... när man blir bitterfittig av att någon annan har roligt.
Halvvägs in i min låååååånga arbetsvecka fick jag ikväll ett sms av maken.
Han skrev att han var på väg in till stan med en kompis för att partaja och för att lyssna på Torsten Flinck och Nationalteatern.
Alltså, lyssna på MIN Torsten Flinck. Min Torsten som maken rynkar på näsan åt när hans låtar spelas på Spotify.
Å jag blev plötsligt så barnsligt grinig.
Ut?!
Jaha?!
Bränn fan inte en massa pengar, kom fan inte hem och var för full, väck inte mej för fan och en massa andra "fan" som svar på hans glädje över att få göra något roligt.
Självklart drabbade det dåliga samvetet mej och självklart fick jag be om ursäkt.
Försöka förklara att det känns som om jag bara jobbar, jobbar, jobbar och när jag kommer hem så städar, tvättar och lagar jag mat.
Rutiner rutiner. Tråk tråk.
Men det är ju faktiskt ingen som tvingar mej till att leva så.
Ska sanningen fram känns det inte så lockande längre att yra runt på stan i 10 kyliga grader ens för Torstens skull...
Jag har det rätt skönt här i stugvärmen med tända ljus och ett glas rött.
Å jag ska upp klockan fem imorgon bitti.
Men så otäckt bitterfittig och elak man kan bli av ren avundsjuka?!
Usch.
Trevlig lördagskvällpå er.
Puss/ Asta
