Jag trodde först jag blev missförstådd

Jag fick en kommentar som först gjorde mej lite ledsen och förskräckt angående mitt inlägg nedan kring att skriva tacksamhetslistor.

"In the age of information, ignorance is a choice"..passar ju jä*igt bra!
/IA

Anledningen till att jag först blev ledsen var att jag trodde mej blivit missförstådd. Sedd som en sådan där elitistisk jävel som säger till människor att "tänk positivt så ska du se att det blir bra."
Sen insåg jag att denna "IA" bara är här för att bråka och vara oförskämd, precis som hon är i andra bloggares kommentarsfält. Vissa människor har det som sin livslust. Ja jag vet, det är egentligen otroligt sorgligt.

Men hör ni, om det nu är någon annan som tyckte att jag trivialiserade det här med psykisk ohälsa så vill jag gärna förtydliga lite.
Jag vet vad psykisk ohälsa är. Jag har brottats med psykisk ohälsa i form av så gott som vardaglig ångest och oro, ett par turer med depressioner och mångårigt medicinerande med psykofarmaka.
Jag är uppvuxen i en familj där allt emellan neuroser och psykoser var vardagsmat. Med en mamma som led av renlighetsmani präglade livet på ibland ett rent ohälsosamt sätt.
Jag vet att det inte alltid är att "rycka upp sej" eller "vända spiraler."
Den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa är självmord. Två Estoniafärjor OM ÅRET tar livet av sej i vårt land med konsekvensen att många människor kring varje enskilt fall får sina liv förstörda.
Det behöver vi prata mycket mycket mer om.

Men man kan prata om olika saker, inte sant? 
Det finns grader i helvetet och allt som inte är solskenslycka och total harmoni är inte nattsvart depression.
Jag känner själv att jag ibland kan fastna i gnäll och missnöjesspiraler och det hjälper inte mej (och knappast någon annan heller) att göda dem.
För egen del känner jag min kropp och min själ vid det här laget.
Jag vet när det är "illa" och när det är "illa på riktigt."
Jag vet när jag fortfarande har resurser att ta tag i mej, att prata lite strängt till mej om allt jag faktiskt har i kombination med att jag är lite extra snäll mot mej själv. Jag unnar mej det som är gott, det som stärker just mej.
Det kan vara promenader och mer frisk luft, mindre häng på sociala medier, mer sömn, shoppa nåt roligt, spendera mer tid med hunden, skriva av mej, fokusera på det som är bra.
Vända de nedåtgående spiralerna helt enkelt.
Jag tror att många människor utan depressioner skulle må väldigt mycket bättre av att göra det samma istället för att frottera sej i det som är tungt.
Ljus och mörker finns i varje människas liv.

Puss/ Asta

Dagens lilla lista

Livet har känts lite tungt på sistone. Inte konstant men allt för ofta.
Det finns rätt mycket som skaver i relationer och livet just nu.
Skrev precis ett handskrivet brev (jag gör det ibland) och det blev fullt av gnäll och klagan. Nästan så jag blev förvånad när jag läste igenom det. Oj.

Tänkte kompensera med en tacksamhetslista.
Nåt att verkligen vara tacksam över är att mitt liv verkligen inte är så eländigt att jag faktiskt kan se det, det finns det som är gott med.
För några år sedan pysslade jag med tacksamhetslistor varje kväll.
Det låter ju huuur flummigt som helst och det mesta av sådan där självhjälpsskit är så långt ifrån mej man kan komma.
Men faktum är att det var bra. Särskilt efter ett tag. Det blir nästan lite meditativt att tvingas samla ihop tankarna på bra stuff precis innan man ska sova.
Tre saker skulle jag komma på. Helst tre nya saker. Kunde lixom inte köra typ
Mat på bordet. Bor i världens finaste land. Har världens bästa ungar.
Inte varje gång.
Jag tror allt för många människor lägger ner allt för mycket tankekraft på det som är dåligt och läskigt.
Har alltid tänkt på livet som spiraler. Man... eller jag... fastnar lätt i nedåtgående spiraler. Det kan gälla det mesta. Generell oro, att det blir mycket tjafs och bråk med barnen (eller partnern), funderingar på vad man inte har (för min del nästan alltid relationsmässigt) istället för det man har.
Men det går att vända till uppåtgående spiraler. Motigt och trögt i början men sedan snurrar den på, allt mer och alldeles av sej själv.

Dagens tacksamhetslista. 

1. Sex arbetspass kvar till nästa semesteromgång.

2. 12 dagar kvar till jag får bada i Medelhavet igen

3. Efter semestern har jag lugna jobbveckor framför mej.

4. Jag har trots att det är svårt och jag känner mej otillräcklig som fan, ett väldigt roligt jobb. Att bistå födande kvinnor är en ynnest!

5. Jag har väldigt snälla kollegor som stöttar och hjälper å som säger så snälla saker precis när jag behöver höra det.

6. Gottfrid verkar bättre i ryggen.

7. Hösten är så gott som här och det är min tid det.
Snyggaste modet. Behagligaste klimatet. Vila och prestigelöshet.

8. Känner mej pepp på det "nya livet" i höst.

Vad tänker du om sådana här övningar?
Bra idé eller bajs?
Vad är du tacksam över just nu?

Puss/ Asta