Hoppsan, så var det oktober

Oj. Nu var det länge sedan hör ni.
Det har hunnit bli ny månad... oktober... och hösten är ju fantastiskt vacker.
Jag har hela mobilen full av bilder på flugsvampar i alla dess former och blad i olika nyanser. Älskar den här tiden på året.

Jag tänkte mest kika in för att säga "Hej."
Kort kort uppdatering sedan sist.

Min dotterhelg på hotell när vi var å kollade på Hampus Nessvold var precis lika fin som jag hoppats på.

Jag är äntligen frisk från min förkylning och har börjat jobba igen.
Det var otippat skitjobbigt. Jag hade varit borta en månad (med ledighet, sjukdom och ledighet igen), egentligen inte längre än en sommarsemester men jag kände mej otroligt tafatt och nästan rädd när jag skulle tillbaka.
Ibland häpnar till å med jag över hur hudlös jag är.
Men nu har jag gjort mina tre första pass och det känns... bättre.
Imorgon ska jag in å jobba kvällspass. Samma jobb, samma lokaler men andra kollegor. Det ska bli kul.

Bente har ju börjat skolan igen.
Hundkursen hålls i ett jättestort tält och förra veckan blåste det en hel del å vinden slet och slog i presenningen. Det är ungefär det läskigaste hon vet.
Hon höll inte ihop alls, var stressad och näst intill panikslagen så vi åkte hem.
Hon... helt slut. Jag... rätt stukad.
Ikväll kom vi iväg igen, kände inte alls för det då hon är hormonell å stissig
(ja, jag vet... hon ärvde de generna av mej hur nu det gick till) men idag gick det jättebra. Hon var glad och sprallig. Då kändes det gott i mammahjärtat.

Istället för att blogga har jag sett rätt mycket på "tv". Olika serier och så där.
Inte särskilt likt mej, ser annars väldigt lite på "tv."
Bland annat har jag sett serien "Fyra bröllop och en begravning." Söt serie, väldigt lättillgänglig underhållning. Följer även den svenska serien "Fartblinda" som oxå är lite bra. Å så Bönderna då. Och "Hem till Gården." Ja, jag vet...

"Anna" 850 meter från mej frågar dagligen Vill du knulla?
Sett att det är rätt många som plötsligt får porriga erbjudanden av kvinnor på Instagram. Nej, jag tror inte att det sitter nån ung plastikopererad kåt flicksnärta som heter Anna på andra sidan ängen men vad kommer skiten ifrån?
Och påtal om skit... nu är det tydligt RFSU officiella hållning att de vill avkriminalisera sexköp.
Man tar sej för pannan.

Det fungerar bra att inte äta gris. Visst ibland är det en uppoffring, men sååå svårt är det verkligen inte. Varför har jag tänkt på det här i åratal utan att få ändan ur vagnen?
Jag shoppar mindre med, inspirerad av allas vår Greta, men lite sugen är jag på ett par röda fotriktiga kängor från Chorlotte of Sweden. Men nej, jag har kängor. Jag måste inte ha ett par röda.

Nästa helg ska jag på Jonas Gardells "Queen of fucking everything" och sova på hotell med en polarinna. Och nästa vecka ska jag gå på bio tänkte jag.
Men det tar vi i senare inlägg. Jag ville ju som sagt mest säga "Hej."

Hej!

Puss/ Asta

Hösten är här.

Hösten kom tidigt i år. För nu är jag rätt säker på att det inte bara är jag som tar ut saker och ting i förtid. Kanske blir det en å annan dag till när man kan gå tunnklädd på promenad eller det är för kvavt att springa mitt på dan men det ÄR slut på att sola å bada å annat somrigt.
Trots att det enligt almanackan fortfarande är sommar.

Det känns i luften och har gjort så under nån veckas tid tycker jag.
Det mörknar tidigare, ljusnar senare.
Charmen med sommarmaten och sommardrinkarna börjar falna.
Jordgubbarna ser trötta ut redan i kartongen på ICA.
Och jag tycker det är ganska skönt.
Jag är redo. Jag har tankat det jag behöver av solstrålar. Jag har badat mer än jag brukar. Det är okej.

Jag älskar sommar men jag är höstmänniska.
Det är min tid på året när jag brukar må som bäst både psykiskt och fysiskt.
Jag fattar att det inte är så för alla, många blir ju lite höstdeppiga, min yngsta dotter ylar varenda höst om att hon är född i fel land. Att hon egentligen skulle ha blivit grekiska eller nåt sånt.
Och varje år försöker jag få henne att se charmen...

Färgerna i naturen.
Dofterna i den samma.
Hockeyn som drar igång.
Årets snyggaste modesäsong.
Serier man har längtat efter börjar.
Myspys med teer och tända ljus.
Kraven på att vara social och fylla varenda dag med aktiviteter försvinner.
Boråsarna som åker hem och lämnar tillbaka stränderna så man kan gå långpromenader med hunden lös utan att möta någon.
Mer ro att ligga å läsa en bra bok.
Rutiner... de flesta mår bra av dem.
Det är mysigt när regnet smattrar mot rutorna och stormen viner kring huset.

Allting, människa, djur och natur, bromsar liksom in.
Andas ut. Varvar ner.
Och börjar om.
Våren är för mej som många andra en tid för nystart.
Bättre än den första i varje månad eller vilken måndag som helst.
Det är en tid när jag vill förändra mej.
Ändra frisyr.
Byta klädstil.
Få sundare vanor.
Förändra saker jag stör mej på.
Det är som att hösten ger möjlighet och ro nog att göra det.

Så omfamna hösten. Det är den värd.
Det är ett jäkla slöseri med liv att bara längta bort september-april vartenda år.
Åren tar slut för fort ändå.

Puss/ Asta

Rik kultur? Det skiter jag i.

 

Jag tror aldrig att jag ha längtat så här mycket efter semester och jag har tveklöst inte sett fram emot en resa så mycket som jag gör inför Kos.
De två sista gångerna har vi åkt med mamma och då har det funnits en viss (befogad) oro över vad hon i sitt drickande skall ställa till med.
Nu åker vi bara vi, jag med min älskade Mini och lilla Noah och det kan ju inte bli annat än bra?!
Klart det kan. Livet kan alltid överraska. I synnerhet på otrevliga sätt.
Det kan bli landningshjul som inte fäller ut sej, magsjuka, vattkoppor, jordbävning, halk på glatta klinkers, drunkningstillbud och kärnvapenkrig... jag ger mej fan på att NÅT händer bara för att jag längtar så vansinnigt osunt mycket.
Men jag kan inte låta bli. Jag längtar hysteriskt ändå och nu böjar det dra ihop sej... åtta dagar kvar, tre av dem arbetspass.

Nån frågade mej om det finns mycket kultur att se på Kos?
Ja, inte fan vet jag. Och jag bryr mej inte nämnvärt heller.
Här ska inte svettas vid antika ruiner eller åka bussturer genom genuina byar, här ska latsemestras!
Här ska sovas sovmorgon. Ätas frukost med massor av kolesterol och har jag tur så kan man ta ett glas bubbel med när baconen har passerat gomseglet.
Här ska läsas böcker (hoppas hinna få med Fredrik Backmans nya som släpps från förlaget den 21/8), här ska tankas D-vitamin som om det inte fanns någon morgondag. Rynkor? Det skiter jag i!
Det ska badas, i det stora blå tills huden krullar sej självklart men oxå i poolerna bestående av hälften klor, hälften barnkiss med Noah och han å jag ska verkligen kvalitetshänga den här veckan.
Skojigare mormor skall världen aldrig ha skådat! Här skall skapas minnen.
Här ska sättas sej vid dukat bord. Drickas fördrink. Ätas pommes varje dag, ätas vitt bröd och annat som i Sverige 2017 narkotikaklassas.
Det skall drickas öl... hey, vi har all inclusive... och det skall inmundigas desserter var endaste  dag. Jag ska shoppa, jag ska blinka till bartendern och jag ska unna mej minst en spabehandling.
Jag skall ha lackade naglar, ringa på fingrarna och jag ska ge blanka fan i min övervikt. Jag kommer att vara fab ändå.
Men framförallt ska jag tanka kärlek och umgänge med de mina. Det längtar jag allra mest efter.
Plaese, please gud... gör resan åtminstone hälften så lycklig som jag dag (och natt) drömmer om.

Sen. Nä jag kommer hem och det ha blivit september och officiellt höst (min absoluta favoritårstid) skall jag göra som 90% av svenskarna och "starta mitt nya liv."
För egen del innebär det framförallt att låta levern vila från alkoholintag ett tag och fimpa rökandet. Jag vill gärna minska några kilon, komma igång med att springa och gärna sova bättre men det ä sekundärt. Först alkoholen och ciggen.
Jag älskar som sagt hösten och bara jag få tanka lite sommar i koncentrat här nu så tar jag emot den med öppna armar.  Hockeyn drar igång, Bonde söker fru, fram för "mys under filten med en bra bok tider."

Puss/ Asta

Dags för hårdhandskarna igen å ännu en fajt mot latmaskar och bullmagar.

Idag kom klänningen som jag skickat efter från Me&I, det sista jag handlade innan köpstoppet.
Bilden är suddig, å jag är trött, osminkad och sliten som fan, men ni ser på ett ungefär.
Den är verkligen jätte jätte söt och smickrande för figuren om än lite kort för mina knubbiga ben.

Det sista har jag verkligen sjangserat på alla möjliga sätt.
Jag har inte prövat springa sedan jag fick ont i mitt knä, inte gått så vansinnigt mycket eller fort heller.
Jag har ätit godis som om jag lidit av någon form av ätstörning. Chips eller liknande snacks varenda kväll, smörgåsrån med feta lager ost och bregott på jobbet och massor av smågodis. Verkligen massor.
Ibland tror jag faktiskt att jag HAR någon form av ätstörning.
En ätstörningsterapeut jag lyssnade på sa en gång att anorexi och bullemi, det är ytterligheterna men att det stora flertalet som har ätstörning bara har någon form av "stört beteende kring mat."
De flesta brudar med andra ord...

Hur som helst. Höll ju på med 5:2 hela vintern och en bit in på våren, gick ner och tog sedan en medveten paus. Jag har hela tiden planerat sätta igång igen när hösten kommer och det börjar nog bli dags. Alla mina kläder stramar igen och jag känner mej inte fin framför spegeln.
Som alltid när jag planerar någon form av diet eller slut på dum vana så är det som om jag MÅSTE köra skiten i botten. Vilket ju är jäkligt korkat med tanke på att det då blir ännu svårare att lägga om livsstil.
Men idag, efter en massa snask på jobbet och en hel påse ostbågar så fick jag slutligen nog när jag krängde av mej jeansen som spände över magen och kände mej obekväm och knubbig i den här jättefina klänningen.
Jag tänkte först måndag morgon men va fan, det är lika bra att starta imorgon.
Varför skulle bara måndagar duga till omstart för?

Å löpningen SKA jag försöka med igen. Helst ute men envisas det med att fortsätta ösregna dagligen så får jag väl släpa iväg häcken nån timma tidigare till jobbet och springa på löpbandet då.

Hur går det för er?
Har sommarens pizzor och rosévin och mjukglassar lämnat några spår eller är jag ensam i förfallet?
Nu kör jag i alla fall ( sade hon å borstade ostbågesmulorna ur mungiporna), är du med mej?

Puss/ Asta

Att kanske bryta upp

Det är nåt med mej denna hösten.
Nåt som gör att jag vill bryta upp. Förändra. Göra om. Tänka nytt. Våga.
Rätt jobbigt om du frågar mej.

Bland annat funderar jag på om det är dags att byta jobb?!
Allra helst skulle jag ju vilja starta upp den där "hunddrömmen" men just nu känns det inte realistiskt.
Man tager vad man haver sa Kajsa Varg (inte, sägs det) och det jag haver är Sjuksköterskeprogrammet på 180 p. Ja, plus 15 poäng i Kreativ Svenska men det kanske inte öppnar så många yrkesmässiga dörrar.
Jag har sökt två jobb. Eller två vikariat.
Ett "på huset" inom en annan klinik. Alltså inte Medicin.
Ett i en ännu mer främmande värld, inom kommunen.
Det är de ända jobb som jag sökt i hela mitt liv. Till mina tidigare arbetsplatser har jag blivit headhuntad. Snyggt!

Men så är det den här tvekan.
Å ena sidan, å andra sidan.
Liggande eller stående kamel.
Aftonbladet eller Expressen.

Jag är mycket för att göra listor.
I mitt huvud eller nedtecknade på papper.
Fast egentligen är det helt värdelöst.
Den ena sidan kan få massor av argument medan den andra sidan kanske bara får ett men som väger nog så tungt.

På "ja sidan" för att söka ett nytt jobb finns bland annat följande argument...

* Jag är trött på min pinsamt dåliga lön.

* Jag är trött på personalbristen och att det hela tiden kommer nya, tillfälliga ersättare.

* Därmed får vi som är erfarna och vana dra ett så tungt lass vad det gäller studenter, hospiteringar, kringjobb på avdelningen.

*Jag är... usch förbjudet att säga... emellanåt trött på patientklientelet.

* Det kanske helt enkelt vore inspirerande med ny miljö och att lära sej nåt nytt.

* Om jag fick kommuntjänsten skulle jag få både bättre lön och nära till jobbet.

Å på "nej sidan" då...

* Jag älskar mina kollegor. Delar av mina kollegor åtminstone.
Jag umgås nästan bara med folk på jobbet (har väldigt begränsat socialt liv, är på arbetet "jämt") och det känns viktigt att ha polarna där då.

* Jag kan mitt jobb. Jag är en av de erfarnare. Det är skönt att kunna och inte vara osäker till vardags.

* Jag har nyligen varit utbränd och behöver kanske trygghet mer än förnyelse?

Ja, jag vet helt enkelt inte. Men jag har sökt och får jag någon av tjänsterna så får jag väl ta ställning då. Tänk om jag får båda?!?!

Hur är ni?
Sådana som bara tar klivet eller den som står å velar?
Å vad är egentligen det viktigaste med ett arbete?
Lön, arbetsvillkor eller kollegor?

Puss/ Asta

Nu ska jag svära i kyrkan.

 

Nej, nej, nej... ta det inte så allvarligt.
Bli inte arga. Kom inte hit å kasta ägg på min dörr. Ring inte å mumla okvädningsord om natten i min telefon. Tänk inte "Det var FAN droppen av den galna kärringen"...
Jag menar bara att jag längtar lite grann...

Längtar lite grann efter hösten.
Ännu är det bara juli. Högsommar. Och sommaren visar sej verkligen i sin allra vackraste och mäktigaste skrud. Sverige... när det är så här... är verkligen svårslaget.
Idag tar jag en liten paus från solen.
Går å plockar lite här inne. Tvättar lite. Lägger tillbaka 7211 fellagda saker på sin rätta plats.
Snart ska jag sätta mej i skuggan. Kanske med en bok.
Mitt munsår, mitt soleksem och jag behöver pausa en stund från solen.

Nåt jag verkligen är bra på är att leva här å nu.
Se det stora i det lilla.
Fucking carpe diem om ni så vill.
Å jag njuter av sommaren.
Jag ignorerar mina allergibesvär bäst jag kan och solar, grillar, pimplar öl, går ut med vattnet, badar, tittar på kossor, petar i mina prunkande pelargoner, umgås, är uppe sent om nätterna, läser, löser korsord, lyssnar på sommarprat, frossar jordgubbar, plockar hallon, går barfota och osminkad och allt det där som man ska göra på sommaren.
Detta är en av mina finaste... om inte den allra finaste... semestern som jag haft.

Men liiiiite liiiiiite smått börjar jag snegla åt andra typer av kläder.
Broderade boots, snygga jeans, strumpbyxor som passar till mina klänningar.
Jag köper små ljuslyktor, bunkrar stearinljus.
Funderar på årets upplaga av "Bonde söker fru" och längtar efter hockeyn.
Lite lite suktar jag efter mörkare kvällar, svalare luft, rödare rönnbär.
För jag är ju en höstmänniska.

Puss/ Asta

Att vara priviligerad

 

Vilken underbar promenad vi precis haft!
För första gången gick jag ner till havet med båda hundarna. Gotte har åkt bil tidigare.
Men det gick bra!
Vi vilade vid vattnet.

Precis som jag hoppades var vuxna människor på sina arbeten.
Barnen i sina skolor.
Turisterna hemma i sina städer och hela skönheten... det stora blå... låg orört och öde.
Precis som jag trodde så hade nu Gottfrid vuxit till sej och satt inte å pep inför den överväldigande miljön så som tidigare.
Nej, nu badade han. Ja han hade kanske inte klarat simborgarmärket men han plaskade förnöjt i vattenbrynet, hoppade från stenarna ner i det blöta och sprang på upptäcktsfärd bland stenblocken.
Märta badade mer rejält en gång och sen la hon sej vid mina fötter i solen och njöt av här å nu.

Ja det var ett sånt fantastiskt ögonblick. Ett sånt att spara.
Ett sånt som aldrig blir lika bra om man försöker upprepa det om några dagar.
En magisk stund med klar luft, sol, hundar i perfekt harmoni och ingenting som störde oss.
Det är för de stunderna jag lever. Det är sådana här stunder som tankar på mitt välmående och min förmåga att tackla det som är tyngre i mitt liv. 
Jag känner en sån tacksamhet.
Över att jag har Märta kvar, över den Gotte växer upp till, över att få bo så här.
Få människor kan vara så privilegierade som jag är.
Jag vet om det.

Puss/ Asta

En förmiddag i augusti tänker jag så här...

Snott ordspråk från Marias blogg.

Jag tyckte detvar så himla bra!
Girlpower och lite "ha, där fick du" känsla.
Men så började jag fundera...

Det finns faktiskt en massa människor som VALT att förlora mej.
I vredesmod under gräl, för att vi tappat bort varandra eller för att någonannan för stunden var viktigare.
Men vissa människor vill man ju bara inte släppa!
Man VET att "vi är bra för varandra, vi hör ihop." Jag vet bättre än personen som väljer att lämna mej.
Ja så har det i alla fall varit för mej.
Det finns människor som jag har gett både tre och fyra chanser. Faktum är att min vilja att göra så, att förlåta å stryka sträck över och räcka fram ännu en hand är något som jag rätt ofta får kritik över.
Som om det betyder att jag inte står upp för mej själv... eller andra... efter en konflikt.
Men det är bara sådan jag är. Argsint, explotionsartad men ändå rätt förlåtande till min natur.

Jag har i dagsläget flera människor i mitt liv som jag tycker om och är lycklig över som jag verkligen har fått JOBBA för att ha kvar. Fått finna mej att vara förpassad till perferin, fått finna mej i att få "nej" ifrån men som gett med sej (av ren utmattning :) och som är tillbaka.
Vissa människor är helt enkelt värda att vänta ut...

Jaha. Vi har måndag förmiddag. Den 20:e augusti. Bröllopsdag som sagt och i sluttampen av sommaren.
Jag hostar... fortfarande.
Börjar känna det där suget jag får varje höst av nystart.
Av att börja träna, bli sundare, klippa håret, köpa nya kläder.
Hösten är min tid på året.
Idag drar både Dallas och Robinson igång.

Puss/ Asta

Förmodligen är jag unik....

... förmodligen är jag den enda.
Den ENDA som faktiskt längtat hela dagen efter hösten.
Årets enligt almanackans första sommardag. Innan sommarens ens har hunnit starta på allvar.
Jag kan inte ens skylla på min allergi ännu.

Min äldsta dotter... som annars är rätt lik mej... avskyr hösten.
Jag fnissar för mej själv för hon är nog den minst mindful aktiga människan jag vet.
Sist hon var hemma så var det knoppar på rönnbärsblommorna och hon sa "Åhhh nej, jag får ångest när jag ser knopparna, för då blir det snart blommor,som blir bär och när bären är röda är det höst."Ehhh.... ja, men dit är det ett tag.

Idag har jag...plötsligt... längtat efter klar hög luft. Mörka kvällar.
Grova kängor, koftor och halsdukar.
Naturens vackra färger och alla bra tvserier som drar igång.
Hockeyn och kärlekskranka bönder och stearinljus om kvällarna.
Röda rönnbär, doft av förmultelse och ett brusande gråblått hav.
Hösten är underbar tycker jag, det är verkligen MIN årstid.

Men jag gillar ju sommaren med och än har vi ju inte haft någon riktig sommar.
Fått allt det där som vi alla så väl behöver.
Värme, ljus, sociala aktiviteter. Bad, ljusa sommarkvällar, blommor och grönska.
Jag brukar behöva tanka ordentligt med sånt innan jag längtar efter hösten... och vintern som var... den var så lång.
Å ändå...ändå har jag alltså längtat efter hösten idag.
Jagfrågade min Mini om hon trodde att jag var unik som tänkte så?
"Ja, eller knäpp är väl en annan beskrivning" svarade hon.

Knäpp ja. Kanske det.
Sov sött mina vänner. Sweet dreams.

Puss/ Asta