Nej, det var väl inget att fira...

Det lider mot kvällen och jag känner att jag behöver sammanfatta mina känslor å min dag.
Det är ännu en sån där fantastisk sommarkväll.
Det har varit kvavt och hett hela dagen men nu med mörkret kommer lite mer syre in och ändå är det ljummet i luften. Alla fönster å dörrar står vidöppna.

Jag tog en underbar promenad med Märta tidigare ikväll ner till havet.
Hon badade och jag satt med fötterna i vattnet å såg på.
Jag spelade in en video till er. Mitt livs första videoblogginlägg som faktiskt blev riktigt bra.
Vimsigt å svettigt å lite kul. Problemet är bara att jag inte fattar hur jag får in det.
Oron över att lämna Märta hos veterinären har kommit krypande.
Naggar sej in i mej. Jobbigt att göra det ensam.
Att lämna och sen tvingas åka till jobbet och faktiskt vara en fungerande sjuksköterska medans min hund är där rädd å orolig och sen ligger sövd på operationsbordet.
Med livmoderinflammationen gick allt så fort, var så akut och jag hade lixom inget val.
Dessutom var hon så dålig och i och med det rätt foglig.
Nu lär det bli andra bullar.
Nåja, bara allt går bra. Bara det blir gjort.
Det kommer bli en jobbig vecka att hinna noja upp sej på.
Min skatt.

Bröllopsdagen kom å gick.
Maken hade såklart inte en susning.
Jag vet inte ens varför jag orkar bli besviken.
Jag fick berätta det för honom men inte ens då gjorde han nån affär av det.
Inget "oj, nej men gumman jag har glömt", inget övrigt gullande heller.
Han bara konstaterade att nr 24:a i ordningen var ju inget jämt ändå.
Nä okej.
Nästa år kunde jag kanske få en ros sa han.
Vi får väl se om jag tycker det är värt att vänta på då...
Istället för romantik passade han på att gnälla lite över hur mycket MINA hundar kostar.
Lite "suck å jaha" känns det som.
Ja varför skulle den här dagen vara annorlunda lixom?!
Nej,usch nu låter jag förfärligt bitter.
Bort bort bort.

Dallas.
Oj, fann mej själv med att få ett stort lyckligt leende i hela ansiktet när jag hörde signaturmelodin och såg vinjetten. Å visst var den oväntat bra?! Massor av klyscher och intriger.
Å söta pojkar icke att förglömma. Å JR är still going strong.
Kul! att den är tillbaka.
Robinson lämnade mej faktiskt med en trött känsla. Kommer säkert att följa så gott det går med jobbet men det kändes inte jättespännande.
Ska se på morsorna nu via tv3 play tänkte jag.
Så det bli NÅN romantik i Astahuset ikväll.

Puss/ Asta

En förmiddag i augusti tänker jag så här...

Snott ordspråk från Marias blogg.

Jag tyckte detvar så himla bra!
Girlpower och lite "ha, där fick du" känsla.
Men så började jag fundera...

Det finns faktiskt en massa människor som VALT att förlora mej.
I vredesmod under gräl, för att vi tappat bort varandra eller för att någonannan för stunden var viktigare.
Men vissa människor vill man ju bara inte släppa!
Man VET att "vi är bra för varandra, vi hör ihop." Jag vet bättre än personen som väljer att lämna mej.
Ja så har det i alla fall varit för mej.
Det finns människor som jag har gett både tre och fyra chanser. Faktum är att min vilja att göra så, att förlåta å stryka sträck över och räcka fram ännu en hand är något som jag rätt ofta får kritik över.
Som om det betyder att jag inte står upp för mej själv... eller andra... efter en konflikt.
Men det är bara sådan jag är. Argsint, explotionsartad men ändå rätt förlåtande till min natur.

Jag har i dagsläget flera människor i mitt liv som jag tycker om och är lycklig över som jag verkligen har fått JOBBA för att ha kvar. Fått finna mej att vara förpassad till perferin, fått finna mej i att få "nej" ifrån men som gett med sej (av ren utmattning :) och som är tillbaka.
Vissa människor är helt enkelt värda att vänta ut...

Jaha. Vi har måndag förmiddag. Den 20:e augusti. Bröllopsdag som sagt och i sluttampen av sommaren.
Jag hostar... fortfarande.
Börjar känna det där suget jag får varje höst av nystart.
Av att börja träna, bli sundare, klippa håret, köpa nya kläder.
Hösten är min tid på året.
Idag drar både Dallas och Robinson igång.

Puss/ Asta

Dokusåpan med stort D...

Robinson. Sista säsongen. Med gamla "favoriter."
Tänker du titta?!

Jag gillade tanken med dokusåpor när det begav sej en gång i tiden.
När castingen inte var extrem och när man inte ansträngde sej för att finna de bråkigaste/ trasigaste/ mest space'ade typer man kunde finna.
När "vanliga" människor sattes i ny miljö tillsammans och fick uppdrag.
Då blir det intressant.
Nu?!
Nja... men Robinson är Robinson.
Det är en annan  kvalisort på det än Big brother så jooo, i den mån jag har tid ska jag nog se.

Puss/ Asta