Idag hade jag planerat en sådan bra dag.
Maken har börjat jobba efter drygt två veckor ledighet och det är underbart med lite space igen. Jag hade tänkt premiärbesöka gymmet på förmiddagen och på eftermiddagen skulle jag passa min dotters hund.
Men så sov jag så dåligt... eller dåligt och dåligt, jag sov inte en minut, trots insomningstablett och tyngdtäcke och även om det har gått, för det gör ju det, så har jag varit rätt orkeslös idag och inte gjort mer än nödvändigt.
Tog en runda med hunden efter att ha bälgat i mej kaffe på förmiddagen, åkte och handlade, lagade mat. Hade mitt barnbarn Kieran här, han är lika gammal som Noah så de lekte ju mest med varann.
Och jag... jag har mest suttit av dagen.
Tog ett rejält återfall i Facebookfyllan och nu är jag så feed up att jag nästan är illamående. Lite extra grälsjuk så har jag tjafsat med oräkneliga (känns det som) MÄN om allt från jämställdhet till rasism till hundavel.
Fan så dumma i huvudet. Och 100 ggr mer bråkiga än mej (undra vad de har att skylla på?) Blev även anklagad för att vara transfob av ett gäng... ja, vad de nu var, kanske säkrast att inte köna dem.
Hur som helst är det verkligen slöseri med liv och kanske behövde jag det ändå för nu är jag trött på
Inga. Fler. Dumma. Gubbar.
Det känns blä verkligen att komma av sej redan dag 6 på sina goda föresatser, massa facebookhäng å ingen aktivitet, men jag får ta nya tag imorgon.
Hoppas bara jag kan sova i natt.
Närmar mej nu 36 timmar av vakenhet och är inte ens särskilt trött längre men jag känner av det i en stigande ångestnivå. Ett litet oroligt hjärta som tickar där inne och många mörka, ängsliga tankar. Jag vet ju det. Jag är sån.
Imorgon är en ny dag.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare