Vem inspirerar dej

Den finaste av alla komplimanger man kan få är väl att man inspirerar en annan människa. Jag får faktiskt den komplimangen ibland å även om det inombords ekar en röst som säger Det är för att du inte känner mej så landar det gott i magen.
Någon inspireras av att jag vågat byta yrke sent i livet, nån annan av att jag är tydlig med vad jag tycker, och på instagram fick jag en sån kommentar om min klädstil.
Jag skulle vilja inspirera fler. Vara ett föredöme för fler. Kanske till å med duga i mina egna ögon nån gång ibland.

Jag funderar över vilka jag själv inspireras/ imponeras av och det handlar ofta om människor med en tydlig röst. 
En av mina favoritbloggare, Cissi Wallin, har tyvärr slutat blogga men istället har en gammal favorit, Apan satt i granen, återkommit. Om du inte redan följer denna vackra, kloka, unika kvinna så gör det bums. Hon är en stjärna och ni hittar henne här.
Lady Dahmer är min främsta inspirations och kunskapskälla när det kommer till feminism, henne hittar ni här. När jag började läsa hennes blogg för hundra år sedan tyckte vi olika om det mesta. En gång blev vi osams och hon ägnade mej ett helt inlägg. Ha ha, det var ärofyllt men läskigt, hennes kommentarsfält gick bananas å var rätt taskiga men min blogg blev ovanligt välbesökt under några dagar. Numera håller jag med henne i det mesta, hon har med åren mjuknat lite i kanterna men framför allt är det väl jag som förstått att hon faktiskt har rätt ganska ofta.
På Instagram finns det många utmärkta kvinnor att följa.
Ska jag välja några så sticker Somligaharmoniskahusmödrar och Notondietanymore ut.
Båda är kroppspositivister och båda är... inte 25.
Och är det nåt som retar mej och som jag tycker har kommit bort även i värden av feminism och kroppspositivism så är det åldersrasismen.
Men dessa båda underbara kvinnor talar med den medelålders kvinnans röst på ett starkt och inspirerande sätt.

Vidare inspireras jag av duktiga yrkesmänniskor. Det spelar inte så stor roll om de är snickare, läkare eller bibliotekarier. Människor som är proffsiga och generösa med sin kunskap är häftiga. Och de som ÄR det behöver sällan berätta det eller förhärliga sej själva, de behöver inte skryta om hur de älskar när det bränner till och de behöver inte kontrollera andra eller skriva dem på näsan.
De är självklara i sin roll.
På mitt jobb finns många sådana och jag älskar att vi i så hög grad är en kvinnovärld där hela teamet av undersköterskor, barnmorskor och läkare är just kvinnor i ibland väldigt akuta situationer.
Jag minns en gång när jag var alldeles ny sjuksköterska och för första gången skulle hantera en central venkateter. En erfaren kollega följde med mej. Hon pratade med patienten under tiden jag jobbade på, mycket pedagogiskt förklarade hon varje moment för mej men låtsades att det var till patienten och efteråt var jag rent knäsvag av beundran över hur hon undervisat mej utan att på något sätt förminska mej. Bar med mej det under min fortsatta karriär när jag själv hade studenter och hospiterande.

Nina har jag berättat om förut. Min vän med småbarn och kronisk cancer som är en sådan mästare i mod och livslust. Som gnäller 100 ggr så lite över sin sjukdom och vidriga biverkningar än vad jag... och de flesta med mej... gör över sina i-landsproblem. Nina som skyndar sej att leva, skyndar sej att älska.
Hon är en sann förebild å inspirationskälla. En idol.

Vem inspirerar dej och varför?

Puss/ Asta