Vi kvinnor är så jäkla bra på att slå på oss själva. Åtminstone är jag det men jag tror att jag pratar för rätt många av oss tyvärr.
Det är så lätt att se de fel man gör och svårare att se det man faktiskt åstadkommer.
Jag har alltid varit sådan. Burit skulden över de tillkortakommanden som jag har som dotter, som mamma, som maka, vän, matte, barnmorska, kollega och kvinna.
Alla dessa livets roller.
Jag kan bli arg men när ilskan väl lagt sej så lyckas jag alltid med att se min del tydligare än den andres. Jag kunde taggat ner, jag borde inte ha sagt, jag borde ha gjort osv.
Jag har lätt att ta på mej saker och ting. Om mannen är deppig, att nån av barnen inte har tillräcklig självkänsla, att mamma inte får någon hjälp i sitt missbruk.
Särskilt är det så med barnen. Det är väldigt lätt att komma ihåg dumma saker man sagt och gjort som självklart påverkat dem.
Allt för sällan tänker jag på hur jävla bra jag är!
Hur mycket jag faktiskt klarat av i livet och det nästan på egen hand.
Jag hade fyra barn och mannen jobbade borta. När han var hemma tog han inte särskilt mycket ansvar över dem heller. Jag har aldrig haft tillgång till barnvakt, inte om jag ville ha "kvalitetstid" och inte om jag var sjuk.
Inte heller nu har jag någon "som tar hand om mej" vid behov.
Jag får alltid förlita mej på mej själv.
Jag var en tillräckligt bra förälder utan att ha några egentliga förebilder.
Jag bröt med en till stora delar destruktiv släkt och flyttade med mina barn för att de skulle få möjlighet till något annat.
Jag skaffade mej en utbildning och en ekonomisk självständighet via grundvux, komvux och högskola. Jag har idag mitt drömyrke och känner att jag faktiskt hör dit.
Jag har läkt mina sår av sexuella övergrepp under uppväxtåren.
Jag arbetar varje dag med att bli en bättre människa.
Det känns lite konstigt att skriva bra saker om sej själv eller hur?
Luktar lite illa lixom.
Men det är sånt bullshit för jag ÄR jäkligt bra och vet du vad? Det är jag säker på att du är med!
Vore vi perfekta och felfria så vore vi inte mänskliga.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare