Visar inlägg med etikett pridefestival. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pridefestival. Visa alla inlägg

fredag 12 juni 2015

Vilken härlig dag tra la la laaa



Åhhh vilken härlig eftermiddag vi gick å fick.
Eller ja, det kanske varit vackert väder hela dagen, vad vet jag, jag har jobbat och varit instängd hela dagen. Sista hospiteringsdagen jo men visst ser ni. Jag sätter skräcken inför måndagens egna ansvar på paus över helgen.
Hur som haver, ut kom jag på sjukhusparkeringen kring klockan tre och äntligen sken inte bara solen, det var varmt oxå!
Fredag. Fredag minsann.
Jag åkte vägen om "gröna butiken" och köpte mej några sådana här, Rosé cider.
Klart godaste cidern om ni frågar mej.

Så åkte jag hem. Mannen var ännu inte hemkommen. Mini å Noah låg och sov å själv struttade jag ur alla kläder förutom bh och trosa, knäppte upp en burk och la mej väl tillrätta i solstolen där jag sedan låg kvar nån timma eller lite mer med Gotteman liggande i skuggan bredvid mej.
Mumma för själen. Som jag längtat.
Å lite färg fick jag allt. Åtminstone på överläppen där jag... med ålderns intåg... tydligen skaffat mej trippeltpigment så nu ser det ut som om jag har en frodig mustasch.
Ja ja. Det är väl smällar man får ta antar jag.

Mannen kom hem. Småskruttarna vaknade. Svärsonen grillade och livet fortsatte att vara så där himla bra.

I morgon är det prinsbröllop. Det antar jag att ingen har missat?
Jag är på intet vis någon rojalist men jag är nog en smula romantiker och jag tycker att Carl-Phillip och hans Sofia är rätt fina ihop och ser himla kära ut så jag är glad för deras skull.
Kan till å med sträcka mej till att det ska bli kul att se alla vackra klänningar men DET behöver inte vara direktsänt på något vis eller ens i rörlig bild. Det räcker så fint på nätet efteråt.
Jag tycker det är liiiiite overkill när Aftonbladet på nätet har en nedräkningsklocka fram till vigseln sekund för sekund.
Hallå! Räkna alla kvinnor som får söka vård för att deras karl misshandlat dem istället. Eller alla människor som drunknar i Medelhavet i sitt hopp (och sin förtvivlan) efter trygghet. Eller... ja, nåt annat viktigt.
Visst jag förståååår människors behov av förströelse oxå men denna nedräkning kändes bara för tramsigt.
I alla fall. Imorgon är en stor dag i min lilla stad, och för min del då inte i huvudsak för att prinsen nu skall bli monogam utan för att vi ska ha Pridefestival.
I fjol blev det så vansinnigt lyckat med strålande väder, kanske nyhetens behag och människor som verkligen gick man ur huse.
Imorgon... på dagen, vilket det är tal om för min del även om festligheterna varar inpå småtimmarna... så lovar smhi molnigt å sol och ca 20°c.
Låt oss alla hoppas att de talar sanning.
Jag har, dagen till ära, målat naglarna i pridefärger och sitter i detta nu med hjälpmedel för att dölja min grå utväxt.
Jag kände att grått hår och mustasch... det blir lite väl Conchita för min smak. Muschen å regnbågsnaglarna får räcka.
Vi stighta människor behöver ju inte ta i från tårna för att vara delaktiga i festyran.

Puss/ Asta


lördag 14 juni 2014

Ropen skalla...



Hej på er raringar

Intensiv lördag här på bästkusten.
Min lilla stad har haft sin första Pridefestival och SÅÅ himla lyckat det blev... och är, för det håller på ännu.
Jag och lillebror var förstås där och gick i paraden. Syskonlika, inte sant?!
Solen sken, det var mer folk än vad jag någonsin sett i min stad och alla var glada. Det enda lilla missödet var att vi (rätt snart måste jag säga till vårt försvar) upptäckte att vi stolt spatserade bakom Folkpartiets banderoll :)
Vi ökade på stegen så vi gick bakom sossarna istället.
Alla partier var förstås representerade på denna härliga folkfest som hyllade kärleken. Så som sej bör, till och med Kristdemokraterna. Men inga Sverigedemokratfanor.... märkligt nog.
Mäktigt och fantastiskt var det.
Ropen skalla, kärlek till alla!

När vi kom hem gick jag en runda med Gottfrid så han fick bada innan jag körde och hämtade upp lillebror igen och vi åkte halvvägs till världens ende för att lämna Gottfrid på sommarkollo.
Annanas som gamla Ameliabloggare kanske minns hade gulligt nog erbjudit sej att passa honom eftersom vi ska på dop imorgon.
Ångest BIG TIME att lämna bort sin lille bäbis för första gången.
Rätt fantastiskt ändå, jag har aldrig varit så kär i någon man att ett knappt dygn i sär väcker ångest.
Men det ska nog gå bra. Annanas är hundvan och införstådd med hur daddig jag är med Gotte.
Hennes prins fick "sova hos farmor", det skiljer inte mycket på våra grabbar så de tuppmätte lite.
Mycket testosteron mellan öronen i den åldern.
Jag hoppas att vi alla får sova i natt men misstänker att det blir ängsligt både här å där.
Vilken lycka att få hämta honom imorgon!

Dopet är jag strax redo för.
Sitter i detta nu och färgar i mina grå så jag kan vara en ärtig mormor imorgon i kyrkan.
Ska försöka komma i säng i rimlig tid med. Lovat stryka min sons skjorta. Han är ju bara 23 år och strykjärn är farliga grejer.

Allt fint med er?

Puss/ Asta