Mona, Mona, Mona...

Jag blev uppriktigt ledsen när jag i förrgår kväll, på väg hem från jobbet, lyssnandes på P1 som vanligt fick höra om den Expressens avslöjanden, den nya Sahlinaffären och att Mona Sahlin avgått från sitt uppdrag med omedelbar verkan.
Mona Sahlin var... och är... min stora hjältinna och idol inom politiken.
Ingen brinner som Mona gör mot rasist och för HBTQ frågor. Få har hennes skicklighet, hennes folkliga retorik, hennes förmåga att nå ut med politik till dem som annars skulle varit ointresserade.
I fyra decennier har Mona Sahlin varit politiskt aktiv, haft tunga roller i svensk politik, satt ut hakan, framfört de obekväma besluten henne parti fattat.
Hon har många gånger blivit oändligt styvmoderligt behandlad av sitt parti och hon fick sluten ta skulden för att sossarna gick så dåligt när hon var partiledare. Sen gick det ännu sämre under Juholts tid och sen ytterligare lite sämre för Löfven.

Mona Sahlin har varit en riktig stjärna inom svensk politik som mött beundran även från partimotståndare och hon har varit... och är... den politiker som varit allra mest avskydd av rasisterna, allt ifrån Sd till mer utpräglade nazister.
Det har hon varit av en anledning.
Ingen har som hon stått upp mot främlingsfientlighet. Ingen har som hon tagit debatterna och ingen har som hon fått motta så mycket hat och hot heller.
Hon har ett patos å ett mod som få andra har och hon har det på riktigt. Inte sverigedemokratiskt "på riktigt" utan på riktigt.
Hon umgås med vanliga människor. Hon pratar med folk i förorterna. Hon har vägrat ta in hjälp när hennes vardag inte gått ihop.

Nej, Mona Sahlin är inte "berusad av makten", hon är inte girig eller maktfullkomlig.
Hon är just vanlig. Hon har fel å brister och till dessa hör att hon har svårt att hålla ordning på sin ekonomi och viktiga papper. Det borde hon tagit hjälp utifrån att sköta.
Kanske borde man kunna kräva av en toppolitiker eller annan högt uppsatt person att de har just "ordning å reda" på intyg, räkningar, arbetsgivaravgifter och annat. Säkert borde man kunna kräva det.
Men hon har uppenbart någonting annat, något så starkt, att hon gång på gång har kommit tillbaka.
Jag tror inte hon gör det fler gånger.

Vi vet inte allt vad som hände mellan den där Livvakten och Sahlin.
Hur turerna egentligen var och vad som är redovisat.
Kanske är de ett kärlekspar? Kanske har Mona Sahlin mer privata anledningar till att drevet ska tystna snabbare.
Vi vet inte...
Men jag tycker det är så förbannat klantigt, dumt, solkigt och SYND att Mona Sahlin får avsluta sin karriär så här. Jagad istället för hyllad och firad vilket hon... faktiskt... också är värd efter sina insatser.

Och jag tycker det är så jävla hemskt att läsa 100 tals och åter 100 tals inlägg på sociala medier där de i de bästa fallen är hånfulla och skadeglada å typ tycker att hela regeringen nu visat på sin oduglighet trots att Sahlin inte sitter i regeringen och var utsedd till sitt uppdrag av Birgitta Olsson fr Liberalerna.
De flesta är inte så snälla utan önskar henne allt möjligt. Stor uppfinningsrikedom där.
Allt från utvisning, hamna på gatan, aldrig mer tas i med tång till direkta dödshot.
Vanliga svenssons med profilbilder på fejjan på sina ungar, barnbarn, prunkande rabatter och gulliga husdjur som inte tycker att nazistdemonstrationen var att orda om...
Vaddå, vänstern har väl oxå ställt till mycket djävulskap?! Vi har väl yttrandefrihet i det här landet? t. Dom hade faktiskt fått tillstånd att demonstrera och så kommer den där vänsterfeministen och stör... ja, det är för jävligVarför ska vi jagar svenskar som går fredligt i ett tåg och sedan krama isiskrigare och ge dem allt från al a cart, till körkort och lägenhet i innerstan.
DET är ingenting att uppröras över. Men Mona, Mona kan de aldrig hata/ hota/ kränka nog.

Jag mår illa. Och jag är på din sidan Mona. Alltid. Cover your back.

Puss/ Asta

En fyrklöver som jag skulle vilja dricka vin med till långt in på natten

Jag HAR nåt som inte alla människor har!
Jag HAR en stalkerspärr.
Jag vet det, eftersom det faktiskt finns åtminstone fyra kändisar som jag är riktigt kär i och som jag faktiskt TROR att jag skulle kunna bli nära vän med.
Om de bara förstod sitt eget bästa. Om de bara på nåt sätt låtit mej komma nära,
helst då utan att jag ska framstå som någon efterbliven halv creppy stalker.
Å trots att jag vet det... vilka bundisar vi skulle kunnat bli... så gör jag inga som helst försök till att närma mej dom.
Fyra kändisar som jag, utan att känna dem privat, faktiskt vet att jag tycker om, på gränsen till svärmar för.
Gemensamt för dessa fyra är att de alla är både starka å sårbara, vackra men inte felfria och så där... innerliga på varsitt eget vis.
Två män. Två kvinnor.
Fyra människor som jag skulle vilja bjuda på middag, en å en eller samtidigt, och sedan prata, dricka vin, lyssna på musik och kanske dansa med hela natten.
Kan ni gissa vilka de är?
Det kan ni säkert, jag är varken särskilt hemlighetsfull eller dubbelbottnad.

Först ut. Jonas Gardell.
Jag äääälskar Jonas Gardell. Det känns som om han å jag är två bortkomna tvillingsjälar som i nån ondskefull oordning slitits isär. Å att vi båda (jo, jag tror det) liksom längtar efter den andra utan att kunna sätta ord på det.
Samtidigt är han allt som jag inte är. Så oerhört begåvad, konstnärlig, modig å vacker.
Rolig å djup på samma gång.
Åhhhh, vi skulle ha så mycket att prata om.
Eller ja, Jonas kunde prata. Och jag, jag kunde andäktigt suttit bredvid och lyssnat. 



Mona Sahlin. Kanske inte samma febriga förälskelse som till Jonas men min absoluta förebild inom politiken och inom vad det innebär att vara en god samhällsmedborgare.
Ingen är så illa omtyckt av rasisterna och homofoberna som Mona Sahlin.
Politiskt oerhört skicklig... kunnig, debattlysten, folklig och retoriskt skicklig.
Sann i att det hon för fram brinner hon för. Sd har kuppat och förstört frasen "på riktigt", annars skulle jag säga så om Mona.
Skulle ha så mycket att prata med henne om, i både det stora å det lilla.


Lasse så klart. Lars Winnerbäck, rockmusiker och husgud här hos oss.
Alla i min familj förutom maken lyssnar på honom här.
Det finns en text för varje känsla, varje oro, varje längtan.
En människa som kan skriva så måste ju oxå känna så och en sådan människa hade jag velat lära känna och komma nära.




Å sist kanske kvinnan jag är allra mest tokkär i.
Kvinnan som inte verkar ha några som helst begränsningar i vad hon är kapabel till.
Hon är rolig, hon är vacker, hon är skådespelerska som kan sjunga.
Hon får oss att skratta och att gråta å hon är vacker som fan... och ändå, ändå finns det där sköra hos henne.
Jag har lyssnat på många intervjuer av Mia, läst hennes bloggar och krönikor och jag känner väldigt mycket igen mej i bakgrund, sår, skörheten.
Henne skulle jag kunna bli både älskande till eller bästa väninna.
Hon kunde faktiskt få välja. Hur hon ville ha det.

Dessa fyra sk kändisar tycker jag så mycket om.
Den här fyrklövern skulle jag bjudit på middag och bag in box vin om jag bara fått möjlighet.
Vilka kändisar skulle du ha valt?

Puss/ Asta

Astas adventskalender. 8:e december

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.


8:e december. Jag ger er...


Mona Sahlin. (Ja, men ni visste ju att hon skulle komma.)
Född 1957. Maka. Mor. Socialdemokratisk politiker i hela sitt vuxna liv.
Partiledare mellan 2007 och 2011. Två gånger har hon snubblat på målsnöret till att bli Sveriges första kvinnliga stadsminister.

Min stora politiska förebild och idol. Till skillnad mot alla som tjatat om Margot och Anna som tänkbara kvinnliga stadsministrar så har jag alltid hållit Mona högst.
Jag tycker att hon är... fantastisk!
Mona Sahlin gjorde en gång karriär på att "vara som människor är mest", på att tala som folk gör mest. Hon gjorde karriär på att hon nådde fram till även de som inte var så jätte intresserade av politik och på att hon kunde förklara klura begrepp på ett enkelt sätt.
Mona Sahlin var "som vem som helst."

Under Tobleroneskandalen blev det hennes fall.
När hon inte hållit ordning på kontokorten. När hon handlat lite basicprylar med sej hem efter en tung dag på jobbet, blöjor och toblerone, och tänkt att det rättar jag till sen.
När skandalen (ett insiderjobb blev känd) uppdagades ju även att hon hade p-böter, hon hade slarvat med räkningarna osv.
Säkert inte för att Mona Sahlin var en särskilt slarvig människa utan för att hon skulle vara "som alla andra" och rodda runt familj och ett krävande jobb på 10-15 timmar om dagen utan hjälp utifrån.
Utan barnflicka, städhjälp eller revisor.
Sån var hon som politiker. På gott och ont.
Även i sista vändan tror jag hennes feminina, vanlighet blev hennes fall.
Som sådan kunde Sverige tänka sej en partiordförande, men inte en stadsminister.
Omedvetet bär vi runt på en massa föreställningar om hur man i vissa positioner BÖR se ut och uppföra sej. (Gärna då vara medelålders man som pekar med hela handen i sin ledarstil.)
Mona hade en väldigt tillåtande, modernt ledarskap har hennes medarbetare vitnat om.
Målinriktat, ambitiöst men tillåtande.
Till och med Fredrik Reinfeldt gav henne cred för det i slutet av förra valupptakten.
Han sa "Ju tuffare opinionsläget har sett ut, ju hårdare och mer entusiastiskt har du jobbat."

Jag älskar å beundrar Mona. Jag sörjer att hon aldrig fick bli vår första kvinnliga stadsminister, att Sverige inte var redå för det.
Jag tycker att hon har sunda, förnyande egenskaper åt vilket håll Socialdemokraterna ska gå, vilket samhälle vi vill ha. Jag tycker hon är en av de mest engagerade talarna med en fantastisk retorik som vi har i det här landet. Hon syns. Hon märks. Hon går genom rutan. Och som uppvuxen in i partiet så kunde hon politikens turer utan och innan.

För Mona Sahlin var politikern som menade vad hon sa. Som salförde sin tro och sina idéer och inte bara gick på vad väljarna ville höra. Hon avskydde klassamhället. Hon umgicks med homosexuella, arbetare, invandrare privat. Hon behövde inte "åka ut i landet" och se hur "vanligt folk" hade det.
Hon levde mitt ibland dem.
Ingen nu aktiv politiker gick så hårt åt fördomar och Sverigedemokraterna. Med stort mod, hög röst och rejält på fötterna smulade hon sönder deras... trams.
Det är ingen slump att det var henne som Sd avskydde mest av alla, eller att hon har närmast kultstatus i förorterna.
Människorna där kände sej sedda och lyssnade på av henne.
Hon var en modig politiker. För det första sa hon alltid "ja tack" till makten och för det andra var hon den som även tidigare i hennes politiska karriär, under olika ministerposter, blev utskickad för att vara den som informerade massmedia och därmed oxå folket när det var tuffa impopulära  beslut som det skulle berättas om.
Å ingen granskades så hårt som henne. Internt bland partiet och av massmedia.

Mona Sahlin. Förbannat skicklig. Förbannat sympatisk.
Det är så synd att hon aldrig riktigt fick chansen till den verkliga toppen.
Förbannat synd.
För oss alla.

Puss/ Asta

Min hjältinna

Ett samtal. Ett möte. En timma.
Svt's nya program "Min sanning" där Mona Sahlin var först ut.

Mona Sahlin är min hjältinna.
Hon är min förebild, min idol.
Ingen säger "Jag ÄR Socialdemokrat" som hon gör och med samma hjärta.

Det har divideras mycket kring huruvida Mona Sahlin var höger eller vänster sosse.
Själv tycker hon att sådant bara är nonsens, den typen av etiketter på människor och politiker och jag håller med. Det bara begränsar. Gör verkligheten enklare än vad den är.
Jag tycker synd om Sahlin men framför allt synd om Sverige som inte fick uppleva henne som vår första kvinnliga stadsminister.
Det vore hon sååå värd.

Mona Sahlin har själ och hjärta i partiet.
Hon har ideologin i blodet.
Född in i den socialdemokratiska adeln, med Ingvar Carlsson som middagsgäst hemma då hon var liten men med fötterna bland alla oss vanliga människor.
Hennes vilja att vara och leva vanligt var oxå det som tyvärr ledde henne in i den sk Tobleroneaffären, något som blev sjukt uppförstorat och som aldrig skulle ha drabbat en manlig politiker med tillstymmelsen av samma kraft.
Mona Sahlin förstår socialdemokratins själ på riktigt!
Man kan tjafsa hur man vill kring beskattning av förmögenheter och företag men få politiker har som hon arbetat kring frågor som utanförskap. Utanförskapet i att vara kvinna, homosexuell eller född i ett annat land.
Hon tillsatte under sin tid rådgivare och anställda med just denna bakgrund. För att etablessemanget aldrig någonsin kan förstå  utan att ha upplevt.
I förorterna har hon närmast kultstatus. Bland rasistiska organisationer finns ingen så hatad som hon.
Varför då tror ni?!

Mona Sahlin sa något viktigt i intervjun.
Ja, hon sa mycket viktigtoch klokt men hon sa något som fastnade alldeles särskilt.
Hon menade att om ett politiskt parti verkligen vill förändra världen. För tex kvinnor, bögar och utlandsfödda då måste de driva den politiken. Inte driva politik för att vinna val, inte för att bli populära och lyssna in massan. De måste tro, visa vägen... och på sikt få gehör för sådant de tror på.
För själen.

Puss/ Asta