Slampa

När jag promenerade i ett grått, blåsigt och rått Halland idag, denna första dagen på året, så lät jag tankarna vandra fritt. Under en timmas promenad tillsammans med Gottfrid hann jag nog praktiskt taget tänka på... allt.
Bland annat funderade jag över ordet "slampa." 

Slampa användes redan under 1700 hundratalet i betydelsen av "slarvig kvinna."
Ordet slampa idag står mer för sexuellt utsvävande, lättfotad, promiskuös.
Synonymer är slyna, sköka, hora.
Idag är benämningen till viss del könsneutralt, man kan säga det om män också, men det är inte lika vanligt... kanske för att gemene man inte tänker i de banorna kring manlig sexualitet. Det är dessutom lite mer på skoj när det används om män.

Jag tycker att ordet slampa är ett fruktansvärt ord. Eller en fruktansvärd syn på kvinnor. Ett av de allra mest förnedrande och förminskande ord som finns.
Ändå hör jag både män och kvinnor använda det.
Jag känner till en kvinna... eller ja, jag känner faktiskt till rätt många kvinnor... som haft flera mer eller mindre allvarliga relationer med män.
Dessa män, gifta eller ogifta, stoltserar/ snackar ner/ berättar vitt å brett (jag vet inte å deras syften är säkert olika) denna kvinna till ffa andra män och ger henne rykte om att vara "lätt på foten."
Någon att för andra män ta för sej av.
Kvinnan får sedan "skulden", av både män och kvinnor drabbas hon av fördömanden.
Männen går alltid fria. Ofta sedda som virila och karlakarlar.
Vinner poäng hos varandra, beundran av andra kvinnor.
Ändå har båda parter varit inblandade.
Sökt kärlek, sex, bekräftelse... vad vet jag?!
På 2000 talet. I Sverige. Världens mest jämställda land.

Härom veckan i fikarummet satt vi... bara kvinnor... i varierande åldrar och någon beskrev en snygg kjol hon sett men avstått pga en slits längst låret.
Kjolen var slampig.
Eller ja, jag antar att det inte var klädesplagget som var sexuellt utsvävande utan att det var en signal på att kvinnan som bär den är det.
Ehhh.
Jag förstår att alla inte känner sej bekväm med att visa upp för mycket av ett ben men just synen på kvinnor som döljs i detta till synes oskyldiga lilla tygstyckes diskussion.
Slampig vill man ju inte uppfattas som.
Man är ju en rekorderlig kvinna som håller på sej.
Ungefär,

Hur tänker du?

Puss/ Asta

Ps. När jag bildgooglade på slampa kom en bild på mej upp bland massa halvnakna blonda flickor :) Jag hade tydligen skrivit om ämnet förut.

Tulo mellan knäna flickor

 
Lite dålig respons idag kan jag tycka på mina tre inlägg som jag i eget tycke fick till ganska bra.
Men men, det är många som har läst i alla fall och det är huvudsaken.
Jag vill betona att  jag inte mår särskilt dåligt, även om man kanske kan tro att jag sitter här å slår mej själv med en stekspade i plåt, när man läser men nej... Det är en rätt bra dag.

Fast jag tänkte att vi skulle prata vidare om det här med slampor...
Det Millan... vid sidan av rasismen... är ännu ett ämne jag kan gå igång på.
Kanske blir det oxå lättare för er att tycka nånting om jag inte håller en så privat ton?
Slampor var det ja.
Finns det nåt fulare ord? Nåt smutsigare?
Ordet slampa står nästan lägre i rang än hora... för hon tar ju betalt och är ofta tvingad av nån elak hallick.
Vad är då en slampa?
Tja, en slampa är väl en kvinna med stor å god aptit på sex och karlar.
Den kvinnliga motsvarigheten till "en riktig karlakarl", en player el en casanova.
Lite skillnad i värdeladdning där kanske?

För det är ju så... medan 2012 närmar sej sina sista flämtande dagar och en dryg vecka innan jorden för övrigt sägs ska gå under enligt Mayaindianerna att när kvinnor har mycket sex och många partners då är det fult, när män har det är de erfarna och eftertraktade.
Nu har ju inte jag direkt det problemet... en omättlig sexlust. Mitt problem är väl närmast det motsatta, men om... om...jag nu hade det så hade jag väl bara varit att gratulera?
Nej, tydligen inte.
Är inte det märkligt?
I ett land där vi slår oss så för bröstet kring att vara världsbäst på jämlikhet.
I en kultur o en religion som sägs vara så kvinnovänlig... till skillnad mot andra då.
Där är det fulaste en kvinna kan vara en slampa/ en kvinna med god aptit på män.

Det är ju helt sjukt!

Puss/ Asta

Är slampa det fulaste som finns?

 


Att vara en slampa...
Vad betyder det egentligen? Å är det det värsta som finns att vara?
För mej har det nog alltid känts så...

Jag var inte gammal (9-10 år) när min mosters man i hemlighet tryckte upp mej mot en vägg, körde in tungan i munnen på mej å vispade runt samt tog på min knoppande kropp med sina stora vuxenhänder.
Varje gång det hände blev jag rädd.
Rädd för honom och rädd för att någon skulle komma på oss, SE oss.
I mina ögon var det på nåt sätt mitt fel.

Jag var 12 år gammal när jag utsattes för en ganska rå våldtäkt av två äldre killar som jag kände.
Först som vuxen förstod jag att det var en våldtäkt.
Jag hade ju gått dit frivilligt. Jag var jätte betuttad i den ena killen. Stolt över att en 18-19 årig kille visade mej nåt intresse.
Å trots att jag skrek, slet och protesterade så kändes det efteråt som mitt fel.
De skojade ju bara.
Å jag... jag var den typen man kunde behandla så där.
Jag var jätte rädd att någon skulle få reda på det. Sex med två killar.
Vad... skitigt. Vilken skam. Vilken slampa.
Åren som följde levde jag väldigt självdestruktivt. Lät pojkar å män behandla mej hur som helst.

Jag växte delvis upp med min mamma. Delvis med mina morföräldrar.
Olika generationer. Olika syn på sexualitet.
Mamma var väldigt frigjord. Hade många älskare.
Pratade öppet om sex.
Mormor rynkade på näsan. Kallade mamma en slampa.
När jag blev tonåring och intresserad av att se snygg ut (ni vet på det där vampiga sättet en del unga flickor gör) och hade pojkvänner sa mormor ibland: "Usch, du beter dej som en hora. En slampa."
Det skar djupt. Gör ont... ännu.

På jobbet har det hänt att det funnits män... kollegor el patienter... som går över gränsen.
Som inte bara flirtar lite oskyldigt utan faktiskt tar sej friheter så väl verbalt som handgripligen.
"Inget farligt"... ett snuskigt ord här, en klapp i rumpan där.
Kollegor... kvinnliga sådana... har då uttryckt saker som "Ja men det är ju inte konstigt, du bjuder ju in till dej"
Bjuder in? För att jag är glad å lättsam eller vadå?
Står det "slampa" i pannan på mej?
Är det mitt ansvar att "inte uppträda för glatt" och inte deras ansvar att hålla händerna i styr?
En man jag känner sa en gång "Det är klart att alla vill ligga med dej, du utstrålar lättillgänglighet, men ingen av dem skulle vilja ha ett förhållande med dej!"
Aj. Den bet. Å är förmodligen sann.
Det är faktiskt uteslutande gifta och upptagna män som visar mej någon form av intresse.
Om jag skilde mej så skulle mitt dejting å sexliv förmodligen uteslutande bestå av gifta karlar... det skulle jag nog ledsna på rätt fort.

Jag har i hela mitt liv vuxit upp med känslan av att "inte vara en fin flicka"
Med att vara skyldig på nåt vis. Med att inte uppföra mej.
Jag VET att det inte är så. Men tror det ändå.
Å jag misstänker att jag delar känslan med många, många systrar där ute...

Puss/ Asta