tisdag 2 augusti 2016

Har bara en snippa



Noah har greppat det här nu att det finns två olika sorter.
Han påpekar det ofta. Att han har kisseslang.
"Mormor har ingen kisseslang" säger jag.
"Nä, du har bara en snippa" svarar han då.
"Bara?" tänker jag men inser sen att han har rätt.

Den där lille kisseslangen, som för övrigt är världens sötaste än så länge, kommer att göra livet enklare för honom, öppna dörrar för honom.
Genom att vara ägare till en kisseslang kommer han få lättare att göra karriär, få högre lön, enklare få tillgång till styrelserummen.
Med en kisseslang blir hans utseende mindre värderat och man kommer att se mer till hans charm och kunskap.
Ingen kommer någonsin klandra honom om han lever ut sin sexualitet eller om han har korta shorts. Blir han en dag rånad kommer ingen i en domstol fråga om han inte egentligen ville bli av med plånboken eller om han sagt nej så det verkligen var tydligt för gärningsmannen.
TÄNK att han redan insett det, han är världens smartaste unge!

Hur ger jag honom tillgång till alla nycklar? Till hela världen.
Jag vill att han ska vara känslosam. Ömsint. Omtänksam.
Jag vill att han ska bli empatisk.
Vara så modig att han säger ifrån när saker och ting är fel eller kompisar uppför sej grisigt mot tjejer.
Jag vill att han ska vara ännu modigare å vågar tala om det som är svårt.
Jag vill att han ska få en snippbärares styrka.

Puss/ Asta


måndag 1 augusti 2016

Om mej



Jag kan i perioder läsa en roman om dagen och sen inte läsa någon bok på säkert ett halv år.

Jag gillar att brodera.

Jag är (vet jag efter här om dan) uppenbarligen inte tillräckligt klok för att förstå att dricker man typ 2 flaskor vin och lite starksprit på det så blir man berusad.

Jag har modet att omskola mej vid 47 års ålder.

 

Jag fiser... högljutt... minst 50 ggr per dag.

Jag har väl utbredda försvarsmekanismer för att shoppa.
Ligger lite i riskzonen för en smått osunt beteende där.

Jag är en bekräftelsetorsk av rang och hur ofeministiskt det än är blir jag jättelycklig när nån tycker jag är snygg.
En "god människa" eller "en duktig barnmorskestudent" smäller kanske högre men "fan vad du är snygg" duger utmärkt.

Jag har seriösa planer på att bli lesbisk. Älskar tjejer. Föraktar allt för många män. Älskar tuttar.



Jag ber att få gosa med varenda fralla/ amstaff/ mastiff jag möter. Helt ogenerat.

Jag tycker rätt ofta att jag är snygg.

Och ful.



Jag berättar en massa som är fult, svagt å skitigt men låter egentligen ingen komma nära.

Jag har slutat med Zopiklon. Jag sover för egen maskin. Jag är så jävla stolt å nöjd över det. Äntligen!

"Bonde söker fru" är en av många anledningar till att jag varje år längtar efter hösten. Jag är en höstmänniska.



Jag har minst fyra tatueringar i huvudet som jag vill förverkliga.

Jag har inte alltid varit en bra morsa men jag älskar mina barn... alla fyra... mer än livet självt.

Barnbarnen är det viktigaste i mitt liv.

Utan en Dogue de Bordeaux i mitt liv kan jag inte andas. 

 

Jag skulle nog säga att jag är en lycklig människa. Det har jag jobbat för att bli. Hårt!

Jag sjunger förmodligen sämst i västSverige

Jag är kass på att höra av mej till vänner men jag älskar dem högt.

Några av mina största sorger i livet är att min bror är sjuk och missbrukare, att Märta inte levde för evigt och att min pappa å jag inte kan få det att fungera

Jag har minst 2000 anledningar till av hata män.

 

Det finns ändå en handfull pojkar/män jag dyrkar. Och kanske dubbelt så många jag respekterar.

Mina främsta laster är snus, Fishermans friends (den blå), kaffe, öl, chips, barnbarn, doguear, pizza och min ajfån.

 

Jag planerar att bli beroende av broccoli, isvatten och regelbundna löpturer.

Rasism, kvinnohat, duktighet, kamphundsallergiker gör mej rasande.

 

Barnkramar, doften av hundtassar, sovmorgon och havet gör mej lycklig.

Nästa val kommer jag nog rösta på Vänsterpartiet.

Barack Obama är mitt frikort.

Det är tveksamt om jag någonsin varit kär. 

Världen skrämmer skiten ur mej... men jag är bättre än någonsin på att mota Olle (eller ångesten) i grind.

 

Jag spelar wordfeud, 10i10 och Fia med knuff varje dag

Jag tror på Gud. Ibland. 

Sa jag att jag slutat med Zopiklon?!

Winnerbäck är min husgud, Frölunda Indians mitt lag, Mona Sahlin min politiska idol.

 

Jag är grym på att dyka och simma.

Jag är kass på att baka. Bortsett från bullar. Där är jag bäst.

Något som förvånade?
Vad vill du berätta om dej?

Puss/ Asta












Så fick man bli lite förbannad idag med



Internet är ju fantastiskt och samtidigt en ständig källa till irritation.
Internet... eller det människor skriver och delar på internet... gör mej förbannad varenda dag.

Ett axplock ur dagens irritationsmoment...
Rasismen så klart. Fick idag upp ögonen för ännu en skitsida på facebook som heter "Nej till asylboenden i Sverige" som delar en artikel av nazistsidan Fria tider.
Vidrig läsning. Vidrig spridning av hat. Vidrig störning i empatiförmågan.
Människor flyr för sina liv. De flyr undan den terror som bortskämda européer springer runt å oroar sej över när det är fan så mycket större risk att de cyklar ihjäl sej på väg till jobbet eller sätter en gurkbit i halsen vid frukost eller blir våldtagna av svennebanan på joggingrundan eller röker ihjäl sej eller...

Det är människorna i Syrien, i Afghanistan, i Somalia, i Irak, i Jemen osv osv osv som har anledning att frukta IS på riktigt och dem ska vi stänga våra gränser för. "Nej till asylboenden i Sverige."
Fy fan. Störda jävlar.
Än värre är när en människa jag känner, bryr mej om och tycker om delar sån jävla skit. Då blir jag arg och ledsen på riktigt.
Var snäll lixom!

Inte riktigt lika förbannad men lite matt blir jag av att läsa kommentarerna på en artikel om hundbett och "farliga hundraser" på Nyheter 24.
Så otroligt många människor utan kunskap som ska skrika för full hals om "kamphundarnas farlighet."
Om man... helt uppenbart... inte kan någonting om ett ämne, varför måste man då envisas med att tycka så förbannat mycket och högljutt om just det?
Jag har haft stora hundraser innan jag köpte Dogue de Bordeaux och det kan jag säga att det är en enorm skillnad i hur man blir bemött och respekterad som hundägare beroende på vad du har i kopplet.
Jag kan tänka mej att det är än värre om man har ex en amstaff. Staffar som förövrigt... av dem som kan något om hundar... är kända som några av de mest barnsäkra hundar som finns.

När man talar om "kamphundar" så finns det olika begrepp.
1.)Hundar som en gång i tiden har använts i kampsammanhang. Dit hör flera olika terrier och mastiffer.
2.)Hundar som tränats till hundkamp av vidriga djurplågare.
3.) Hundar med ett visst utseende.

Gemensamt för hundraser vars ursprung har med kamp att göra är att de med fel uppfostran och för liten social träning kan bli hundaggressiva.
De är kända för hög smärttröskel och för att vara mer människovänliga.
De har ett högre motstånd mot att bita människor än andra raser. När de användes inom kamp var det viktigt att människor kunde hantera hundarna med högt adrenalinpåslag.

Alla hundar kan tränas till att agera aggressivt. Inga hundar "låser" käkarna och alla hundraser över 20 kg kan ställa till rejält med skada.
Att använda hundar till hundslagsmål är förbjudet eftersom det är barbariskt och djurplågeri.
Hundar med ett visst utseende lockar fel hundägare.
Det är betydligt större risk att en gangseterwannabe väljer en pittbull eller en mastiff än än cockerspaniel eller golden retriver.
Flertalet av de hundar som krängs billigt är amstaffblandningar och pittbull med smått å gott i sej och när avel sker urskillningslöst ökar riskerna.

Sven Melander uttalade sej till försvar av Sara Larsson och menade att det är inte en ung kvinnas ilska över våldtäkter och hennes vrede över mäns beteende som är problemet.
Under videon kan man läsa en massa kvinnor (och en å annan man, ofta yngre) som hyllar Melanders ord och sen en massa kränkta jävla vita män.
Alltså, jag är så trött på dem. Jag är så trött, trött, trött på män som piper "inte alla män" samtidigt som en ung kvinna får motta dödshot för sin ilska.
Så trött på alla dessa män som inte kan se mönstret i samhället eller sin egen del eller åtminstone FATTA att vi kvinnor vet kanske nåååågot mer än dem hur det är att leva med den ständiga oron över vad män kan ta sej för och begränsa våra liv utefter det.
För fan... Var snäll lixom!

Puss/ Asta