Bebissugen som fanken.

Jag har på senare tid känt ett otroligt bebissug... ja eller valpsug är det ju egentligen. Gottfrid skulle bli en otroligt fin storebror tror jag och jag skulle ha fantastisk hjälp av honom.
Och trots att Dogue de Bordeaux verkligen är MIN ras, jag kan inte tänka mej en hund som är vackrare eller som bättre matchar min personlighet så har jag det senaste flirtat rätt rejält med tanken på att komplettera min lilla familj med en Cane Corso.

Dogue de Bordeauxen har egentligen bara två nackdelar.
Det är en ganska sjuk ras. En av de sjukare faktiskt. Jag har till å med hört att det är den sjukaste. Och det är en ras som mognar sent, blir inte riktigt vuxen och färdig i kropp å knopp för än de är 4-5 år och sen lever de väldigt sällan längre än 7-8 år. Kort tid alltså att njuta av den vuxna och färdiga hunden.
Jag har haft relativ tur med mina Ddb. Märta hade en del tandproblem och fick livmoderinflammation i slutet av sitt liv.
Gottfrid besväras minst en gång varje sommar av hotspot (våteksem) som är både smärtsamt och omständligt, han har sitt diskbråck som (peppar peppar) har hållit sej lugnt ett år och han har lite svårt med andningen. Han är ju plattare över nosen än Märta var.
Jag tror inte han direkt lider av det men han har sämre kondition, snarkar högt och snörvlar en del.
Men på det stora hela, tur än så länge.
Märta dog en månad innan hon skulle fylla 8 år. Hon han aldrig bete sej som en gammal hund. Aldrig bli grå om nosen, stel i leder eller trött. Vi gick en långrunda och hon härjade runt å busade med Gottfrid dagen innan hon dog.
Gottfrid fyller sex år nästa gång (i maj) och därför vill jag förbereda mej inför när min gudasände inte längre finns.
Jag tänker valp inte nu i sommar men nästa.

Och lite har jag alltså funderat på Cane corso. Eller jag har funderat på olika raser men Cane Corso är nog den jag känner mest för.
Fast huva, det är lite läskigt med ny ras när den man har är så välbekant.
Det som talar för CC är att den är snygg. Här i Sverige kuperas inte öron och jag vill understryka att jag tycker det är bra, men visst sjutton är de snyggare kuperade.
Det är en friskare typ av mastiff som lever längre och som har färre hälsoproblem än Ddb.
De vaktar, de kan koppla av och de är oftast inte en hund som ska upp i knät på varenda människa.
Å andra sidan vill jag inte ha en för skarp hund. Jag bor ändå i ett villaområde och Noah kommer växa och ha kompisar hemma i framtiden som jag inte vill att hunden ska vakta mot.
De är lite sportigare än Ddb (mindre och nättare och inte så platta i nyllet) och jag tänker att nästa hund ska jag bannemej lära att följa med på joggingturer.
Det verkar vara stor skillnad mellan individer och man får väl helt enkelt försöka välja en hund från mjukare linjer. Tikarna är ofta vassare än hanarna (så är det med min ras med) och trots att jag längtar lite efter en tjej igen så kommer jag välja en hane om jag väljer CC då  jag inte tilltalas av tikarnas utseende på dem... det blir lite labrador över dem.


Jag ska ta mej tid att under den här tiden som är kvar tills det är dags att titta efter valp lära mej om rasen, prata med uppfödare och annat kunnigt folk och se om det är nåt för mej.
Eller om det ändå blir en liten Ddb lillebror/ lillasyster till Gottfrid...
De är ju så ljuvliga.

Nån mer som är valpsugen?


Puss/ Asta



Första mötet med Gottfrid (han i svart halsband.)