Gud hjälpe oss

Vi var nog en del som vaknade och tillkallade högre makter i morse.
Själv följde jag nyheterna rätt sent och vaknade även till i natt å då såg det än så länge lugnt ut. Men när jag tog telefonen och klickade på Aftonbladets app i morse var "Gud hjälpe oss" ord som kom över mina läppar och en känsla av skräck som fyllde mej.
Jag läste på min äldsta dotters facebook att hon reagerat liknande med "Herre Gud, Herre Gud, Herre Gud."
Det finns så många skrämmande dimensioner i det här valresultatet och i det faktum att världens mäktigaste man nu heter Donald Triumf.
Minns ni för åtta år sedan?
Minns ni när vi vaknade upp till Barack Obamas seger och fick lyssna till hans segertal?
Kände ni då, liksom jag, att vi vaknat till en ljusare och mer hoppfull värld?
Att allt, i ett slag, blivit tryggare.
Idag är känslan den totalt motsatta.
Barack Obama är den bästa president USA någonsin haft, trots att han varit mycket beskuren i det han velat vara och göra. Varken Triumf eller Clinton hade hans kapacitet men det här... värre kunde det knappast bli.

Jag har så svårt att sortera i det här.
Världens mäktigaste land har valt en vulgär man som uttryckt kvinnoförakt, rasism, att han vill isolera USA, att han skiter i miljön. Det har framkommit att han fuskat å fifflat med pengar och att han är den typ av man som pratar om sin egen dotter som ett stycke kött, som säger att latinos = våldtäktsmän, muslimer = terrorister, som har en fru som ser livrädd ut, som påstår att människans klimatpåverkan är påhittad och trams och som betalar två miljoner dollar av andras pengar för ett självporträtt av sej själv.
Ändå! Ändå väljer amerikanska folket honom till ledare och president och de gör det med marginal!!!
Struntar de i att han är en rasist?
Struntar de i att han är kvinnohatare?
Gillar de honom till å med för det?
Eller är det för att allt är bättre än en kvinna på presidentposten?
Jag vet inte...

Jag tror inte Donald Triumf startar krig imorgon.
Jag skulle till å med tro att han är mindre benägen att starta krig än Clinton.
Han har ju näst intill uttalat att Putin kan göra vad han vill med Baltikum för det är inte USA's business.
Men han står för en oroväckande trend i världen där politiker tillåts säga vad som helst, göra vad som helst utan att det straffar sej. Det t.o.m lönar sej.
Ungern. Polen. Ryssland. Turkiet. Marie Le Penn som kan bli president nästa år. Brexit. Vårt eget Sd.

Sverigedemokraterna vädrar så klart vind i detta "kriget mot etablissemanget."
Där man kan säga "Skit i den lilla horan" på stan eller ta kvinnor på fittan för att man är känd utan att det straffar sej. Den vita kränkta mannens revansch.
Beviset på att deras tid med faktaresistens och rasism nu är kommen och att det kan växa hur stort som helst. Kan man bli president i världens mäktigaste land kan man så klart bli statsminister i Sverige.
Opinionsundersökningsinstituten visar än en gång på hur påfallande urusla de är att göra sitt jobb helt enkelt för att det är en sak att rösta på en rasistisk skitstövel med unken kvinnosyn men inte alla vågar erkänna det i förväg.
Jag tror att Sd gör helt rätt i att känna glädje och framtidstro.
Jag gör samma analys som dom.
De kan bli precis hur stora som helst... åtminstone en gång. I ett val.

Puss/ Asta

Kvällen var politik och ett förtjust suckande över stilig karl

Ikväll har det blivit mycket politik.
Först såg vi på Partiledardebatten i Agenda och därefter Dokument utifrån om Barack Obamas tid som president.

Ska vi börja med honom?
The president of United States of America.
Den i särklass bästa president det landet någonsin haft. En så smart, driftig, empatisk, tuff och mänsklig president.
Minns ni den där morgonen när vi vaknade upp till att han blivit vald till det mäktigaste uppdraget i hela världen för snart åtta år sedan? Minns ni hur världen kändes... förbättrad.
Som om vi alla kommit varann lite närmare och blivit lite tryggare med en sådan president för världens största supermakt.
Så kände jag i alla fall.
Och han bar på helt orimliga förväntningar, kanske framför allt från det amerikanska folket om att kunna förändra allt och alla och helst med en gång.
Mycket bra har han gjort. Somligt har han misslyckats med. All den makt han tillskrevs har han inte haft när han har fått bråka och tvista med parlamentet.
Obama beskrev själv att ingen man eller kvinna kan göra allt, han har mött oändligt med nederlag, men han ser sej som en stafettlöpare som ska springa sin del av loppet så väl han bara kan och sedan lämna över stafettpinnen till nästa som får fortsätta.
För Obamas, USA och världens skull hoppas jag att nästa löpare inte stavas Donald Trumf.

Dokument Utifrån var väldigt mycket ett hyllningsprogram till Barack Obama. Nu såg jag bara del två, får försöka leta rätt på första avsnittet. Det nämndes väldigt lite om hur han inte ställt upp för Syrien, att Guantanamo fortfarande står där det står trots att han under sin kampanj lovade att stänga det dag 1 som president.
Men det han... med betydande motstånd... genomfört med Obamacare och sjukvården, det engagemang han visat i vapenfrågan, det brinnande intresset och personliga engagemanget han genomfört kring den rasism som råder mot svarta i USA är imponerande. Och ingen president har före honom betytt så mycket för svarta, homosexuella och kvinnor i USA.

Sen... som en parentes, nåt som inte alls hör hit... han är ju lätt den vackraste av alla amerikanska presidenter. Bildskönt ansikte, stolt hållning och den sexigaste gång jag någonsin sett hos en man.
Kommer osökt att tänka på "... Å han rööööör sej som en karl ska."
Satan i gatan.  Vi tar en bild till. Bara för att gotta oss nu töser (och pojkar som är lagda åt det hållet)
Håll till godo.


Partiledardebatten i Svt studion var inte precis lika sexig.
Än mindre "hot" var det att kvällstidningarnas läsare utsåg Jimmie Åkesson till segrare av debatten.
Alltså? Hur då?!
Nu är inte jag den som gnäller över att Sd får dåligt utrymme men programledarna och de övriga partiledarna behandlade Åkesson som ett jobbigt och påstridigt barn och avbröt honom ständigt för att själva ta ordet. Det var lite "ja ja" till svar över allt han sa och sen inte mer.
Så hur kunde han vara bäst? Han sa ju knappt nånting.
Då å då pep ett "oansvarig invandringspolitik" igenom, som svar på alla frågor i vanlig ordning, men så mycket mer blev det aldrig.

Jag tycker de hade för för många ämnen att debattera och för dålig ordning.
Ingen hann tala till punkt eller riktigt nå ut med sitt budskap för det bröts hela tiden eller tjafsades i mun på varann. Och jag är så olidligt trött på att prata om flyktingpolitiken som att den bara är ett problem eller som att den är allra värst för oss. Mer synd oss nationen Sverige än alla de som tvingas fly.

Jag tyckte... igen... att Jonas Sjöstedt var bäst och tydligast. Sympatiserar inte rakt igenom med hans åsikter, och jag inser att det är lättare att vara kaxig när man inte sitter i regering, men han har en tydlighet och en vasshet i sin retorik som jag så saknar av Stefan Löfven.
I synnerhet när det kommer till klassklyftor, rättvisa och brunkol.

Har ni nån åsikt i frågan?

Puss/ Asta

Oh, Mister President

 

Idag blev man lite småkändis minsann :)
Rix fm ställde frågan på Facebook "Vad skulle du helst visa Obama av Sverige?"
Å jag svarade helt sanningsenligt... "Mitt sovrum."
Tydligen hade det svaret lästs upp i radion ihop med mitt namn och stad och flera andra jag känner hade hört det.
Lite kul.
Barack Obama är... om vi nu ska fortsätta den lättsinniga tonen... den vackraste å mest karismatiska (å sympatiska) president världen skådat och han är ett av mina frikort.
(Frikort är för den som möjligen inte känner till begreppet den man får lov att ligga med trots att man är i ett förhållande. Ett frikort skall vara någon ouppnåelig som det aldrig kan bli aktuellt med.)

Ledig idag.
Lång sovmorgon. Hundpromenad och sen en tur till stan.
Skulle köpa bokcirkelns bok som tyvärr var slut, har beställt den.
Istället provade... och shoppade... jag några nya bh'ar.
Sedan jag gick ner i vikt har mina tuttar förtvivlat till nästan ingenting och jag kan knappt ha mina gamla. Behöver nya. Mindre. Med vadd i.
Då kan man i alla fall luras.
När jag ändå var i stan raggade jag upp en stilig karl.
Eller ja, han raggade upp mej.
Stod på ICA när en snygging bakom mej plötsligt säger "Hej! Kan jag åka med dej hem?"
Det var sonen. Mammas fina.

I stan fick jag även sms om att mina stövletter från Ecco fanns att hämta ut.
De satt fantastiskt!
De är sååå snygga!
Jag blir ta me fan snygg i dom... sååå snygga är dom!
Älskar dem allready men tror de kommer generera en del skoskav initialt.

Nu!
Middag.

Puss/ Asta

Amerikanska valet.

 

Idag går Amerika till val.
Jag minns fortfarande känslan för 4 år sedan när Barack Obama vann som den första afroamerikanska president någonsin.
Då kände jag verkligen att USA var landet där allting var möjligt!
Barack Obama.
En talare av guds nåde, en man med sunda idéer och en annan tro på sitt land och på världen.
Då för fyra år sedan när vi vaknade upp med en ny president så kändes världen som en tryggare och ljusare plats.

Jag är inte särskilt insatt i hur amerikansk politik fungerar, inte mer än att jag följer med i svensk rapportering i nyheter och tidningar.
Men jag tror att Baracks Obama som närmast hade frälsarstatus då för fyra år sedan har problem idag med att han inte har kunnat leva upp till att utföra mirakel.
Han har genomfört mycket som är bra för sitt land, sitt folk och för USA's anseende i världen men han har inte utfört mirakel.
Han är politiker. Kött och blod. Om än väldigt, väldigt stilig men han är ingen frälsare.

Rent privat och helt opolitiskt så tycker jag att Obama är vansinnigt sympatisk och fruktansvärt stilig.
Filmstjärnesnygg rent av. Den stiligaste stadsmannen någonsin.
Han har så mycket potential.
(Men stäng Guantanamo för fanken.)

Jag hoppas och tror att USA's president även imorgon heter Barack Obama.
Jag tror att han kommer få fortsätta att styra världens största supermakt.
Imorgon vet vi (förhoppningsvis.)

Puss/ Asta