här med att kvinnor får kukbilder skickade till sej.
Reaktionerna från män var... om vi kategoriserar dem... tre.
"Men kvinnor då!" (Eric Saade hade tydligen fått bilder på lättklädda tjejer.)
"Jag hade bara blivit glad."
Och ännu störigare...
"Det får dom inte alls!" 

Kvinnor i långa rader beskrev vad de fick för kukbilder och otäcka sexuella anspelningar skickade till sej och män svarade "Nej, det tror jag inte på."
En man anspelade på att jag var för gammal och kanske även för ful genom att ifrågasätta om det verkligen hänt mej de senaste tjugo åren.
Som om dick pics handlar om attraktion och uppvaktning och inte om kränkning och makt.
I en annan diskussion kring våldtäkter försökte en man förolämpa mej genom att säga att jag knappast behöver oroa mej för att bli våldtagen, det är den unga, vackra kvinnans problem.
Ehhh?! Hur ska jag reagera på det? Ska jag bli sårad över att män inte finner mej knullbar nog att våldta eller vad? Sen när började förövrigt våldtäkt handla om lust och sex?

Om nästan alla kvinnor kan berätta om allt ifrån sexuella trakasserier i skolan, på jobbet, bland bekantskapskretsen, vänners pappor, väninnors män till rena våldtäkter så handlar det knappast om "några sjuka jävlar."
Det handlar heller knappast om etnicitet och ursprung.
Det är ett mansproblem!!!
Det är en uppfuckad mansroll och mansattityd som jag fan inte står ut med längre.
Hatar jag män? Hat är ett starkt ord för mej. Jag är mer less.
Jag har gått från irriterad till uppgiven till just less.

Min nästa relation ska bli lesbisk eller inte alls.

Puss/ Asta