Se. Se. Se

Har ni sett den här serien?
"Bröllop,begravning och dop" signerad Colin Nutley och med några av våra mest folkkära skådespelare.
Den har visats på C more men nu finns även hela serien på tv4play för den som känner sej manad och snälla GÖR det, känn er manade för det är en så... en så vacker historia om livet.

Livet är snårigt och märkligt och blir sällan som man tänkt sej.
Ju äldre man blir desto mer inser man det. Livet är sällan, för att inte säga aldrig, svartvitt och inte människor heller.
Inte bara onda människor gör dumma saker och relationer går sönder alldeles oavsett hur väl man vill och hur gott uppsåt man har.
DET tycker jag visas på ett fantastiskt sätt i den här serien.
Det tycker jag att Colin Nutley är mästerlig på att visa i sina produktioner.
Karaktärerna får själ och hjärtan och alldeles oavsett hur gräsligt de beter sej... tänk Rut i Änglagård... så förstår man dem å älskar dem.

Jag tycker mycket, mycket, MYCKET om Helena Bergström i nästan allt hon gör men här i "Bröllop, begravning och dop" glänser Maria Lundqvist allra klarast och allra mest trovärdigt.
Om någon läser här som inte sett serien men som blir sugen så ska jag inte avslöja så mycket mer om handlingen än så. Gillar du annat Nutley har gjort så kommer du att tycka om den här.
Paret Nutley och Bergström får en del kritik för att de arbetar så mycket ihop.
För att hon får alla hans huvudroller. Och nu dottern som fått vara dotter i två produktioner.
Jag ser det som en styrka, han får ut max av dem eftersom de känner varann så väl, men oxå samspelet Bergström och Lundqvist har gjorts förut, och det märks. De är oerhört samspelade.

Se. Se. Se.
Och ni som har sett, vad tyckte ni?

Efter att i sista delen blivit så oerhört tagen av Maria Lundqvist blir jag sugen på att se om en gammal film där hon (oxå) är fantastisk. "Den bästa av mödrar."

Puss/ Asta

Internationella kvinnodagen

Att säga "grattis" på Internationella kvinnodagen är inte riktigt okej inom feministiska kretsar. Och jag förstår och instämmer... självklart... i detta resonemang.
Det här är ingen dag att hylla sin frus härliga bröst eller mammas fantastiska köttbullar. Det här är en dag att uppmärksamma alla de orättvisor, allt våld, hot, hat och diskriminering världen över som kvinnor utsätts för och som behöver stoppas!
I stället för att ge din fru en blomma idag så säg ifrån mot ett sexistiskt skämt på jobbet.

Men ändå, likväl, vill jag säga grattis till mej själv... och de systrar som vill...  idag.
Jag ÄR trots allt glad och stolt över att vara kvinna!
Jag skulle inte vilja byta med vilken privilegierad man som helst.
Att vara kvinna är för mej att vara en helare och mer komplett människa.
En människa med tillgång till alla sina känslor och med förmåga att sätta ord på dem.
En människa med fysisk och psykisk, med förmåga att skapa och föda ett nytt liv och att därmed utstå den värsta fysiska smärta som går att uppmäta.
En människa med förmåga att själv tillverka mat till denna avkomma.
Och det starkaste av allt kanske, en människa med omsorg om de sina, med att sätta sej själv åt sidan, att våga älska och att göra det med hela sin person.

Det är lite sorgligt. Jag tittar på mitt barnbarn Noah som springer kring benen på mej och jag tänker att mycket kommer vara enklare för dej än vad det varit för mej. Men mycket kommer oxå att vara svårare. Kanske omöjligt när det kommer till att vara en hel människa.
Pojkar och män är även de begränsade inom många områden, kanske inom fler än vi kvinnor, och det är lika mycket för mina barnbarn av manligt kön som jag vill se patriarkatet falla.
Jag vill att vi alla ska få vara fria själar. Den vi önskar. Utan trånga åsiktskorridorer av vad det innebär att vara man eller kvinna. Utan att knuffas in i några mallar eller förbud.

Men grattis Asta idag på Internationella kvinnodagen.
Grattis till att du är kvinna. Grattis till systerskapet. Grattis till ditt ständiga lärande om vad feminism är och varför den behövs.

Jag är, precis som du, gueen of fucking everything!

Puss/ Asta

Slöseri med liv

Jag har gått av efter att ha jobbat 3 nätter på raken och känner mej ganska mör.
Det ska strax bli sänggång för denna hära men först tänkte jag skriva om en sak jag tänkt på ganska mycket på sista tiden.
Jag är mobil och datorberoende!
Ja det är vi väl alla egentligen numera, det är svårt att föreställa sej hur världen skulle se ut om inte internet eller ens smarta telefoner fanns, men jag menar att jag är beroende på ett dåligt sätt.
Jag skulle inte kalla det ett missbruk, för för mej är missbruk något annat, men vi har i alla fall ett destruktivt förhållande tekniken och jag.
Jag tror egentligen att jag delar det med väldigt många men alla ser det kanske inte som ett problem. En å annan kan kanske känna igen sej i mina tankar...

Jag går med mobilen i handen eller i fickan så gott som hela min vakna tid.
På den spelar jag två sorters spel... Wordfeud och 10i10.
Jag kollar sociala flöden på Facebook å Instagram många gånger i timman.
Jag läser nyheter. Googlar saker jag undrar och fotograferar närmast maniskt och det mesta.
Där upptill sitter jag även en hel del vid datorn.
Jag ser en å annan film eller serie, jag kollar Facebook och nyheter här med.
Då och då är jag inne på den här bloggen men det blir allt mindre inspirerande när det är den här ständiga enmanskommunikationen. Blev till med lite glad när jag fick en idiotkommentar på senaste inlägget. Alltid nåt lixom.
Fast en del inlägg ger respons på Facebook och det är trevligt i alla fall.
Ja och sen så lägger jag åtskilligt med tid... skulle tippa på många timmar per dag... på spel som heter Taipei.
Och så känner jag mej stressad över att jag inte har tid till allt det där jag behöver!
Va?! Jag är en idiot.
Jag vet inte ens varför jag gör det.

Jag har tänkt på detta ett tag som sagt. Och jag har försökt skärpa mej men glömmer bort det efter en halv dag. Telefonen är så lättillgänglig och även när jag tänker "jag lämnar den hemma/ lämnar den på övervåningen" så följer den oftast med ändå "för jag kanske ska fota."
Och ingen förändring sker.
För mej är det inte "hjärtanen", gillamarkeringarna, antal följare eller kommentarerna som är viktiga (eller det viktigaste) utan det är nog framför allt behovet att "kolla så jag inte missar nåt."
Ja, vad sägs om livet? 

Jag känner ofta en stress över att jag inte "hinner" allt det där jag vill ha och behöver.
Tid att läsa. Tid att skriva brev. Brodera.
Tid att gå ut å gå. Eller springa. Vara i naturen.
Tid att miljöträna Bente. Träffa folk. Städa. Göra av viktiga ärenden. Läsa på saker och ting jag behöver veta.

Jag HAR ju tid. Jag lägger den bara på meningslösheter. Jag måste hitta ett sätt att bryta det här. Att som ett litet barn tilldelas 1 timma per dygn på nätet i nöjessyfte och thats it.
Men HUR?!
Känner du igen dej?
Har du något tips som funkat för dej? 

Puss/ Asta