Att bli mamma ung el äldre tror jag har olika för och nackdelar. Forskningen säger lite olika om olika områden här. Men tycker ändå inte att man kan bortse från psykosociala och socioekonomiska aspeker när det handlar om familjers häls och lycka. Nej håller absolut med om att barn inte behöver lyx och att kärlek är det allra, allra viktigaste. Men det går ändå inte att komma ifrån att barn som växer på med låg socioekonomisk status löper ökad risk för ohälsa. Sämre tandstatus, ökad risk för många sjukdomar, fler vårdkontakter, sämre betyg, sämre förutsättningar för högskolestudier. Statistiskt sett föder de barn med lägre födelsevikt, ammar mindre och föräldrarna går oftare ifrån varandra. Tycker att det är viktigt att främja jämställdhet mellan barn. Det är delvis samhällets ansvar, med likvärdig skola, läxhjälp åt alla, inkludering osv. Men det är även individens ansvar. Sen är det såklart mkt annat som spelar in. Socialt skyddsnät, mognad, ambitioner, engagemang, arv osv osv. Men frågan om barns välbefinnande är en stor och komplicerad fråga som inte enbart kan kokas ner till kärlek. Kärlek räcker långt, men inte hela vägen. /Din Emelie.
Jag fick en spännande kommentar från min äldsta dotter som satte igång tankarna.
Precis som jag skrev i mitt inlägg nedan så tror jag att det är väldigt olika för olika människor när i livet det är mest lämpligt att bli förälder.
Forskningen gällande detta spretar åt olika håll och jag tror att oavsett vilket lag man håller på här så kan man finna bevis för sin tes.
Det är oxå så att det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna, alltså för och nackdelar finns med att välja att bli förälder när man är ung eller gammal.
Jag tycker att varje individ ska få välja utefter egen övertygelse. Ibland väljer livet åt en och det kan bli bra det med.
I din kommentar blandar du ihop saker som jag inte per automatik tycker hör till ålder.
Tar argument som för mej snarare hör ihop med klass än ålder. Flertalet riskfaktorer du räknar upp hör ditt ett ojämlikt samhälle och fattigdom. Och det är inte bara unga människor som kan höra dit.
Lågutbildades barn löper större risk till dålig tandstatus, sämre betyg, mindre benägenhet till högskolestudier (om det sistnämnda nu kan räknas in bland nåt "ohälsosamt"), men det finns ingenting som säger att unga mammor inte skaffar sej en utbildning. Tvärtom kan barn många gånger vara en sporre till att skaffa sej ett bättre liv.
Låg ålder (tonåring) räknas som en riskfaktor för en gravid kvinna. Det gör även hög ålder. Övervikt och en hel del till.
Unga kvinnor ammar i lägre grad liksom karriärkvinnor, överviktiga kvinnor, invandrarkvinnor.
Amningen minskar i hela världen så även i Sverige medan snittåldern för att bli mamma stiger eller åtminstone ligger stadigt högt.
Småbarnstiden, de första åren, är en riskfaktor för förhållanden att gå sönder. Det gäller relationer i alla åldrar. Små barn och särskilt ett par stycken sliter på en relation med sömnbrist, förändrade mönster, mindre sex och hormoner i oordning.
Socialt skyddsnät, arv, ambitioner och engagemang har väl väldigt lite med ålder att göra?
Du förenklar problematiken tycker jag.
Den är större och mer ogreppbar än hur du beskriver den. Den handlar om samhället i stort, politiken som bedrivs och om individens mognad och förmåga till att bli en bra förälder.
Infertiliteten i samhället ÄR ett stort problem. Både på individnivå och samhällsekonomiskt.
En kvinna på trettio år har mindre chans att bli gravid på naturlig väg än en tjugoåring och talar vi om fyrtioåringar så är chansen betydligt lägre. Riskerna att få ett barn som inte är friskt ökar likaså.
Trots att vi i Sverige föder barn allt senare i livet vilket ger ökat antal foster med ffa Down syndrom så föds det inte fler barn med sjukdomen. För de aborteras bort.
Detta måste vi som samhälle prata om. Detta måste unga kvinnor som väljer att skaffa barn efter allt det där andra... utbildning, karriär, spara till pengar på banken, resa jorden runt... veta om och förhålla sej till.
Precis på samma sätt som vi måste upplysa unga människor om att Klamydia inte är någon slags förkylning bara för att man kan bota det med antibiotika, det kan ge allvarliga konsekvenser för den reproduktiva hälsan.
Ung eller gammal eller inte alls, det måste var och en få välja själv.
Jag känner underbara sorter bland såväl tjugoåringar som fyrtioåringar.
Generaliserar vi har en äldre föräldrar mer mognad och unga mer energi.
Äldre föräldrar bättre ekonomi och yngre mer tid.
Men livet låter sej sällan generaliseras eller hur?
Som sagt, gungor och karuseller...
Puss/ Asta
