Glädje och oro kring löpningen

Här står hon. Powermormor. Asta som jobbar starkt på att bli sin egen största supporter (lär inte bli så svårt, har inte någon annan men va fan, ni fattar vad jag menar.)
Med obefintlig midja och änglavingar... jo jo men oxå med lungor som pallar att springa sju kilometer.

För det var min runda idag. Sju kilometer, långa stycken på stranden.
Jag hade P1  dokumentär om Soran Ismael i lurarna och kände mej stark, lätt.
Andningen kändes skitbra.
Någonting har förändrats typ sista veckorna. Något som jag inte känt förra sommaren eller sommaren innan när jag kunde springa längre å snabbare.
Jag tycker att det är ROLIGT.
Inte bara skönt efteråt när det är avklarat utan kul just där å då när jag springer.
Och DET är den bästa känslan i världen, det som jag aldrig trodde skulle gå.
Idag sprang jag till å med OM en annan löpare. Det sa kanske mer om hennes fart än min för jag springer inte fort men ändå... känslan.

Smolket i bägaren var att när jag hade cirka en kilometer kvar hem började det göra ont i höger knä.
Gamla läsare minns kanske att det hände i fjol. Som från ingenstans kom en borrande intensiv smärta rakt in i höger knäskål. Det gjorde det omöjligt att springa vidare men försvann så fort jag började gå.
Smärtan dök upp pass efter pass redan efter någon kilometer och tillslut tappade jag motivationen och la ner.
Detta året har jag börjat väldigt försiktigt. Sprungit kort och ofta. Försökt bygga från grunden.
Bytt skor. Jag har inte känt någonting alls.
Men idag kom det alltså.
Inte så där intensivt som sist, jag kunde springa hem, men ändå samma "känsla."
Hoppas verkligen att det var en tillfällighet.
En gång är som sagt en gång medan två... ja, ni vet.

Äääälskar för övrigt mina Adidas supernova glide. 

Puss/ Asta

Hjälp till lite här nu va

 
Hjälp mej lite här nu.
Kom med konkreta tips om företagande, kom med kluriga råd vad man gör med envisa gubbar, brainstorma, peppa, vänd på stenar jag inte vänt osv.
Alla slags tankar är bra... MEN... vi kan väl försöka hålla det realistiskt?
(Jag gör allt jag kan för att försöka tänka klart men känner att jag bara kör fast i det som inte går...)

Om det finns NÅGON där ute, kanske en helt ny läsare (Hej, välkommen!) som inte har läst hundratals inlägg om min dröm så ser den ut så här...
Sälja huset och flyta lite mer ut på landet. Det får inte vara FÖR långt ut på landet för det ska fungera för mina framtida kunder.
Arbeta med min dröm... starta ett hunddagis med inackordering.
Jag tänker mej kunna ha ca 10 dagishundar och möjligheten till ungefär det samma i inackorderingen (där har man väl sällan fullt kan jag tänka mej), men det beror på många faktorer som läge, lokaler osv.
Priser har jag kollat upp lite grann, det brukar ligga kring 2250 kr/ hund heltid dagis 250 kr/ enskild dag och för inackorderingshundar 300 kr/dygnet.
Dubbla priset på storhelger.

Det kostar alltså en slant för hundägare att ha sin hund på hunddagis.
Trots detta tror jag mej veta att efterfrågan är stor.
Däremot blir det för mej som företagare inga stora pengar och en hel del jobb, men va fasen... man skulle jobba med det som man brinner för.
Arbeta hemifrån.

Nu är det ju inte bara att köra tyvärr. Ett eller annat hinder finns på vägen.
Mitt största är maken som bara vägrar!
Å innan ni dömer honom för hårt... Han är en man som allra helst skulle vilja bo i stan. Han längtar och pratar ofta om ett friare liv. Med mindre skulder och lättare ryggsäck. Om att "bara kunna dra iväg" på nåt som känns lockande.
Han är ingen hundmänniska.
Vi har hund för att JAG vill ha det.
Hundarna vi haft har alltid varit mina och på mitt ansvar.
Självklart har han inget hjärta av sten och tycker om dem när de väl är här, men allra helst hade han varit utan.
Att vi bor där vi bor istället för i en lägenhet i Göteborg och att vi har Gottfrid är en kompromiss från hans sida, nåt han vet att jag behöver för att må bra.

Med makens logik ser det ut så här.
Vi säljer huset vi bor i med viss vinst som slukas in i en förlustaffär, ett företag som aldrig kommer att generera pengar utan tvärtom kosta i stora utgifter och låg lön.
Han tvingas ännu mer ut på landet och "får bo i en hundgård" (lite överdrivet där men jag förstår hur han menar.)
Han kommer tvingas skriva på lån (för utan honom får jag dem aldrig) och vi kommer sedan vara uppbundna i eviga tider utan att jag kan följa med på semester å annat.
Jag måste ju erkänna att det ligger en del i det och jag inser att precis som jag har rätt till att leva mitt liv så fullt som möjligt så har även han det.
Å hunddagis är INTE hans dröm.

Jag skulle så klart kunna skilja mej.
Om... jag säger OM... livsdrömmen ändå känns viktigare för mej än mitt äktenskap gör.
Men problemen/ svårigheterna är inte över med det.
Nä! Då lär jag aldrig få de lån som behövs för att köpa en liten gård och starta upp verksamheten. I synnerhet inte när det innebär att jag "måste" säga upp mej från mitt jobb och står utan inkomst.

Så... återstår det alltså bara att. 1.) Skilja mej. 2.) Leta upp en hundälskande, rik å generös karl som vill göra detta med mej. 3.) Hitta rätta gården. 4.) Starta upp företaget.
:) Plötsligt känns det inte längre som bara "kör."

Puss/ Asta

Samlade livråd till dej som är ung.

 

Jag har förstått att jag sista tiden även har fått lite yngre läsare. Har fått kommentarer från tjejer på dryga tjugo och jag har fyra barn som är mellan 17 och 25 själv.
Här kommer lite råd som ni inte har bett om från min samlade livserfarenhet.
Ta till er det ni kan, och helst lite till, strunta i resten (å skyll er själva.)

♥ Du är vackrare än du tror. Om 20 år kommer du titta på bilder å HÄPNA över att den du då var gnällde över din vikt, din rumpa, dina tuttar.

♥ Män (å kvinnor) uppskattar självförtroende. Inte kaxighet o översitteri... självförtroende.
Det är en av de absolut sexigaste egenskaperna.

♥ Fake it until you make it.
Låtsas vara social/ framåt/ glad/ oblyg. Intala andra... och även dej själv... att det är så så kommer det att bli en självuppfyllande profetia.

♥ Tänk dej för innan du gifter dej. Men blir det fel så är det ingen katastrof, det är lätt att skilja sej i Sverige. Men tänk dej jävligt noga för vem du skaffar barn med. Denna man/ kvinna kommer du tvingas ha en relation med i resten av ditt liv... på nåt sätt.
Dricker han/hon för mkt, är han/ hon svartsjuk, lat, har ett explosivt temperament... välj bort. Det är inga bra föräldraegenskaper.

♥ Rök inte! Det är det farligaste (om du inte går loss på knark) som du kan göra mot din hälsa.

♥ Ligg med så många du vill (med skydd så klart) men se till att du verkligen... jag menar VERKLIGEN vill... annars låt bli.
Det är okej att ändra sej halvvägs på väg... den partner som blir sur över det är ändå inte värd dej.

♥ Skaffa dej en egen inkomst. Det finns ingenting glamoröst med att leva på någon annan.
Den som gör det blir förr el senare beroende och hamnar i en underlägsenhet.

♥ Dela på föräldraledigheten. Nej, jag hade inte velat det själv men du/ ni/ barnet kommer att tjäna på det i längden.

♥ Skaffa inte barn/ valp/ nytt badrum för att rädda en sjunkande relation. Då går det definitivt åt helvete.

♥ Använd solkräm. Malignt melanom är inte kul nånstanns.

♥ Skäm inte bort din partner. Det kanske är roligt att serva, passa upp och dutta ibörjan... men det är det inte ett jäkla dugg 20 år senare.

♥ Drick inte sprit till frukost.

♥ Det som människor på sin dödsbädd främst ångrar är inte häftiga resemål eller spektakulära händelser de inte har sett el gjort. Det är relationer som inte har skötts, tid som inte har spenderats med nära å kära, onödiga gräl som inte fått någon upplösning.

♥ Spendera kvantitetstid med dina barn. Alla människor behöver känna att de behövs i sitt sammanhang, att de har sin plats och att tillvaron inte fungerar utan dem.

♥ Våga säga nej. Sätt gränser.

♥ Våga säga ja. Utmana dej själv.

♥ Våga bli förbannad när nån gör dej illa. Det är befriande att stå upp för sej själv.

♥ Gör dej av med energitjuvar. Odla riktiga vänskapsrelationer.

♥ Har du en kass familj/ släkt? Skaffa en ny. Välj din bror el syster med omsorg.
Blod är inte alltid tjockast.

♥ Lär dej gångertabellen, har man inte gjort det som ett rinnande vatten kommer man alltid att reta sej på det.

♥ Lär dej många språk. Språk är framtiden.

♥ Öppna hjärtats rum för ett djur och du får mångfalt tillbaka.
Det är värt all extra städning, att bli uppbunden, att torka dregel från skåpsluckor, att alltid ha hår på kläderna... hundra gånger om. 

♥ Läs böcker! Många böcker. Det berikar ditt språk, göder din fantasi, låter dej ta del av världar du annars inte når, gör dej allmänbildad och ger dej avkoppling o underhållning.
Ett riktigt kinder egg.

♥ Att flirta lite är bra för hjärtat.

♥ På tal om hjärtat, lyssna på det. Men låt hjärnan vara med på ett hörn.
Livet är ingen Harlequinroman.

♥ Kärleken har många ansikten. Rätt få av dem är som Hollywoodfilmerna.

♥ De bästa männen är sällan de som verkar balla när man är ung.
Ge nörden en chans.

Puss/ Asta