Tankar kring utfrågningen av Stefan Löfven på Svt

Socialdemokraterna är ju mitt modersparti. Även om jag vänstrade med Miljöpartiet sist det begav sej. Trots att jag för första gången väldigt starkt överväger att rösta på Vänsterpartiet.
Det är mitt parti.
Och Stefan Löfven. Min magkänsla är att han är en väldigt fin människa.
En god människa, en man som vill väl.
Men. För det finns ett men här, jag tycker inte han är rätt person att leda Socialdemokraterna.
Han är för vag, för resonerande. Han böjer sej för andras åsikter, framstår lite som en kappvändare. Han är otydlig och utan visioner. Och så har karlstackarn ytterst lite karisma. Upprepat under utfrågningen var min känsla, men sätt ner foten!

Utfrågningen nu då.
Jag anser att den här regeringen har gjort ett bra jobb.
De har endast regerat 3 år med egen budget och de har fått igenom flertalet av sina vallöften. Arbetslösheten sjunker, statsskulden minskar och många viktiga rättvisereformer är genomförda.
Stefan Löfven är av outgrundlig anledning skitkass på att förmedla sina framgångar. Få svenskar vet ex att våra problem till trots, vi hör till de mest framgångsrika i världen på integration.
Problem återstår fortfarande men många frågor är komplexa och tar lång tid att åtgärda. Det finns inga mirakelkurer där man knäpper med fingrarna för att lösa vårdköer i en växande befolkning, en uttalad segregation, sjunkande skolresultat och andra stora samhällsfrågor. Sittande regering behöver mer tid på sej.
Det är min fasta övertygelse om att denna regeringen är bäst lämpad att lösa de här utmaningarna och att det är så vansinnigt viktigt att de får lov att göra det.

Reflektion 1.
Detta ständiga tjat om "höjda bensinpriser."
Om att regeringen skiter i landsbygden där man minsann måste köra bil för att det inte finns kollektivtrafik.
Och Löfven mumlar och sympatiserar utan att ge några direkta svar när sanningen är  den att a.) Vi måste minska koldioxiden och få mer förnybar energi in i transportsektorn och privatbilismen. Det får kosta därför att annars spelar ingenting annat någon roll.
b.) Ett boende i Jämtland. Eller vilken glesbygd vi nu är talar om har lägre boendekostnad än vad de som bor i storstäder och städerna kring dessa har.
Samma hus i Värmland som i Stockholm kostar åtskilliga miljoner mindre så då kanske de får ta att de inte har tunnelbana och får köra lite mer bil.
Men det vågar Löfven inte säga. Det verkar ingen politiker våga säga.

Reflektion 2.
Den nya hjärtlösa asylpolitiken. Den som inte alls är traditionell socialdemokratisk politik. I såfall hade kanske inte dess sidoorganisationer protesterat så kraftigt.
Det anstår inte en sosseregering att hindra föräldrar och barn att återförenas  för att "alla länder i Europa måste ta ansvar."
Det är för jävligt. Och om han åtminstone sagt att det är för jävligt så hade jag kanske förlåtit honom.
Ja, vi tog 2015 emot exceptionellt många flyktingar.
Det är vi som ska vara stolta och andra länder skämmas, inte tvärtom.
Det ÄR en exceptionell situation i världen med fler flyktingar än det varit sedan Andra Världskriget.
Och vad har det egentligen kostat oss? Hur har vi påverkats av dessa gigantiska flyktingströmmar som rör sej i världen? Vad har du fått försaka sedan 2015?
Nä. Precis.
Jämför med hur det ex ser ut i Libanon. I Grekland.

Reflektion 3.
Kriminalitet gror i utanförskap och fattigdom. Så är det nu. Så var det för 100 år sedan.
Vårt samhälle behöver med polis och domstolar ta krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängen som tar över våra förorter.
Det tror jag alla partier är ense om.
Men att en socialdemokratisk partiledare lägger så lite energi på att förklara hur vi hamnat där vi hamnat genom låga skolresultat, hög arbetslöshet, deprimerande bostadsområden, stora klassklyftor DET är anmärkningsvärt.
Ska vi bara skärpa straffen så kan vi redan nu sätta igång och bygga fler fängelser. Grunden är här. Här måste man åtgärda.
Ungdomar måste återfå tron på att kunna påverka sin framtid.
Socialdemokraterna skall inte falla för frestelsen att se Moderaterna och Sverigedemokraternas lösningar på detta.

Summa summarum. Jag vill ha en socialdemokratisk regering. Helst med annat styre än Löfven. Önskar mej en ideologisk, rapp, karismatisk, debattskicklig ledare, allra helst kvinna.
Och än så länge kvarstår mitt beslut att ge Sjöstedt min röst.
Trots att han inte matchar mej fullt ut politiskt.
För att han är tydlig. För att han står upp för mina hjärtefrågor...
Solidaritet. Miljön. Minskade klassklyftor.

Och ja. Jag tror tyvärr Socialdemokraterna förlorar makten.

Vad tyckte du?

Puss/ Asta

Jag säger (nästan) som Jimmie

Vore jag lika oborstad och ociviliserad som Jimmie Åkesson skulle jag använt mej av hans bevingade ord fr förra valrörelsen, "Giv them hell."
Jimmie menade hela den demokratiska processen vi har efter val där det blivit minoritetsregeringar, jag menar Socialdemokratin men nöjer med att säga "Jag hoppas ni får vad ni förtjänar!"

Den nya migrations och asylpolitik som en Stefan Löfven ledd regering har klubbat igenom kan jag inte ställa mej bakom, av en enda enkel anledning- jag är socialdemokrat!
Och socialdemokrat är jag ju därför att jag tror på en politik som kännetecknas av solidaritet, omtanke om kollektivet och en känsla för att alla ska med.

Sverige har stolta socialdemokratiska traditioner av att ta ett stort ansvar i flyktingpolitiken ända sedan andra världskriget. Det har varit judar, chilenare, människor från Balkan, Iran å Irak och nu Syrien.
Socialdemokraterna har aldrig varit för öppna gränser och fri invandring.
Invandringen har reglerats på olika sätt och de som fått avslag har fått avslag men den har skett med omtanke och med generositet och vi, partiet och dess väljare, har alltid haft inställningen att migrationen gör vårt land rikare, starkare och bättre.
Jag känner inte igen mej i nuvarande partilednings retorik.
Hur Stefan Löven nedlåter sej till att tävla med M och Sd's partiledare om vem som kan hålla tuffast tonläge.
Det är tonen och retoriken som jag har allra svåraste för.
Men att tillfälliga uppehållstillstånd nu försvaras av samma S ledare som tidigare bespottade det och menade (fullt riktigt) att det är omöjligt att integreras i ett nytt land om du inte vet att du får stanna.
Kraftigt försämrad och näst intill omöjlig anhöriginvandring är ett annat beslut som jag aldrig trodde mitt parti skulle kunna ta.
Familjer ska alltså splittras. Barn aldrig få återse sina föräldrar, makar skiljas åt för gott. Alltså, för fan... socialdemokratisk politik?

Jag diskuterade med Ole Thorell riksdagsledamot för Socialdemokraterna på facebook. Jag skrev att jag var både arg och förtvivlad över att vi hade en av den hårdaste asylpolitiken i EU.
Han förnekade det och sa att det finns de som är hårdare.
Vilka då undrade jag.
Ungen blev hans svar.
Ungen!!! Fascistlandet Ungern. Det är alltså det som svenska socialdemokrater har som måttstock. Vi är bättre än Ungern.
Ja men Grattis Sverige. Bättre än vad nazi Tyskland var med kanske?
Vidare var han, och kompisar till honom, arroganta i tråden och mentalt klappade mej på huvudet när de förklarade att de genomför "klassisk socialdemokratisk politik."
In my ass. Jag har följt socialdemokraterna sen jag blev politiskt intresserad i 14-15 års åldern.

Det visar sej ju oxå att jag inte var fullt så ensam med att inte förstå.
En massa människor jag känner som traditionellt alltid röstat på S tänker inte göra det i år.
Samtliga Socialdemokraternas fem sidoförbund kritiserar besluten i hårda ordalag.
Minst tre riksdagsledamöter för S har lämnat i protes.
Så så där jätte naiv och oinsatt är jag ju inte i att tycka att detta inte är något som jag känner igen från mitt parti.

Man blir alltid mer ledsen och frustrerad när någon man tycker om gör en besviken. M och Sd har väl alltsedan Fredrik Reinfeld lämnade tävlat i vem som kan låta mest hårdför kring pratet om invandrare.
Det är... irriterande.
När Stefan Löfven ger sej in i tävlingen blir jag uppriktigt ledsen.
Och vore jag något, bara något mer lik Jimmie, så skulle jag ha sagt:
Give them hell.
Jag hoppas att Socialdemokraterna gör ett katastrofval. Att de förlorar så in i bänken. Att partiledningen får gå. Att nya krafter, nya vindar och förnyad idealism får tillträde.
Och det, det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

Puss/ Asta

Ps Löfven kan ju ta med sej familjen till Kabul på semester när han förlorat valet. Ta igen sej lite. Retreata. Det är 27 grader varmt och helt säkert att vistas.
Det sista har han själv sagt.

Pissig känsla inför valåret

Det är valår i år och jag tycker att det redan börjar märkas trots att det är fyra månader kvar.
Jag är politiskt intresserad. Läser och tar del av mycket information även från "motståndarsidan" och valår är vad OS år är för den sportintresserade.
Men lika kul är det inte längre.

Inför förra valet skedde en polarisering i samhället. Sd växte sej starka och Sd är ett parti som hos många väcker heta känslor på ett annat sätt än andra partier. Ett parti man antingen är väldigt mycket för eller emot och som står för mer än att man kan tycka olika om skattesatser och reformer.
Ett parti som säger lite om vilken typ av människa man är.
Det är väl ingen hemlighet för någon vilken sida jag står på här.
Inför förra valet kom jag dels i klinch med en del människor jag betraktat som vänner, så till den milda grad att vänskapen och kontakten avslutades.
Jag mottog även en del hot efter Sd kritiska inlägg, något som aldrig hänt när jag ex kritiserat Alliansen.

Inför detta valet är olustkänslorna ännu större.
Jag känner inte längre igen "mitt" parti Socialdemokraterna och det är verkligen nåt helt annat att misströsta och till å med skämmas för sina egna än inför andra partier.
Jag känner att jag inte längre har något självklart parti att rösta på.
Jag tycker att regeringen Löfven har gjort oerhört mycket bra under sin mandatperiod. Ekonomin står stark, arbetslösheten minskar, skolan går bättre, framtidstron ökar hos en stor del av befolkningen. Kloka rättvisereformer har, mycket med Vänsterns förtjänst, genomförts och det satsas flera hundra procent mer på miljöarbeten/ investeringar än under tidigare mandatperioder. Statsskulden sjunker.
Men! Regeringens syn på asylpolitiken och hur den stränga och, som man sa då, tillfälliga skärpningen inom migrationspolitiken som infördes efter den stora flyktingvågen har permanentats.
Jag har försökt tala med ledande socialdemokrater om min frustration över detta men möts av två lika fruktlösa reaktioner, de som känner samma som jag och de som helt förnekar kursändringen och arrogant hävdar att S alltid stått för en reglerad invandring.
Jag skulle vilja ha en förklaring. Ett skäl jag kunnat köpa. En plan om någonting annat.

Alla förstår vad detta handlar om.
Det handlar mycket lite om människor med skyddsbehov.
Det handlar om att Stefan Löfven vill vinna valet och att han dels behöver få tillbaka väljare som styrt över till Sd och dels flirtar med Alliansen om ev regeringssamarbete.
Asylpolitiken är inte en liten fråga bland andra. Jag hade självklart inte blivit så här arg och ledsen om jag tvistat med mitt parti om Rut å Rot eller om någon annan skitfråga.
Detta är viktigt.
Detta handlar om människosyn.
Då återstår för mej att rösta på S... ändå. Eller att välja ett parti, Vänstern pratar vi om då, som jag står längre ifrån på de flesta andra punkter.

Dessutom är en röst på V riskfyllt. Det är stor risk att den blir lika mycket värd som en röst på Kalle Anka partiet.
Scenario 1. S vinner men väljer att regera med ex C istället. Det verkar ju vara Löfvens våta dröm. Att S sätter sej i regering med V har jag mycket svårt att tro.
Inte heller att det blir förnyat samarbete med Mp igen. Mp som förövrigt kanske åker ur riksdagen.
Scenario 2. Alliansen vinner och bryr sej inte ett jota om vad V tycker å tänker.

Så. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte och det känns pissigt som fan.

Puss/ Asta

Jag har varit otrogen, jag tror inte jag kommer vara det igen

Det är lite mer än ett år till valet och det ser ut som om den från start dödsdömda minoritetsregeringen med sossar och miljöpartiet kommer att klara sej mandatperioden ut... men särskilt lätt har de inte haft det.
Snart tuffar alltså det nya valåret igång. För oss som är intresserade av politik är det som OS år för den sportintresserade.
Förra gången det begav sej övergav jag det parti som jag näst intill fick i mej med modersmjölken, Socialdemokraterna för Miljöpartiet.
Jag önskade mej en röd regering men med modiga idealistiska inslag av grönt.
Jag övergav mitt långvariga äktenskap med sossarna för att vänsta med de lite snajsigare Miljöpartiet.
Det kommer inte att ske igen.

Tvärtom är jag så här ett år före valet mer övertygad än på länge om att jag kommer att återgå till "Partiet" om inget uppseendeväckande sker. Jag kan inte tänka mej vad det skulle vara.
Miljöpartiet har jag under de gångna åren känt mej mer än lurad å bedragen av när det kommer till de stora anledningarna till att jag hoppade över skalkarna... invandringspolitiken och miljöfrågan.
På senare tid har jag dock mjuknat i min kritik. Miljöpartiet är pyttelitet i förhållande till Socialdemokraterna och har därefter att säga till om.
Deras val var att försöka mildra smällarna av obekväma beslut eller agera idealister och för lång framtid få en dom på sej som opålitliga och regeringsodugliga.
Samma öde och pest eller kolera val, skulle förmodligen, eller alldeles säkert, drabba ex Vänstern som nu istället framgångsrikt fått igenom en hel del av sin hjärtepolitk i oppositionsställning.
Dessutom har regeringen tagit många bra miljöbeslut som antagligen Mp ska ha cred för.

Nej, mitt beslut om att återgå till rötterna handlar om att jag är förbannat imponerad av hur Stefan Löfven klarat av de gångna tre åren, första året utan sin egen budget.
Stefan Löfven är ingen perfekt partiledare, framför allt ingen god talare eller skicklig debattör. Han är präglad av sin gamla roll som medlare och och förhandlare inom fackföreningsrörelsen. Men alldeles säkert ä det oxå de erfarenheterna som gjort att han klarat av det. Han kan vara otydlig och svävande, ha väl mycket "utsträckta händer" men han är varken arrogant eller hetlevrad som så många före honom. Han är en ärlig, hårt arbetande man, driven av det han tror är bäst för landet.
Jag håller inte med Socialdemokraterna i alla deras beslut, tycker inte allt de gjort är bra, framförallt är jag besviken på hur hårda asylregler vi fortfarande har och hur vi skickar tillbaka människor till Afghanistan som uppenbarligen inte är säkert nånstans. Det... det... är en skam.

Men, eftersom sossarna är ett stort parti som spänner över många åsikter och åsiktsskillnader och eftersom inget parti är i närheten av att göra det bättre så kommer Stefan Löfven få min röst i september 2018 med hopp om förnyat förtroende. 
Vad än alla rasisttroll och alternativ media än säger så står vi inte inför någon systemkollaps. Arbetslösheten minskar. Ekonomin beundras av andra länder. Särskilda satsningar på kvinnohälsovård genomförs. Barn får nu gratis glasögon.
Pensionerna får billigare tandvård och lägre skatt. Stora och viktiga reformer inom skolan är genomförda. Nu höjs barnbidragen äntligen, makt flyttas från Stockholm ut i landet, vinsttak i välfärden, stora å viktiga steg inom miljöpolitiken för att nämna något. Miljöbudgeten har ökat med 73 % under denna mandatperiod.
Sverige tuffar på som tåget trots att Alliansen och Sd gör allt för att få det att framstå som motsatsen och köra fulspel å bråk så fort de kommer åt.

Allt kan inte genomföras på tre år, särskilt inte som de bara haft sin egen budget i två år. Alliansens åtta år vid makten hade raserat mycket av vår gemensamma välfärd och gjort att klasskillnaderna ökade snabbast av alla OECD länderna.
Men mycket är gjort. Många bra beslut genomförda. Många lovande står i frontline.
Tänk vad ännu en mandatperiod skulle kunna göra möjligt!

Puss/ Asta

Vem är svensk och svenska värderingar

Almedalsveckan är över och jag har följt talen betydligt sämre än vad jag brukar. Politik är alltid intressant, men nu är det mitt i en mandatperiod och jag har känt mej allmänt besviken på politiken. Maken och jag talar om att åka ditt 2018 när det är valår men på hotell Almedalen var det redan fullbokat.

Ett och annat har jag hunnit snappa upp från talen som varit och få har väl kunnat undgå att talens tema är "svenska värderingar." Löfven återkom mycket till "Sverige" medan hans mer blå-bruna kollegor Kindberg Batra och Busch Thor talade om "svenska värderingar" så till den milda grad att de fick Åkesson att blekna.

Vansinnigt pinsamt. I synnerhet av moderaterna som när det kommer till flyktingfrågan hade ett större förtroende hos mej innan. Kd har ju sedan länge gått åt det här Sd-flirtande hållet.
Trots att Kindberg Batra suttit med länge i den innersta kretsen av moderater och allmänt sågs som Reinfeldts lärjunge så är det tydligt att partiet nu åter går mot "gammalmoderatiskt" håll där rasismen och egoismen inte står långt efter Sverigedemokraterna.
Vill här tillägga att jag inser och håller med om att Åkessons syn på flyktingpolitiken och invandrare är snål, småsint och rasistisk av annan ideologisk grund.
Därmed inget som helst positivt sagt om Kindberg Batra.
Hon flirtar våldsamt och skamlöst med Sverigedemokraternas väljare och kanske även partiledaren själv. Hon vill vinna tillbaka väljare som flytt till Åkessons fascistiska famn och gärna en eller annat till.
På valnatten 2018 kommer Kd ha åkt ur riksdagen, kanske även Miljöpartiet.
Jag skulle hålla det för sannolikt att Kindberg Batra då mer än gärna blir statsminister ihop med Åkesson om inte Björklund och Lööf protesterar allt för högt.
Kom ihåg var ni hörde det först.

Hur som helst. Svenska värderingar är alltså det hetaste av det hetaste bland åtminstone tre av riksdagens partier.
Jag har funderat lite på det där.
Jag är svensk. Svensk sedan så många generationer tillbaka som jag kan överblicka. Åtminstone 8 generationer.
Och jag är inte helt hundra på vad de menar?
Jag är inte ens helt hundra på vem som är svensk och därmed får/kan uttala sej?
Innan det politiska klimatet började driva markant åt helvete ungefär då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så ansågs väl alla som bodde här vara svenska?
Men nu mera är det alltså en viss skillnad i svenskhet på mej som har svenska anor sedan många generationer på båda sidor, mina barn som har en finsk farmor (fast nja, det räknas knappt eftersom det är norden), Ängla som har en pappa född i ett annat land och min svärson som bor, har pluggat, arbetar, betalar skatt, har hus, kör bil, har ICA kort, klipper svenskt gräs men som kom hit som sextonåring från ett muslimskt land.
Hur är det egentligen? Är det bara jag i familjen som kan uttala mej med pondus om svenska värderingar eller funkar det för min familj med? För allihop eller i nån slags sjunkande skala?

Jag kommer lite från frågan känner jag. Svenska värderingar. Vad är svenska värderingar.
På de borgliga partiledarna låter det som ex. viljan att arbeta, inte kasta sten på poliser, plugga ambitiöst, följa lagen är exempel på svenska värderingar
Frågar man Jimmie tillkommer korsstygn och att dansa hambo.
Jag är inte dansant, tar mej sällan tid att brodera, bryter mot lagar lite titt som tätt (framför allt hastighetsbegränsningar) och kan alltså inte räknas ha svenska värderingar. Men jag kastar inte sten på polisen. och jag har högskoleutbildning.
Jag tror förvisso att det finns några fler än jag själv som har utbildat sej, försöker sköta sitt jobb, inte trakasserar räddningstjänsten eller gifter bort sina döttrar både här och i andra länder. Är inte säker på att random tandläkare i USA eller florist i Spanien eller civilingenjör i Libanon känner att de lever utifrån just svenska värderingar så jag blir lite förvirrad.
Jag har ett enklare förslag till landets ledande politiker.
Vad sägs om att definiera svenskar som de som bor och verkar i Sverige och har uppehållstillstånd och vad sägs om att svensk lag skall gälla alla.
Vore inte det mindre flummigt? För det är ju de facto så det skall fungera i en rättsstat.

Om vi för en kort stund återkommer till svenska värderingar så innebär det för mej att inte medvetet försöka vilseleda befolkningen.
Inte försöka sprida bilden av att våldsbrotten ökar när de enligt statistik och fakta sjunker.
Inte försöka låtsas som att det är utländska män svenska kvinnor har anledningen att frukta när de flesta som är dömda för mord på kvinnor och våldtäkter är svenska män.
Inte ta billiga poäng som Kindberg Batra och säga att man inte ska kunna skolka SFI undervisningen med bibehåller ersättning när det redan är på det viset.
Att inte ohederligt försöka vagga in "goda och oroade svenskar" i villfarelsen att välfärden urholkas på grund av de som går på bidrag i Sverige och att den nivån därför måste sänkas när existensminimum redan är en förnedringsnivå och när urholkningen snarare beror på prioritering av sänkta svenska skatter och enorma skatteflykter genomförda av rika människor.

Synpunkter?

Puss/ Asta

Jag tror att jag gör slut Stefan.

Har vi redan glömt? 

Jag känner mej vilse i politiken.
Jag som alltid varit socialdemokrat. Som fostrats med idealen. Som har det i blodet. 
Visserligen vänstrade jag under förra valet och la min röst på Miljöpartiet, men det var mer av taktik.
Jag resonerade som så att sossarna behöver upprustning och nytänk inom ett par områden, där ibland miljöpolitiken och integrationspolitiken.
Jag ville se en röd-grön regering.

Nu?
Alltså vem ska man tro på när partier som Socialdemokraterna och Miljöpartiet stänger gränser?
På vilket sätt kommer tillfälliga uppehållstillstånd att innebära en lägre börda för Migrationsverket?
På vilket sätt kommer det underlätta integrationen att människor inte får ta hit sina barn eller sina föräldrar?
Jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på det av Stefan Löfven.

Vi beräknas julhandla som aldrig förr och årets julklapp är en robotdammsugare.
Inte en bok eller ett doftljus, nej en robotdammsugare för X antal tusen kronor.
Sverige är fullt. Flyktingar får sova utomhus.
Verkligen?
Så alla kyrkor, idrottshallar, fritidsgårdar och församlingshem är upptagna nu då? I hela landet? För vi kan ju inte göra hamnstäder i Sverige till Europas Grekland.

Jag ÄR inte vänsterpartist.
Jag tror på EU och jag känner mej skeptisk till deras politik mot egna företagare.
Bland allt annat.
Men jag tror på solidaritet. Jag tror på ett gemensamt ansvar. Tror på feminism och på att prioritera vart skattepengar skall hamna. Jag tror inte på taggtråd längst gränsen, jag tror inte på ett evigt samarbete med Moderaterna, jag tror inte på att subventionera städhjälp till medelklassen medan arbetarfamiljer inte har råd att lösa ut medicin till ungarna när de blir sjuka.
Det är åsikter som jag trott att jag delat med mitt parti. Med Socialdemokraterna.

Samtidigt tar det emot.
Att byta parti är svårare än att byta äktenskap.
Man kan vänstra lite men grunden finns kvar.
Och jag ser på Stefan Löfven och Åsa Romson och jag tror på deras intentioner.
Att de vill men inte förmår. Att de vädjar till ett Europa som inte lyssnar.
Socialdemokraterna stänger gränserna precis som Sverigedemokraterna velat stänga gränserna men det är stor skillnad. Stooor skillnad i värderingar och intentioner.
Och ändå.
Detta kan jag inte ställa mej bakom. Jag kan inte det.

Puss/ Asta