Dagens lilla lista

Livet har känts lite tungt på sistone. Inte konstant men allt för ofta.
Det finns rätt mycket som skaver i relationer och livet just nu.
Skrev precis ett handskrivet brev (jag gör det ibland) och det blev fullt av gnäll och klagan. Nästan så jag blev förvånad när jag läste igenom det. Oj.

Tänkte kompensera med en tacksamhetslista.
Nåt att verkligen vara tacksam över är att mitt liv verkligen inte är så eländigt att jag faktiskt kan se det, det finns det som är gott med.
För några år sedan pysslade jag med tacksamhetslistor varje kväll.
Det låter ju huuur flummigt som helst och det mesta av sådan där självhjälpsskit är så långt ifrån mej man kan komma.
Men faktum är att det var bra. Särskilt efter ett tag. Det blir nästan lite meditativt att tvingas samla ihop tankarna på bra stuff precis innan man ska sova.
Tre saker skulle jag komma på. Helst tre nya saker. Kunde lixom inte köra typ
Mat på bordet. Bor i världens finaste land. Har världens bästa ungar.
Inte varje gång.
Jag tror allt för många människor lägger ner allt för mycket tankekraft på det som är dåligt och läskigt.
Har alltid tänkt på livet som spiraler. Man... eller jag... fastnar lätt i nedåtgående spiraler. Det kan gälla det mesta. Generell oro, att det blir mycket tjafs och bråk med barnen (eller partnern), funderingar på vad man inte har (för min del nästan alltid relationsmässigt) istället för det man har.
Men det går att vända till uppåtgående spiraler. Motigt och trögt i början men sedan snurrar den på, allt mer och alldeles av sej själv.

Dagens tacksamhetslista. 

1. Sex arbetspass kvar till nästa semesteromgång.

2. 12 dagar kvar till jag får bada i Medelhavet igen

3. Efter semestern har jag lugna jobbveckor framför mej.

4. Jag har trots att det är svårt och jag känner mej otillräcklig som fan, ett väldigt roligt jobb. Att bistå födande kvinnor är en ynnest!

5. Jag har väldigt snälla kollegor som stöttar och hjälper å som säger så snälla saker precis när jag behöver höra det.

6. Gottfrid verkar bättre i ryggen.

7. Hösten är så gott som här och det är min tid det.
Snyggaste modet. Behagligaste klimatet. Vila och prestigelöshet.

8. Känner mej pepp på det "nya livet" i höst.

Vad tänker du om sådana här övningar?
Bra idé eller bajs?
Vad är du tacksam över just nu?

Puss/ Asta

Tacksamhetsutmaning och tunn hud

På Instagram följer jag just nu en utmaning som heter #21dagaravtacksamhet och där jag varje dag lägger ut en bild med något jag är tacksam över just idag.
Ingenting är för stort eller för smått.
Tänkte att när utmaningen är över ska ni få ta del av min lista.

Jag har pysslat med tacksamhetstankar och tacksamhetslistor i omgångar i många år.
Det är förvånansvärt effektivt. Det är BRA att bryta negativa tankar och att en stund på dagen, kanske när man ska sova, fundera ett par varv över vad man är tacksam över med just denna dagen. Och då inte välja typ barnen, fred, mat på bordet varenda dag utan tvingas tänka till och inse att även en jävla skitdag rymmer något som är fint och något som man kan känna tacksamhet över.

Jag är idag inne på dag 13 på min instagramutmaning.
Vissa dagar har det känts betydligt lättare att komma på negativa saker.
Typ, detta-avskyr-jag-idag-lista.
Jag är nog lite melankoliskt lagd och har lixom närmare till att komma på det negativa. Men i och med att jag övat mej på liknande tankar innan går det ändå ganska lätt att bryta det som tar energi och fokusera på det som är fint.

Idag har jag gått av efter att ha jobbat tre nätter. Sovit hyfsat 5 timmar men är seg i kroppen, lynnig och kortstubinad. Och relativt lättrörd.
Tex fick jag en klump i halsen och tårar i ögonen när jag under promenad lyssnade på kändisar som hyllade bortgångna Lill-Babs.
Ja, jag har faktiskt alltid tyckt mycket om henne. Hon sjöng kanske inte min typ av låtar men man kände hennes värme och omtänksamhet. Alla som stod henne nära vittnar ju om hur hon älskade andra människor, hur hon ömmade för alla.
Jag tycker det är fantastiska egenskaper hos en människa. Underskattade egenskaper men något jag själv skulle vilja bli bättre på och det kan inte finnas något finare att bli ihågkommen för.
Men bli full i gråt... det skulle jag kanske inte blivit om jag inte gått av natten.
Min mamma ringde, nykter för en gång skull, och var ändå sitt sämsta jag.
Självömkande, egoistisk och rent av elak. Sa saker som att jag aldrig brytt mej om min bror, att hans missär och hans död inte betydde något för mej och att hon älskade en enda människa bortsett från Jonas och det är min yngsta dotter.
Jag är så jäkla van vid att bli exkluderad på det viset från hennes kärlek, hon har sagt sådant sedan jag var barn, aldrig räknat in mej bland dem hon älskar eller de som betyder något för henne.
Jag la på luren. Pulsen slog högt och argt, nån 40 år gammal sorg rispades på, sen blockade jag hennes nummer och tog ut min hund på en runda.
Jag kommer avblocka. Jag behöver bara några dagars tystnad från henne.
Fy jävlar vad hon skäl energi den kvinnan. Särskilt när jag gått av natten.
När skinnet är tunnare.
Jag kan inte ens föreställa mej att säga nåt sånt till mina barn, att känna så.
Och jag tänker på vilka uppsträckningar jag kan få i min mammaroll som ändå försöker och som uppskattar varenda cell av de där fyra avkommorna.
Varför säger man sånt till sin unge? Om å om igen från att de är små till att de är gamla tanter? Och varför bryr sej gamla tanter om det?

Men nu är jag på banan igen. Jag har gått en promenad. Andats frisk luft. Umgåtts med de mina. Sett lite Robinson. Jag är okej. Och jag har delar bild 13 av vad jag är tacksam över på instagram.
Snart dags att sova.

Puss/ Asta

Tacksamhet å A som i Agneta

 

En liten Tacksam- över- idag- lista kan väl vara på sin plats. Det var länge sen och känns lagom ansträngande. Har andra allvarligare inlägg i skallen men orkar inte vara så där självutlämnande idag. Funderar på gränser vad det gäller personligt/ privat.
Dessutom är det viktigt att stanna upp och tänka på allt man har istället för allt man måste.
Vill ni komma i extra stämning så kan ni ju sätta på Agneta Fältskogs "Tack för en underbar vanlig dag" från 1975.
För unga läsare, Agneta Fältskog är alltså den blonda tjejen som var en del i ABBA och som alla flickor lekte att de var hemma på kammaren. Eventuellt med kalasbyxor på huvudet som substitut för långt blont hårsvall. Gärna med hopprep i handen som mikrofon. Och hade man en bästa vän som stod högre upp i den sociala hierarkin fick man nöja sej med att vara "den mörkhåriga" tjejen i ABBA istället och sen köra solo hemma innan läggdags. Fältskog har bortsett från ABBA gjort egna sånger, bland annat då den ovan rekommenderade dängan när hon tackar Gud för extrapris på kaffe och som jag av någon outgrundlig anledning kan hela texten på och ofta nynnar på FORTFARANDE.
Extra kuriosa: Björn som var ett av B:en i ABBA hade oxå en solokarriär och sjöng i samma veva (nä, faktiskt redan -68) en låt som heter "Raring" och som jag oxå kan utantill och nynnar på med regelbundenhet (oerhört sorglig kärlekshistoria där Raring dör) trots att jag knappt hört den sedan -76 eller nåt sånt när mamma spelade den på raspig grammofonskiva hemma i Högsbohöjd.
Se där... nu fick ni ju ändå ta del av personlig information. Jag å integritet ni vet... Bha.

Well... tacksamhetslista var det ja.

Solen har lyst på mej och de mina idag när vi gick en runda längs havet.

Jag har varit ledig. Underbart är kort å nu jävlar ska jag mer eller mindre bo på förlossningen de närmaste veckorna.

Det är fantastiskt roligt att praktisera på förlossningen. Det är fantastiskt roligt att försöka knyta an med de blivande föräldrarna och man kommer väldigt fort väldigt nära. Det är... så klart... fantastiskt roligt att (försöka) förlösa.

Bilen som nyligen varit inlämnad på reparation för X antal började här om dagen låta oroväckande.
Det var mannen som upptäckte det och han sa att han aldrig i livet skulle våga köra till Borås med bilen. Han! Han skulle inte våga.
Hmm, jag hade precis kommit hem därifrån men inte hört nåt.
Maken... som inte är bilmekaniker men ändå inte tappad bakom en vagn i sådana sammanhang... kände igenom bilen, det han kunde där hemma. Han körde några kilometer och den lät än värre.
Han spekulerade om X antal orsaker det kunde bero på, allt kostade 5000 kr och uppåt som vi inte har.
Idag tog han med den till jobbet och då hade både han och kollegan sett att ett hjul höll på att lossna.
Skruvarna var nästan ur.
Ohhh lord. Så tacksam för de 5000 kr som jag "sparade" och framför allt för att det inte lossnade och trillade av på vägen till Borås. DET hade varit mer än lovligt spännande.

Förkylningen är inte över men den står still. Inga tecken på att den vandrar än längre ner i luftvägarna tack o lov.

Hur har din dag varit?

Puss/ Asta

En vacker måndag

1. Förälskade mej i den här bilden och i det här budskapet som talade rakt till mitt <3.
Den ska jag printa ut och ha på ett välplacerat ställe där jag ser den ofta.

2. Idag gick det så himla bra på praktiken. Cellprov, patientmöten, inskrivning och information gick som hejsan. Första dagen på denna praktiken som jag kände mej riktigt avslappnad och nöjd med mej själv.

3. Solen sken idag och även om jag var inne och arbetade under hela tiden så spred sej vårkänslan in genom fönstret och in med patienterna.

4. Börjar inte förrän 11:30 imorgon så jag unnade mej en powernap efter jobbet och det var vansinnigt skönt. Få saker är så härliga som en eftermiddagslur.

5. Jag har haft ro, ork och tålamod att umgås med mina älsklingar under kvällen.

6. En vän erbjöd mej en lösning för förlossningspraktiken i Borås. Det är inte klart å inte säkert att det blir så men bara att hon tänkte på mej (fast gudarna ska veta att hon har eget att tänka på) gjorde mej så rörd och varm. Det finns genuint snälla människor. Det finns det.

Hoppas att måndagen varit snäll mot er oxå.

Puss/ Asta

Hur gör man då?

Bild: Här tycker jag att jag är fin!

Hur gör man då?
Hur byter man ut taskiga tankar mot snälla tankar, vare sej det nu handlar om att man är en sån där som tänker dumt om sej själv eller andra. Vilket för övrigt ofta hänger ihop, är man missnöjd med sej själv blir man lättare missunnsam mot andra.

Ja JAG vet inte. Jag har ingen universallösning. Men jag kan säga hur jag själv gjorde.
Jag började med att medvetandegöra mina tankar. Hur ofta de faktiskt kom. Små tjuvnyp här och där.
Hastiga konstaterande av ett hängande ögonlock, en valk över byxlinningen, en fånig kommentar, en springtur som inte blev av, en grå utväxt, åldrade händer, hälsprickor, ett snäsigt ord mot någon jag älskar.
Kvinnors uppfinningsrikedom kring att klanka på sej själv är oändlig. 

När jag väl blivit medveten om hur OFTA de här tjuvnypen kom så började jag aktivt... och det kändes fånigt de första sjuhundra gångerna... att säga emot mej själv. Att påtala det positiva.
Den degiga magen hade då BURIT de fyra mest fantastiska människorna i mitt liv.
De ledsna tuttarna SKAPAT världens bästa mat åt dem. Fungerat. Varje gång.
De tjocka benen blev starka, rynkorna vittnade om hur mycket jag skrattat, min ångest gav mej bättre beredskap att möta andra människor i kris osv osv.
Konsekvent och varenda gång sa jag emot mej själv.

Jag började med att aktivt TÄNKA på mej själv som vacker, stark, klok.
Jag sa det tyst till mej själv många gånger per dag.
Jag avbröt även mej själv när jag skulle beklaga mej för andra. Tystade mej själv.

Upptill detta gjorde jag ungefär samma med negativa tankar som dök upp i huvudet om andra.
Jag konstaterade att "Ja, jag tycker hon är fruktansvärt självupptagen och mallig men vad tycker jag är bra med henne. NÅT fint finns om alla." Väldigt ofta retade jag mej i själva verket på egenskaper hos andra som jag även kunde finna hos mej själv.
Även elaka tankar om andra var alltså ett slags förakt för mitt eget sätt att ta plats, överdriva, dagdrömma eller vad det nu må vara.

Sist men inte minst gjorde jag tacksamhetslistan. Varje kväll. Vare sig jag kände mej tacksam eller inte.
Och det fick inte vara sådant jag alltid har som "tak över huvudet", "bor i ett fredligt land" osv utan det skulle vara specifika saker för dagen. Ibland blev det små saker, som att det fanns mjölk precis så att det räckte till morgonkaffet, en komplimang som gjort mej glad eller ett nagellack jag köpt på rean.

Det gick!
Det tog tid men det gick. Att bli en bättre bästa kompis till sej själv.
Men som med allt annat krävs träning och uthållighet.
Det ska gå igen.
Försök du med!

Puss/ Asta

Tacksamhetslistor å spinn

Jag som var så duktig med mina tacksamhetslistor varje kväll innan jag skulle somna har sjangserat rejält. Det är dags för skärpning för jag mår så bra av dom.
De hjälper mej att fokusera och de saktar ner spinnet i mitt huvud.
Spinn undrar du, ja alltså negativa eller frustrerande små skitsaker som jag kan återkomma till hur många gånger som helt.
Det är diverse oroligheter över ungarna, det är mamma... alltid mamma, har två otroligt jobbintensiva veckor framför mej, behöver tömma min iphone på bilder för nu kan jag inte ta några då lagringsutrymmet är fullt å jag får det inte att stämma, det är hur jag ska fixa alla tekniska bitar med den kommande utbildningen. Alltså, jag har halva kvällen försökt regga mej på högskolan så jag kan få tillgång till studentsidan där man ska kunna hämta scheman, få tider å annat.
Ingenting är ju dödsfarligt eller helt nödvändigt att ta tag i just nu, men ändå så återkommer de där tankarna, irriterar, retar och stör.
DÄRFÖR är tacksamhetslistan så bra att hålla fast vid å att göra varje dag.

Reglerna för tacksamhetslistan är enhälligt satta av mej, jag är diktatorn över mitt liv.
Tacksamheten måste gälla små eller stora saker som är unika.
Jag får alltså inte göra det så enkelt för mej att jag varje dag tänker mej att jag är tacksam över att jag bor i ett fritt land, att det inte är krig, att jag har väldens bästa barn osv.
Tacksamhetslistan ska göras varje dag, även riktiga skitdagar (speciellt då kanske) och måste vara minst tre stycken, gärna fem.
Idag skulle jag vilja ha in era tacksamhetslistor oxå. Å ni måste följa mina regler, inget "jag är frisk" (om det inte råkar vara så att du blev det just i dag.)

Här är min tacksamhetslista. I dag skriver jag ner den. Annars tänker jag den bara tyst i huvudet när jag ska sova men då blir det inte mycket till inlägg.

1. Mini, Noah, Gotte å jag gick till stan. Vi köpte pizza å satte oss vid Ätran å käkade den.
Det var gott å vi vi hade det jättemysigt.

2. Gottes hotspot ser ut att läka utan veterinärsbesök. Snabb rakning, klorhexidin och lyxtratt ser ut att ha gjort susen.

3. Köpte dyra, giftfria antifästingtabletter till Gotte som han nu ätit i fem dagar.
Jag har plockat EN fästing på denna tiden så det verkar faktiskt hjälpa. Normalt plockar jag 3-7 om dagen.

4. Noah läsr sej nya saker varje dag. Nyss lärde han sej att lukta och för att signalera att det är det han gör så fnyser han lixom med näsan. Idag har han lärt sej pussas, alltså forma munnen till en puss.
Har man tur får man dessutom en. Goa unge <3
Han har skrattat så mycket idag å det ljuvliga ljudet ringer i öronen på mej.

5. Fick oväntat besök av äldsta dottern med familj igår en snabbis då de varit på GeKås.
Gott att få pussa lite på dom. Min stora vill oxå bli barnmorska en dag å därför är det så extra roligt att prata om utbildningen med henne.

6. Hade sen en jätte trevlig parmiddag när vi åt grillat å tårta. Drack kopiösa mängder vin.

7. Jag har tagit min andra kortisonspruta för i år och det känns faktiskt sjukt mycket bättre!

Puss/ Asta

Officiellt

Som jag berättat innan så avslutar jag varje dag med att tänka över vad jag är tacksam över med just denna dag.
Idag kör vi en officiell variant på bloggen.

Idag... denna sista söndag i oktober 2014 som aldrig kommer igen... är jag tacksam över följande:

Att min make lagt ner hela söndagen på att tapetsera klart mitt rum.
Nu är det finlir kvar bara, tillbaka med listor, skära av tapetvåderna längst taket å så där.
Maken som är både lat å trögstartad är otroligt händig när han väl tar sej för någonting.
Han svär å grymtar och klagar över hur jävla dåligt det blir men han är verkligen jätteduktig.

Att sonen kom hem idag.
Jag älskar när vi är många, när vi är storfamilj igen. Jag har lixom inte vant mej av vid den känslan och det livet som jag levt så länge.
Ikväll har köket varit fyllt av familjemedlemmar, prat, skratt, diskussioner.
Då trivs jag!

Tog en underbar promenad med min Gottfrid. I 1,5 timma gick vi, långa stycken utmed ett blyertsgrått stormande hav.
Gottfrid badade, rullade sej i sand, jagade fåglar, sprang efter pinnar. En lång stund satt vi tätt intill varann å spanande ut över havet.

Gottfrid i sej. Han är mitt i sina tonår och så behaglig att ha å göra med.
Har honom nästan alltid lös och vid möten med människor så ignorerar han bara.
Han är så kärleksfull, så enkel.
Han är ganska "ouppfostrad" om jag ska vara ärlig. Hans fina lugna sätt är goda gener och all kärlek å kontakt som jag har investerat i honom.
Jag får aldrig mer en hund som honom.

Att lyssna om och om igen på Amanda Jenssen "When we dig gold in the USA" och få ståpäls. 

Att unna sej en rejäl bit söndagschoklad... Marabou salta mandlar... och skita i dåligt samvete.

Noahs uppenbara lycka att få se mej efter att ha varit iväg på utflykter hela dagen.
Hans lilla ansikte strålade å han skrattade gurglande bara jag närmade mej.

Fått vara ledig i tre dagar och ta tag i både lättja och viktigheter.

Vintertid. Jag älskar när klockan ställs tillbaka. 

Vad är du tacksam över med just denna dagen?

Puss/ Asta

Idag är jag så tacksam över...

10. Jag vaknade i tid. Somnade inte om under snozen. Bara en sådan sak.
Stämplade in 06:57 och kände mej som en hyyyvens medarbetare på Landstinget Halland i dag på arbetarnas dag.

9. Godis och tårta på jobbet idag.
Det vet jag inte om det egentligen är något att jubla över. Lär inte göra det när jag ställer mej på vågen nästa gång i alla fall.
Men gott var det... den där sekunden i gommen.

8. Jag är ledig imorgon.
Å svärmor kommer. Ja ja, vi ordar inte mer om den saken.

7. Snart har jag avverkat mina mastodont arbetsveckor.
Bara lö, sö, må kvar så ljusnar det i horisonten med smäckveckor framöver.

6. Jag tog en underbar promenad med Gottepojken tidigare ikväll.
Det är så vackert ute att jag vill gråta... vilket jag ju tydligen inte kan längre av någon anledning.
Så jag log i stället. Log mot den skira björken och log mot världen.
Å min Gottepojk är ung, frisk och underbar.

5. Jag sprang sträckor på promenaden.
Varken fort eller långt men sensationen i den här punkten är att det fungerade med Gottfrid. Han koncentrerade sej på att springa och behövde inte kissa hela tiden.
Det är en dröm jag har, att få det att funka så jag i höst vågar ge mej ut å springa även när det är mörkt.

4. Jag tog en middagsmys med Noah. Mmmm så gott att få slumra bort med honom snusande på armen.
Fatta vilken LYX för mej att få uppleva detta?!
(Jag skjuter undan att de faktiskt en dag kommer att flytta å förmodligen ta ungen med sej. Vilket trauma! Då om inte förr kommer väl tårkanalerna att öppnas.
Även om de bara flyttar tvärs över gatan.)

3. Första maj. Arbetarnas dag.
Å i Jönköping demonstrerar ett hundratal lokala och tillresta nazister. Inte nåt att glädjas över tänker förhoppningsvis alla mina läsare nu, du som mot förmodan tror att jag tycker DET i sej är kul är förmodligen ny här.
Nej men stadens resning. Mångdubbelt med antirasister som demonstrerade, som la sej på gatan där nazisterna skulle gå för att störa. Kyrkan som samlade huset fullt i en gudstjänst mot nazism och som "ringde för fara" för första gången sedan 1939.
Skylten in mot staden. Tillfälligt omgjord. "Välkommen till Jönköping- staden mot rasism." Å så Mona. Mona... min guru... Sahlin som modigt och starkt höll tal om sammanhållning och att stå upp mot rasister.
Gött jobbat Jönköping.

2. Alla fina kommentarer som jag får.
Särskilt en värmde mitt hjärta. Av en anonym som var ny svensk medborgare och som skulle rösta för första gången i år. Å som skrev så fint.
Tack! Verkligen från djupet av mitt hjärta tack!

1. Mina pojkar. Som jag älskar. Så mycket!

Tacksamhetslista

 

Varje kväll innan jag ska sova så brukar jag tyst i mitt huvud räkna upp fem saker jag är tacksam som skett senaste dygnet.
Det ska vara dagsaktuella så jag räknar inte med allt det där "självklara" för alla oss som drog lyckolotten att födas här. Jag rabblar inte tak över huvudet, demokrati, mat i magen varje dag.

Det skulle bli tröttsamt att skriva en tacksamhetslista varje dag på bloggen och förmodligen skittråkigt att läsa så jag nöjer mej med ibland. Idag är ibland.
Det är faktiskt en bra metod. En sätt att lugnt och metodiskt gå igenom dagen och ibland få leta hårt som fan efter guldkornen. Men de finns, varje dag, och vi mår alla bra att tänka på dem.

Så just idag är Asta tacksam för...

Att jag fick en härlig promenad med Gottegosen innan jobbet. En kvalitetsstund med Gottfrid om dagen är en livsnödvändighet.

Att jag fick arbeta med min bror. Gillar mina andra kollegor med, men det är klart, lillbrorsan är ju alltid lillbrorsan. 

Att patienten vi kämpade med faktiskt överlevde. 

Att jag fick mej en varm å go Henkekram. Att få se att han saknar mej som jag honom. 

Kall öl i kylen när man kommer hem efter en jävla huvudvärksdag. Kall öl och en stund här med er. 

Nu, natti natti, klockan ringer om 5 timmar.

Puss/ Asta

Bort bort bort med det mörka och fram med det ljusa.

Dystra tankar kommer till mej.
Som en inre uppkäftighet när människor säger att de tycker om mej.

Å jag tänker "Ohh really?! Känner du mej???" (det gäller även min släkt och vänner irl)
Jag kanske regelmässigt ägnar mej åt tidelag, är med i nån pedofilring, bedrar min make... med din make, slår mina barn, äter snor när jag ligger å ska sova, knarkar på helgerna, super mej halvt medvetslös å kör bil, snattar kosmetika i affärerna, stjäl från mina patienter, slickar på bestick på caféer och lägger tillbaka dem, skriver hora på grannens dörr, mördar katter när mörkret fallit, blandar giftig svamp i stuvningen jag ska bjuda vännerna på, är med i en nazistisk organisation...
Är du SÄKER på att du tycker om mej?
Haha. Ja jag vet... det är en sjuk hjärna som knåpar ihop sådana tankeexperiment.

Å här ska vi ägna oss åt UPPLYFTANDE tankar. Jaja mensan.
Därför har jag i bästa Mia Törnblom anda satt ihop en liten "Just nu är jag tacksam över." (Skit i att jag inte sprungit på evigheter och att jag gått upp 2 kg, skit i det nu...)

1. Lilla Ängla.
Mitt första barnbarn, som jag träffar alldeles för sällan men som ändå gett livet en helt ny dimension.

2. Lilla Condrad
Ja jag kallar hen i Minis mage så. 18 cm stor nu men ännu inte så tung.
En lätt rundning på Minis mage. I nästnästa vecka ska jag få se underverket då jag ska få följa med på ultraljud.

3. En rolig hemlis
Som jag ännu inte får berätta om men som jag glädjer mej åt.

4. Att Gottfrid är unghund (och så jäkla fin.)
Efter att i flera år levt med ångesten att "Märta börjar bli gammal å hur ska det bli utan henne" är det så skönt att ha en ung hund som förhoppningsvis har många aktiva, friska år framför sej.

5. Jag känner och jag lär.
Jag gör fel, ofta och så in i helvete, men då och då lär jag mej ändå inför framtiden.
Kommer ut stukad men lite klokare förhoppningsvis.
Jag ska inte upprepa min mors misstag, jag är inte hon.

6. Muslukten börjar ge med sej.

7. Jag jobbar en dryg vecka. Sen har jag semester. Visserligen får jag putsa fönster då, men i alla fall.

8. Ni är många som har brytt sej om mej på bloggen. Tagit er tid att läsa igenom och skriva rådande kommentarer. Jag hoppas ni inte tolkade mitt inlägg som att fb och bloggvänner är värdelösa. Så menade jag inte. Jag menar att man trots dem står står ensam när det blåser.

Nu ska jag återgå till min braiga bok... den är jag oxå tacksam över även om jag nog måste konstatera Ergo att Jonathan Trapper ÄR sexistisk. Eller så skriver han bara om såna snubbar.

Puss/ Asta

Ps. Å för er som blev oroliga över inledningen där. Jag slickar aldrig på bestick på café. Jag lovar.