Jag har några små funderingar kring den asylpolitik det råder sådan enighet kring.

Vi är för få invånare i arbetsför ålder för att kunna ta hand om en växande åldrande befolkning. Och problemet kommer att förvärras under de kommande 10 åren.
Hur ska vi lösa det? Med Ättestupa?

Sverige är ett av världens absolut rikaste land med men vi har inte råd/ resurser att ha en värdig flyktingpolitik där familjer får återförenas.
Men de fattiga grannländerna ska ha råd och resurser? 

Vårt land ligger på norra jordklotet, långt ifrån de stora flyktingströmmarna, så som det ser ut nu. Länder som Grekland, Turkiet och Italien ligger vid den sk EU yttre gräns dit flyktingarna tar sej.
Och det är solidarisk europapolitik att de därmed ska hantera alltihop själva? 

I ett scenario med en aggressiv rysk makt som ger sej på Baltikum.
Är det då rimligt att vi, som närmsta land, ska ta hand om alla flyktingar därifrån med ovanstående logik? 

Rätten till att söka asyl är inte bara en svensk lag, det är även något vi förbundit oss till internationellt.
Ska vi nu strunta i internationella avtal med hedern i behåll? 

Var pensionärer allmänt mycket rikare och vårdköerna obefintliga före 2015 när de stora flyktingströmmarna kom? 

De stora flyktingströmmarna från Balkan på 90 talet, har enligt alla seriösa bedömare lett till att vi som land är rikare. Inte bara kulturellt utan i kronor och ören. Många av dessa människor arbetar i bristyrken som vården.
Är det något alldeles speciellt med människor från Balkan? 

I Syrien råder det krig om det nu undgått någon. Alla stridande parter begår övergrepp på befolkningen. Städer ligger i ruiner. Hjälporganisationer har flytt då det är för farligt.
Hur exakt skall vi hjälpa till på plats och vilka ska göra det? 

Många röster höjs för att risk finns att det kommit hit extremister och IS lojala människor med flyktingströmmarna. Det skrämmer skiten ur människor.
Vi har varit med om ett (1) terrordåd till följd av detta vilket, och det vill jag verkligen betona, är ett (1) för mycket men...
Det stora flertalet av flyktingarna flyr ju just från denna typ av människor, de har upplevt dagliga terrordåd.
Om IS är så farliga, hur är det då ett argument för att inte vilja skydda människor från dem?

Afghanistan är numera ett land tryggt att återvända till.
Varför avrådes svenskar i så fall att åka dit? 

Svenskarna är generellt sätt ett rikt folk. Det räcker att ställa sej på valfri stor parkering och titta på vilka bilar vi kör. Heminredning, resor till fjärran länder, julklappsinköp mm slår nya rekord varje år.
Hur har den största flyktingvågen sedan Andra världskriget personligen fått eftervärkar hos random svensk? 

"Svenskhet" för mej är bland annat en viss blyghet inför främlingar, generellt stort förtroende för myndigheter, att sätta nyllet mot mars första solstrålar... och solidaritet. Solidaritet har ihop med potatisen gett vårt land välstånd.
När upphörd solidaritet att vara ett kännetecken hos vårt folk? 

Vissa partier står på Torgmöten och säger i princip att alla som inte är blonda, blåögda och sällan har lika mycket laktosintolerans som andra folk de ska packa sina väskor och dra åt helvete från vårt land (ja jag vet, de har gått på Livets Hårda skola... förfärlig institution det där.)
Men hur i helvete kan människor stå och lyssna på det och sedan applådera?
Utan att skämmas ihjäl? 

Hundar, kor, grisar och hästar är älskvärda men rätt korkade djur.
Ändå går de bara mot ett elstängsel en gång. Sedan lär de sej av historien.
Varför lär inte människor av historien? 

Politiker är oxå människor. De utför ett svårt och beundransvärt jobb.
Men de är inte bara beslutsfattare. De är oxå makar. Döttrar. Söner. Mammor. Pappor. Morfar. Systrar osv.
Hur kan man då mumlande hänvisa till att "andra måste göra mer" som skäl till att för gott skilja en liten sexåring från hennes mor? Och sova på natten? 

Ja. Men det var väl typ lite sånt jag funderar på en måndagskväll sex dagar innan valet. Svara gärna, för jag begriper då fan inte.

Puss/ Asta

Jag säger (nästan) som Jimmie

Vore jag lika oborstad och ociviliserad som Jimmie Åkesson skulle jag använt mej av hans bevingade ord fr förra valrörelsen, "Giv them hell."
Jimmie menade hela den demokratiska processen vi har efter val där det blivit minoritetsregeringar, jag menar Socialdemokratin men nöjer med att säga "Jag hoppas ni får vad ni förtjänar!"

Den nya migrations och asylpolitik som en Stefan Löfven ledd regering har klubbat igenom kan jag inte ställa mej bakom, av en enda enkel anledning- jag är socialdemokrat!
Och socialdemokrat är jag ju därför att jag tror på en politik som kännetecknas av solidaritet, omtanke om kollektivet och en känsla för att alla ska med.

Sverige har stolta socialdemokratiska traditioner av att ta ett stort ansvar i flyktingpolitiken ända sedan andra världskriget. Det har varit judar, chilenare, människor från Balkan, Iran å Irak och nu Syrien.
Socialdemokraterna har aldrig varit för öppna gränser och fri invandring.
Invandringen har reglerats på olika sätt och de som fått avslag har fått avslag men den har skett med omtanke och med generositet och vi, partiet och dess väljare, har alltid haft inställningen att migrationen gör vårt land rikare, starkare och bättre.
Jag känner inte igen mej i nuvarande partilednings retorik.
Hur Stefan Löven nedlåter sej till att tävla med M och Sd's partiledare om vem som kan hålla tuffast tonläge.
Det är tonen och retoriken som jag har allra svåraste för.
Men att tillfälliga uppehållstillstånd nu försvaras av samma S ledare som tidigare bespottade det och menade (fullt riktigt) att det är omöjligt att integreras i ett nytt land om du inte vet att du får stanna.
Kraftigt försämrad och näst intill omöjlig anhöriginvandring är ett annat beslut som jag aldrig trodde mitt parti skulle kunna ta.
Familjer ska alltså splittras. Barn aldrig få återse sina föräldrar, makar skiljas åt för gott. Alltså, för fan... socialdemokratisk politik?

Jag diskuterade med Ole Thorell riksdagsledamot för Socialdemokraterna på facebook. Jag skrev att jag var både arg och förtvivlad över att vi hade en av den hårdaste asylpolitiken i EU.
Han förnekade det och sa att det finns de som är hårdare.
Vilka då undrade jag.
Ungen blev hans svar.
Ungen!!! Fascistlandet Ungern. Det är alltså det som svenska socialdemokrater har som måttstock. Vi är bättre än Ungern.
Ja men Grattis Sverige. Bättre än vad nazi Tyskland var med kanske?
Vidare var han, och kompisar till honom, arroganta i tråden och mentalt klappade mej på huvudet när de förklarade att de genomför "klassisk socialdemokratisk politik."
In my ass. Jag har följt socialdemokraterna sen jag blev politiskt intresserad i 14-15 års åldern.

Det visar sej ju oxå att jag inte var fullt så ensam med att inte förstå.
En massa människor jag känner som traditionellt alltid röstat på S tänker inte göra det i år.
Samtliga Socialdemokraternas fem sidoförbund kritiserar besluten i hårda ordalag.
Minst tre riksdagsledamöter för S har lämnat i protes.
Så så där jätte naiv och oinsatt är jag ju inte i att tycka att detta inte är något som jag känner igen från mitt parti.

Man blir alltid mer ledsen och frustrerad när någon man tycker om gör en besviken. M och Sd har väl alltsedan Fredrik Reinfeld lämnade tävlat i vem som kan låta mest hårdför kring pratet om invandrare.
Det är... irriterande.
När Stefan Löfven ger sej in i tävlingen blir jag uppriktigt ledsen.
Och vore jag något, bara något mer lik Jimmie, så skulle jag ha sagt:
Give them hell.
Jag hoppas att Socialdemokraterna gör ett katastrofval. Att de förlorar så in i bänken. Att partiledningen får gå. Att nya krafter, nya vindar och förnyad idealism får tillträde.
Och det, det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

Puss/ Asta

Ps Löfven kan ju ta med sej familjen till Kabul på semester när han förlorat valet. Ta igen sej lite. Retreata. Det är 27 grader varmt och helt säkert att vistas.
Det sista har han själv sagt.